´de här är en berättelse som min farmor har berättat för mig. Det hände när farmors syster var ca-15 år. Hon och hennes pappa skulle gå och plöja en åker så att dom skulle få hö till hästarna. Åkern som dom skulle till låg ca-5 mil från deras hem, dom skulle alltså övernatta där i en lite stuga. När dom var framme så började dom plöja, efter en stund så sa hennes pappa (min gammel farfar)att farmors syster skulle gå till stugan och börja laga mat. Så de gjorde hon. Precis när hon började laga mat så hörde hon en knackning på fönstret, hon tittade dit och såg en gammal lappgumma som stirrade på henne, sen försvan hon. Senare när min gammel farfar kom tillbaka berättade min farmors syster vad som hade hänt. Min gammel farfar sa då att många andra karlar från byn som hade övernattat här, hade vaknat på natten och fått se att de gamla lappgumman suttit på dom och förstök att strypa/(eller liknande) dom. Jag har själv åkt förbi den där lilla stugan med skoter, men nu har den flyttats. Jag tror iallafall att denna berättelse är sann! //X

En kall oktoberkväll skulle jag och min kompis och min kille gå hem till mig. Vi va först hos min kille. Vi kan väl säga att han heter daniel. Det finns två vägar hem till mig. Den ena ledde genom en kyrkogård, och den andra genom en park. Naturligt vis tog vi den genom parken för min kompis som vi kan kalla frida ville inte gå genom kyrkogården. (Hon är väldigt mörkrädd). Så vi gick genom parken. Efter en stund kollade min kompis omkring sig, hon kollade och kollade. Jag frågade vad hon kollade på. Hon sa att hon hade hört nåt. Men vi brydde oss inte om de, så vi gick vidare. Men sen kollade hon igen omkring sig. Och så frågade jag "Men för F*N! Vad är de?!" Då blev hon sur och sa "ingenting" och gick vidare. Sen såg vi en vit skugga komma mot oss. De va väldigt mörkt så vi såg knappt nånting. Men sen när "skuggan" kommit närmare såg vi att de va en tjej. Hon va kanske runt 16 år (är inte så bra på att gissa hur gamla folk e). Hon va helt vit i ansiktet utom ögonen. Runt ögonen va hon grå. Hon var helt stel i ansiktet, var ganska benig i ansiktet och på kroppen. Hon haltade när hon gick. När hon gick längre och längre bort Sprang vi hem till mig och låste dörren. Fy Fan läskigt de va!!

Min pappa äger en restaurang. Den heter Restaurang Celine Tacohuset. Jag är Celine. En dag när jag hade slutat skolan och kommit dit så sitter jag i matsalen. Det är inga folk där och jag är helt ensam. Min pappa och servitrisen hade gått ut och rökt. När jag sitter där så hör jag plötsligt en duns ifrån övervåningen. På övervåningen finns det två lägenheter. Jag har aldrig varit rädd för något sånt som spöken för det tror jag nog inte på så jag gick upp för att kolla. När jag kommer upp så ser jag ingenting som ser ovanligt ut så jag går ner igen. När jag kommer in igen så är min pappa och servitrisen inne igen. När vi sitter där och pratar så hör vi dunsen igen. Den här gången låter den mycket tydligare. Då går min pappa isället upp och tittar. Han kommer ner efter ett tag och då så säger han ingenting. Jag frågar då vad det var. Han säger då att det var tv:n som ramlat ner ifrån bänken. Vem knuffade ner den?

Denna händelse inträffade för ca en månad sedan. Min systers man var bortrest med sina vänner till Grekalnd och då var min syster och hennes dotter på 3 år ensamma hemma. Det var en kväll och klockan var 21:00 då min syster dotter gör sig redo för kvällen i badrummet.När dottern är färdig så ställer hon sig vid dörren och tittar rakt ut mot hallen (min syster står ca en meter framför och försöker titta på det dottern tittar på). Min syster försöker skynda på henne så att hon kan komma till sängs och går ner på huk och frågar dottern vad det är. Dottern tittar min syster i ögonen och sedan tittar hon mot dörren till hennes rum och sedan på min syster igen. Detta gjorde hon ett antal gånger och var väldigt tyst. Min syster frågar henne om hon ser något och då svarar min systerdotter att "det står en flicka där". Min syster som även tror på det övernaturliga kan jag säga blev väldigt rädd då dottern vägrade gå ut från badrummet och skrek att det står en flicka där gång på gång. Min syster fick bära ut henne från badrummet. Jag tror starkt på att barn kan se det vi vuxna har svårt med att se.

Jag ska berätta en sann historia som min mamma har berättat för mig, ni får tro vad ni vll men jag vet att den är sann: Mamma jobbar på ett sjukhem i Ulricehamn hon och en kompis till henne satt och åt med de andra 5 stycken som Mamma och hennes jobbarkompis tog hand om, men det var en som fattades, det var en tant, hon var så sjuk att hon inte ens kunde resa sig ur sin säng så hon låg kvar i sitt rum och sov. Som ni kanske vet så på sjukhem så tas gamla som inte mår så bra hand om på detta sjukhem och det är ju otroligt många som har gått bort. men i alla fall när mamma och hennes jobbarkompis satt där och åt med de andra som mådde bra hör dem hasande steg gå förbi dem i korridoren, och den enda människan som inte kunde gå så var det den tanten. Mamma sa till sin kompis att det kan inte vara hon det är helt omöjligt hon är ju så sjuk så hon inte ens kan stå. men mamma och hennes kompis gick ut korridoren och tittade men det fanns ingenting där och de hasande stegen tystnade. då sa mamma att då har väl hon gått över till den andra sidan, så de gick in i tantens rum, men hon levde. men bara några dagar efter denna händelse så dog den gamla tanten som mådde så dålgt. och då sa mammas kompis: jag tror inte på spöken men just då så reste sig håren på mina armar. Jag tycker att detta låter som spöken, men vad tror ni?

Jag och min familj flyttade till vårt hus för tre år sedan. Jag valde att lägga mitt rum i gillestugan/källaren, snett parallellt från både höger och vänster låg mitt arbetsrum och vårt hobbyrum. Det första två åren kände jag av en kuslig närvaro från speciellt hobbyrummet, både dag- och nattetid. Varenda gång jag passerade det rummet var det som om en kall kår bubblade upp inom mig och mitt hjärta började omedvetet slå snabbare. En till flera nätter i sträck drömde jag i princip en och samma dröm: Jag tittar in i hobbyrummet liggande i min säng och uppfattar först en liten djurliknande skugga stå i dörrmynningen och strax därefter en mansliknande skugga. Jag vet inte varför allt detta hände, men jag kände igen en av skuggorna nästan direkt efter att jag hade sett det. Den djurliknande skuggan var ofattbart lik en av mina hundar Mimmi (en cavalier king charles spaniel som gått bort för oss samma år som vi flyttade till det nya huset) och jag kände mig aldrig hotad av den skuggan. Men däremot mansskuggan kände jag mer rädsla för. Jag hade hört av den förra ägarinnan att hon hade haft en inneboende man som brukade hålla till i gillestugan, som jag allra först trodde hade avslutat sitt liv i huset, men som tydligen istället hade gjort det på lasarettet. Jag hade återkommande tankar om det skulle vara den mannen som besökte mig i mina drömmar och som gav mig kalla kårar varenda gång jag steg förbi hobbyrummet. Jag har inga logiska förklaringar till varför allt det här hände. Men något var det och det finns ännu i huset, fast jag inte känner av det lika mycket längre som jag gjorde förr. Jag tror på ett liv efter döden, på andar och spöken, men också på att det finns skyddsänglar och någon högre makt som håller koll på oss. Vad det är för någon makt, vet jag inte, men det så jag känner bara…

Detta har mamma berätta och om de inte var spöken vad var det då. Mamma och jag hade precis bråkat, vi är väldigt lika till humöret och kan säga både det ena och de andra. Mamma står iallafall för att laga mat och tänker sedan gå in till mig för att säga förlåt. Men ångrar sig sedan och ska bara… Och helt plötsligt hör hon en väldans smäll. Och tittar ut i hallen, och där ligger brandvarnaren. ca. 5 meter från dens plats i taket, som är inne i ett annat rumt alltså snett ut genom ett dörr. Mamma fick sedan en känsla av farmor, som hade gått bort ett tag tidigare. Och vem vet, jag tror iallafall hon vakar över oss. Även i deras gamla husvagn händer konstiga saker. Dörrar med haspar öppnas sakta. Men känsslan att farfar och farmor finns kvar är faktiskt ganska skönt att ha 🙂

Jag är medial sedan barnsben(och jag är nu 22 år) och det har aldrig stört mig. Det blir väl lätt så om man växer upp med de från den andra sidan. Jag har något spännande att berätta faktiskt. För sju år sedan flyttade pappa med familj ut på landet. De köpte min styvmammas barndomshem. Huset är gammalt och vi har en stor tomt med ladugård(där vi har hästar) och lite småhus(jordkällare och ett gammalt garage). Flytten dit skulle bli en stor förändring i familjens liv. Till en början så var jag den enda i familjen som kände av att någonting fanns där. Jag var ständigt iaktagen och kunde se gestalter på tomten och höra röster. Ingen trodde på mig först. "Du bara inbillar dig, det finns inget här." Men resten av familjen skulle få äta upp de orden. En kväll var min lillasyster och hennes kompis ensamma hemma i huset. Jag var hos min mamma och resten av familjen var på semester. De satt på övervåningen när de hörde hur någon knackade på fönstret inne i ett av sovrummen, de sprang dit och kollade. Precis när de kommit in i rummet så knackade det på ett annat fönster, i ett annat rum. Sen började alla fönster att knackas på. Kom ihåg att detta var på övervåningen. Syrran och kompisen blev livrädda, tog telefonen och låste in sig på toaletten. Hon ringde till mig och var livrädd. Jag och mamma åkte iväg för att hämta de livrädda tjejerna. De kastade sig in i bilen och vi åkte därifrån. En tid senare så var jag ute i stallet och matade hästarna. Som vanligt så hade jag radion på och jag började vissla med musiken. Efter några minuter så upptäckte jag att det inte var jag som visslade längre. Det var nån annan. Jag gick in i huset och berättade det för lillasyster och min styvmamma och de berättade att de hade varit med om samma sak. Nu var det bara pappa som vi behövde övertyga om att det verkligen fanns något där. Och det gick snabbt. Syrran var ute i stallet en dag och skulle släppa in hästarna från hagen. Hästarna tvärstannade framför stalldörren och vägrade gå in. De blev oroliga och stod och stampade. Syrran gick in i stallet och såg då, till sin förskräckelse, att boxlåsen var sönderböjda. Nu ska ni veta att låsen på boxarna är omöjliga att böja med mänsklig styrka. Det behövs stora klubbor för att göra det. Vem hade gjort detta? Syrran hämtade pappa som blev lika förskräckt som henne när han såg detta. Då bestämde han sig för att ta dit ett medium. Ett medium besökte oss och kunde direkt känna av tre stycken väsen. Ett äldre par och en vätt. Vätten var den som ställde till det för oss i stallet hela tiden. Det äldre paret var de som förde oväsen i och runtom huset. Mediet hjälpe vätten in i ljuset och vi bestämde att det äldre paret fick stanna kvar. Vi fick veta att paret inte var förtjusta i katter(och vi har 3 stycken) och ibland kan vi se hur äpplen kommer flygande och sen kommer en katt springandes i full fart. Från att vara rädda så blev vi alla vana med att leva med andarna. Paret gillar inte att det är stökigt hemma och då för de en del liv i huset. Då vet vi att det är dags att städa. 🙂 Vätten har dock kommit tillbaka till stallet av någon anledning och vi överraskas varje dag av något bus han har gjort. Jag har ett foto på våran "stall-tomte". Det mest konstiga andarna har gjort mot oss är att kasta en snöboll på köksfönstret…..när det inte fanns nån snö ute. De ni! Jag har en hel del fler händelser att berätta om från vårat hus. Men de får vänta tills att ni blir nyfikna och vill höra mer. Om man inte tror på spöken så ska man sova hemma hos oss. Absolut!

Min familj och jag flyttade för ca 6 månader sedan in i vårt nya hus lite utanför stockholm. Märkte ganska snart att allt inte stod rätt till. Min väckarklocka slog igång på full volym om nätterna och jag hade ofta problem med min stereo och tv. Detta hände även alla andra i min familj. Vi tänkte då att något kanske var fel med strömmen i huset. Men det kändes lite långsökt. En natt då jag låg och sov såg vaknade jag av ett konstigt surrande i mitt rum. Det lät ungefär som ett kylskåp, fast högre. När jag tittade upp så var luften som en dimma. Allt dallrade. Vet inte om detta är spöken eller något annat. Men jag känner mig inte ensam i huset. Känslan är att någon eller något finns där på besök.

Min mamma har berättat detta för mig. Min mormor dog när jag var ett år. Min mamma säger att hon "kännt" mormors närvaro, och att hon tittat till mig på nätterna. Vissa gånger hade hon knäppt på mina leksaker med olika melodier på. Men min mamma var aldrig rädd, hon visste ju bara att det var hennes mamma som ville se att jag hade det bra. Vad jag vet så har hon inte kommit tillbaka sen det att jag var liten. Men min mormor var en jättesnäll person, så ibland, när man mest behöver det, så har det hänt att vi hittat 200 kronor på hyllan ovanför ett foto på henne. Kanske hon la dit det…? Vem vet…