Detta hände för cirka 7 år sedan. Jag låg på mitt rum och pluggade inför ett prov. Plötsligt hör jag ett knäppande ljud. Jag tittar upp och ser min stereo slå på, slå av, slå på, slå av… Det fortsatte i några minuter och jag blev nog mer förvånad än rädd. Hade inga tankar på att det kunde vara något övernaturligt, men efter lite eftertanke fick jag rysningar i kroppen. Min fjärrkontroll låg på bordet bredvid mig, och jag var helt själv i mitt låsta rum. Ingen annan elektronik "krånglade", bara stereon. Jag har aldrig haft något som helst problem med den innan, eller efter den händelsen. Dock bör nämnas att jag vid upprepade tillfällen har hört steg från ovanvåningen där jag har mitt rum, trots att ingen mer än jag varit hemma. Nu några år senare är jag övertygad att det var något som ville visa sin närvaro. Det finns folk som sett en gestalt titta ut genom fönstret på ovanvåningen då jag suttit vid datorn där. Då de kom in frågade de om jag stått vid fönstret när de kom. Nej, jag hade ju bara suttit o lyssnat på musik innan de kom, men det märkvärdiga var att jag skruvade ner volymen på musiken innan dess för att jag tyckte jag hörde något. Det skedde i samma stund som de såg personen i fönstret…

Hej! När jag var barn så hade min familj en liten sommarstuga där både jag själv och många andra upplevde besynnerliga saker. Jag var nog inte mer än fem år då, så det måste ha varit runt 1986. En sak inträffade en kväll då jag och mina två småbröder satt framför tv-n. Det hör till historien att vi hade en kanin som sprang lös inne i huset. Min mamma var i köket och lagade kvällsmat, plötsligt så knackade det på ytterdörren. Hon gick ut och öppnade i tron att det var vår pappa som kommit. Men det var ingen där. Hon gick ut i köket igen, det tog ingen lång stund förren hon ännu en gång hörde de här knackningarna, högre den här gången. Hon kollade men det var ingen där den här gången heller. Hon kom precis ut i köket igen när knackningarna kom igång ännu en gång, denna gången så kraftfullt att fönsterna i den väggen skakade. Uppskärrad så gick hon ut och kollade och fann gårdsplanen lika tom som tidigare. På vägen ut i köket så tittade hon in i tvrummet där jag och mina syskon satt. Kaninen hade bitit sönder sladden till tvn,och en av oss, mamma minns inte vilken av oss tre syskon det var, men en av oss var i alla fall precis på väg att ta tag i sladden och kolla vad som var fel. Detta var en väldigt gammal tv och sladdarna var inte av den säkraste sorten, hade vi hunnit ta tag om den sönderbitna sladden så vet man inte hur det kunde hade gått. Varken jag eller mina bröder minns den här händelsen. Men jag minns en annan gång då jag en natt vaknade, varför minns jag inte men jag fick kort där efter syn på ett barnansikte i fönstret, alldeles för högt upp för ett barn att nå. Ansiktet var kritvitt och det var bara ett barnansikte, ingen kropp, endast detta huvud med pagelångt blont hår som jag minns som ovanligt gult i färgen. Jag sprang bort till min mammas säng och försökte tala om vad som hänt. Men det var en för komplicerad sak för en uttröttad mamma att ta till sig mitt i natten. Jag tror att det var precis då som trähyllan ovanför min säng ramlade ned mitt på min huvudkudde.Det var ju en väldig tur att jag inte låg där just då. Både jag och mina bröder minns att man ofta kände en stark känsla av att någon stod i dörröppningen om kvällarna och såg på oss i sovrummet. Ingen i familjen kunde heller vara någon längre stund uppe på den lilla övervåningen som vi då i stället använde som lagerutrymme. Den första gången någon märkte av något konstigt var precis efter att min far, flera år innan jag föddes, hade köpt det lilla huset. Min farfar hade lagt sig för att vila uppe på övervåningen, han drömde att en hund rev honom på benen och när han vaknade så fanns det rivmärken där. Lite skeptisk har väll jag alltid varit till just den historien för det låter ju så löjligt. Kanske råkade han riva sig på någonting, vad vet jag. Men ingen verkade trivas uppe på övervåningen, min farmor skulle sova där uppe en natt och vägrade faktiskt gå upp dit igen, varför fick vi aldrig ur henne. En gång var hon på besök hos oss och skulle koka potatis till middagen och råkade somna till, hon väcktes av att någon skakade om henne men ingen var i huset just då. Hon kände sedan en svag lukt av bränt och upptäckte atthon somnat ifrån spisen och att potatisen var förstörd. En bekant hade sett en gammal gumma gå över trädgården mot en gammal grind som inte längre användes. Men när hon hade kört upp för backen till vårt hus så var det inte någon där och när hon frågade mina föräldrar om vem besökaren varit så svarade dom förvånat att de inte hade någon på besök. Det hör också till saken att det var flera hundrameter till närmaste granne och vårt hus låg uppe på en höjd. Vi har hört många saker om vad spökerierna kunde bero på, en av grannarna hade nämnt att det skulle ha brunnit i huset och att någon dött i lågorna. Men det måste ha varit ganska långt tillbaks i tiden i så fall för innan min far köpte huset så bodde det äldre par där och de hade tydligen bott där väldigt länge. När vi hade sålt huset så hade vår faster åkt upp dit för att hämta några saker som vi glömt kvar där. När hon skulle åka i väg så såg hon en gammal gumma uppe i fönstet på övervåningen. Men när hon gick upp för att kolla så var det ingen där. Mona

Jag låg och sov i min mormors hus en kall december natt för några år sen. Jag fick såklart som alltid sova i soffan. En liten knölig Tyg soffa… Ja ja gick väll och la mej vid 22:00 och vaknade efter ca 4 timmar vid 2 tiden och hörde ett himla väsen… Nån knackade nånstans. Jag gick först och kollade vid dörren och så fort jag reste mej upp så slutade det. Sen la ja mej igen sov 10 minuter vaknade av ännu hårdare knackningar jag gick ut framför huset och lyfte ner sånna blomkrukor som hängde på väggen som jag trodde slog emot väggen… Jag gick in la mej IGEN sov 20 min och Vaknade igen och denna gången då var det inte knackningar nu var det som om nån slog på väggen och jag blev äldigt arg och började svära inom mej och gick rakt bort till väggen där det hördes och lyfte ner en tavla som hängde där. Sen gick jag och la mej och sovde senare lungt och fridfullt. Tavlan hänger där än idag men tyvär är det bara jag som hört knacknigarna av tavlan. Tavlan är en sydd tavla som min mormor sytt en gång i tiden och den föreställer en gammal gammal kvinna som håller i en bukett med rosor.

Denna mkt skrämmande händelse inträffade för två år sedan när jag backpackade i Thailand. Nu hade turen kommit till Phi phi öarna och jag hade träffat tre engelska grabbar som jag hängde med. Vi letade efter några billiga bungalows länge innan det kom en liten dam som tydligen skulle ha ett toppenställe. Lite tveksamt följde vi med på en ganska lång vandring, ut från stan och upp till en bungalow by mitt inne i skogen på ett litet berg. Det var otroligt lyxiga bungalows men för väldigt billig penning, endast 25 kr per bungalow! Vi borde väl ha misstänkt något men var bara så trötta att vi betalade för tre nätter på en gång. Två av killarna bestämde sig för att ta en öl medan jag och en annan kille inte mådde bra i magen så vi stannade för att vila. Båda somnade och när vi vaknade upp var det beckmörkt i rummet och klockan hade passerat midnatt. Det gick inte lange forens vi borjade hora de mest konstiga ljud. Nagot skrapade kraftigt mot vaggarna pa bungalowen, det knackade och bultade pa dorren och lat som om nagon sprang omkring pa taket. I tron att det var de andra killarna som kommit tillbaka gick vi ut och kollade men det var ingen, absolut ingen dar. Vi var även ensamma i hela bungalowsbyn. Samtidigt lade jag marke till voodoo docka(nedfläckad med något som liknande blod) som hangde i en byggnadsstallning strax intill var bungalow och vi borjade undra vad det var for skumt stalle vi hamnat pa. Ingen av oss ville erkanna att vi var radda sa vi borjade spela kort, lyssna pa musik och forsokte latsas som ingenting. Det funkade ett bra tag tills en fruktansvard knall hordes, som ett skarpt pistolskott och vi bade kastade oss skrikande i skyddsstallning, sen lag vi bara tysta och lyssnade vettskramda. Jag trodde att det var nagon gerilla eller maffia uppe i skogarna och blev smatt hysterisk. Nar vi trodde att saker och ting inte kunde bli mer laskigt borjade en katt frasa och "skrika" otroligt hogt och vi kunde hora den tumla runt pa var verande. Detta pagick cirka femton minuter innan det blev knapptyst. Resten av natten lag vi bara tysta och vagade knappt rora oss. Efter nagot som kandes som en evighet borjade det antligen ljusna och vi kunde somna. Resten av killarna kom inte tillbaka förens nästa f.m då det aldrig hittat tillbaka till den ensliga bungalowbyn utan tvingats ta in på ett nytt guesthouse. När de fick höra vår historia skrattade de bara. Och faktiskt så hände inget de två följande nätterna så vi fick sova gott. Dock vågade jag aldrig vara ensam i bungalowen ens i dagsljus, kände en stark och hemsk närvaro. Men efter att killarna skulle resa vidare bestämde jag möte med en svensk tjej som jag träffat i Australien och hon tyckte att bungalowsbyn lät billig och bra. Berattade for henne att det kunde vara lite otackt daruppe titt som tatt men det var nog svart att ta det hela pa allvar pa stranden. Men val uppe i bungalowen sent pa kvallen började oljudet igen och plotsligt forstod hon exakt vad jag menade. Hon var fast beslutsam om att någon var därute och gikc flera varv runt vår bungalow men det var ingen där. Vi somnade i alla fall, men 03:30 hordes den fruktansvarda knallen igen och vi flog upp samtidigt och borjade fumla med myggnaten i panik, Ann-Sofie vettskramd. Femton minuter senare borjade en katt frasa och "skika" pa samma satt som forut. Morgonen darpa var vi darfor overtygade om att nagot inte stod ratt till i bungalow byn.

Jag var påväg hem från min dans en kväll,jag var tvungen att gå på en grusväg eftersom det var den snabbaste vägen hem. plötsligt hörde jag steg bakom mig,och nyfiken som jag är tittar jag bakåt men ser ingen.jag börjar gå igen men efter ett par meter hör jag stegen igen den här gången lite snabbare,jag vänder mig om igen men fortfarande ser jag ingen. Jag blir rädd och börjar små springa lite,jag hör att stegen också gör det,då kommer jag plötsligt ihåg vad en vännina sade till mig om just något sånthär….Om man trodde att det var ett spöke (vilket jag nu visste att det var)skulle man fråga vad det ville så skulle det lämna en ifred. Så jag sade högt och tydligt -Vem är du och vad vill du? till svar fick jag en knuff i magen av en osynlig kraft. då blev jag verkligen rädd och skrek: -SLUTA!!!! Lämna mig ifred!det som jag sedan såg var ingen synvilla för det hade inte blivit riktigt mörkt än….på väg bort från mig såg jag en skugga av en människa sväva iväg med hög fart längst grusvägen och in i skogen på andra sidan. Efter den upplevelsen har jag inte velat gå där själv efter mörkrets inbrott…

Jag och min fd var tillsammans i 3 år. Den första lgh vi bodde i hände ingenting men sedan den 2.a hände det oförklariga saker. Det började med att när vi tände ljus så blev lågan ca 2 dm hög och "blåste" åt ett håll fast det var stängt överallt…jag fick flera ggr känslan av att det var ngn i lägenheten och kände mej aldrig ensam fast jag var det. Efter ca 2 mån frågade grannen om vi inte märkt ngt konstigt.. nej sa jag och hon berättade att alla som bott där innan hade flyttat för att det spökade så hemskt. Skitsnack tänkte jag. Det lät konstigt eftersom det var ett 2-våningsradhus som gavlegårdarna har här i Gävle och de är inte så gamla och ingen har dött där vad jag har hört. Jag tänkte inte mer på det tills våran hund började skälla och morra och stirra in i ett av sovrummen. Detta hände ofta och det var alltid kallt där. Många ggr när jag lagade mat och sänkte plattan till 3:an för att låta det stå och puttra lite så hörde jag sedan hur det stormkokade och då var plattan på 6:an. Jag tänkte att det kanske var jag som sprang och ändrade den igen men nu vet jag att det inte var det. Vi bodde överst i radhuset och ingen bodde ovanför oss. Jag och min fd sambos kompis satt och kollade på film medan de andra var och handlade då jag hörde starka fotsteg "ovanför". Klockan var sent på natten och han tittade upp och sa Vem faan är det som går så det låter så högt. Jag tittade på han och sa att det var ingen som bodde där för vi bodde ju högst upp. Han tittade på mej och sa inget mer. I bokhyllan hade vi två fotografier, ett på mej och min fd när vi kysste varandra och ett på mig när jag tog studenten. Fotot som vi kysstes på ramlade ofta mer från bokyllan. Det stod precis lika som det andra men det ramlade ALDRIG ner. Jag ställde det på alla möjliga vis men det ramlade ändå. En kväll hade jag tjejfest hemma och fotografiet ramlade av sej själv när jag var i köket och tjejerna var i V-rummet, jag hade tidigare berättat om fotot och den ena tjejjen skrek till.. det var ingen bas och ingen dörr som smällde, det ramlade av sig själv. Hon sa: "Men Lina fattar du inte att det är ngn som vill säga dig ngt" Från och med då förstod jag vad det var, jag mådde väldigt dåligt i mitt förhållande och det var ngt som sa att jag skulle göra slut. Efter 3 år tillsammans gjorde jag slut. Den absolut sista natten sov jag där själv (hade t räffat en ny då) och kunde absolut inte sova, Hade ju aldrig sovit där själv efter allt som hade hänt. KLockan 5 på morgonen sätts stereon på på hööög volym som om ngn tog tag i vredet och vred den upp snabbt på hög volym,., jag trodde jag skulle svimma, var alldeles kallsvettig. Jag gick upp och stängde darrhänt av den Har i efetrhand hört att man kan ställa in vissa stereo så att de sätts på men den funktionen finns inte på min. sedan hörde jag ett klickande ljud precis hela natten.. det lät som ngn tog en kula och släppte den på parkettgolvet.. tillslut var jag så förbannad,, skulle upp kl 7 för att ha en redovisning på komvux och hade inte sovit på hela natten,., jag skrek "Sluta" och efter nga timmar slutade det. Min sambos kompis sambo berättade att hon ofta känt att det var ngn där ohc även hört steg på "övervåningen" (hon känner vissa saker ibland och håller på med det ockulta) Sedan flyttade jag in i en ny lgh och bor nu tillsammans med min nya pojkvän och har aldrig känt ngt konstigt.. jag tror att det var "något" som på ngt sätt ville visa att jag skulle göra slut. Det konstiga är ju att "spöket" bara finns i lgh och inte följer efter när man flyttar… jag vet inte om allt var inbillning men allt går ju inte att förklara,, nu mår jag bra och är lycklig och har inte vart med om ngt mer sedan dess och hoppas slippa det i framtiden också.

Följde med en kompis till en festival för något år sedan där vi skulle bo hos en väninna till hennes familj. Väninnan bodde i en fin rymlig lägenhet med 2 rum och kök och vi gjorde iordning sängplatserna sen gick vi ut allihop tillsammans. Vid 3-4tiden kommer jag & kompisen hem, ser att persiennerna vinklas så vi antog att väninnan redan hunnit hem innan oss. Kommer in och ser att sovrumsdörren e stängd så hon gick väl och la sig. Vi drar ut varsin stol & sätter oss och fikar i köket innan sängen. Gick & la oss efter det & vi låg och pratade lite när det plötsligt smäller till i köket. Vi antar att något ramlat i golvet eller tippat och går för att se efter, men där var inget ovanligt alls..hmm skumt..jaja.. Nästa dag kommer hon in och frågar om nåt ovanligt hade hänt. -Njae..bara att det small till i köket, men vi såg inte va det var. -Jaha, drog ni inte in stolen intill fönstret efter er? -hmm..nej..gjorde vi nog inte. -hehe ahh, det är morfars stol. Han & mormor hade lägenheten innan mig och han har inte riktigt lämnat den än.stolen intill fönstret var hans plats. Om Ni kollar ser ni att det blivit märken i golvet av färgen på stolen just där. Sen kom det fram att hon inte alls hade varit hemma före oss. Hon hade trillat in runt 5-6tiden på morgonen.så vem kikade i persiennen när vi gick ute på gatan .. Moffa? <br><br>/ Pia

Jag har i alla år varit intresserad av om det finns spöken då jag har upplevt en hel del själv. Om jag upplevt något har jag oftast tvivlat över om det var inbillning eller någon från andra sidan. Jag börjar med mitt nuvarande hus och berättar vad som hänt och går sen bakåt i tiden. Jag bor i ett hus med stallbyggnad och det är byggt runt 30-talet. Jag har häst och man måste traska ut i mörker för att uträtta sysslorna i stallet. Jag stod en dag och mocka rent i boxen i godan ro och funderade allvarligt på om jag skulle sätta på radion för det var så tyst, efter den tanken så sattes radion på av sig själv. Jag trodde någon spelade mig ett spratt så jag sprang ut för och hinnas se någon men det var ingen där och när jag kom in tystnade radion. Jag blev lite blek efter det hänt. Jag var uppe på loftet för och hämta ner hö och det brukar rasa ner lite lösa balar och dom brukar få ligga om jag inte behöver dom, en vecka senare skulle jag upp igen och då är dom staplade fint igen. Min stallkompis hjälpte mig när det var dags för mig att åka in till BB så hon fick sköta allt med hästarna och när hon stod där så hörde hon tunga dunsar som om någon slängde balar på golvet men när hon gick upp stod allt i sin ordning. Hon vågar inte vara själv där ute nu i vintertid. Som vanligt stod jag en dag och mockade igen och då hörde jag hur någon gick ute på gårdsplanen, min tanke var ju att grannen kommit ner för och säga hej eller gubben kommit ut för och prata men när jag sticker ut huvudet så finns ingen där, jag går ändå runt stallet ifall det varit någon som spelat mig ett spratt men ingen där och hade det varit någon så hade han/hon tittat fram. Hästarna har ändå varit lugna dom har inte fått spel av att det varit något så vem vet det kanske är en tomte på loftet som flyttat in. Men vissa kvällar/nätter när jag stått utanför huset så kan jag känna ett starkt obehag medans vissa nätter är lugna. Nu lite om huset med då. Jag satt hemma en kväll, höggravid som man är så springer man mycket på toan och gubben var på jobbet. Jag satt lugnt och kikade på tv:n men kände att jag måste slita mig från progamet och uträtta behoven. När jag kommer tillbaka är tv:n avstängd, jag ringde min gubbe den kvällen som fick komma hem och hålla mig sällskap. Min gubbe är inte alls skeptisk och avfärdar allt sånt med att allt har en naturlig förklaring, men en natt vaknade både jag och han av att det gick någon i köket, han är ju inte rädd av sig utan går först ner för trappan ut till köket men ingen där. Våran hund däremot sitter och verkligen stirrar hypnotiskt mot ytterdörren för och sen avbryta och gå upp med oss igen. Vi låser alltid på kvällarna även om vi bor ute i skogen. På våran vind som ligger ovanför sängen kan man ibland höra en kula komma rullande över ett trägolv men konstigt nog så har vi inget täckt golv där uppe utan det är bara isolering. En sista händelse som gjorde mig kallsvettig men den är lite otydlig för jag vet inte om jag drömde eller om jag verkligen såg nått. Jag är en människa som vaknar så fort det springer en mus över golvet eller bara någon finns i rummet. Jag sov så gott, men vaknade till av att jag ser en skuggfigur vid fönstret som sträcker ut armen och utropar mitt namn, jag rusar upp och ut i hallen där jag sen viskar "är det någon där" men när jag kikar in i rummet igen är det tomt. Jag låg med lampan tänd den natten. Det som gör mycket att jag tvekar det är väl att inga utav djuren jag har reagerar på detta förutom den gången då vid dörren. Samtidigt som man vill tro att det är något så har man tvivel, just det att "Har det en naturlig förklaring??"

Min mor och jag, åkte till min äldre bror en gång och hälsade på, och när vi satt och fikade kom vi in på det här med spöken och döda som går igen. Då berättade våran mor för oss, att Sten som är 20 år äldre än mig, (bror) mött sin gammelmormor, långt efter det att hon dött. Sten som då var fyra år gick upp för trappen i min mors föräldrar hem, medans mormor och delar av släkten satt och pratade i köket på bottenvåningen. Plötsligt blev det tyst i köket när de hörde Stens röst, och hur han pratade, han sa ungerfär så här: sitter du här och syr, vilken fin duk. Och när han kom ner till köket frågade man vem han pratade med, han svarade att han pratat med en tant som hade grått hår med en knöl i, och att hon satt och sydde på den gamla singern, tramsymaskinen som stod där. Grejen är den att gammelmormor såg ut precis så, och hon satt där ofta och sydde. Sten hade aldrig träffat henne i livet heller. Min mor berättar också att dom rös, när dom satt där i köket, och att man hört ljud från symaskinen där förrut också. Märkligt men sant. Benny

ag och min fd var tillsammans i 3 år. Den första lgh vi bodde i hände ingenting men sedan den 2.a hände det oförklariga saker. Det började med att när vi tände ljus så blev lågan ca 2 dm hög och "blåste" åt ett håll fast det var stängt överallt…jag fick flera ggr känslan av att det var ngn i lägenheten och kände mej aldrig ensam fast jag var det. Efter ca 2 mån frågade grannen om vi inte märkt ngt konstigt.. nej sa jag och hon berättade att alla som bott där innan hade flyttat för att det spökade så hemskt. Skitsnack tänkte jag. Det lät konstigt eftersom det var ett 2-våningsradhus som gavlegårdarna har här i Gävle och de är inte så gamla och ingen har dött där vad jag har hört. Jag tänkte inte mer på det tills våran hund började skälla och morra och stirra in i ett av sovrummen. Detta hände ofta och det var alltid kallt där. Många ggr när jag lagade mat och sänkte plattan till 3:an för att låta det stå och puttra lite så hörde jag sedan hur det stormkokade och då var plattan på 6:an. Jag tänkte att det kanske var jag som sprang och ändrade den igen men nu vet jag att det inte var det. Vi bodde överst i radhuset och ingen bodde ovanför oss. Jag och min fd sambos kompis satt och kollade på film medan de andra var och handlade då jag hörde starka fotsteg "ovanför". Klockan var sent på natten och han tittade upp och sa Vem faan är det som går så det låter så högt. Jag tittade på han och sa att det var ingen som bodde där för vi bodde ju högst upp. Han tittade på mej och sa inget mer. I bokhyllan hade vi två fotografier, ett på mej och min fd när vi kysste varandra och ett på mig när jag tog studenten. Fotot som vi kysstes på ramlade ofta mer från bokyllan. Det stod precis lika som det andra men det ramlade ALDRIG ner. Jag ställde det på alla möjliga vis men det ramlade ändå. En kväll hade jag tjejfest hemma och fotografiet ramlade av sej själv när jag var i köket och tjejerna var i V-rummet, jag hade tidigare berättat om fotot och den ena tjejjen skrek till.. det var ingen bas och ingen dörr som smällde, det ramlade av sig själv. Hon sa: "Men Lina fattar du inte att det är ngn som vill säga dig ngt" Från och med då förstod jag vad det var, jag mådde väldigt dåligt i mitt förhållande och det var ngt som sa att jag skulle göra slut. Efter 3 år tillsammans gjorde jag slut. Den absolut sista natten sov jag där själv (hade t räffat en ny då) och kunde absolut inte sova, Hade ju aldrig sovit där själv efter allt som hade hänt. KLockan 5 på morgonen sätts stereon på på hööög volym som om ngn tog tag i vredet och vred den upp snabbt på hög volym,., jag trodde jag skulle svimma, var alldeles kallsvettig. Jag gick upp och stängde darrhänt av den Har i efetrhand hört att man kan ställa in vissa stereo så att de sätts på men den funktionen finns inte på min. sedan hörde jag ett klickande ljud precis hela natten.. det lät som ngn tog en kula och släppte den på parkettgolvet.. tillslut var jag så förbannad,, skulle upp kl 7 för att ha en redovisning på komvux och hade inte sovit på hela natten,., jag skrek "Sluta" och efter nga timmar slutade det. Min sambos kompis sambo berättade att hon ofta känt att det var ngn där ohc även hört steg på "övervåningen" (hon känner vissa saker ibland och håller på med det ockulta) Sedan flyttade jag in i en ny lgh och bor nu tillsammans med min nya pojkvän och har aldrig känt ngt konstigt.. jag tror att det var "något" som på ngt sätt ville visa att jag skulle göra slut. Det konstiga är ju att "spöket" bara finns i lgh och inte följer efter när man flyttar… jag vet inte om allt var inbillning men allt går ju inte att förklara,, nu mår jag bra och är lycklig och har inte vart med om ngt mer sedan dess och hoppas slippa det i framtiden också.