Februari 2010. Jag var med några jag känner uppe i Storvik, typ vid Gävle. Vi bodde i en villa hos nån vi kan kalla Stefan. Vi skulle sova där en natt. Redan på kvällen så frågade Stefan om vi var rädda för spöken. Detta eftersom han "visste" att förra husägaren gick igen och uppenbarade sig på olika sätt. Han var dock inte farlig. Särskilt mycket brukade spöket framträda i hans dotters rum. Det var där inne jag skulle sova ensam. Jag går sen till sovrummet och lägger mig på madrassen på golvet. Dörren stänger jag förstås. Ligger vaken och lyssnar. Funderar faktiskt på spökeriet som Stefan talade om. Då händer det. Väggen till vänster om mig knakar till utav bara helvete. Nästan mer ett brak. Lät som om väggen skulle rasa ihop. Ca tre sekunder senare knakar väggen framför mig till. Det går kanske en minut. Har lagt mig ner igen raklång. Då hör jag tydliga fotsteg på golvet som närmar sig från väggen där senaste knaket var. Stegen går nästan ända fram till mig. Har då en mycket stark känsla av att någon står där ca två meter bort och tittar på mig. Ingen annan är naturligtvis i rummet då. De är ute i köket och snicksnackar. Efter stegen och när jag känner mig uttittad hör jag en långsam och tydlig väsning. Eller kanske som några tunga andetag. Ljudet var bara nån meter bort så ingen annan kan ha skojat med mig. Det var inte helt mörkt heller så jag kan intyga att ingen annan var i rummet. Lät som när man ska göra en ruta immig av sin egen andedräkt. Detta var obehagligt och jag kände mig hotad på något sätt. Dock så låg jag kvar och somnade senare. Hörde inget mer sen. När jag vaknat och gått upp pratade vi allihop om detta "spöke". Jag sa dock bara att jag hört knarranden och så, inget alls om väsandet. Stefan berättade om sina egna erfarenheter av spöket. Det var som sagt en man som bott där innan som Stefan t.o.m. träffat då han levde. Denna man rökte tydligen mycket cigarrer då han levde och hade därför en röst som var mycket hes. När han sedan gått igen som spöke kunde man ibland höra honom väsa. Stefan härmade det ljud han hört och det lät mycket likt det jag själv hört innan jag la mig. Det gav mig rysningar då det bekräftade mina upplevelser. Stefan berättade även om en kvinnlig vän till honom som sovit i samma rum en gång. Hon hade upplevt att något hade tryckt tillbaka henne i sängen då hon försökt resa sig upp. Som en osynlig hand eller fot. Efter detta samt två andra händelser tror jag faktiskt på spöken, trots att jag tidigare bara skrattat åt sånt.