Natten 13/14/8 skulle jag sova i prästgåden i Borgvattnet. Direkt när jag klev ur bilen på gården så kände jag att jag inte var välkommen. Men jag hade åkt över 80 mil. Då skulle jag försöka sova där. innan Daniel guiden kom så gick jag ett varv runt huset och tog några foton. när jag skulle fota baksidan av huset så blev första fotot lite suddigt. Så jag tog ett till direkt efter detta blev klart och fint. När jag skulle kolla fotona så til min förvåning så hade jag lyckats fånga två orber på det lite suddiga fotot. sen när jag fotade inomhus så fick jag med en ny orb. Denna gången så var det när jag fotade nedre delen av trappan. En orb är en rund oftast vit fläck. Eller rättare sagt en ande. jag försökte ta en förstorad blid av pojken i det blå rummet. men för mig som för väldigt många andra så blev det en väldigt suddig bild. vi var 5 st som skulle sova över. kvällen var till allas smått besvikelse väldigt lugn. några små knäppningar från bottenvåningen hörde vi men inget vi kunde påstå att det var ett spöke. väl runt kl 23 så ville dom andra att vi skulle sova. jag hade bokat det blå rummet. Jag skulle sova där ensam. Väl inne och jag hade tagit av mig kläderna och lagt dom på andra sängen. jag hade valt sängen under pojken. precis när jag ska resa mig och släcka taklampan så kollar jag till på fotot. Det jag ser är att pojken hade fått en väldigt onskefull blick och hans annars smått sorgsna ögon hade blivit helt svarta och han tycktes stirra väldigt hotfullt och hela han tycktes luta sig ur fotoramen. efter en kort stund förnimmer jag en mörkfigur komma in i rummet och stanna i mitten för att sen bara lösas upp i tomma intet. efter någon timmes sömn så blir det iskallt i rummet och jag känner en ohygglig stank som inte går att beskriva. Så helt plötsligt glider täcket av mig och hamnar bakom mig mot väggen. Precis då så blir det varmt och stanken äär helt borta. Detta händer två gånger under natten. Tråkigt så märkte dom andra nattgästerna inte direkt något onaturligt. Bara den äldre damen i sällskapet hade hört en del konstiga ljud från rummet jag sov i. Så jag kan bara hålla med dom som säger att Prästgården i Borgvattnet är hemsökt. Ska ni besöka stället så besök granen med 10 toppar som växer en kort bit från huset. Den är värt ett besök. Jag ska besöka prästgården igen trotts att jag inte var så välkommen.

Berättelse 1: Det här är en händelse som jag inte själv var med om utan har fått berättad för mig av min far. Detta hände för ca 3 år sedan. Mina föräldrar samt min syster och hennes son Rasmus, som då var ca 3-4 år, var uppe på familjens sommarställe, strax utanför Uppsala. Rasmus sitter i sandlådan utanför stugan och leker, min far fixar med bilen några 15-20 meter därifrån. Plötsligt hör/ser min far hur Rasmus vänder sig mot skogen och säger med hög röst "Lägg av!" för att sedan fortsätta att leka i sanden. Min far tänker inte så mycket på det utan fortsätter fixa med bilen. Efter några minuter händer samma sak igen, Rasmus vänder sig mot skogen och säger "Lägg av!". Min far börjar då fundera lite och frågar Rasmus vem han pratar med men får inget riktigt svar tillbaka. Detta händer 3-4 gånger igen inom loppet av några minuter. Sista gången säger Rasmus argt "Lägg av! Låt honom vara!". Min Far förstår ingenting eftersom det finns ingen annan i närheten. Senare på eftermiddagen sitter familjen och fikar på uteplatsen framför huset. Rasmus frågar plötsligt sin mamma (min syster) och undrar vilka som är här (vid bordet). Min syster förklarar att det är bara vi vid bordet som är här. Rasmus undrar igen och frågar vem som är här. Min syster förstår inte vad han menar och försöker få honom att förklara sig mera, men han kan inte heller riktigt förklara. Berättelse 2: Detta hände också uppe i vår sommarstuga, under denna sommar. Jag och min flickvän var uppe ensamma i stugan för att njuta av sommaren lite. Dag 2 när vi äter frukost berättar jag historien som jag berättade om ovan. Hon kommer då ihåg att hon sett någon stå i vardagsrummet under natten när hon gick upp för att gå på toaletten. Jag säger då att jag tyckte det då var konstigt att hon inte väckt mig och sagt något, men hon trodde att hon bara fått något för sig och ville inte väcka mig. Hon berättar också att redan när vi kom ditt tyckte hon att hon sett någon/något röra sig inne i huset. Såg rörelse i fönstret när vi kom. Jag viftar bort det lite med att det är sånt man kan få för sig när ljuset speglar sig i fönstret och det är mörkt inomhus. Tänker inte så mycket på det och dagen går. Under eftermiddagen tycker hon sig se någon gå utanför fönstret vid flera tillfällen och går ut för att titta, själv är jag en bra bit från huset och sysslar med annat. Dessutom tyckte hon att personen hon sett hade en helt annan färg på tröjan än min. Under senare kväll blir vi lite osams och bråkar en del. Vi sitter i sängkammaren på våra sängar och pratar upprört. Där min flickvän sitter så ser hon ut lite över vardagsrummet, medans en dörr skymmer min sikt ut mot rummet. Plötsligt märker jag hur något fångar hennes intresse, hon tittar ut mot vardagsrummet och är helt tyst. Jag ser att hon rynkar pannan och kisar lite med ögonen som om hon liksom försöker förstå vad hon ser. Jag ser att hon blir rädd och frågar vad det är. Det tar ett tag innan jag får kontakt med henne. Hon säger då mitt namn flera gånger och visakar att "han står där nu, han jag såg igår!" Jag ser på henne att hon är riktigt rädd. Klart mitt hjärta börja slå lite extra och undrar verkligen vad jag nu ska få se.. Jag tittar ut i vardagsrummet men ser inget. Jag vänder mig mot min flickvän igen och säger att jag inte såg något. Vi pratar om händelsen och jag försöker få henne att berätta mer om hela upplevelsen (man blir ju intresserad). Hon säger att personen försvann igen. Sen när vi fortsätter pratar händer plöstligt samma sak igen. Hon säger att han är där igen. Jag upplever att hon är lite svår att få kontakt med. Sen säger hon plötsligt något i stil med "..nu går han mot TV´n/..nu sätter han på TV´n.." Sekunden efter hon sagt detta så ringer plötsligt telefonen. Telefonen står vid ett bord intill TV´n. Vi båda bara tittar på varann… och det är först nu jag verkligen börjar inse att detta kanske verkligen ÄR något.. Efter det så försvann han igen och jag gick upp för att se om jag kunde se vem som ringde, tyvärr hade vi inte någon nummerpresentation så det gick inte att se. Jag tittar på klocken och ser att klockan är bara några minuter efter midnatt. Vem ringer så sent? Och visst kan det ha varit en felringning. Men just att det ringer i nästan samma ögonblick som min flickvän säger att personen är på väg mot TV´n. Några veckor senare så är vi uppe igen i stugan. Hon ser honom då igen, fast denna gång tidigare på kvällen och ute på tomten. Han lyfter upp en fotboll som ligger på gräsmattan. Hon säger att personen (spöket) är snällt. Att hon inte är direkt rädd eftersom han är snäll, en lite äldre man, men tycker det är väldigt läskigt med själva upplevelsen – och tvivlar förstås själv på vad hon verkligen sett! Hon säger att hon blir helt kall/ryser när dessa "möten" äger rum. Hon känner på sig när han finns i närheten. Vi var uppe en tredje gång i sommarstugan men då såg hon ingenting. Personlig kommentar: Dessa berättelser är fria att tolka som man vill. Jag är själv skeptisk. Men just när telefonen ringde, då fick jag mig en tankeställare. Min flickvän förslog att det kanske var spökets sätt att visa att han finns, eftersom jag själv inte såg något. Kanske är det så att vissa människor har tillträde till en värld som är dold för oss andra. Likt olika radiofrekvenser, alla sänder samtidigt och finns där. Men man/radion måste vara rätt inställd för att få höra rätt station. Intressant är det i alla fall 🙂 Sen har jag ett tips till er, lite svårt att kolla kanske eftersom ni finns i sydliga delarna av Sverige. Men jag har fått höra lite historier om att det har börjat spöka ordentligt i några nybyggda hus i Krylbo, Dalarna. Närmare bestämd ett område som heter Nordanö. Minst ett par boende har bestämt sig för att sälja, de vill inte bo kvar. Enligt uppgift skall området tydligen vara en gammal avrättningsplats, huruvuda det stämmer eller ej vet jag inte… Tydligen har "Det Okända" varit där och gjort repotage… jag vet inte dock när och hur. Men det tycks inte ha hjälpt med medium eftersom de nu ska sälja. Mvh /Stefan <strong>Kommentar från Spökwebben</strong><br /> Tack för dina berättelser och erfarenheter. Var intressant läsning! Om du vet mer om detta ställe som det okända varit på, vänligen kontakta oss. Ha det så fint! Mvh Patrik, Spökwebben

En morgon när jag skulle till mitt jobb hände något märkligt. När jag tagit på mig båda skorna och skulle knyta dom märkte jag att skosnörerna på in-sidan var ihopknutna. Eftersom jag bodde ensammen i min lägenhet och ingen hade hälsat på dom senaste dagarna och skorna hade jag tagit på mig flera dagar i rad. Jag har funderat många gånger men inte funnit nån riktig förklaring på detta. Men kan det ha varit så att jag inte skulle gå ut just vid den tidpunkten, var det en Varning eller ?

Detta hände år 1990. Jag och en av mina söner då 2 år var på en mataffär han såg en leksak han så gärna ville ha men jag sa att vi har inte råd med det nu, sen efter några steg så hörde jag en röst bakom mej som sa / tids nog kommer det sötebrödsdagar…jag vänder mej om och får se en liten gumma med en shalett om sitt huvud likadant klädd som krösamaja i emil i lönneberga… jag vänder blicken till min son och tillbaks igen på Gumman det tog bara en bråkdels sekund men borta var hon, jag gick och tittade mej omkring där men hon fanns ingenstans.

Jag är en tjej som för många år sen fick upp ögonen för det okända. Genom att ha fått vara med om saker jag inte kunnat beskriva började jag leta, läsa och utforska allt runtomkring detta fenomen. Nu 20 år gammal har jag kommit till det stadiet då jag känner av dom som tyvärr inte längre finns med oss. Denna historien jag ska berätta nu är en av dom få som händer i mina föräldraras gamla hus. Det var en helt vanlig eftermiddag och jag var själv hemma, hade tråkigt så jag satt som dom flesta och tittade på tv. Jag reagerade av ett ljud som kom från övervåningen som lät som att en dörr som slogs igen, vinden tänkte jag (detta va innan jag hade lärt mig hur jag kände av andar). Sen kom det en smäll till från dörren och en till. Helt plötsligt hör jag fotsteg på övervåningen och en dörr smälls igen. Vid det här lagret satt jag helt stel och livrädd. Tog telefonen och ringde min mamma, hon sa att jag skulle helt vänligt be dom sluta då hon vet att vi har andar i huset. Så jag samlade modet, ställde mig i mitten av trappen och ropade upp mot över våningen " jag vet att ni är där, snälla sluta, ni gör mig rädd". Det blev helt tyst och jag ringde min mamma och bad henne va kvar i luren undertiden jag gick upp för att kolla läget. Jag kollade alla fönster, dom va stänga, likaså var alla dörrar stängde. Jag gick ner, sa hej då till mamma och fortsatte titta på tv. Då helt plötsligt kom en smäll så jag hoppade till. En, två, tre, fyra smällar till från dörrar på övernåingen och steg, steg som sprang på övervåningen. Jag skrek sluta, men det hjälpte inte, det fortstatte och det blev värre. Jag fick panik, ringde min mamma och gick inte in i huset igen förrens min mamma kom hem senare på eftermiddagen. Denna berättelsen är bara en av dom få som har hänt i detta huset. Jag och hela min familj har kännt av dom, även kompisar. Nu när jag har lärt mig att kontrollera min panik känsla och att jag känner av deras närvaro gör det lite lättare för mig att kunna vara hemma själv.

Förra sommarn vikarierade jag på ett vårdhem, och från första dagen kändes allt så olustigt, det gick inte att sätta fingret på det men det kändes inte bra iaf. Jag jobbade kväll några gånger, och man kunde höra steg i korridorerna, och när man gick in i speciella rum frågade de boende varför man hade ringt på dörren för när dem sov och skällde på en för att man tände lampan mitt i natten. Jag hade inte sagt något till dem jag jobbade med, men det gjorde jag efter den här händelsen: den våning jag jobbade på hade vi 14 lägenheter, och när jag skulle gå in i 13 eller 14 så var det som om jag blev iakttagen, ibland var det något som snuddade vid min axel och såna grejer. Lgh 14 tyckte jag aldrig om, så fort jag öppnade dörren dit var det som om jag omslöts av ett rent kaos, ett osynligt kaos, jag fick kämpa för att ta mig in i lägenheten, det var som om ngn sa åt mig att hålla mig borta därifrån. Jag och en jämnårig jobbarkompis städade där inne en gång, hon tog toaletten, jag sovrummet, dammade av alla saker,dammsög (och kände mig allmänt olustig) och bäddade till sist, varpå det blir kallt i rummet och ett fotografi ramlar ner från en hög bokhylla med 3 cm kant upptill där fotot stod. Jag tänkte att det kanske berodde på vinddraget från när jag bäddade, så jag ställde upp fotografiet så som det stod, sedan började jag skaka med täcket igen och fotot stod kvar, det var totalt orubbligt. Jag sa till henne jag jobbade med att jag går ut nu, det är något som är fel. Jag kunde aldrig gå in i det rummet igen, jag gick in som i en vägg när jag öppnade dörren.

För ett par år sen när jag bodde på landet så hände det något märkligt. Jag var ensam hemma, en mörk vinterkväll. Mörkrädd som jag är satt jag ihopkurad under en filt i tv-rummet. Plötsligt hörde jag knackningar på fönstret och min blick drogs snabbt ditåt. Allt jag hann se var en hand som försvann.. Vid den tiden hade vi en liten jack russel hund som hörde allt, men till min förvåning låg han fortfarande och sov vid mina fötter. Jag gick till dörren på baksidan och släppte ut hunden för att se om han såg eller hörde något. Jag kollade efter fotspår men såg absolut ingenting.. Hunden gick runt som vanligt, ville nog mest gå in igen pga kylan. vad var det jag såg och vem/vad kunde det ha varit som knackade på fönstret?

Detta inträffade på vintern för ett par år sedan. Min storasyster Cassandra var på väg med sin kompis (låt oss kalla henne Sara), till affären för att köpa hem mjölk. Sara gick ut ur affären före henne, och Cassandra hann inte se vart hon tog vägen. När hon kom utanför affären var hon helt spårlöst försvunnen. Min syster fick då själv patrullera hem, då hon plötsligt svängde runt hörnet. Atmosfären blev plötsligt annorlunda. Hela stämningen kändes obehaglig och hotfull på något konstigt sätt. Gatan var öde och det var mörkt i affären. Det fanns inga människor omkring henne. Jo, förresten. Någon långt där borta på gatan springer åt hennes håll. Men han sprang på ett onaturligt sätt. Han såg ut att springa väldigt snabbt, men det vart bara som om han närmade sig henne bild för bild. Hon beskrev honom som en tecknad figur. Cassandra gick åt motsatta hållet för att ta en annan väg hem. (Vilket jag också skulle gjort i hennes skor.) Men sedan gick hon tillbaka och beslöt sig för att se om han var kvar. Men nästa gång hon svängde runt hörnet var han borta. Och alla människorna på gatan var tillbaka igen. Min syster frågade Sara vart hon tog vägen nästa dag. Hon sade bara undvikande att hon ville gå hem. Har ni upplevt något liknande? Och vem är egentligen svarta mannen?

En dag när jag var ute i trädgården hade jag precis slagit upp en solstol och ett parasoll i trädgården, en bit ifrån våran flaggstång. Efter att jag slagit mig ner med dagens tidning och ett glas cola i handen hann det gå ca 5-6 minuter innan telefonen börjar ringa. Jag stannade kvar i stolen, jag varken väntade på något samtal eller skulle ringa eller använda telefonen överhuvudtaget. Men så hör jag hur något faller och krossas inne i huset, en hund börjar skälla och lampor blinkar därinne, jag rusar in för att se vad som verkligen händer därinne. Jag kommer in så upphör allt. Det blir tyst i några sekunder innan jag hör ett rasande brak bakom mig, då hade flaggstången vält och träffat både parasollet och stolen, allt var krossat som ett nötskal under ett bildäck. Sedan dess har det inte hänt något. (P.S jag har ingen hund, och familjen var bortrest och hade inte ringt, och när jag kollade på nummer-presentatören stod mtt egna nummer där!)

Jag ska berätta nu en historia med ett spöke som min gammelfaster Elsa upplevde när hon var liten. Min gammelfaster har upplevt många kontakter med spöken och drömmar om framtida händelser, det här är en av dem. Min gammelfaster Elsa var ute och rodde med sin yngre bror Hugo, när dem rundar en udde får Elsa syn på en bekants dotter (låt oss säga att hon hette Lisa, eftersom jag inte minns vad hon hette.) – Se därborta står ju Lisa, sade hon åt sin bror och pekade. – Jag kan inte se någon, svarade Hugo och fortsatte ro. – Men ser du henne inte!? sa Elsa. Hon står ju där ute på udden, längst ut! Men hennes lillebror kunde inte se någon alls på den lilla udden, men min gammelfaster var säker på sin sak. När hon kom hem sade hon åt deras mor. -Mamma, jag såg Lisa stå ute på udden där borta, men Hugo kunde inte se henne! -Så du pratar, svarade hennes mamma. Jag fick nyss höra idag att Lisa dog igår morse. Här är en annan iaktagelse från min gammelfaster. Elsa satt ute på gårdsplanen och höll på att rensa blåbär. Plötsligt ser hon upp mot vägen. Gåendes mot gården ser hon en vacker kvinna, klädd i en vacker vit klänning med gyllene blont hår. Elsa skyndade sig snabbt in för att berätta för sin mamma att det var storfrämmande på väg hit. Men när hon kom ut igen med sin mamma var den vita damen försvunnen… Jag har själv sett en vit dam i klänning när jag var liten stående utanför mitt rum, ibland tror jag det kan ha varit sammma… Min gammelfaster dog tidigare i år, vid en ålder av 99 år och tre månader.