Jag har i alla år varit intresserad av om det finns spöken då jag har upplevt en hel del själv. Om jag upplevt något har jag oftast tvivlat över om det var inbillning eller någon från andra sidan. Jag börjar med mitt nuvarande hus och berättar vad som hänt och går sen bakåt i tiden. Jag bor i ett hus med stallbyggnad och det är byggt runt 30-talet. Jag har häst och man måste traska ut i mörker för att uträtta sysslorna i stallet. Jag stod en dag och mocka rent i boxen i godan ro och funderade allvarligt på om jag skulle sätta på radion för det var så tyst, efter den tanken så sattes radion på av sig själv. Jag trodde någon spelade mig ett spratt så jag sprang ut för och hinnas se någon men det var ingen där och när jag kom in tystnade radion.<br>Jag blev lite blek efter det hänt. <br><br>Jag var uppe på loftet för och hämta ner hö och det brukar rasa ner lite lösa balar och dom brukar få ligga om jag inte behöver dom, en vecka senare skulle jag upp igen och då är dom staplade fint igen. Min stallkompis hjälpte mig när det var dags för mig att åka in till BB så hon fick sköta allt med hästarna och när hon stod där så hörde hon tunga dunsar som om någon slängde balar på golvet men när hon gick upp stod allt i sin ordning. Hon vågar inte vara själv där ute nu i vintertid. Som vanligt stod jag en dag och mockade igen och då hörde jag hur någon gick ute på gårdsplanen, min tanke var ju att grannen kommit ner för och säga hej eller gubben kommit ut för och prata men när jag sticker ut huvudet så finns ingen där, jag går ändå runt stallet ifall det varit någon som spelat mig ett spratt men ingen där och hade det varit någon så hade han/hon tittat fram. Hästarna har ändå varit lugna dom har inte fått spel av att det varit något så vem vet det kanske är en tomte på loftet som flyttat in. Men vissa kvällar/nätter när jag stått utanför huset så kan jag känna ett starkt obehag medans vissa nätter är lugna.<br><br>Nu lite om huset med då. Jag satt hemma en kväll, höggravid som man är så springer man mycket på toan och gubben var på jobbet. Jag satt lugnt och kikade på tv:n men kände att jag måste slita mig från progamet och uträtta behoven. När jag kommer tillbaka är tv:n avstängd, jag ringde min gubbe den kvällen som fick komma hem och hålla mig sällskap. Min gubbe är inte alls skeptisk och avfärdar allt sånt med att allt har en naturlig förklaring, men en natt vaknade både jag och han av att det gick någon i köket, han är ju inte rädd av sig utan går först ner för trappan ut till köket men ingen där. Våran hund däremot sitter och verkligen stirrar hypnotiskt mot ytterdörren för och sen avbryta och gå upp med oss igen. Vi låser alltid på kvällarna även om vi bor ute i skogen. På våran vind som ligger ovanför sängen kan man ibland höra en kula komma rullande över ett trägolv men konstigt nog så har vi inget täckt golv där uppe utan det är bara isolering.<br><br>En sista händelse som gjorde mig kallsvettig men den är lite otydlig för jag vet inte om jag drömde eller om jag verkligen såg nått. Jag är en människa som vaknar så fort det springer en mus över golvet eller bara någon finns i rummet. Jag sov så gott, men vaknade till av att jag ser en skuggfigur vid fönstret som sträcker ut armen och utropar mitt namn, jag rusar upp och ut i hallen där jag sen viskar "är det någon där" men när jag kikar in i rummet igen är det tomt. Jag låg med lampan tänd den natten. Det som gör mycket att jag tvekar det är väl att inga utav djuren jag har reagerar på detta förutom den gången då vid dörren. Samtidigt som man vill tro att det är något så har man tvivel, just det att "Har det en naturlig förklaring??"

Jag och min sambo har länge varit intresserade av spöken och sådana fenomen. När vi fått nys om Borgvattnet så bestämde vi oss för att åka dit. Vi frågade runt ifall några vänner vill följa med så sagt och gjort, 5 av hennes kompisar ville följa med. Vi åkte fredagen den 19/9 -03 och skulle sova i en sommarstuga natten till lördagen, allt för att vi skulle vara utvilade inför prästgården. Efter att ha ätit och handlat i Ramsele så började vi åka den sista biten till byn Borgvattnet. Resan kändes rätt lång trots att det bara är 4 mil mellan de två byarna.<br><br>Vi kommer fram till gården vid 13-tiden och efter ett telefonsamtal till värdinnan så hittar vi den gömda nyckeln och går in. Under resan har vi börjat känna en spänning ju närmare vi kom men nu kändes det än mer pirrigt. Vi gick runt på nedervåningen och tittade, bla på expeditionen som det ska spöka mest i. På övervåningen kändes det inte lika tryckt och tv-rummet blev en samlingsplats för oss. När vi lastat in all packning gick vi till den närbelägna kyrkogården för att titta och ta bilder. En mycket vacker kyrkogård för övrigt. Kvällen börjar närma sig och när vi ätit och diskat så är klockan 20.00 och det börjar kännas lite kusligt att gå ner på nedervåningen. Vi 21-tiden ska vi börja köra anden i glaset för att försöka få kontakt med någon anden i huset. Under tiden vi håller på så kommer det stötar med kall luft precis där vi sitter, det blir isande kallt för att sen bli varmt igen. Konstigt tyckte vi. Sedan hörde vi alla en klocka slå en gång, det finns ingen fungerande klocka i huset. Jag känden en övertygande duns i golvet från våningen under och en av tjejerna tyckte sig höra en barn gråta även om hon intalade sig att det var inbillning. Huset är väldigt tyst för att vara så gammalt så minsta knak gjorde att man stelnade till för att lyssna efter mer ljud, man kan lugnt säga att vi satt på helspänn. I övrigt hände det inte så mycket. När vi väl somnat så märkte vi ingenting trots att, enligt gästböckerna, det ska hända en del vid 03-tiden. Vi kommer nog att åka tillbaka dit nästa år igen, hoppas det händer lite mer då.

Detta är en sann historia som är det absolut närmaste jag kan komma det övernaturliga. Det hade varit en dag som alla andra, rätt livad, och senare på kvällen åkte mina föräldrar bort och jag blev ensam i huset. Jag var trött och bestämde mig för att vila, så jag gick och lade mig i sängen. När jag just var på väg att somna får jag känslan att någon står lutad över mig, och helt plötsligt så hör jag klart och tydligt en röst säga: "Han sover." Och det får mig att flyga upp ur sängen och fråga: "V-vem där?" Jag tänder lyset och kan tydligt urskilja tre skuggfigurer sväva in i väggen. Jag blev sittandes alldelles stel en lång stund innan jag kunde samla mig och gå ur sängen. När mina föräldrar kom hem berättade jag alltihop för dem och de brydde sig inte särskilt mycket, jag fick som vanligt svaret: "Det tror jag på när jag ser de!" vilket är ett standardsvar från föräldrar antar jag? Jag har även sett små skuggfigurer snabbt kila över golvet också. Så jag är absolut säker på att det finns övernaturliga fenomen. Frågan är bara vad de egentligen vill.

Det var år 2000 detta inträffade. Jag, (då 15 år gammal), min pappa och min lillasyster var på semester. Vi var någonstans i småland, där skulle vi sova över på ett vandrarhem. Detta vandrarhem var lite speciellt eftersom att det hade varit ett gammalt sjukhem för i tiden. Ja, ja men i alla fall jag och min lillasyster var ensamma på vårat rum, medan pappa gick till ett annat hus för att göra i ordning mat. Jag stod och borstade håret när jag fick syn på en skugga som rörde sig uppe i taket och sedan ut genom rummet. Jag sa aldrig något till min lillasyster som satt och lekte med sin betty spagetthi. Utan i stället sa jag högt, "allting har en naturlig förklaring". Ungefär två sekunder efter att jag sagt det åkte rullgardinen upp. Jag blev ganska paff och jag berättade för min lillasyster att jag sett en skugga gå över taket. Min syrra blev ganska sur på mig att jag inte sa något om skuggan när jag såg den. För mig är det en upplevelse jag kommer att bära med mig hela livet. Anden ville visa mig att allting inte har en naturlig förklaring. Jag kan tillägga att vi bodde på högsta våningen och att det inte kan ha varit någon som tex gått förbi och dragit upp rullgardinen. Min syrra och jag har berättat det här för vissa vi känner, det är lite synd bara att vissa vägrar att tro på det.<br>/ Ann

Det var när vi bodde i en småbyggd, så for jag med min svägerska på seanser och jag fick meddelande av avlidna och goda råd. Dessutom så skulle/ska jag ha en lång man i svart lodenrock samt stor svart hatt som beskyddare/ledsagare/skyddsängel. Vi fick även veta av mediumena att om man ville veta att de fanns så skulle man uttryckligen säga det och be dem utföra ett sk tecken så man visste.<br> Jag åkte hem och var väl lite osäker på att det var så enkelt. Min man jobbade natt och en kväll sa jag till ledsagaren att ge mej ett tecken och det var att när jag vaknade nästa gång skulle hallampan lysa. Vi hade då en liten son på ca 1 år.<br> Så gick jag och lade mej och sonen sov tryggt i sin säng. Jag vaknade till av okänd orsak, efter som sonen sov men så såg att just hallapan lyste, tänkte att det var min man som kommit hem och skulle somna om, då hörde jag nyckeln i dörren och min man kom hem!!!???<br> Jag frågade om han varit inne en gång innan men svaret var NEJ! Sedan efter detta så har jag några gånger frågat om tecken och fått dem.. men det är snälla saker.<br> / Kicki

Detta hände vid lunchtid en lördag på hösten 1981. Min dåvarande fru och jag hade åkt till citadellet i Landskrona för att titta på fästningen. Först gick vi till den nyare fängelsebyggnaden fångtornet. Vi gick tysta och funderade för oss själva. Någon guidning var det inte just då eftersom det var lunchtid, så vi fick gå själva och titta. Vi gick sedan in i den gamla byggnaden där det grävts in en böjd gång in från sidan i en fängelsehåla vars väggar var 3 meter tjocka.<br><br> Hålan var 1981 upplyst av el-ljus. Detta var den inte ett femtontal år senare då jag var där på återbesök. Då var den mörk och visades enbart genom guidning. Guiden hade med sig en ficklampa. Nåväl, väggarna inne i hålan var urgröpta sovslafar för fångarna. Jag kände i en av dem med handen och försökte föreställa mig att det var jag som låg där under den tid hålan varit i bruk. Vi sa inget till varandra min före detta fru och jag. Vi bara gick och tittade.<br><br> Vi gick ut från hålan. Väl utanför stannade min före detta fru och sa ”va va det?” Jag stannade upp och nu hörde jag också ett sorl av röster som hördes högre och högre inifrån hålan och i detta sorl en manlig röst som i förtvivlan och gråt ropade på hjälp. Vi stod och visste inte vad vi skulle göra. Vi kunde inte se in i hålan då gången in i den gjorde en krök. Jag frågade om vi skulle gå in igen. Aldrig sa mitt ex. Vi stod en stund och plötsligt så började rösten och sorlet av de andra rösterna att sakta dö bort. Det hördes svagare och svagare tills allt var tyst igen.<br><br> Men vad var det vi hört genom tid och rum? Vad för tragik? Jag berättade om detta för en guide ett femtontal år senare när jag var där igen men hon hade aldrig hört tals om att det spökat där. Tyvärr berättade jag aldrig om upplevelsen på plats för de guider som arbetade den dagen det hände en lördag hösten 1981…<br> / Rolf

Detta är en sann upplevelse inget uppdiktat. Det var en mörk höstkväll 1964 och jag var 12 år och bodde på en lantgård med mina föräldrar och syskon. Denna kväll cyklade jag till byns bibliotek för att låna böcker. När jag hittat några jag tyckte var intressanta cyklade jag hemåt igen på den gamla oupplysta landsvägen.<br><br> Efter att ha cyklat några kilometer och korsat en järnvägsövergång så såg jag på avstånd framför mig skenet från en bils lyktor som närmade sig. En bit framför mig såg jag även ett par bakifrån, som gick vägen fram på samma sida som jag cyklade. Det var en ung man och kvinna som gick bredvid varandra. De var klädda i mycket vackra men gammaldags kläder. 1800-tals kläder är jag säker på att det var när jag i dag minns tillbaks. Man såg inga färger på kläderna utan allt var grått och kvinnan som var klädd i en lång klänning höll i ena handen ett litet solparasoll uppspänt över huvudet. Det var ett elegant par.<br><br> Jag tänkte på de böcker jag lånat och skulle läsa när jag kom hem och tänkte därför inte på att det var något ovanligt med paret.<br><br> Snart lyste den närmande bilens lyktor upp vägen framför mig. Det hände samtidigt som jag var framme vid paret med cykeln och precis skulle svänga ut en bit på vägen för att köra om dem. Då hände det, jag aldrig skulle glömma. I billyktornas sken upplöstes paret som en dimma som skingras och det hände mitt framför min cykel.<br> Jag blev då mycket rädd och cyklade så snabbt jag kunde hem till mina föräldrar och var helt panikslagen när jag kom hem av rädsla. Jag har många gånger tänkt på upplevelsen och jag tror den kan ha samband med att det under 17 och 1800 talet en bit ifrån där detta upplevdes legat ett gästgiveri. Synen var som jag tror en uppspelning av något känsloladdat som hänt där och jag just då var mottaglig för och därför upplevde denna scen. Kanske det var ett resande par som övernattat där en gång för länge sedan och vars promenad fick ödesdigra följder för dem, var den anledning som gjort att denna promenad kunde upplevas igen. Jag undrar vad detta par hade talat om en gång eftersom de nu kunde ses som en inspelning från den tiden.<br>/ Rolf

Jag ska berätta om en märklig sak. Det började med att jag en dag kom in i min nyköpta lägenhet. I vardagsrummet ser jag en äldre man sitta i min fåtölj. Helt plöstligt försvann han bara. Jag trodde givetvis att jag bara hade yrat och sett i syne. Senare kommer min pojkvän på besök. Vi gick in i hallen. Då säger min pojkvän: – Vem är det som sitter i fåtöljen i vardagsrummet?<br> Då började jag storgråta. Då hade jag inte sett i syne. Det finns ett spöke som besöker mig. Jag bor här i Sverige. Visst finns det spöken, det lovar jag. Här har jag ett tydligt bevis. Men visst, jag trodde inte på Spöken innan jag själv såg det. / Caroline

Detta är något som min svensklärare berättade för mig när jag gick på högstadiet. Först bör nämnas att hon är en mycket bra lärare med båda fötterna på jorden. När hon var i 14 årsåldern upplevde hon något övernaturligt tillsammans med några vänner. Det var inte kväll, vilket många förknippar med spökerier, utan det var bara skymning. De gick alla tillsammans längs en grusväg, en grusväg där det tidigare också setts ett spöke enligt andra. Det var givetvis inget de tänkte på då. När de gått en bit hände dock det de aldrig förväntat sig. 200 meter bort såg de någon gå vid sidan av vägen mot dem. Det är normalt inget man reagerar särskilt mycket på, men när gestalten närmade sig förstod de att något inte stod rätt till… Det var en flicka som "svävade" fram mot dem. De kunde inte se några ben och långsamt kom gestalten närmare. Deras hjärtan började pumpa allt fortare och fortare. De kunde inte riktigt förstå vad de såg. Av någon anledning avvek de inte från platsen, kanske pga nyfikenhet. Gestalten passerade dem på bara någon meters håll och då den passerade kunde de känna en bitande kyla. Detta var en upplevelse som etsat sig fast hos dem för resten av livet. Ingen av dem tvivlar längre på att något finns där ute. Något vi inte ännu inte kan förklara vetenskapligt…

Hej!<br>Patrik här som bedriver Spökwebben. Jag ska berätta om något som hände i lördags (den 22/3-2003).<br>Underveckan hade jag drömt om att jag vunnit på Lotto. Känslan var så stark i drömmen att jag var tvungen att spela på det. Brukar aldrig göradetta annars. Hur som helst skickade jag in för 40 kr. På lördagen såg jag till min glädje att jag vunnit 3600 kr på raden. hade 6 rätt av 7. Det som jag kanske stör mig på är att jag var 1 nummer ifrån att vinna 50 000 000 kr (50 miljoner). Hade nämligen 2 rätt på Joker med. 7 rätt på Lotto och minst 2 rätt på Joker ger 50 miljoner alltså.<br>Konstigt va? Det verkar ligga i min släkt att drömma om spelvinster. Exempelvis drömde en släkting till mig vad Stryktipsraden skulle bli. Han kom ihåg denna när han vaknade och skrev ner den direkt. Den gav alla rätt och han vann 1 miljon kr (vad värdet motsvarade på den tiden). En sak är säker, och det är att någon eller något sa till mig att tippa. Hade aldrig gjort det annars. Frågan är bara vem. Jag önskar att han eller hon kommer och besöker mig igen…<br>Mvh Patrik, Spökwebben <br><br>