Demoner

Jag kan berätta om en utav två mycket skrämmande upplevelser jag har haft. Denna upplevelsen hade jag i den lägenheten jag fortfarande bor i. Det hela började våren 1994, då jag låg i sängen för natten. En röst får mig att hoppa högt, en röst som spyr… Därefter känner jag en tyngd på mina fötter där jag ligger på rygg i sängen. Tyngden fortsätter förflytta sig uppför min kropp, för att slutligen smeka mig över ansiktet och slingra sig runt min hals. Skräcken var total…jag kunde bara höra mina hjärtslag som slog våldsamt. En mycket tjock energi fanns i rummet, och "det" som rörde vid mig var kallt. Jag trodde att jag blivit galen, kunde inte tänka rationellt alls….Fick mod till mig till slut och kastade mig ur sängen. Jag kunde vid detta laget inte andas ordentligt, för rädslan var enorm. Ringde upp min mor och försökte hackande förklara vad det var som försiggick. Varje kväll kom "det" tillbaka med sitt sexuella närmande. Jag började be, jag la kristaller under huvudkudden, jag t.o.m. hade bibeln med mig i sängen. När jag bad Fader Vår och bad "det" ge sig iväg i Kärlekens namn, blev det något bättre, men "det" kände på något vis min rädsla, och fortsatte lite mer provocerande; höll sig tillbaka för att därefter överraska mig när jag trodde det var lugnt. Vändningen kom när jag en morgon vaknade tidigt. Jag gick upp för att dricka vatten, och gick snabbt och la mig igen. Sömnen svepte snabbt över mig, och jag befann mig i ett stadie av vakenhet och sömn. Jag började direkt att drömma. Drömde om en skål jag köpt och som jag ställt på mitt köksbord. Jag tänkte i drömmen att jag ville måla nåt fint på skålen, men visste inte riktigt vad för motiv jag skulle måla dit. Det är då jag hör en röst till höger om mig, där jag har en skänk stående. När jag förundrat tittar dit för att ta reda på vem det är som talar till mig, ser jag en demon sitta där. Han är helt naken med en gråbrun färg på hela kroppen och som dessutom är täckt av hår. Hans ögon är gula med streck till pupiller (klassiska bilden av en demon). Hans mun är bred, och blottas av en rad vassa tänder där han sitter och flinar brett åt mig. Jag skriker rakt ut, varpå jag känner "någon" ta tag i min ena skuldra där jag ligger i sängen.Detta var alltså en vändning. Jag lärde mig att förneka "det" när det kom. Visade "det" ingen rädsla, utan ignorerade det istället. Jag jobbade på mig själv, bad, bad och bad. Till slut så försvann det lika fort som när det kom!! Det har försökt att skrämma mig emellanåt genom att t.ex. slå mot min sänggavel, slänga ner ett och annat föremål i golvet. Men det når mig inte. Nu var det många år sen jag mötte det, och jag hoppas innerligt att det inte uppsöker mig fler gånger. Jag trodde i många år att det var något jag själv framkallat. Men jag har hört fler människor som haft liknande upplevelser som jag har haft.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *