Min bästa kompis och jag bor tillsammans i en källare hos en bekant. Hon har alltid sagt att huset är hemsökt, men jag trodde henne aldrig. Spöket skulle enligt henne vara en dam som tidigare hade bott i huset. Hon sa att spöket nästan varje natt brukade knacka på hennes sänglampa. Det enda sättet hon kunde få henne att sluta med detta, var att tända själva lampan.<br><br>Nu vet jag att spöken finns. Min rumskompis sa att hon vaknade upp en natt. Då såg hon en liten flicka sitta vid hennes sängkant och stirra på henne. Det skrämde upp mig rejält.<br>Det hände saker överallt i huset. Ibland hör man hur saker i rum flyttas och lådor öppnas. Givetvis slutar detta när man är i rummet. Ibland hör man spöket knacka på vårt fönster. Spöket slutar oftast när vi säger till henne att sluta. En sak som händer ofta är att vi hör hur någon öppnar dörren som leder ner till källaren där vi är. Man hör hur någon springer ner för trapporna. Men när vi tittat dit är det ingen där.<br>Normalt sätt brukar jag inte vara ensam i huset. Jag antar att jag är feg. Men jag är inte tillräckligt rädd för att flytta ut. Hur som helst, det som är det sämsta med att bo i ett hemsökt hus är att du aldrig vet vad som ska ske eller när det ska ske. Fördelen är att du alltid har en bra historia att berätta för dina vänner. Idag vill inte ens mina vänner komma och sova över, inte ens min pojkvän…<br>/ Amber