Jag hade tidigare hört att det spökar i en av danssalarna i skolan(den som är tätt intill killarnas omklädningsrum), men trodde inte riktigt på det. Men så en natt när jag och ett par elever från min skola hade en liten fest där(på dans"huset") efter en lyckad dansshow så hände en läskig grej. Medan dom flesta hade däckat i den stora danssalen, så slocknade jag vid killarnas omklädninsrum(ligger som ett vardagsrum brevid med soffor o allt) med en kompis. Hon låg på en soffa medan jag satt på en fåtölj. Iaf ganska tidigt på morgonen vaknar jag till, utan någon som helst anledning. Har svårt att somna om efter det. Sittandes i tystnaden hör jag att den svarta salens(som danssalen där det "spökar" heter) dörr öppnas. Och den klirrar precis som i filmerna men det gör den alltid. Och jag får panik. Blir helt frusen och mitt hjärta slår som om jag hade sprungit ett maratonlopp. Grejen är att den salen är exakt brevid där jag befann mig medan den andra är långt ifrån så det finns ingen chans att jag mísstagit mig. Iaf tillbax till berättelsen. Jag hör steg komma mot rummet, men det hördes som klackskor, eller finskor. När jag hör att stegen närmar sig håller jag på dö. Mina ögon vattnas och jag kryper ihop på fåtöljen med ansiktet nedåt och ber till Gud som aldrig förr, samtidigt som jag svettas som en grillad gris. Någon eller något går förbi mig (och jag slutar andas den stunden och paraliseras helt, och rysningar attackerar hela min kropp) till killarnas toalett och jag hör klart och tydligt att dörren låses. Helt rädd tittar jag upp mot väggen och tänker; fan det var nog bara nån av tjejerna/killarna som skulle på toa. När hon/han kommer ut får jag se vem det är. Men jag kände iaf att jag tvivlade på nått sätt, jag visste att nått inte stämde, men ville bara lugna mig genom att tänka så. Som tur är kommer min kompis in dit kort därefter, och jag berättar allt. Han blir lite skraj men vi bestämmer oss för att gå och titta. Sakta går vi in i killarnas omklädningsrum. Men när vi tittar så står toadörren i glänt fast än vi varken hörde eller såg någon komma ut. Och som vanligt var det ingen som trodde mig när jag berättade. Du drack nog för mycket sa de.