Då jag väntade mitt andra barn flyttade min man, tvååriga dotter och jag in i ett enplanshus byggt på 70-talet. Vi var den tredje familjen som bodde i huset sedan det byggdes. Den första natten vi sov i huset vaknade min man och jag tidigt på morgonen ca.kl 0.5.00 av att någon kom och gick i korridoren utanför vårt sovrum, vi tittade mot dörröppningen där vi tydligt hörde hur stegen stannade, men det var ingen där. efter en liten stund knarrade det till i golvet och tegen rörde sig bort igen. "Nu har vi blivit mottagna" konstaterade vi, det var lite kusligt fadst vi inte blev speciellt rädda. det jobbiga började sedan jag fött mnitt andra barn. "någon" fanns hela tiden i min närhet och jag kände en sådan ångest. Jag kunde vakna på natten och se en annan man än min egen ligga bredvid mig, men då jag tände lyset ändrades hans ansiktdrag och det blev den man jag var gift med igen. Då tog jag kontakt med de förra ägarna och de berättade att den första familjen som bott där hade hade barn i samma ålder som våra, men mamman fick cancer då hon väntade sitt andra barn och dog då babyn var fyra månader gammal. Jag förstod att det var hon som var kvar i huset. Spökerierna gick inte över utan blev bara värre, vi fick ett barn till och hon hade ofta någon inne hos sig, då hon lärde sig prata frågade hon efter "tanten". då vi bestämde oss för att flytta hände den kusligaste saken. Jag var ensam hamma med barnen som sov då det började dundra och smälla i taket. Då jag trodde att det var några som retades och kastade snöboll sprang jag ut för att se vilka det var men det fanns varken spår i snön eller några människor därute, jag sprang in igen och ringde en kompis som kom och hjälpte mig att leta, men vi hittade ingenting. då hon gått skulle jag lägga mig så började det smattra, ungefär som av regn fast hårdare i taket. Den natten sov jag med alla lampor tända, (jag ville inte väcka barnen och åka därifrån). Det hände mycket mer också. Några år senare frågade jag en synsk arbetskamrat om hon kunde "se" vad det var som bodde i huset sade hon att det var en kvinna "hon går genom väggarna, hon har ett barn på armen och hon gråter", Hon visste ingenting om husets historia.

Det började med att jag och några vänner i klassrummet tidigare berättade spökhistorier för varandra. Vi bestämde oss för att gå upp på övervåningen och kolla om någonting hände. Jag gick sist i ledet och när jag gick förbi det enda klassrummet på övervåningen hörde jag steg därinne. Jag undrade vad det kunde vara eftersom den klassen inte var i skolan den dagen. Jag gick då in i rummet och tittade efter vem det var som gick därinne. Jag såg självklart ingen. Jag var ensam inne i rummet för de andra visste inte att jag var därinne. Jag nästan skrek frågan, är det nån därinne! Men inget svar. Jag började bli rädd och vände mig om för att gå ut. Men då smäller dörren igen bakom mig. Jag drar tag i handtaget på dörren och försöker öppna dören. Men på något vis var den låst. Men jag kunde se att dörren inte var låst så jag började ropa och skrika efter hjälp. Jag slet och slet i dörren men det var som om någon hade låst den fast den inte var låst. Jag hörde att någon gick runt i rummet och riktigt hånskrattade åt mig .Efter ca. 5 minuter öppnas dörren och mina vänner rusar in och hittar mig gråtandes på golvet. Jag rusar ut och springer ner för trappan. Lite senare berättar jag för dem vad som hänt och de lovade att de inte ens varit utanför dörren. De hade suttit på några stolar i köket och väntat på mig. Jag vet än inte idag vad det var som låste in mig. Men jag vet att det defentivt spökar där. För det är inte bara där det spökar. Det gör hela skolan……..

Min mor och några andra hade ett projektarbete om andar. Jag trodde inte på det förrän min mor berättade om detta hus för mig. Vi fick veta om ett hus utanför stan (Landskrona), där det skulle finnas en soffa som det hände oförklarligasaker med. Nu visade det sig att soffan aldrig hade stått i huset, utan hos deras son och svärdotter. Vad som hände med soffan hemma hos sonen berättar vi en annan gång. Men…när vi kom till huset och vi alla stod i hallen såg mannen i huset ett andeväsen uppenbara sig bakom Gunilla (min mor). De andra i gruppen varken såg eller hörde något. Vi blev inbjudna att sitta i köket och där fanns en väggbonad ovanför kökssoffan som sätts i gugning av oförklarlig anledning. Locket på kökssoffan lyfts upp en bit i höjd med bordet och efter en liten stund åker det ner med en rejäl smäll på sin plats igen. I påskas när familjen satt i köket och fikade, kom en bekant på besök. Den besökande mannen var sjökapten i ett tidigare liv. Han hade under sig en matros som inte löd kaptenens order. Så till straff blev han slagen med en piska som det satt stora läderremmar med träkulor på. Han avled senare av slagen. Efter sin död går matrosens ande igen hos kaptenen. Kaptenen som i detta jordeliv numera är pensionär har i sin lägenhet en massa tavlor med båt och havsmotiv. Från dessa tavlor kommer det saltvatten som rinner längs väggarna. Efter att ha varit bortrest ett par dagar kom han hem och mötte grannen som, klagade på att det hade varit sådant oväsen inne hos honom att grannen hade ringt efter polisen. Han talade om att han inte varit hemma på ett par dagar. Under tiden han pratade med grannen kommer polisen. När de går in i lägenheten kom en soffa farande från ingenstans mot dem. När det hade lugnat ner sig gick dom in och tittade i lägenheten. På köksbordet var det fullt av glas och tallrikar och där låg även en stor bit fläsk som annars skulle ha legat i kylen. Plötsligt kom knivar farande i luften och satte sig i väggarna, möblerna flyttade sig eller bytte plats md varandra. Detta är bara en del av vad som händer hemma hos den pensionerade sökaptenen. Åter till huset i påskas. Familen och deras bekanta sitter i köket och fikar, när de hör en kraftig smäll under bordet. I samma stund börjar bordet att "dansa" och alla blev avkastade från sina stolar. Troligtvis är det matrosens ande som bråkar med husets ande. En annan händelse är att en bok is namn "En doft av kärlek" och två biblar kommer kastande från bokhyllan i rummet intill ut på köksgolvet med en rejäl duns. Ibland var biblarna uppslagna på olika sidor. Vid ett tillfälle var frun och besökte systerns grav. När de kom hemoch gick in i sorummet står systerns foto på sängen. Halsbandet som i vanliga fall ska hänga på väggen låg nu i form av ett kors och psalmboken på sängen. Det låg även ett längre halsband på sängen som bildade ordet LIV i fina raka bokstäver. I nästa ögonblick var alla saker på sin plats igen. Det har även hant vid andra tillfällen att frun i husets döda mors stödkäpp legat på sängen. Det fins en vindslucka i taket på ovanvåningen. En dag när mannen i huset kom upp var luckan öppen och hälften av trasmattan stod uppgenom luckan. Han drar i mattan, men något där uppe håller emot. Mannen ber snällt att fålåna mattan med löfte om att anden får den igen. Då släpper motståndet och mannen får mattan. Nästan alla klockor stannar 10 över 10 fast klockorna står på olika tider. De har gjort ett experiment med deras filmkamera. De stannar klockan och sätter igång kameran på inspelning och stänger dörren. De sätter sig tysta i köket och väntar. När de går in i rummet igen går klockorna rätt. Något oförklarligt hände med bandet, så de fick aldrig se det som spelades in. Inne i storarummet finns det en kandelaber där ljusen emellanåt ramlar ner på bordet. Även en av mattorna i rummet ställer sig på högkant. Oförklarligt. Fotografierna ramlar bakåt in mot väggen och hamnar med fotot uppåt. Utan att gå sönder. En kväll när paret kom hem, så såg de till sin förvåning att trädgårdsmöblerna i plast var försvunna. Vid ett ögonblick slår mannen en blick upp på hustaket och vad ser han? Jo, stolarna och bordet står och balanserar på två ben. Även deras gamla vattenpump hängde i luften i höjd med stuprännan. Nästa dag står pumpen på sin plats igen, men möblerna får han klättra upp och ta ner. En annan händelse var när familen satt ute i trädgården ocg grillade, plötsligt far ett av fönsterna på andra våningen upp, som i vanliga fall inte går att öppna med mänsklig kraft. Det finns ingen förklaring till händelsen. Gestalten visar sig utanför fönstren på kvällen. Hunden och katterna reser ragg och morrar. Mannen i huset tillät inte att soffan skulle brännas, utan grävas ner. Så när de fått upp soffan på grävskopan då börjar soffan slå volter. Långt om länge fick de soffan under jorden. Vem vet vad som nu händer där! Denna historien är bara ett litet smakprov på allt som händer i detta lilla hus.//Maria

Gården har varit i min familjs ägo länge, och är bland annat min mormors barndomshem. När man kommer till vår sommarstuga har man den där konstiga känslan, ni vet. Ni är iaktagna och känner er trötta. Det har alltid varit så. När jag var mindre förstod jag inte vad det var, det var först efter att min morbror berättade detta för mig. Han hade varit där en dag själv för att kolla över lite småsaker. Han hade bland annat avrit ute i ladugården för att kolla. Han kände sig iaktagen när han stod med ryggen mot boxarna där kor en gång i tiden stått. Han vänder sig om och ser till sin förskräckelse gammelmormor sitta och mjölka på en pall. Gammelmormor försvinner utan ett knyst. Senare samma eftermiddag ska min morbror åka ner till affären och handla. I hallen så har vi en hemmagjord nyckelhållare där vi har alla nycklar till uthusen. När min morbror kommer tillbaka från affären ligger nyckeln till ladugården på trappen utanför. Ytterdörren är låst och inte en själ syns till… En annan dag när min morbror med familj och mormor övernattade i sommarstugan vaknar min mormor mitt i natten av att någon håller fast henne i sängen. Min morbror och hans familj sover i kammaren på övervåningen och hade på morgonen inte hört ett knyst från nedervåningen där mormor sov. Nog spökar det i vår sommarstuga alltid…

När jag var i tioårs åldern så åkte vi till en gård i Gästrikland, där min farfars kusin firade sin 75-årsdag med ett stor kalas och övernattning för släkt och vänner över en helg. Jag och min kusin var stormförtjusa över att få vistas på gården en hel helg; det var ett stort ställe, med flera gästhus (tidigare bl a tjänstefolkets kvarter), två stall och stora ägor med både åkrar och inhägnade områden för djuren på gården; han höll fortfarande ett par hästar, grisar och höns. Sonen som bor ett par kilometer in mot tätbebyggelsen hjälpte till att sköta stället tillsammans med farfars kusin och hans fru, och dom hade även ganska goda relationer till en ridskola i närheten, där eleverna hjälpte till och ibland fick rida farfars kusins favorithäst, en värdefull lippizanerhäst han fått i present vid sin pension. Dom äldre barnen, min kusins storebror och min syssling, hade underhållt oss med historier om prästen som bott på gården för länge sen, och som hade hängt sig i sitt hem efter att han avslöjats dyrka djävulen och vanhelga korset. Efter middagen så bad jag och min kusin om lov att få gå ut i trädgården och leka på villkor att vi höll oss i närheten. Min kusin fick plötsligt för sig att vi skulle in i stallet och hälsa på hästarna. Då det började skymma så var jag lite ängslig, men jag gick med för att inte visa mig feg. Det var bara det stora stallet som användes till hästarna, det mindre hade konverterats till garage. Byggnaden var jättelik minns jag, säkerligen lika stort som ett mindre trevåningshus. Det fanns ett loft med hö, och jag minns att jag tyckte övervåningen på loftet kändes som en kyrka med dom enorma bjälkarna som gick kors och tvärs högt ovanför. När vi äntrade stallet så var allt tyst och lugnt. Alla tre hästarna sov eller vilade. Vi smög oss sakta bort till favoritens spilta för att klappa honom. Min kusin sa att vi borde hämta lite hö att ge honom. Sagt och gjort så klättrade vi uppför stegen till loftet. Det knarrade något hemskt, och ängslan blev allt mer tilltagande. När vi kravlat oss upp så klev vi genom höet bort till den ände av loftet där favoritens spilta fanns, och började skuffa ner hö så vi slapp bära det hela vägen bort istället. Det knarrade givetvis en del i en så stor gammaldags byggnad, men plötsligt hörde vi hur favoriten nedanför oss började gnägga och röra på sig i spiltan, dunkandes i väggarna och frustandes. Jag tror det var strax efteråt som jag fick gåshud på armarna, och hörde ett mycket mer intensivt knarrade än tidigare. Det kom rakt ovanför mig, och det kändes som om vinden svepte förbi samtidigt som knarrandet. När jag tittade upp i taket så hängde en man klädd i en gammal, trasig vit nattsärk från en av bjälkarna. Hans hår var vit och hängde ner i glesa tesar, händerna var skröpliga och såg hundra år gamla ut. Jag blev alldeles paralyserad och grep tag i min kusin. Jag minns att han vände sig om, såg på mig med en blick som var alldeles vettskrämd och frågade mig samtidigt något i stil med "vad är det som knarrar?" Jag var så vettskrämd att min enda tanke var att fly, så jag snubblade genom höet och sprang mot stegen. Vi snubblade på varannan i full färd mot stegen, för skräckslagna för att blicka tillbaks, och jag vet att jag tänkte att jag inte skulle få se mina föräldrar mer. Hela stallet kändes som i uppror, favoriten lät som om han blivit alldeles galen. Min kusin var strax efter mig nedför stegen, och han var tydligen så vettskrämd att han hoppade av stegen flera meter från marken och stukade foten. Jag minns inte om det var före eller efter hans landning, men vi hörde ett knarrande som tilltog i styrka och slutligen dånade iväg i ett rasande ljud som när ett trähus brakar samman. Hästarna gnäggade och slog mot väggarna i spiltorna, och vi störtade ut ur stallet och in i famnen på våra föräldrar och syskon. Det hade gått hål i taket, en bjälke hade lossnat och störtat ner genom golvet och krossat favoriten i hans spilta. bjälken hade landat med sidan rakt genom favoritens huvud. hade vi stått kvar hade vi dött, och jag förstod att prästen hade skrämt bort oss för att rädda livet på oss. när jag frågade min kusin menade han dock att han inte hade sett något.

Hejsan ! Jag hade bott ensam i min lilla 1:a i ca 1 år, lite märkliga saker så som att stereon höjdes och sänktes av sig själv hade väl pågått sen jag flyttade in, och som jag hade blivit van vid, men en natt när jag låg i min säng och läste hände något som jag aldrig kommer att glömma, bara tanken på det får mina hår att resa på sig. Plötsligt spred sig en oehörd värme över min kropp nästan som om någon höll en svetts över mig, jag förstod att jag blev hemsökt av något ont, jag reste mig från sängen och tittade runt mig då plötsligt började min telefon att hoppa och dansa runt på byrån, helt av sig själv, jag blev vettskrämd och sprang mot ytterdörren, men tvärrstanade, jag vände om och gick till min säng igen satt mig ner och sa högt och tydligt, gå här ifrån och lämna mig ifred detta är min bostad och ni är inte välkomna hit, jag tänker inte gå härifrån, då stillade sig telefonen och allt blev lugnt. Hade jag inte gjort som jag gjorde, utan sprungit därifrån hade jag aldrig mer vågat att sova där.

Hej! Vi bor i ett hus byggt 1934, så det har varit ett flertal ägare. Själv köpte jag huset 1999. Det som händer, och hänt, är en blandning av olika saker. På övervåningen huserar alla barnen i sina rum. När en av pojkarna var 2-3 år, så vaknade han gråtande eller skrikande vid exakt samma tid, varenda kväll. Det gick inte att få ett vettigt ord ur honom till en början, men efter några gånger så sa han att "hon/han kommer ut genom garderoben!". I detta rummet känner sig min sambo väldigt illa till mods när det är mörkt. Hon känner en närvaro, och får rysningar över kroppen. Vid ett tillfälle låg det en lampa, en sådan där nattlampa med svagt sken, mitt på golvet istället för att sitta i väggen. Det är iofs inget att hetsa upp sig för, det kan någon av ungarna ha plockat ur. Det som däremot skrämde barnen, 4 till antalet, var att lampan började lysa, liggande mitt på golvet. Dom trodde att det började brinna och kom rusande efter mig….Men då lyste den inte. Barnen var skärrade på ett sätt som märktes vara äkta. I detta rummet och angränsande rum hörs det ofta steg. Man tror att "nu kommer ett barn ner!" men ingen kommer. Då går man upp för att kolla om någon har somnat i en soffa eller så i sin strävan att komma på toaletten eller nåt. Men inte…alla sover så sött. Hörde själv tydliga steg från ena rummet och tillbaka, och tillbaka igen. Frågade sambon vad hon hade gjort där uppe, alla barnen var just då borta. Hon blev alldeles blek å sa bara att hon inte varit där på flera timmar…. Minstingen, nu 3 år, var väldigt intresserad av samma fläck i taket i vårt sovrum. Låg å tittade, jollrade och "skrattade". Verkade ha det riktigt roligt..:) När vi sedan flyttade hans säng i rummet, så sov han oroligt, vaknade ledsen mm. Flyttade tillbaka honom och allt var bra direkt igen. Nu pratar han om ett spöke som "busar med honom". Vet inte om det är sanning i det, men vissa gånger är han mycket övertygande…. Vi kan se skuggor ibland, nåt som rör sig i ögonvrån. Känslan av att vara bevakad finner sig vissa perioder. Vid ett tillfälle när jag var på resa, så låg min sambo i vår säng tillsammans med yngsta sonen. Hon hade inte somnat, när hon hör någon viska hennes namn tätt intill örat. Hon blev alldeles kall och klarvaken och sökte "tröst" hos 2,5 åringen bredvid..:) Det finns mycket att berätta. Själv tror jag att det kan vara så att det är mer än ett väsen. En-två snälla, och en som mer skrämmer. Vi får väl se vad framtiden har i bagaget åt oss… /Conny

det hela började när min familj skulle resa bort, jag skulle vara ensam hemma för första gången. jag var då 16 år. Allt var som vanligt hela kvällen, men vi hade några husdjur i källaren som jag var tvungen att mata då mina föräldrar inte var hemma. jag har aldrig varit direkt rädd för att gå ner i källaren. Ungefär två veckor innan min familj skulle resa bort hörde jag och min syster ett ljud som kom från källaren, vi blev inte direkt rädda bara lite nyfikna på vad det var för ljud, vi undrade vart det kom från. men vi intalade oss att det kom från djuren.När jag skulle mata djuren så hörde jag något bakom mig. Det lät som steg. När jag vände mig var allt helt tyst igen. Plötsligt hörde jag stegen igen i en viss del av rummet. Det lät som om någon typ bara gick rakt igenom väggen på ett ställe. När mina föräldrar kom hem berättade jag det för dem. De bara skrattade och sa att det tidigare, innan vi byggde om, fanns en dörr där jag hade hört stegen.jag blev genast mkt intresserad av detta och var ofta nere i källaren, jag sa till mina föräldrar när de frågade att jag var där pga djuren. Jag kunde sitta där i timmar och bara vänta på att få höra fotstegen igen. Vissa dagar hörde jag dem inte alls, men de allra flesta dagarna och vid ungefär samma tidpunkt hörde jag stegen… Jag satt som fastklistrad på nedersta trappsteget och bara väntade o väntade… Efter ett par veckor tröttnade jag på att sitta där och plötsligt glömde jag bort fotstegen. Efter ett par år kom jag plötsligt på detta och blev nyfiken ifall om det fortfarande hördes steg, så jag satte mig i vanlig ordning på nedersta trappsteget o väntade och ungefär vid 18-tiden som det alltid var, hördes det… jag är nyfiken på vad det kan vara. Jag har aldrig blivit rädd, bara nyfiken och jag undrar än idag på vem det var som gick där nere?

Jag bor i ett nyrenoverat gammalt hus byggt 1894. Vi bor mittemot en kyrkogård och kan se stenarna från köksfönstret. Men i allafall. En dag när jag skulle gå upp och lägga mig la jag mig med ryggen mot dörren. Jag kände då att någon satte sig vid fotändan. Jag trodde det va min man men när jag sätter mig upp och tittar är ingen där. En annan gång låg jag och läste då jag hör någon banka på fönstret i barnkammaren(rummet intill vårt sovrum). Vi bor på övervåningen och har varken trappa eller stege på utsidan. Förra sommaren(juli-04) satt jag och min man ute på trappen o fikade när jag ser en äldre man bakom min man. Han stog 30m ifrån. Jag sa till min man att den äldre mannen bakom han kanske vill fråga nåt. När vi tittar dit är han borta. När jag senare på kvällen ska in och hämta min bok så sitter samma gamla man i vår soffa!!Jag blev vettskrämt och sprang ut! Det har hänt många oförklarliga saker hos oss…

jag och min mamma var på guidad visning på "skokloster slott". vi gick in i ett rum som tillhört herren som en gång bott där. det var det rum som han tagit imot sina gäster i. i rummet stod det en stor fin himmels säng. alla stannade i rummet och lyssnade till guiden och det som berättade. han stod med ryggen mot sängen. jag såg mig runt i rummet… mina ögon fastnade på den fina sängen. helt plöttslig ser jag hur det sitter en man i sängen. det går inte med ord att beskriva den rädsla som kom krypande genom mig… jag gav ifrån mig ett halvt skriande och guiden såg på min med en undrande blick. det sitter någon i sängen sade jag hysteriskt. guiden vände sig snabbt om. det ända som syntes efter mannen var en ned sänkning i maddrassen. kära vän sade han. var det en man som satt i sängen? ja svarade jag skakigt. han lade handen i nedsänkningen, det var kallt… ingen vanlig rums temperatur… här har suttit ett spöke sade han. guidningen upphörde. jag, min mamma och guiden alexander gick tillsammans med en arbetande från slottet in i fika rummet. hur såg mannen ut frågade alexander. ja… ja… han hade gröna kläder på sig sade jag försiktigt. alexander tog fram bilder på de manliga regenterna från slottet. inte han… inte han… inte han heller… till slut såg jag en bild som liknade honom… på bilden hade han lila kläder. de läste på vykortet vem han var… detta hände för ung. ett och ett halvt år sedan. och efter att detta hände sitter det5 nu en tavla inne i det rummet som jag såg honom. på tavlan står det om min berättelse. att jag såg ett spöke… ni får tro vad ni vill jag vet sanningen. om ni tvivlar på det får ni åka dit till skokloster slott och läsa på tavlan inne i grevans rum.