Kärnan är det enda torn som är kvar efter den gamla medeltidsborgen som vakar över Helsingborg. Den är 30 meter hög och det sägs spöka där. Jag har själv sett skuggor i ögonvrån och känt obehag på andra våningen i Kärnan och folk har hört underliga knackningar och sett ljussken i fönstergluggarna. Kärnan står i Slottsparken och precis bredvid står den gamla skolan St. Nicolai. Men förr i tiden låg där ett kloster och parkeringen utanför var en kyrkogård. Folk har sett munkar vandra omkring på nätterna på parkeringsplatsen och i Slottsparken. Hade varit roligt om någon faktiskt hade kunnat kolla upp det, för det mesta är ju bara rykten.

Hej!

Jag har tänkt att berätta lite om ett spökställe i Degeberga. På ålderdomshemmet i Degeberga finns det en liten spökflicka och en lång man klädd i vitt. Min mamma jobbar där och några som jobbar där har berättat två saker dem har varit med om. Det började med att en gång när två som jobbade där skulle gå in till en gubbe. När dem kom in så sa gubben: åh… Är ni tre som kommer? Tre? Vi är bara två, sa dem. Då sa gubben – men vem är den lilla flickan som är bredvid er?

Sen har det hänt en till sak. Det var någon som jobbade på natten. Det larmade hos en gubbe, när dem kom in till gubben så låg han och sov i sängen. Dem trodde det var på skoj fast det var det ej. Sedan har en gubbe berättat att det går en man vitklädd i korridoren.

★ Fråga besvarad 2013-10-08

Hej! 

Tack för det du berättar så andra kan läsa och ta del av dina tankar. Jag ser inte att du har frågat något speciellt kring detta men det är okej ändå.

Det brukar vara ganska vanligt att det berättas om olika upplevelser just från ålderdomshem eller platser där många sjuka eller äldre människor vistas. Och jag har hört många besynnerliga men också vackra och intressanta berättelser kring och om och av äldre människor som närmar sig livets slut och hur dessa äldre på något sätt blir som mer öppna och börjar se saker som inte andra ser.

De som är mer vetenskapligt inriktade och har kunskap inom hur människokroppen och hjärnan fungera kan berätta om hur människans sinnen ändrar sig pga naturliga orsaker som sker i hjärnan och kan göra att äldre börjar hallucinera och uppleva saker som andra inte ser men… den som är mer troende och vill tro på andliga saker känner till att detta är ett fenomen som faller sig naturligt när en människa närmar sig livets slut och det är som att de ser nära och kära och och gör sig “redo” för att släppa taget om livet.

och de kan se även andra andar mer tydligt som kan finnas på platsen just som det du nu berättar om.

Jag kan tycker det du berättar är just den slags upplevelser som människor som arbetar eller bor på vårdhem eller äldreboende kan ha. Visst är det härligt med det lite övernaturliga och mystiska! 😉

Den lilla flickan är nog ingen vanlig flicka även om hon ser ut som så och hon är inte speciellt ung heller eller ens mänsklig…Vi kan säja att hon är detta äldreboendes egna lilla skydds ängel. 🙂 

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

På 1300-talet härskade här en feodaherre som lade under sig allt större domäner, han hette Helge Gregorson Ulvstrand, ”Rige Holger”. I sitt övermod red han omkring på en guldskoklädd häst och kallade sig själv ”Lille kungen av Skåne”. När den danske kungen fick höra om detta lät han halshugga den dumdristige feodalherren. Men Rige Holger kunde inte skiljas från sina ägor, fortfarande kan man se hans vålnad med det avhuggna huvudet fastsurrat vid kroppen och irra omkring i slottet. I en närbelägen skogstjärn spökar hans hustru som blev så förtvivlad att hon dränkte sig, därför kallas vattnet Fruasjön.

Skånes mest kända slott och ett nationalmonument bland svenska medeltidsborgar. Många spökhistorier, sagor och sägner har frodats bakom de två och en halv meter tjocka murarna. Både djur och slottsherrar går igen i slottet. de numera utdöda svartråttorna, en höna med kycklingar och en stor best till hund dyker upp ur ingenstans på nätterna. Hunden sägs vara en onskefull slottsherre som ibland tar djurgestalt (hamnskifte). Tre genoskinliga 1700-talsdamer och en mystisk droska dragen av sex svarta hästar är andra skepnader som kan visa sig på Glimmingehus.

Vissa augustikvällar kan man få se en svartklädd ryttare på en självlysande vit häst flyga fram ur Hörrödskogen, över heden och ner mot havet. Där försvinner den huvudstupa ner i havet i en virvel av vitt skum. Spökryttaren är ett varsel om bränder och svåra olyckor, den som ser honom måste gömma sig snabbt, annars kan det gå illa. Enligt en 300 år gammal legend är ryttaren snapphanehövdingen Ulv. Han var en grym och hänsynslös ledare som drev sina män till vilda härjningar och plundringståg mot traktens bönder. Till slut fick bönderna nog och omringade snapphanarna i skogen. det blev ett fruktansvärt blodbad där ingen överlevde förutom Ulv själv. Han vägrade att ge sig levande utan störtade i havet med häst och allt.

Varje nyårsnatt vandrar vita frun genom slottet för att spegla sig i en spegel som finns gömd bakom porträttet av Nils Gyllenstierna. Faller tavlan i golvet betyder det att någon ska dö i släkten. Sedan medeltiden ska en förbannelse vila över Krapperup och vart hundrade år drabbas slottet av en hemsk olycka. På 1500-talet inträffade ett bestialiskt mord, på 1600-talet blev en slottsfru vansinnig och ströp sina drängar och på 1700-talet blev en postryttare rånmördad utanför slottet.

Enligt gamla sägner är ätten Trolles stamfar den ondskefulle hedningen Gunnar Gröpe (gröp=grym) som levde på 900-talet. De sades att han på nätterna förvandlades till varulv. Gröpe låg i ständig fejd med trollet Skratte som han till slut lyckades hugga huvudet av. Därav ättens namn och vapen – med ett huvudlöst troll på skölden. På Trollenäs ska både Gröpe och trollet Skratte ha återföddts i olika gestalter genom århundradena. Gröpe tar oftast skepnaden av en stor svart hund med lysande ögon som brukar hugga mot strupen, oftast visar sig hunden nere i källaren.

På Dybäcks slott i Skåne finns en gravhög där slottets grundare ligger begravd. Rykten säger att han begravdes tillsammans med en värdefull skatt. Många nyfikna har därför försökt gräva efter den, men alla har råkat illa ut. En blev svårt sjuk, en bröt ryggen och dagen efter att den tredje herren grävt i graven föll hans son ut genom fönstret och dog. En förbannelse vaktar så att inga obehöriga ska komma i närheten. Men ingen vet ju vem som är behörig.

På Snogeholms slott strax utanför Sjöbo finns ett spöke som brukar kallas Vita Karin. Det sägs att hon var en ung, vacker piga på slottet som våldtogs och misshandlades till döds av några adelsmän någon gång på 1700-talet. Hennes ande brukar visa sig som ett vitt ljussken eller som en vit “blixt”, därav namnet Vita Karin.

I Munka-ljungby, en by vid Ängelholm, finns en herrgård som det sägs spöka vid och runt. På undervåningen går vita jungfrun på natten och letar efter sitt barn. Hon själv blev dränkt i dammen som ligger vid huset. Svarta stora hundar jagar en i en del av huset, i ett rum hörs ljud och saker flyttar på sig lite varstans. En vagn dragen av felrtalet svarta hästar galloperar förbi på grusvägen i skogen och i 8- vägskorset (som nu för tiden inte är det längre, där fanns även en lyckta förr) har människor försvunnit. Det sägs att om man som vilse kom dit på natten stod där en vacker kvinna i ett ljus. Hon lockade dig sedan in i ljuset för att föralltid försvinna från tid och rum. Herrgården är dock privatägd och de som äger det vill nog inte ha massa personer springandes där. Men de erkänner att de har sett både det ena och det andra.