Hej ! Jag heter Evelina, jag och min syster Emelie fick ärva lite saker att våran farmor och farfar när dom gick bort. Vi fick bland annat en docka som hon hade när hon var liten, ett halsband och deras förlovningsring! jag som är den äldsta av oss två fick ärva förlovningsringen som jag var hur glad som helst för och för att hedra deras minne så ville jag använda ringen varje dag, och det gjorde jag tills en dag då jag tappar själva stenen i ringen som var en blå safir runt en guldring. det var när jag och min pojkvän skulle flytta som den lossnade från ringen å föll ner på golvet .. både jag och min pojkvän letade efter safiren men vi hittade den inte jag blev helt förkrossad och grät över ringen i flera dagar.. Men så en dag i våran nya lägenhet ca 1-2 veckor efter flytten är jag ensam hemma städar lite grann så ser jag något ligga på mitten av golvet i stora rummet jag böjer mig ner och tar upp den.. SAFIREN! där låg den helt ensam mitt på golvet. jag blev överlycklig och samtidigt väldigt rädd det kändes som att jag kunde känna deras närvaro . jag satte mig på sängkanten och tackade mina farmor och farfar för jag tror verkligen att det var dom som hjälpte mig att hitta den igen! min farmor och farfar var det absolut snällaste människorna jag kände så det känns självklart att det var dom som hittade den åt mig! <3 Vila i frid
Underbar berättelse. Våra anhöriga från den andra sidan finns alltid med oss, och detta visar ju detta! 🙂
Javisst finns de med oss..En underbar berättelse du berättade här!