Detta har min fritidsfröken en gång berättat för mig. Hennes kompis hade nyss flyttat in i en lägenhet i ett höghus. Men varje dag kändes det som om någon var med henne. När hon tittade på TV kändes det som om någon satt brevid och när hon skulle sova kändes det som om någon låg brevid. Men när hon vänder sig om är ingen där. En gång när hon nyss kommit hem till jobbet gick hon in i hissen och såg en kvinna där. Då frågade kvinnan: Står du verkligen ut? Då svarade kompisen: Vaddå står ut? kvinnan berättade att den mannen som bodde här innan hade hängt sig till döds i sin gaderob….

I duschen!!! Hej, jag heter Lotti och är 19 år har precis flyttat hemifrån med min sambo "Micke". Det var en sen novemder eftermiddag och jag hade precis kommit hem från mitt nya jobb och skulle ta mig en varm dusch.När jag hade tagit av mig alla kläder och slängt dem på golvet precis utanför duschen gick jag in i duschkabinen. Då blev jag alldeles stel av skräck och kunde inte röra mig! Mitt på golvet precis framför mina fötter kunde jag skymta ett ansikte!!! Det var alldeles grått och ansiktsuttrycket såg hemskt och jätte ledset ut. Jag fick panik och kastade mig baklänges, sprang ut ur badrummet och ramlade ner för trapporna i full fart! Men som tur var hade Micke precis kommit hem och han fick en chock när han såg mig helt näck och helt panikslagen. Han frågade mig vad som hade hänt och jag berättade hela historien. Vi skulle gå upp och titta i badrummet, då märkte vi att…..MINA kläder var försvunna, jag är helt säker på att jag slängde de utanför duschkabinen! Vi hittade aldrig mina kläder… Medan tiden gick och dagarna rullade på blev jag helt förskräckt när jag kom hem en helt vanlig dag. Mina försvunna kläder låg ihopvikta på golvet precis innanför ytterdörren!!! När Micke kom hem en halvtimme senare frågade jag honom om kläderna, men han hade ingen aning om det här med "kläderna innanför dörren"! Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Ett halvår senare. Nu bor jag och Micke tillsammans i en lägenhet i Stockholm. Ingen av oss ville bo kvar i de där spökuset! Vårat "föredetta" hus ligger strax vid gränsen mellan Skåne och Blekinge. Vi vet inte om någon/några bor i huset nu. Stackars dem då!!! Ja de var den spökisen!// M.V.H Lotti 19 år!

Jag var hemma ensam. Mamma och pappa och mina syskon var och storhandlade en torsdags eftermiddag. Jag ville inte följa med eftersom att jag väntade på att mitt favorit program skulle gå i repris…Efter kanske en timme hörde jag steg på över våningen. Vi hade tre våningar. Jag satt på andra våningen alltså… Jag undrade vad det var ( men jag vart inte rädd ). Jag skulle precis kliva upp för trappan då jag hörde att en sladd drogs ur *uttaget* bakom mig. Jag vände mig om fort och hann se den falla ner på golvet. Jag blev förståss ganska rädd då. Men jag gick ut påbalokongen och satte mig på en solstol med en glass som om att inget hade händt. Men jag var fortfarande lite skakig. Sen såg jag in genom fönstret och då blinkade alla lamporna!!! Sen uppnades en skåpdörr… Det var förståss då jag kastade mig på mobilen och ringde till min farmor som bode nära. Så kom hon till mig. Ända tills mamma och pappa var hemma igen… Tro mig, ni vill aldrig vara ensam i ett spökhus. Jag har aldrig berättat det här för nån… Så det är första gången nu. Tro inte att jag har blivigt galen, det här hände!! 1 mån sernare flyttade vi. Det var då jag fick reda på att det var 50-60 år gammalt och att massvis med folk har bott där i några år och sen flyttat. De senaste som bode där bodde där i 11 år…Dom flyttade in efter oss också. De är inte kloka. 🙂

det var 1979, och min moster hade en egen lägenhet. Nilla, som min moster heter, vaknade på natten av att en man står och glor på henne när hon sover. Då visste hon inte att han dog för 40 år sedan. Nilla var jätte rädd, men det gick nån vecka, å den natten skulle min mamma sova över hos henne. Då vaknar nilla av att någon trycker ner henne i sängen. men hon såg ingen, men det var nog mannen som var i hennes rum veckan innan. hon skrek och min mamma rusar upp men ser inget. Då han han gått. Nilla flyttade efter det, och fick också reda på att En man hade blivit mördad i just denna lägenhet 40 år tidigare.

det var 1979, och min moster hade en egen lägenhet. Nilla, som min moster heter, vaknade på natten av att en man står och glor på henne när hon sover. Då visste hon inte att han dog för 40 år sedan. Nilla var jätte rädd, men det gick nån vecka, å den natten skulle min mamma sova över hos henne. Då vaknar nilla av att någon trycker ner henne i sängen. men hon såg ingen, men det var nog mannen som var i hennes rum veckan innan. hon skrek och min mamma rusar upp men ser inget. Då han han gått. Nilla flyttade efter det, och fick också reda på att En man hade blivit mördad i just denna lägenhet 40 år tidigare.

Detta hände min mamma när hon var i 13-årsåldern. Hon och hennes tremänning gjorde anden i glaset. Dom frågade vanliga frågor, som "vem ska jag gifta mej med" och "hur många barn kommer jag att få", så dom frågade inte några "olämpliga" frågor om andar eller så. Senare när tremänningen gått hem satt mamma ensam på sitt rum och skrev i sin dagbok. Hon tittade upp från dagboken och funderade på vad hon skulle skriva och tittade samtidigt runt i rummet. Då såg hon ett fruktansvärt ansikte som svävade i luften. Det hade ljus hud och horn och hånlog elakt mot henne. Men det värsta av allt var ögonen, tyckte mamma, för dom lyste som stora klot av eld. Hon fick panik, hade aldrig varit så rädd i hela sitt liv. Hon skulle springa ut ur rummet, men för att komma ut genom den enda dörren var hon tvungen att passera ansiktet, för det var framför dörren. Så hon var jättenära det när hon öppnade dörren… Men det rörde inte på sej, det bara svävade där och stirrade ondskefullt på henne. Efter det har hon aldrig mer spelat anden i glaset och aldrig mer sett något övernaturligt igen för den delen heller …

För snart fyra år sedan gick min mormor bort i en lång tids sjukdom…min mamma ringde och berättade att hon hade gått bort och jag satt som förstelnad i soffan, jag ville inte tro på det…hon var den som stått mig närmast. Begravningen närmade sig och jag beslutade mig för att inte delta eftersom jag var gravid med min andra dotter…alla tyckte som jag, att det skulle bli en stor chock för mig ch barnet. Nu tre år efter hennes död har jag "pratat" med henne i mina tankar, har sagt förlåt för att jag inte kom och tog farväl…jag har gråtit så mycket över detta. En dag bestämde jag mig för att kontakta ett medium för att hon skulle framföra min hälsning (har aldrig trott på liv efter döden, men nu gör jag det) till min bortgågna mormor. Mediet berättade att hon finns här och hon vakar över mig. Hon berättade att hon brukar stå bredvid mig när jag sitter i soffan med en filt över mig, hon berttade oxå att mormor älskar mitt långa hår ( vill inte att jag ska klippa mig, hade hon sagt till mediet)när jag var liten strök mormor alltid sin hand över min kind.. det berättade hon oxå. Hon sa även att jag inte skulle ge upp och att hon ska hjälpa mig och att jag kommer att vinna i rätten. När jag hade pratat färdigt med henne grät jag länge…av glädje och kärlek, jag kände en sån varm känsla i kroppen… Än i dag känner jag av hennes närvaro, även min mellersta dotter ser henne ibland. Jag vill med detta dela med mig av den glädjen jag kände över att mormor finns här och att hon vakar över mig och min familj. Melinda Borås

Min morbror omkom i en bilolycka för fem år sedan.Sedan dess har väldigt konstiga saker hänt.Min kusin har råkat ut för lampor som tänds och att byrålådor flyger ut.Jag har själv råkat ut för saker.När jag bodde hemma,så bodde jag i källaren i ett antal månader.En natt var det väldigt kallt i rummet,och jag hade en värmefälkt i rummet.Innan jag somnar så tänker jag på hur skönt det skulle vara med lite värme.Fläkten slås på av sig självt och jag hör hur styrkan vrider sig uppåt.För att få igång fläkten måste man slå på varmluften först och sen styrkan.När man stänger av den måste man slå av allting.Detta hade jag gjort,och först blev jag skrämd av att den varma luften blev starkare,men sedan kom jag på att jag kunde försöka se om det var min morbror,så jag sa åt honom att jag ville sova och att han skulle sluta,då slutar styrkan vridas upp.Jag stänger av den och sover vidare. Några veckor senare händer följande:Jag vaknar klockan 4 på morgonen av att nån slår på lyset i trappen ner till källaren,och springer ner,och verkligen klampar när han springer.Han öppnar garagedörren och stänger den.Jaha,tänker jag,det var väl pappa då.Senare på morgonen så kommer jag upp,pappa ligger fortfarande och sover,han är sjuk.Min bror sover och jag vet att han aldrig skulle ge sig ner i garaget,mamma jobbade natt.Berättade det för mamma senare och hon sa att det antagligen var min morbror som kom på att han skulle ha nåt ur garaget.Lite småskumt,men ibland känns det som om han står brevid mig när jag jobbar i skolan och övervakar så att jag inte gör illa mig.Det känns obehagligt först,sen så känns det skönt att nån kollar vad jag gör iaf..

Jag var ca 3 år gammal, lärt mig snacka, och hade en lilla syster runt 1 ½ året. Jag och min syster hade en bra kommunikation med varanndra, jag kunde föra över så kallade information till mina föräldrar som rörde min lillasyster eftersom att dem inte förstod henne. Hursom helst min 12 år äldre bror skulle ha ett eget rum på övervåningen. själv ville jag sova i samma rum eftersom att jag tyckte om honom så mycket, men det ville han inte. så jag fick väldigt gärna flytta in i rummet bredvid. och det gjorde jag. Jag sov där en halv natt då jag plötsligt sprang ner till mina föräldrars sovrum, då min pappa undrade vad det var, då jag inte kunde svara för att jag var så skräckslagen. Nästa dag så frågade min pappa mig varför jag inte ville sova där och svarade efter en lång stund att det var en äldre farbror som stirrade på mig när jag skulle sova, min pappa blev däremot chockad eftersom att jag aldrig någonsin hört talas om spöken/ vållnader förut, men han försökte att tuta i mig att det bara var en inbillning, Några nätter därefter så somnade jag uppe på mitt rum, och sov hela natten lång, på morgonen kom min pappa upp för att väcka mig då jag inte låg i sängen, men han hörde mig ifrån "den inbyggda" garderoben, han öppnade den och frågade vad jag höll på med, arg som ett bi som jag var skrek jag skit i det du, ett ordspråk som mina föräldrar eller någon runt omkring aldrig använt. Natten därpå vaknade mina föräldrar att min lillasyster skrek hysteriskt, mina föräldrar sprang upp till henne och försökte sansa henne, och det gick inte hon bara fortsatte och skrek tills jag kom in i rummet och sa " ta det lungt, du behöver inte vara rädd, "dom" är okej". hon tystnade och somnade slutligen. och självständig som jag var gick jag oxå och la mig o sov. dagen därpå frågade min pappa mig vid frukosten varför jag hade ändrat mig att sova uppe i mitt rum efter det att jag varit skräckslagen vid första natten, då jag svarade att " de skall ni skita i, men jag kan säga det till er ändån, Farbrorn som dog här i huset innan vi flyttade hit, dog i mitt rum. Han är snäll emot mig, det tycker jag att ni skall förstå. om jag låtsas sover så går han fram till mig tittar på mig och går vidrare ut igenom väggen vid fönstret. Mina föräldrar vart konfundersamma eftersom att jag hade börjat svära och dom viste inte vad jag fick det ifrån. Detta är något jag inte kommer ihåg själv utan det har mina föräldrar berättat för mig. 3 år gammal var jag då.

Under slutet på 1800- talet så var mitt föräldrahem en saloon tillsammans med de nuvarande grannarnas hus ( husen o tomten var ett)Saloonen ägdes av ett ungt par som hade 2 barn en flicka på ca 5år och en son runt halvåret, av någon konstig anledning så började huset att brinna och elden spred sig på nedervåningen att barnen som var på övervåningen hade ingen chans att ta sig ner eftersom att det brann i trapporna den äldsta flickan tog sin skrikande lillebror och satt sig i trappen i hopp om att någon skulle hjälpa henne, flickan och brodern brann inne i trappan. Den trappan är fortfarande kvar i VÅRT hus där man kan höra de panik slagna skriken, då elden sluker dem. Det här berättade damen som bodde i vårat hus innan oss Då även hennes make hade avlidit i ett av sovrummen på nedervåningen. skriken som man kan höra, hörs bara ända tills man kommer fram till trappan då det slutar, vänder du dig om så börjar det igen osv. Tragiskt