Jag har skickat in en del berättelser här på denna sida, En kall oktoberkväll och ansiktet på fönstret. Men denna händelse hände mig när jag va 6 år gammal. Jag och en kompis skulle gå hem till henne efter skolan. Hon bor långt in i en skog. För att komma till henne måste man passera ett "övergivet" hus. Vi ville inte gå genom där så vi tog en annan väg. Men jag ville gå genom den vägen där huset va för jag tyckte jag såg nåt. Men min kompis gick åt andra hållet. Men jag gick det hållet där huset va. Tillslut följde min kompis efter mig (som vi kan kalla frida). Hon sa att hon ville hålla min hand. Så vi gick där hand i hand. När vi kom ganska nära huset så började allt framför mig att bli väldigt ljust. Men jag blev inte rädd. Jag trodde de va solen som kommit, men de va inte nån sol så vitt jag kunde se. Jag började fundera, och trodde de va nåt annat. Men sen såg jag en man i fönstret han log. Jag visste inte vem han va. Man såg exakt hur han såg ut. Frida blev rädd och släppte min hand och sprang. Men jag stannade kvar och kollade på mannen. Sen gick jag hem till frida. Efter ca 7 år efter så kollade jag och mamma i ett fotoalbum som hon hade haft sen hon va liten. Plötsligt såg jag en bild på en man. Det va mannen från fönstret. Jag frågade mamma vem han va. Då sa hon att de va hennes pappa. (Som hon aldrig nämt tidigare). Men att han hade dött när hon va 10 år gammal. Då förstod jag varför han log åt mig. Han ville nog se att jag hade de bra :).

Sep-07 Yes, äntligen skullt vi få flytta till ett stort fint hus jag och min sambo. Vi var överlyckliga, vi pratade mycket om vilka tapeter vi skulle köpa och hur kul det skulle bli att få åka till ikea för att handla nya möbler. Lyckan blev kortvarig, jag stod med flyttkartongen i famnen i hallen i vårt nya hus då min blick automatiskt höjs mot trappen upp till övervåningen. Jag visste att vi inte var ensamma i huset. Allt kändes helt fel och alla varningsklockor i mittt huvud ringde. Jag kände hur en man sa till mig att gå, han var väldigt otrevlig och jag blev rädd. Hela min familj hjälpte till med flytten, alla var så glada och tyckte att huset var fint och att detta skulle bli helt underbart för oss. Ja eller hur tänkte jag! Jag visste ju vad som väntade på oss på övervåningen. Det sista vi hämtade från vårt gamla hus var våra katter. Det första dom gjorde vara att ställa sig nedanför trappen och stirrade upp mot övervåningen, då stämmer det tänkte jag, det är inte bara inbillning! Några dagar senare var jag tvungen att berätta sanningen för min sambo då han tyckte att jag betedde mig konstigt och aldrig ville vara själv på övervåningen. Efter 2 veckor av tortyr i form av fotsteg på övervåningen, blev väckt nästan varje natt av denna man som sa till mig att gå, jag blev trött då han sög all energi ur mig för att han skulle bli starkare, han gav mig sina sjukdomssymptom som jag trodde var stroke halva mitt ansikte kändes ibland förlamat, jag kunde inte vara hemma själv då han tvingade mig att gå igen,jag hade svårigheter att andas på övervåninegn luften var tjock, så fort min sambo gick på toa kände jag spöken komma upp bakom mig! Fick tag på det mest fantastiska medium, helt otrolig människa som var enormt andlig. Hon berättade att det var 2 spöken i huset, en man och en kvinna som hade bott i huset i början på 1900-talet, mannen var väldigt otrevlig sa hon han hade hängt på mig som en igel vilket i sin tur hade visat sig i mitt dåliga humör, trötthet och att jag kände hans sjukdomssymptom. Kvinnan var hans fru som han höll kvar på jorden, de visste inte att de var döda, dom tyckte att jag och min sambo inkräktade på deras privatliv. Han hälsade till mig att det behövdes inte alls "göras om" det dög som det var, han hade då alltså snappat upp när vi pratat om att renovera huset. Kvinnan var tydligen otroligt snäll för hon var kompis med mina katter, hon sa : Säg till flickan (jag) att hon inte behöver vara rädd! Mediumet hjälpte dem till andra sidan, hon tog hjälp av ärkeängeln Michael. Mediumet berättade att en av mina katter är väldigt speciell, när änglarna kom för att hämta spökena såg han alla änglarna och hans ögon blev helt rubinröda. Mediumet sa att hon aldrig varit med om liknande. Det finns inte många katter som han på jorden sa hon. Den dåliga energin låg över hela övervåningen förutom i vårt sovrum, där var det frid. Jag är helt övertygad om att någon skyddade sovrummet från spökena. Jag är fortfarande rädd för att vara hemma själv, hoppas att jag kan hitta en trygghet i detta hus snart, jag behöver huset och det behöver mig på något konstigt sätt, mitt medium sa: Ditt hus gråter, det har hänt för mkt tragik här. Hälften är renoverat nu, huset känns bättre men jag har en lång väg att gå, 100 år med tragik sätter sina spår antar jag!!

Detta är en berättelse som hände tidigare i år (2007). Jag hade precis upptäckt denna sidan och jag och min familj hade precis flyttat till ett nytt hus. Jag trodde inte på spöken, men när jag fick se allas berättelser så trodde jag att jag kanske också skulle kunna tro på spöken och andar. Men inte trodde jag att det skulle börja spöka för det, men jag hade fel. T.ex när jag en gång satt och gjorde matteläxan och jag kollade på miniräknaren, och då stod det: 0,1134, och miniräknaren låg uppochner. Det stod hello på miniräknaren, (ni kan testa att skriva in det talet och vända miniräknaren uppochner så får ni se). Och jag hade inte ens rört miniräknaren. En annan dag när jag skulle baka, jag hittade ett recept på en sockerkaka, jag hittade allt, utom mjöl. Jag var ensam hemma och jag letade ca 10 minuter och jag hade inte sett något mjöl, så jag tänkte att jag bakar en annan gång, men när jag hade ställt in allt igen, vad står på köksbordet? jo en påse med mjöl. Det har hänt ett antal gånger att olika "snälla och hjälpsamma" saker har hänt. Jag tror att jag har en ande i mitt hus, men den är inte någon elak poltergahist inte =)

Min syrra och våra föräldrar var ute och traskade. Dom ser en övergiven, rivfärdig sommarstuga. Givetvis går dom runt och tittar hur det ser ut, syrran som har kameran med tar några bilder. Väl hemma lägger hon över bilderna på datorn. Ett foto tog hon från ytterdören, rakt genom rummet, mot ett fönster. Fönstret vart utan glas numera.På fotot syns i fönsteröppningen en man, ni vet när man kikar in så sätter man händerna på sidan av ansiktet och lutar sig framåt, så står han. Avlångt ansikte, mustach samt så syns slagen på jackan väl. Något suddig är figuren – en person hade synts tydligare. Ingen skrämmande historia, men intressant, tycker jag.

Det var en kväll när jag skulle gå och lägga mig, jag hade väldigt ont i huvudet den kvällen. När jag tittade upp mot min garderob så såg jag en vit molnaktig skugga som satt uppe vid kanten. Min huvudvärk blev värre. Till sist bad jag 'anden' eller vad det nu var att försvinna så jag kunde få sova ifred. Efter jag sagt det så försvann min huvudvärk och det vita molnet och jag somnade direkt efter det. Dagen efter gick jag till ett medium och pratade och förklarade vad jag sett och jag går fortfarande kurser hos ett medium. Låter kanske inte så trovärdigt men det är sant.

Det här hände för några månader sen. Min kompis skulle sova över hos mig vi hade precis ätit kvällsmat. Då vi gick in till mitt rum och skulle rita på min rittavla det var mörkt ute. Och min mamma och min syster skulle gå och lägga sig.Jag och min kompis var fortfarande vakna vi skulle precis plocka fram ett roligt spel. Då helt plötsligt TV:in i mitt rum sattes på först vart vi skiträdda. Men sen tänkte jag: kanske min kompis råkade komma mot någon knapp på fjärrkontrollen. När vi satt på golvet och plocka upp spelet.Jag sa det till henne hon höll med mig och vi gick o titta om fjärkontrollen låg på golvet. Men nej det gjorde den inte och då är det ju omöjligt att komma mot nån knapp. Vi vart skiträdda och sprang in till min mamma utan att stänga av TV:in. Som någon hadde satt på jag väckte mamma och sa att någon satt på TV:in men hon trodde oss inte. Hon sa att vi åckså skulle gå och lägga oss men vi vågade inte gå in i mitt rum igen mamma sa att det kanske var något fel på strömmen. Vi trodde henne och gick tillbaks till mitt rum och skulle stänga av TV:in igen. Men vad märkligt TV:in var redan avstängd jag och min kompis vart förvånade och rädda. Men vi gick och la oss vi skulle sova skavfötter i min säng min kompis låg närmast dörren. När jag hadde somnat vart jag väckt utav min kompis mitt i natten. Hon sa att någon hade öppnat dörren lite grann fast vi hadde stängt den helt innan vi gick och la oss. Jag trodde henne inte först men sen såg jag att hon såg aldelles skrämd ut och jag ville springa in till mamma. Men det vågade vi inte för helt plötsligt såg det ut som något vitt stod och vacktade dörren. Jag ropade på mamma men hon hadde somnat då kröp jag och min kompis ner under täcket tills vi somnade. Nästa dag bärettade vi för min mamma äxakt vad som hade hänt på natten men hon trodde oss inte. Min syrra satt och åt frukost och hon hade hört allt vad vi hade bärettat för mamma. Då så sa hon att en gång när hon skulle gå in i mitt rum och låna min data för hennes data var så seg så hade TV:in plötsligt. Sätts på och det var ju precis samma sak som hadde hänt oss igår kväll bärettade vi….

Jag hade varit hos mina kompisar hela eftermiddagen och nu skulle jag hem. Klockan var ungefär halv åtta och det var kolsvart ute. Jag trodde att jag hade en bussremsa och när jag kom ut på deras gård så letade jag igenom alla fickor efter biljetten. Men icke. Där fanns den inte. Jag tyckte att det skulle bli så pinsamt att gå tillbaka upp och säga att jag behövde låna en remsa så jag började gå i stället. Jag ville inte gå över Gärdet den tiden, så jag bestämde mig för att följa efter bussen. Så jag gjorde alltså det. Det var jättekallt och jag frös. Då kände jag plötsligt en papperslapp i fickan. Och när jag drog upp den var det en hundralapp! Jag gick på bussen men han sa att jag inte behövde betala. Mysko va? Är det ödet eller?

Detta hände en gång när jag och min gamla klass var på en sista klassresa tillsamans. jag och tre till ville inte bada, så jag kom på att vi skulle köra anden i glaset, jag stängde ett öppet fönster och drog för gardinerna. sedan körde vi, den vi pratade med var lite ondsinnad, men vi (jag och min andra kompis som tror på det övernaturliga) lyckades hantera henne/honom, och sedan skulle vi äta, men när jag skulle dra för gardinerna så såg jag hur glaset började spricka, backade undan, och så sprack det totalt. som om någon tryck sig ot det. jag vet att det låter VÄLDIGT konstigt, men det är sant! och inte bara det, vi bad anden att släcka juset, och det gjorde den. ljuset bara släcktes, som om någon blåst ut det…

Hej hej. Jag börjar min berättelse utan några som helst bakgrundsfakta, de kommer i slutet. När jav var liten hade min mormor en tygaffär som jag brukade spendera mycket av min tid I. Jag tyckte om att gå omkring och leka med knapparna som låg i stora plastlådor, känna på alla tyger, pilla på sy maskinerna, etc. Intill låg en godisaffär som jag också brukade frekventera, men under tygbutiken, halvt under marken, fanns också en tvättstuga dit jag aldrig fick gå, eftersom det var en mycket gammal och omodern tvättstuga, med nakna kablar bland annat, vilket inte är en bra kombination om en tvättmaskin skulle gå sönder. Jag var nere där en gång i mitt liv, och jag har aldrig vågat gå ner där igen. Jag gick ner tillsammans med mormor, och kände mig lite rädd (var bara åtta år), kanske på grund av "farbror Ström" som min mormor brukade skrämma mig med fanns i alla strömkablar (elektricitet), kanske på grund av nåt annat. Vad jag kommer ihåg var att jag blev räddare och räddare ju närmre jag kom till dörren. Sen när jag var där inne kändes det som om det fanns någon inne i hörnet av tvättstugan, det var som om det satt någon längst in där och tittade på mig. Så länge mormor var där visste jag att det inte var någon fara, men jag stod så långt bort från hörnet jag bara kunde. Sen gick min mormor för att ta hand om en kund, och jag minns inte varför hon bad mig stanna där nere. Det enda jag vet är att såfort jag var ensam var det som om saken i hörnet gled fram mot mig, ut från hörnet, rakt mot mig, som en vind. Jag skrek efter mormor och sprang upp i butiken. En mörkrädd och ängslig pojk? Kanske. Kanske något annat? När jag gick i nian blev jag kompis vars mor var medial. I ett arbete om alternativ religion i SO, bjöds hon in, och jag kom direkt att tänka på vad som hände mig när jag var liten. Hon ställde sig framför klassen och började berätta om andar och ljusa och mörka andar etc, och sade att hon endast råkat ut för en mörk ande en enda gång, och ni kan ju gissa att mina nackhår reste sig när hon började tala om när hon skulle tvätta kläder i "KlippEx" I frillesås, och hur hon i tvättstugan sett den första "onda" anden hon någonsin stött på, en mörk skugga som lurade i hörnet, och som verkade stilla. Till en början trodde hon bara att det var en avvaktande ande som försökte hålla sig undan, men när hon vände ryggen mot den kände hon hur anden svepte snabbt över golvet mot henne. När hon vände sig om så var där plötsligt två ljuspunkter i skuggan, och ljuspunkterna talade om för henne att detta inte var en frisk ande, det var någonting… sjukt, med den. Hon berättade att hon haft att göra med hotfulla andar innan, men varit fullt trygg i att de inte kan skada henne, men i detta fallet blev hon för första gången så rädd att hon nästan kissade ner sig. Hon berättade att hon sprang upp i min mormors butik, KlippEx, och sprang in på toaletten för att kissa. Då började lampan där inne blinka, och toaletten spolade av sig själv, och hon såg för "sitt inre öga" att "han" närmade sig. Vem Han var, brydde hon sig inte om att ta reda på. Hon drog upp byxorna och sprang. I efterhand hade hon forskat och fått reda på att det legat ett mentalsjukhus i närheten som rivits ner i början av 1900talet. Jag berättade ingenting till at börja med, att vi hade delat samma erfarenheter, men så när alla i tur och ordning skall bi spådda vid handen så nuddar hon bara min och öppnar ögonen. "Du visste vad jag pratade om innan, eller hur?" Och, ja, det visste jag ju. Hon nickade och konstaterade att jag var känslig för sådant, men att jag inte behövde oroa mig för anden sålänge jag inte gick dit, åtminstone sålänge jag inte var ensam… Slump? Jag vet inte… Jag vet bara att jag aldrig någonsin kommer att gå dit igen. Jag önskar ett annat medium kunde bekräfta eller dementera denna "ande" så att jag kan vara säker på att jag gör rätt i att undvika platsen och be alla andra att också göra det (som tur är jobbar inte mormor där längre, annars hade jag sabbat hennes kundkrets), eller är jag bara slav under en åttaårings mörkerrädsla?

Jag vet inte om detta kan kallas för en spökhistoria men den är sann och den hände min mamma och mig. Detta var flera år sedan när jag bodde hos min mamma i Växjö. Vi (jag och mamma) satt hemma i köket och väntade på min storasyster. Vi satt barnvakt och hon skulle komma och hämta sin dotter. Det var mitt på dagen, sommar och jättefint väder. Min syster var fösenad och vi började bli irriterade på henne. Plötsligt ser vi henne komma springande från köksfönstret. Mamma bodde på bottenvåningen och trappingången låg intill fönstret. Vi ser henne slita upp portdörren och rusa in. Jag tänkte att det var på tiden och väntade mig höra ytterdörren som öppnades när som helst. Men det är helt tyst och minuterna tickar. Vi tittade båda på klockan och undrade varför hon dröjde. Så jag gick ut i trapphuset och kollade men det tomt och tyst. Det var jättekonstigt för ingen kan komma in eller ut utan att vi ser dom genom fönstret och det finns ingen annan ingång. Vi väntade undrande och plötsligt ser vi henne komma rusande mot portedörren, slita upp den och springa in i trapphuset. Den här gången sprang jag ut i trappan och öppnade dörren. Det var verkligen hon! Vi berättade vad vi hade sett och hon blev jätteförvånad. Hon sa att hon hade tänkt på att hon var jätteförsenad hela vägen hem till mamma och stressat. Vad var det vi såg egentligen? Vi är båda 100% säkra på att vi såg min syster komma in genom porten en halvtimme INNAN hon verkligen kom fram….