Jag låg och sov då jag plötsligt vaknade av att det knackade på dörren. Blev livrädd då jag visste att jag var själv hemma, men trodde först att det var en i familjen som kommit hem till mig, då jag har en av mina nycklar till lägenheten hos dem i fall att jag skulle bli av med mina egna. Då frågade jag högt vem det var men fick inget svar. Lite fundersam gick jag upp ur sängen och öppnade dörren till mitt rum. Den har jag alltid stängd om natten för jag tycker det är otäckt att ha den öppen mot mitt vardagsrum. Har aldrig kunnat sova riktigt bra annars. Det otäcka var att det inte fanns någon där. Jag tänkte att jag kanske hade inbillat mig det hela och gick och la mig igen. När jag nästan hade somnat hörde jag knackningarna igen och då började mitt hjärta att bulta. Jag tände min sänglampa och sprang upp snabbt för att se om det var någon där. Det hade kännts mer otäckt att bara ligga kvar. Det fanns ingen där denna gång heller och nu visste jag att jag inte hade inbillat mig det heller. Den natten satt jag uppe, för jag ville inte sova. Någon knackningar har jag inte heller hört sedan dess, men en ständig "närvaro" känner jag av. Någonting finns i min lägenhet känns det som… / Martin

vi var 3 tjejer som jobbade på waxholms förvaltning[som förvaltade slottet]som en dag fick tid över och bestämde oss för att besöka slottet, väl avlarmat[ har golvalarm]vandrade vi igenom rummen, våning för våning, tills vi nådde fjärde plan och stod så framför den branta vindstrappan som försvann upp i ett mörker. Catti[den tuffaste av oss]tyckte vi borde gå upp och titta, men jag som redan kännde en kyla sakta sprida sig genom kroppen var inte lika säker och Anne ville inte heller. Catti klättrade då själv uppför trappan för att nå lysknappen. När hon tände exploderade lampan och det blev åter mörkt. Väl nere stod vi 3 på rad och blickade upp mot det svarta dörrhålet. Då jag hörde hur någon knackade hårt på ett av vindsfönsterna. Jag stirrade på Anne som plötsligt hade bleknat.. – Hörde du knackandet? frågade Anne. Jag hann inte svara förrän det återigen knackade, fast högre den här gången. Jag skulle precis föreslå att vi skulle gå därifrån, när jag hörde tydliga steg av stöveltramp från rummet bakom oss. Jag vände mig om, medans stegen fortfarande ekade, och stirrade in i rummet. Hjärtat slog en volt när jag såg att det inte fanns något golv..[borttaget för reparation] Det räckte! Jag sprang nerför alla våningarna med dom anndra hack i häl. Inte förrän vi larmat slottet och satt i bilen vågade vi tala med varandra. Anne och jag hade hört dom skarpa knackningarna,men bara jag hade hört stegen ifrån rummet bakom. Catti hade inte hört något. Det här var bara en av de händelser vi varit med om där.

På Rättviks ridklubb har dom hittat ett gammalt träkors i en box när de grävde och skulle byta rör. Det sägs att det har legat ett litet kloster där någon gång på 1600-1700-talet. En som jobbade sent där på allahelgonas-afton hörde knackningar på fönstret, men när han öppnade fönstret och skulle titta vem det var,så var ingen där och han såg inga spår i snön heller. Tjejer som jobbar där har också varit med om konstiga saker. Hästar som står mitt i stallgången på morgonen fast den sista personen har stängtboxdörrarna ordentligt kvällen innan.

När jag gick i sjätte klass vaknade jag en natt av att det kom in någon i mitt sovrum i mitt föräldrarhem, jag såg bara konturerna av en person. Jag låg och tittade och trodde först att det var mamma. Jag frågade högt om det var hon och vad hon sysslade med. När jag inte fick något svar blev jag lite rädd. Jag såg tydligt hur "personen" sakta gick över golvet imot mitt skrivbord, väl vid skrivbordet som är vid fönstret lyckades jag urskilja att det var en kvinna. Hon vände sig imot mig och bara stod där utan att säga något. Jag blev så fruktansvärt rädd och försökte med knepet att knipa ihop ögonen och hoppas på att kvinnan försvunnit när jag öppnat ögonen, men inte då. Där stod hon och jag låg med ögonen vidöppna och visste inte vad jag skulle göra. Efter ett tag så ryckte jag tag i sänglampan och tände, då försvann hon. Jag vet dock att det inte var en dröm för när jag hade tänt lampan stod fortfarande dörren på vid gavel….. Några veckor senare så vaknade jag mitt i natten av att någon la på mig täcktet som jag hade sparkat av mig i sömnen. Jag trodde att det var mamma men när personen smekte mig över kinden kände jag att personen hade långa naglar, och det har inte mamma. Men det konstiga var att jag blev aldrig rädd och jag lät bli att öppna ögonen. Jag vände bara på mig och somnade om. Jag har inte en aning om vem denna kvinna är och vad hon ville men jag har aldrig märkt av henne mer efter det. Jag har varit med om mycket mer, men det får jag berätta mer om en annan gång. MVH Linda

vi satt utanför min kompis granne en varm sommar natt och pratade om lite allt möjlig.Stämningen var mycket trevlig och trivsam tills grannen börgade berätta om märkliga händelser i hennes liv. Hon berättade att hon hade bråkat med sin mamma om något och hon hade bett sin mamma att dra dit pepparn växer. Hennes mamma bara skrattade elakt och sa för att skrämmas att mormor (som hade gått bort 15-20 år tillbaka) kommer allt att hälsa på dig i natt ska du ha klart för dig! Men det trodde hon inte på och tyckte att sin mamma var knäpp. Grannen berättade att hon bodde ensam då i en liten lägenhet här i närheten. På natten som kom vaknade hon av att något var i rummet och att hon kände en speciell behaglig doft som hon kände igen sen barndomen, det var hennes mormors doft och hon blev livrädd! Hon lämnade lägenheten så fort hon kunde och åkte hem till sin syster och berättade vad som hade hänt. Hennes syster sa att vad än mormor hade där att göra så va det inte för att vara elak eller göra henne illa, för deras mormor var den snällaste menniska som fanns sa hon. MVH Danne

En kväll var jag ensam hemma då jag började höra ljud från vår källare, men jag visste att ingen var där. Därför slog jag bort det i mina tankar och antog att det var jag själv som inbillade mig. Då hörde jag plötsligt en hög krasch ifrån källaren så jag bestämde mig för att ringa en vän för att kunna tänka på annat, men jag kunde inte släppa tankarna på källaren. Det hela började kännas otäckt. Därför frågade jag min vän om han kunde komma och sova över hos mig. Men ljuden slutade inte bara för att han kom över. Precis när han kommit över till mig hörde vi ett riktigt högt skrik från källaren. Det var verkligen ett skrik fyllt av skräck. I och med att vi var två vågade vi kolla om det fanns någon i källaren, men där var helt tomt. Nästa dag frågade vi en tidigare ägare av huset om det hela. Han berättade att där tidigare hade bott en man som hade misshanhandlat och dödat sin familj. Hur mycket sanning det ligger bakom detta vet jag inte, men det vore konstigt att hitta på. Varenda gång jag går ner i källaren i varje fall tycker jag mig svagt höra skrik och se figurer som går förbi, men nu har man nästintill börjat vänja sig vid det.

Vi vet hur jobbigt det är att läsa långa berättelser, så därför har vi gjort den här så kort som möjligt. Den är sann. En dag så gick vi med min kompis hund. Jag skulle gå hem och min kompis skulle följa mig halvvägs. Hans mamma följde med oss. Vi bestämde oss för att ta vägen som går förbi ett kloster. Det var helt mörkt ute, bara lamporna var tända. På andra sidan gångvägen så fanns det ett tunnelbanespår. Ett tåg körde plötsligt förbi oss. Tåget körde mot stationen. Det stod "Skarpnäck" klart och tydligt. Om tågen inte används, så står det "ej i trafik", eller något liknande. Iallafall, det stod Skarpnäck, och den kördehelt normalt åt rätt håll. Nu så var det bara en hake, ingen körde tåget. Vi såg ingen chaffuör, det kan ha berott på mörkret, men det är inte allt. Tåget var i full trafik, men ingen satt inuti det. Alla lampor var släckta, ingen var tänd. Det var verkligen läskigt att se ett släckt tåg åka förbi, med eller utan förare, och i trafik!

Min bror och jag har märkt konstiga saker i vår Gillestuga.(Vet inte riktigt om de stavas så, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar.) Datan står här nere, så vi måste tillbringa tid i vår Gillestuga, vi har inga problem med det. Men man känner sig aldrig ensam här nere. En kväll när jag satt här nere fick jag plötsligt känslan av att jga hade någon bakom mig. Jag vände mig om, men jag såg inget eftersom det var kolsvart i rummet. Jag gick upp och tände lampan o satte mig vid datan igen. Denna gångern var jag helt säker på att de satt någon i soffan, så jag vänder huvudet lite åt vänster och ser något ljust försvinna snabbt. Inget märkligt. Nån månad efter satt min Storebror här nere och knappade när det helt plötsligt kändes som de svalnade i rummet. Han har läst om sånt här o på något ställe hört att man ska fråga rakt ut i rummet vad de vill, så han ropar lite halvhögt: Va vill ni. Och sedan ser han en ljus ruta på elementet. Den kan omöjligt uppstått av ett fönster eftersom rullgarndinen var nerdragen och det var natt även. Datan står i en sådan riktning att det inte kunde varit den heller. Vi har ingen aning om vad detta kan betyda…

Jag skulle sova över hos mormor och morfar, och anledningen till det var för att jag dagen därpå skulle driva ut andar från deras hus, som inte funnit ro. Jag har många gånger fått kontakt med andar som vill berätta något viktigt för mig, och många gånger tog jag verkligen tag i att lyssna på vad de hade att säga. Men just denna natt då jag sov ensam på undervåningen, och mormor och morfar på övervåningen hände saker som jag sent kommer att glömma. Andarna i huset, som är byggt någon gång på 1800-talet, visste vilket uppdrag jag skulle utföra och försökte därför skrämma mig på natten genom att uppträda i olika former och göra olika hemska ljud. Om jag ska vara ärlig brukar jag faktiskt bli ganska rädd då jag får kontakt med en ande, eller som det också har hänt någon gång att jag har sett dem. Men det är naturligt, vem skulle inte bli rädd om det plötsligt mitt i natten stod en kvinna i ens rum? Nu efteråt ångrar jag mig att jag inte var stark och frågade vad hon verkligen ville mig. Men nu ska jag berätta om natten hos mina morföräldrar. Jag gick till sängs cirka 22:10, då jag släckte tv:n. Jag fruktade redan då vad som skulle komma att hända, och kände på mig att denna natt skulle jag sent glömma. Sanna ord det, för redan efter 10 minuter hörde jag knackningar från bordet i köket, de upprepades gång på gång med några minuters mellanrum. Jag glömde berätta att eftersom jag kände på mig att något obehagligt väntade lät jag lampan bredvid mig vara tänd den natten. Knackningarna lät mer och mer desperata, och efter cirka en timme (23:15) sätter sig "något" (men där fanns ingenting) på mitt öra och surrar så högt att jag hade ont i örat flera dagar efteråt. Det var droppen, tänkte jag. Är detta bara början vill jag inte veta vad som kommer att hända. Men jag försökte sova, och efter någon halvtimma kom fyra flugor på en gång och flög i en cirkel runt mitt ansikte. De satte sig på min hals, så det stack till, de kröp över mitt ansikte och nu orkade jag inte mer! Jag sade tyst "nu lägger ni av, nu vill jag sova", och då försvann flugorna. Klockan 23:55 cirka hände något som jag verkligen blev så rädd av, att jag ville bara bort därifrån, jag klarade inte det. Min mobil, som jag hade lagt på bordet, hade jag klart och tydligt stängt av vibrationen på, men då började den vibrera och det lät mycket högt när vibrationerna darrade i bordet. Mitt hjärta började bulta så snabbt, så jag vet inte hur. Precis då jag skulle svara varade samtalet i cirka fem sekunder, då det sedan bröts. Jag tittade vem det var som hade ringt, men inget nummer fanns där. Jag tog mig i kragen, och tänkte "det här ska jag klara av, de ska inte vinna över mig". Jag nästan somnade då knackningarna återigen upprepades, och då plötsligt knackade någon på fönstret intill mig. Jag ville bara bort därifrån, och jag måste erkänna att aldrig har jag varit så rädd förut. Därefter kunde jag inte blunda, jag var tvungen att vara vaken, annars visste jag inte vad som skulle hända. Då öppnades porslinsaskar, och steg hördes från hallen. Efter en mycket lång natt med ingen sömn kom mormor upp och började göra frukost. Då kändes det bättre, nu var det äntligen över. De flugorna som surrade runt mitt huvud var nämligen andarna som hade tagit över flugors kroppar, eftersom jag hade lampan tänd, då de inte visar sig. Klockan nio, då en vän till mig (ett medium) kom, som skulle hjälpa mig att driva ut dessa andar luktade det bränt bröd på nedervåningen. Det var en kvinna i huset som bakade bröd jämt, och nu var hon så irriterad på mig att bullarna hade blivit brända. Men vi lyckades driva ut dessa andar, och nu finns det ingen som bakar bullar längre. Men jag vet inte om jag sover över där en natt till, det får vi se.

varningar är vanliga hos mig och jag har alltid haft stor nytta av dem. Besök har jag för jämnan, antingen leker de med telefonen eller så väcker de mig med knackand eller andra oljud, garderobsdörrar som på dagtid håller sig lugn men trilskas när jag ligger som bekvämast i min säng. Nu är jag så van att skulle det inte hända något så skulle det nog bli tomt, något dåligt har jag dock inte råkat ut för, mest tror jag att det är anförvanter som vill ha min uppmärksamhet, jg kan känna min mor och höra henne andas. Detta händer aldrig när jag håller mig uppe, men i lugnet träder de fram, bara av godo, så någon oro har jag aldrig kännt av.