I förra veckan gick min mans farmor bort. Inga konstigheter med det, hon var över nittio år och dog av ålderdom. Tidigare då hon skulle flytta till ett äldreboende fick vi en gammal väggklocka som suttit i henne och hennes mans hem. Klockan var ursprungligen ett pris som min mans farfar vann på en skridskotävling 1942. Ebba Bondes hederspris står det på den…(Farfar doh 1998). Klockan har aldrig blivit uppdragen av oss då vi har tappat bort uppdragningsnyckeln. Kvällen efter min mans farmor gick bort var jag nere i det arbetsrum där klockan pryder en vägg- KLOCKAN TICKADE! Den gick med dubbel hastighet eller mer. Min man har INTE dragit upp den. Ingen annan heller?!! (Finns ingen annan än han el jag som skulle kunna göra det i vårt hem.) Innan vi gick och la oss sa jag till min man att det skulle bli intressant att se hur länge den gick, tänk om den skulle stanna vid den tidpunkt som farmor gick bort! På morgonen gick jag ner för att titta, klockan hade stannat på tjugo i ett…farmor dog ngn gång mellan kl 00.00-02.00! I morse skulle jag göra en grej på datorn i arbetsrummet, och hörde 2-3 djupa andetagslikande ljud i rummet!!! Jag skrattade lite för mig själv åt mitt sätt att tro att det skulle vara "ett spöke" "ande" el nåt annat "övernaturligt"… sen kom de igen! Jag spetsade öronen och blev alldeles stilla för att höra var ljuden kom ifrån…reste mig från stolen..kom det utifrån? Nej. Var det sus från datorn, nej. Nånstans i rummet bara, kan inte säga varifrån. Nu känner jag mig olustig av att sitta i det här rummet. Då vi flyttade in i vårt hus här, i dec-07 kände jag att det var nåt märkligt med rummet. För hur jag än möblerade skrivbordet kunde jag inte få ro då jag satt här och arbetade… Vad kan allt detta bero på??? Vänligen, J
Hej J! Vad gäller klockan så är det förknippat med din mans farmor det var hennes sätt att visa att hon kommit fram och att hon förenats med sin man. Vad gäller rummet är det någon som inte vill lämna dig ifred så börja med att be anden ifråga att lämna dig ifred och skulle det inte funka hör av dig till mig igen! Evy