Hej! Jag vet inte om ni kanske kan besvara på saker som rör djur. Men jag kan inte sluta tänka på våran hankatt Yoshi han var innekatt och har bott hos oss sen vi flyttade till Borås. Han gick plötsligt bort den 8 juli bara för 2 dagar sedan. Yoshi hann bara bli 1 och ett halvt år, nu har vi bara en katt kvar som var hans kompis. Synd om henne också. Det värsta är att jag inte anser att han fick dö en naturlig död utan att han av en ren olyckshändelse rymde från vårt fönster och senare hoppade ner från fjärde våningen. Vi letade och letade och han gjorde inget ljud i från sig ens. Sorgen är stor, han lämnade ett sånt stort tomrum efter sig, och det som är så jobbigt är att man aldrig hann få säga ett riktigt farväl till honom, utan det var liksom då vi såg honom död på marken vi kunde klappa honom om tala till honom och säga att vi älskade honom. Det skulle vara så roligt att veta vad han tyckte om oss om det gick att få veta, för senaste tiden då han levde jamade han verkligen och ville ut, hängde sig på dörrhandtaget verkligen, vi tog ut honom ibland och han kände sig så fri ute i naturen, antar att hans desperation över att få vara ute tog över, så han tog det stora steget ut för taket. Det känns ju som att han plågades till döds, man får ångest tankar, vore skönt att få ro och veta mer om hur hans död gick till, hans inre tankar. Man vill tro att han har det bra däruppe, men man vet ju inte? Jag vet inte om ni kan se det hör framför er och förstå honom, men jag frågar er i vilket fall som helst, eftersom ni verkar så seriösa. Jag tror själv på det ockulta och mediala förmågor och vet att det hjälpt mig i livet. Som sagt lämnar över ordet till er! Mvh Maria Jonzén

Hej Maria! Tack vare att jag har privilegiet och turen att med jämna mellanrum ha ett par olika naturväsen på besök så brukar jag när de är här ha möjligehten att få hjälp att besvara frågor om djur. De får vara mina sk budbärare eller "mina ögon". Jag beklagar sorgen efter din katt och jag känner att du sörjer djupt och är en sann djurvän. Jag får sagt att din katt eller rättare sagt, skojar vätten och säjer att "han var minsan en spillevink",dvs att han var ivrig,full av upptåg och hemligheter och en katt med livsglädje. Man kan säja att han var lite som en tonåring och älskade sitt hem och er men slets mellan friheten att vara ute på hyss och upptåg och att vara hemma i familjens trygga vrå. Han älskade att skrämma skrämma fåglar ute även om han inte skadade dem.Han älskade att visa sig kaxig mot andra katter men i grunden var han världens snällaste. Vad jag förstår så blev hans frihet mer begränsad och detta skapade en oro och rastlöshet inom honom som han hade svårt att kontrollera. Den dagen blev han varnad(vad jag förstår av andra katten)men ville visa sig lite modig och kaxig. Han bedömde avståndet och förstod faran men trots detta gick han ut på någon slags list eller fönsterlist och försökte gå, dock halkade han och föll. Tyvärr hann han inte rätta till sig dvs få kontroll över tassar och ben,för även om det är högt hade han med ett mirakel kunnat klara sig. Han föll på sidan och fick inre blödningar.Det var detta han dog av. Han dog inte omedelbart men han kände ingen smärta då kroppen var bedövad av slaget i marken. Om naturväsent ska försöka översätta kattens tänk så rörde deg sig i den stunden mest om "attans det här hade jag inte tänkt mig".Om katter kan svära så var det vad den gjorde. In i det sista hade han sinne för skämtsam ironi. Jag får sagt att Ljusängeln Jophiel lyfte upp kattens själ och tog med den till andra sidan, till sin ursprungssläkt av andra katter. Och jag får sagt att katten SÅG när ängeln kom och tacksamt följde med. Däremot är vätten mycket oroad över din nu ensamma katt som känner sig skydlig för att hon inte försökte hindra honom. Där emellan fanns tydligen en viss kärlek. Rådet är att så fort som möjligt skaffa en ny liten hankatt som du vänligt lägger fram och först visar till den katten som är kvar och frågar om hon kan hjälpa dig ta hand om den. Det kommer hon göra med bravur.Skälla,uppfostra och ta rollen som ansvarstagare på största allvar.Risken finns annars att hon faller i en djup depression. Vill bara tillägga att jag tar frågor om djur på största allvar då jag anser att de har lika stort värde som människor. Jag hoppas att jag på något sätt kunnat stilla din oro. Det finns inget att vara orolig för.Han har det nu bra. Focusera istället på att hjälpa katten som är kvar och har sorg.Förklara.Prata. Djur förstår. Mvh EeWee