Hej! Först och främst vill jag tacka för dina tidigare svar på mina frågor! Jo, det är så att jag känner mig väldigt ensam, visst jag har folk i mitt liv, vänner och familj, som jag verkligen älskar. Men jag är 27 år nu och har aldrig haft ett förhållande. Förra terminen gick jag igenom en period där jag oftast kände att det inte spelade så stor roll, jag ansåg mig väl inte vara redo för något förhållande än. Men nu känner jag att ensamheten börjar bli mer påtaglig. Jag känner en oro över att jag kanske aldrig kommer träffa någon. Jag må vara en person som anser att första prioriteringen är att klara av min utbildning och sedan få jobb som det jag utbildat mig till, men helt ärligt vill jag ju inte vara helt ensam! Kommer jag att träffa någon? Kommer det att fungera? Är jag ens kapabel till att ha ett förhållande? Jag kan vara väldigt neurotisk, och blir lätt osäker på andra människors känslor, vilket säkert är ett stort hinder. Finns det kärlek i min framtid? Om så, ligger den långt fram? Själv börjar jag ge upp hoppet om att någonsin träffa någon… Tack på förhand!

Hej! Ge inte upp hoppet! Det finns en kärlek för dig där ute och innan hösten kommer finns han vid din sida. Det som du ser som ett hinder ser jag som en möjlighet till förändring. Du har en bit kvar men med rätt kärlek vid din sida kommer du över allt du ger dig för! Börja prioritera ditt välbefinnande!!