Det var en gång ett ungt par som skulle åka hem från ett bröllop, men det blev lite för sent så de tänkte sova över i en stad i närheten. 1 timme senare hittar dom ett hus och frågar om dom får sova över och det fick dom. det var ett gammalt par som hade öppnat och svarat. När dom hade kommit in så visade paret var dom skulle sova. det var ett litet rum men det fick duga tänkte dom, sen var det middag så dom gick ner och satte sig vid matbordet, det gamla paret hade gjort oxfilé.de hade dukat upp med levande ljus tanten sa att dom skulle vara försiktiga med ljuset det var dom. När dom var färdiga så gick dom upp för att sova. Nästa dag vaknade dom tidigt för att komma hem tidigt så dom sa adjö till det gamla paret och sen åkte dom hem. under vägen stanade dom vid turistbyrån för att föreslå det gamla parets hus för övernattning men dom sa att det huset hade brunnit upp för 30 år sen och det hade bott ett gammalt par.

Det hade länge talats om att det spökar i Prästgården. T.ex. en gång när en klass bara var på besök så hade de några minuter efter att de hade gått in rusat ut!!! Dom hade sett gungstolar som hade gungat av sig själv, foton som hade följt dom med blicken och de hade sett en ung spökkvinna gå i vardagsrummet. Så en kväll så ville tvillingarna Jenny & Robin kolla om allt detta stämde genom att övernatta i Prästgården. Prästgården var övergiven sedan långt tillbaka och det var numera en allmän plats. Så en november-kväll så packade dom sina grejer och traskade iväg till Prästgården. Det första dom märkte var att det inte fanns någon el, fast det fanns forstfarande några oanvända stearinljus (!). Så dom gick upp och la sig i var sitt rum. Rummet där Robin skulle sova så fanns det ett foto av en pojke i 4års åldern som såg ut att gråta, fast när man försökte ta foto på det så går antingen kameran sönder eller så blir det en konstig skugga över fotot. De hände även denna gång när han försökte ta ett foto på fotot. I rummet där Jenny skulle sova så fanns det en gungstol som under nätterna gungar av sig själv. Under natte n runt 01.00 så rusade tvillingarna ut ur prästgården. I Robins rum så hade fotot kastat ilskna blickar på Robin medans han sov. Och i Jennys rum så hade gungstolen gungat av sig själv och hon hade sett en konstig skepnad i gungstolen. Historien bakom Prästgården är den här: Det sägs att den ogift ung piga hade jobbat för prästen på prästgården. När prästen hade dött så fick hon gården eftersom prästen inte hade några barn. Fast pigan hade haft ett kärleksförhållande med prästen och hon födde ett barn några månader efter att prästen hade dött. Hon blev förtvivlad när hon födde barnet eftersom att det var på den tiden en skamm att föda ett barn när man än ogift. Så hon kvävde barnet när det föddes och hon grävde ner den runt husknuten…

En kväll för ett tag sedan så satt jag och tittade på film i mitt rum som låg på övervåningen. Min mamma och pappa satt och tittade på film på undervåningen och min brorsa var hos en kompis så jag var ensam på övervåningen och det var kolsvart ute. Dörren till mitt rum var sängd och helt plötsligt så började det knarra i golvet utanför mitt rum och någon tryckte ner handtaget och dörren gick upp. Det kunde inte ha varit mamma eller pappa för jag rusade ner till dom och dom satt bara lungt och kollade på film. Och min brorsa var som sagt hos en kompis så det kunde inte ha varit han. Sedan dess har jag varit jätterädd för att vara ensam på övervåningen.

Man kan väl säga att allt egentligen började när pappas farmor gick bort, natten då hon gick bort så satt min farfar på tåget han var på väg hem hit till norrland, så han var helt ovetande om det som hände, medans farmor donade på hemma i uppsala, där var det sånt oväder det stormade och strömen gick titt som tätt men så försvann strömen helt och farmor och dom som bor just utan för uppsala har knappt nån granne hon var i stortsett ensam mitt ute i ingenstans utan ström. Klockan gick och hon började bli rastlös hon visste att det var något som inte stämmde, hon ringde till pappa och hörde hur det var med gammelfarmor, allt var bra sa han men hon kommer inte vara vid liv när farsan kommer hit. Klockan gick farmor la sig för att sova och klockan 07.20 satte hon sig upp med ett ryck hon gick ut för att röka och visste att något var fel när hon kommer ut på bron så möts hon av världens förstörelse efter stormen hon har massor med blommlådor och dom var utvälta över hela bron men mitt i all den där röran ser hon hur det glittrar till och plockar upp det, det var gammel farmors klocka och den hade stannat på exakt samma tid som när farmor klev upp. Halv åtta ringde telefonen då var de från sjukhuset dom berättade att gemmaelfarmor Emma var död nu att hon dött mellan kl07.00 och 07.25 det enda farmor kunde ge till svar att det vet jag redan. hon fortsatte dona på i huset när hon just såg det alla klockorna i huset hade stannatpå samma tid som hon dog. hon dog på samma dag, i samma ålder av samma sjukdom fast många år efter hennes svärmor dom blev bara 71 år gammla.. det kommer fler sen/H

Året är 1846 och staden Stonehound city sover. Allting är tyst och ingen i hela staden är vaken. Alla förutom sheriffen…. och en liten pojke. Pojken är blek i ansiktet och har trasiga kläder. Han står mitt i staden och tittar mot ingenstans. Pojken ser helt vänlig ut. Det finns en lag i den här stan som lydde: Det är förbjudet att vara ute efter midnatt för spöken kan komma och slita ut ens själ och hoppa sen in i kroppen. Självklart tror ingen på det här men dem lydde den mest nog för att dem inte ville gå och bli mördade av nån, det hade ju hänt förut men man hade inte hittat mördaren. Nu är sheriffen ute på sin vanliga natt tur genom staden för att kolla att ingen är ute. Plötsligt får han syn på pojken. Han går fram till pojken och frågar var han bor. Pojken svarar inte, men efter 10 sekuder börjar pojken skrika! Sheriffen flyger bakåt rakt in i stadens salong. Det låter som om 1000 pojkar skriker. Sen sprängs hela världen och alla dör. Det här hände ju på en annan planet förstås men det kan hända att den kommer hit. Den här explosionen är den mest smärtfulla döden du kan få. Så se upp för bleka pojkar.

datumet är fredagen den 13 år 1994… Det var en mörk å regnig natt. olof svennson var ute och gick med sin hund. Plötsligt sprang hunden iväg, "stanna" roppade olof "ingen idé" sa en röst….olof trodde det var en inbillning. hunden sprang iväg och olof sprang efter tills dom kom in på en park. olof sänkte takten till han nästan gick. han hörde en röst säga "kolla bakom dig", olof kollade bakom sig ingen var där…efter 5 min sa en röst igen "kolla bakom dig", olof kollade bakom sig igen, men ingen var där. Olof bästemde sig att nästa gång rösten sa kollabakom dig så skulle han ignorera det. efter 5 min så sa en röst "kolla bakom dig" då skrek olof "neeej" då kände han nått vasst på halsen och det blev svårt att andas,allt blev svart…slut…..p.s: om du hör en röst i en park fredagen den 13 så gör som den säger

En kall vinternatt kom min mormor hem senare än vanligt. Jag bor hos min mormor, mina föräldrar dog i en flygplansolycka. Hon hade med sig nånting tungt i sin handväska. Men det verkade inte särskilt stort. "Vad har du i väskan?" frågade jag. "Det har inte du med att göra" sa mormor, hon verkade arg, så jag bestämde mig för att inte säga nånting mer och göra henne en kopp te eller nånting för att hon skulle lugna ner sig lite. När hon druckit sitt te så verkade hon lite lugnare. Men hon sa ingenting. Senare när ja gått och lagt mig hörde jag ett konstigt ljud i trappan. Det kunde inte vara mormor för hon sov, det visste jag. Hon brukade inte vakna mitt i natten. Ljudet fortsatte och blev tydligare och tydligare. Min dörr öppnades på glänt, den knarrade och jag låg alldeles still. Jag såg ingenting vid dörren men jag hörde ändå nånting som gick bredvid min säng. Jag såg en skugga höjas över mig. Och jag såg en kniv blänka i månskenet. Jag skrek. Men ingen hörde mig. Jag försökte sparka och slå omkring mig, men jag kunde inte röra mig. Det sista jag tänkte var. "Vad ska mormor tro".

När jag var 15 så bodde jag i ett hus som jag var ganska säker på att de spökade i. Jag märkte konstiga saker och såg många konstiga saker också nu ska jag berätta en sak som jag aldrig kommer att glömma. En kväll när jag satt och kollade på tv så stängdes teven av jag brydde mig inte så mycket utan gick bara o knäppte på den igen sen helt plötsligt så skulle jag gå på toa och då precis när jag skulle Ta tag i handtaget så öppnades dörren jag blev lite rädd men tänkte att de kanske var tvärdrag för de hade hänt mig innan. Jag gick in och gjorde mina behov och så småningom så släcktes lyset i taklampan jag gick fram till lampknapen o tryckte på den igen då gick de hur bra som helst men sen började min mugg på bordet dansa så att allt mitt the skvimpades ut jag blev väldigt rädd och sprang ut mot köket men när jag skulle springa genom dörröppningen slungades jag tillbaka och slog huvudet i golvet. Jag blev livrädd för det var som om att det var gummi i hela dörröppningen jag reste mig upp och kände där jag tidigare hade försökt springa igenom men det var fortfarande omöjligt jag tog sats och sprang men då plötsligt var de inget kvar så jag flög rakt ut och slog huvudet i sten golvet där jag svimmade. Min mamma kom hem och ringde ambulans jag blev chockad för mamma sa att vi hade haft ett medium hemma hos oss när jag var sjuk och då så hade de sagt att det hade varit ett spöke där som hade velat döda mig jag blev lättad att de inte lyckades. Jag Kom hem när jag var frisk och då märkte jag att det kändes tomt i hela huset alla möbler var kvar men självklart så var det för att andarna var borta. Detta var bara en utav alla saker som hände hos mej min mamma berättar fortfarande alla historier från när jag var ung eftersom jag inte så mycket kommer ihåg. Nu är jag 37 år och har en stor familj. Om jag inte hade varit så stark som jag var ung hade jag kanske inte fått uppleva hur det är att vara mamma och hustru.

År 1976 avlider fotografen "William blaine" 64 år gammal. Efter flera framgångsrika år som fotograf, hade han stort intresse även för det övernaturliga. Han bodde i en herrgård utanför London som var beryktad att vara hemsökt av 3 andar, vita damen och den förra ägaren "Albert Smith", vars död inte gick att förklara. Det tredje spöket var en Irländsk varghund. Den irländska varghundens vålnad hade satt skräck i många förbipasserande, vilket hade passat "William Blaine" utmärkt. När han köpte herrgården 1955 började han snabbt själv att uppleva underliga ljud som lättn, rop, ylanden och en kvinnas klagovissor som kunde vara som "Du är oduglig", "Jag skall aldrig mer…." Fotograferingsförsöken började som ett totalt misslyckande, men vintern 1958 kom de första fotona av orber och svaga former av personerna som "William Blaine" hoppades på under flera års forskning. Med fotograferandet hade han nåt sina mål och gett ut böcker mm om sina fotografier och forskning. Under sinna sista år hade "William Blaine" blivit gammal och sjuk och börjat känna stark smak för rödvin. Han var också allt mer ilsknare och många hade börjat beskriva honom som en elak person. "William Blaine" hittades av sin brors son död i sin säng, som om han hade blivit ihjälskrämd av något ondskefullt. År 1977 säljs gården och den dödes möblemang och annat delas upp av släktingar och försvinner. En annan herre köper gården 1980 "Sebastian Turner" och efter att ha sovit i sin herrgård med sin familj vägrar dom att bo kvar, redan efter en vecka."Sebastian Turner" hade pratat om en vit genomskinlig dam, som hade vandrat genom trädgården samt sett den för förra ägaren "Albert Smith" sitta på en stol. Brevid ligger en dreglande folkilsken varghund och på natten när Sebastian och hans fru ska sova uppenbarar sig "William Blaine" framför deras säng och fotograferar.

Detta hände mig och mina vänner för många år sedan. Där jag bor finns ett av sveriges mest kända spökslott – Engsö. Jag och min bror är uppväxta i närheten så vi fick höra alla historierna. En höstkväll när jag, min bror och några vänner fick för oss att besöka engsö hände det mest underliga. Vi åkte dit i två bilar fulla med ungdommar. då jag vet att vi inte borde gå in på gården sackade jag efter lite. till baksidan av slottet finns en grind som för det mesta alltid är låst men nu när vi kom åkte den sakta upp, i samma veva hördes gammal musik spela. alla kände alla kårar på ryggen men ingen ville ge upp. sakta gick truppen vidare upp vägen mot slottet. som från ingenstans uppenbarade sig ett vitt sken. alla var skiträdda och började springa tillbaka förutom jag och en killkompis. vi kunde inte röra oss. skenet kom sakta fram mot oss men när den var ungefär två meter från oss kunde jag röra mig. jag tog tag i min kompis och började dra honom mot bilarna. fick in honom i bilen och vi åkte med ilfart där ifrån. jag satt bak i bilen och när jag vände mig om står en gestalt vid samma grind som vi gick genom. en kvinna iförd vit huvudbonad och ljus klänning tittar rakt på mig, vänder sig om och försvinner samtidit stängs grinden…vi har varit med om mycket där ute och tro mig det spökar där……