Jag, min mamma, hennes sambo och mina två småsystrar flyttade till ett radhus nära Hallstahammars tågstation. Jag trivdes bra och i mitt rum hade jag en sänglampa som stod på golvet. Eftersom jag är så fruktansvärt mörkrädd, så sov jag med lampan tänd. En natt, så låg jag i mitt rum och läste, då slocknade lampan helt plötsligt och tändes igen och började flimmra. Jag förstod inte vad det var för fel, så jag tryckte av och startade den sedan på nytt igen och då verkade den fungera som den skulle. Händelsen med lampan upprepades gång på gång och jag trodde att det var något fel på själva glödlampan, så jag sa åt mamma att vi skulle byta, men hon sa bara "Varför då? Den har vi ju nyss bytt". En annan händelse som jag tyckte var väldigt ovehaglig, förutom lampan, var att på nätterna, när alla var uppe och skulle sova, så startade mina småsystrars leksak att spela musik. Det var en sån där som man släpar efter golvet, och när man gör det, så spelar den en melodi. Det kunde hända flera gånger på en natt och det upprepades flera nätter. Ibland hörde vi den inte, men i flera nätter, så fortsatte den att spela. Och det konstiga är att alla var på övervåningen. Hur kunde den då ha börjat spela? Det kanske låter som en påhittad historia, men jag svär vid mitt liv att det var det här som vi upplevde i min familj. Nu har vi flyttat igen. Min sänglampa fungerar som den ska och leksaken har vi gjort oss av med efter att den skrämt vettet ur både mig och min mamma…

En helg hade jag och min släkting Jocke rätt långtråkigt och beslöt oss till slut för att gå ut och vandra lite. Lagom på väg ut från lägenheten beslöt vi oss för att hälsa på Sebbe, ännu en som är i vår släktskara. Vi hann bara komma utanför porten så hör vi hur en brandvarnare tjuter två trappuppgångar ifrån min port. Jag går snabbt dit och tittar upp mot de alla fönster som finns. Då slutar det helt plötsligt tjuta och på en av våningarna hör jag röster från ett uppställt fönster och går då efter att det kanske kom där ifrån och att det visst inte var någon fara. Vi traskade vidare mot Sebbe som bodde ca 10 min bort. När vi väl kom fram dit var klockan över nio så porten upp till han var låst. Jag tog upp mobilen och ringde upp honom men han var inte hemma så vi valde att vandra hem igen. När vi kom tillbaka igen hördes brandvarnaren igen! – Vad fan är det för fel? Skumt så det förslår! Vart kommer det ifrån!? frågade jag Jocke. Jocke ryckte bara på axlarna. Jag tittade upp ännu en gång utan att se något och fönstret jag tittade upp mot tidigare stod fortfarande öppet och röster hördes ännu så nu var det självklart att ljudet inte kom från den lägenheten i alla fall. – Innan vi larmar brandkåren måste vi vara säkra på att det verkligen brinner någonstans. sa jag till Jocke. Nyckeln jag har till min port passar till hela lägenhetslängan så jag valde snabbt att gå in i trapphuset. Jag kunde inte känna någon brandrök alls men hörde brandvarnaren fortfarande tjuta. Jag går upp en våning och hör hur en brandvarnare tjuter ur en gammal tants lägenhet min mor och far känner! Handtaget var svalt när jag tog på det och jag ryckte snabbt i dörren. Men dörren var låst och när jag lyfter på brevinkastet kommer det heller ingen rök! Men brandvarnare tjöt där inne fortfarande! Jag tar upp mobilen och ringer hem. – Hallå! Du, det brinner nog fan hos Margit, ni måste komma ut! – Vad säger du!? svarade min mor chockat och kom snabbt ut med min far hack i häl. Han som vart en brandman en gång i tiden i 22 år förstod heller inte varför brandvarnaren tjöt utan att det fanns tecken på att en brand härjade. Efter en liten stund av bankande och plingande på dörren valde vi att ringa efter securitas. Men i luren sa dem att de inte kan öppna dörrar åt folk utan vi var tvugna att ringa polisen i så fall. Vi förklarade allt som pågick och att polisen inte har huvudnycklar till lägenheterna och att lägenheten måste öppnas snabbt! Till slut gav de med sig och efter cirka 20 min dök de upp. Under tiden slutade barndvarnaren tjuta för att sedan börja tjuta igen med jämna mellanrum. Allt kändes verkligen skummt! Äntligen dök de upp. Helt plötsligt blev det tyst. När lägenheten öppnas möts vi inte av någon brand alls. Inte ens några tecken på att en brand kan ha uppstått! Kände hur det bara luktade cigarettrök, eftersom hon vanligtvis annars brukar röka inne. Vi kom till slut in i köket och där satt den gamla damen på golvet och var knappt kontaktbar. Jag trodde hon bara var berusad, det är ju ändå helg tänkte jag men fann fortfarande ingen anledning varför brandvarnaren tjöt som den gjorde. Valde till slut att gå ut i trapphuset igen där Jocke stod kvar. Vi gick upp till mig medans mor och far var kvar och hjälpte henne. Jag fattade verkligen ingenting! En brandvarnare känner inte av cigarettrök! Mor och far fick till slut ringa efter en ambulans för att undersöka henne för något var inte som det skulle. Dagen efter fick vi veta att hon var väldigt sjuk och om inte hon fått komma in till sjukhus hade hon avlidit under nattens gång! Detta hände för cirka 3 år sedan. Än idag har jag inte funnit en vettig anledning vad som kunnat orsaka brandvarnarens aktivitet! Det enda vi fick höra från den gamla damen efter hon kommit hem igen var att hon såg hennes man som varit död i många år hänga efter ambulansen på väg in till sjukhuset!

Min mamma jobbade många år på Valla sjukhem i Linköping. Hon jobbade oftast natt och dom brukade vara 3-4 personer som jobbade då. Huset bestod av 3 våningar men endast dom första 2 fick användas eftersom det fanns risk att inte hinna få ut alla vid brand. Dom hade 3 lampor i olika färger som började lysa när någon patient tryckte på sin klocka. 1 färg för varje våning för att kunna hjälpa så fort som möjligt. Alla patienterna som låg på hemmet var så sjuka att dom inte kunde gå ur sängen utan hjälp. Mamma och hennes jobbarkompisar satt och fikade på 1a våningen och alla patienterna sov. Plötsligt började lampan för 3dje våningen att lysa,alla blev förvånade och dom gick i samlad trupp upp för trapporna,väl uppe stod vindsdörren vidöppen trots att den alltid var låst. Dom ropade utan att få svar,dörren stängde dom och låste,på väg ner började larmet från toaletten att tjuta,dom gick dit,det lös men ingen var där. Lite smått rädda satt dom sig och fika igen,då hörde dom tunga släpande steg på 2dra våningen,dom gick dit,kollade alla patienter men dom sov så lugnt. Det höll på så här i dom 10 år mamma jobbade där, hela nätterna! 1995 las sjukhemmet ner och revs för att bli något "viktigare". Håller med om det mamma sa när det revs: Dom gamla som gått bort här kommer finnas i det nya huset med,d en här platsen var deras sista trygghet, förstår att dom inte vill lämna den"

Jag ska berätta några som jag tyckt varit obehagliga.Jag har väldigt lätt att få en känsla av att det är nåt som finns där! När jag bodde på verkö så skulle jag öppna dörren för att gå in. allt gick bra tills jag stängt dörren och böjt mig ner för att ta av mig skorna,då kände jag att det drog och kollade mot dörren.dörren stog öppen och ingen var på utanför eller så.detta upprepades 2 gånger till.debn sista gången blev jag så rädd/arg att jag låste dörren och sa högt ge Fan i min dörr. då hörde och såg jag hur nån vred upp låset (innefrån) och trykte ner handtaget och öppnade dörren jag blev så rädd att jag sprang ut låste dörren och gick hem till min kusin och sov över där! Andra gången jag såg nåt var hos min fd kompis som bode på ringö, vi satt i hennes soffa och då sa hon att vi skulle gå och hämta en sak i hennes mammas sovrum sammtidigt som vi kollade bort mot dörren så gled en skugga ut ur hennes rum! Det tredje var på säljö, mitt i natten vaknade jag av att en öppnade dörren och gick in i vårt rum.det såg ut som en dam med gammeldags kläder.Hon såg att jag såg henne och började genast fråga om alla sov?.Mina kompisar trodde att det var nån av föräldrarna,eller lärarna men jag vet att det inte var det för jag känner/kände igen alla men inte denna personen! Detta är några av mina upplevelser! jag berättar om dem andra en annan gång!

jag flyttade upp till en liten by som heter idre när ja va 2 år gammal. Vi flyttade runt lite under dom dom åren jag bodde där. Men iaf… När jag va 13 så flyttade vi ner till ett hus som är bredvid en brandstation där man i början inte märkte nåt. efter nån månad när man kommit in sig i huset så började de hända lite "små" saker som tex, lampan på vinden kunde tändas utan att vi vart där. Min bror vart väldigt arg över det då min mor fick för sig att de va han som glömt släcka, vilket de inte va. Han öppna vindsdörren å sa högt.. -Men släck lampan för h***vete!! Efter en stund släcktes den. huset består av 3 vån varav den högst upp är vinden. På andra vån finns en garderob längst in i hallen. När man går in i den så får man en rysning å nåt inom en som säger (gå ut härifrån snabbt.) Vet inte varför. Min far kände samma känsla, vilket kändes bra så man inte trodde man inbillade sig. Hände även att om man satt på bottenvån så kunde lamporna på 2:a vån tändas. Golv som knarrade uppe. Man ville inte va hemma själv. efter skolan följde man oftast med vänner. Ni får tro vad ni vill, men varje gång man åker förbi det huset får man rysningar iaf jag. Nu är de nå företag som köpt in huset för å hyra ut rummen till personal som jobbar på vinter däruppe. Undrar om dom märkt av nåt.

Det hela utspelade sig på en välkänd kyrkogård som var känd för sin aktivitet. Vi åkte dit på dagen för att känna av stämningen inför kommande kväll då vi skulle ge oss ut på Ghosthunting, trots det hade vi kameran med oss. Vi strosade runt på kyrkogården då jag plötsligt kände jag mig iaktagen och stel samtidigt som känslan av att "jag måste härifrån" infann sig. Jag tog en bild i all hast och sa till min vän att det var bäst att sticka. När vi kom upp till bilen fick jag en intensiv nackvärk så jag nästan tuppade av. Men vi lyckades ta oss hem (min vän körde). Veckorna gick och jag ville helst glömma denna upplevelse, men nyfiken tog överhand så jag framkallade bilderna. När jag fick se bilden jag tog fick jag en smärre chock, där stod en man och iaktog oss, och han var rätt detaljerad på bilden, klädd i huva med ett långt halssmycke. Men det som fångade min uppmärksamhet var att han hade en gris kring nacken vilket jag och mina vänner tyckte såg rätt fånigt ut. Kanske kunde det vara en förklaring till den nackvärk jag kände, vem vet. Under denna tid gick jag in i en depression där jag ibland kände en stark dödsångest, nu till det intressanta. När jag repat mig så gick jag till ett medium för att berätta om denna händelse, och han förklarade att denna ande ville förklara hur han dog och att han kände en stark dödsångest. Den stackars mannen ville bara dela med sig av sina erfarenheter, men allt blev så fel. Jag gjorde fel då jag inte visade de döda respekt. Han påminner mig ibland om att han finns då nackvärken kommer krypandes.

i en gammal lägenhet jag bodde i hade en farbror dött innanför dörren,i hallen. jag kände ofta en närvaro att jag inte var ensam,en natt det var rätt sent på kvällen låg jag och kollade på teve,lampan i köket lyste.Då jag plötsligt ser ett vitt sken rakt emot mej mot min sängkant,tvärnitar där och försvinner rakt ut genom fönstret. En annan gång en annan kväll. jag skulle flytta därifrån,vilket mitt spöke tydligen inte gillade:o( jag hörde ljud ifrån köket,när jag kom ut dit var alla skåpluckor öppna och alla grejor i kartongerna låg huller ombuller. jag har fler upplevelser, är synsk öppen för andlighet så jag är sällan ensam:o) inget jag räds för för alla vet ju att dom som spökar har något oavslutet eller så är dom bara på nyfiket beök:o)

Hos min mormor och morfar spökar det. Dom vet om det själva men störs inte av det. Min mamma som bodde hos dom när hon var mindre. Hon berättade för mig att hennes farmor hade sovit över hos hennes son. (min morfar alltså) Hon va rätt gammal men ändå pigg. Hon hade sovit i en säng på övervåningen, Hon hade plösligt vaknat och satt sig upp i sängen. Då hade hon blivit slagen i ryggen 3 ggr, hårt. Dan efter skulle hon åka hem. På perrongen berättade hon för min mamma vad hon hade varit med om under natten. Det läskiga var att hon dog 3 dar efter den natten då hon vakna av 3 slag i ryggen. Då berättade min mamma för resten av släkten vad hon hade berättat. Jag har alltid en obehaglig känsla av att jag inte är ensam i det huset. Min morfar har också sett en kvinna i 1800-tals kläder (huset är mkt gammalt) stå och titta på honom. Hon log. Då var han i samma rum som min mammas farmor sov i. Morfar har även berättat att han satt på nedervåningen i köket och löst korsord (haha, favoritsysslesättningen) och han hade hört "mormor" (vars favoritsysselsättning verkar vara städning, för hon städar hela tiden) städa på övervåningen. Plockat bland saker men hon hade varit väldigt högljudd. Morfar tänkte inte mer på det. Plötsligt stiger mormor in genom ytterdörren. I samma stund slutade oväsendet på övervåningen. Så mormor hade inte varit på övervåningen… Jag tror absolut att historierna är sanna för morfar talar alltid sanning och jag ser ingen orsak till varför min mamma skulle hitta på en sån sak.

Min storasyster fick vara med om något mycket obehagligt en natt när hon drömde en hemsk mardröm. Hon drömde att en människa stod i hörnet av hennes rum. Hans ansikte var halvt dolt, för han böjde ner huvudet. Sedan vände han upp ansiktet, och vad hon fick se var alldeles förskräckligt. Han var helt förvrängd och missbildad, och hans mun var format till ett skrik. Han pekade på henne med högra armen. Det var som om han vrålskrek, men det kom inte ett ljud ur hans mun. När hon vaknade stod han kvar på precis samma ställe i hennes rum i cirka fem sekunder innan han försvann. Så han stod med andra ord där på riktigt. En gång hörde hon hur någon möblerade i vardagsrummet väldigt sent på natten. Det hördes väldigt tydligt hur soffor och bord och stolar flög fram och tillbaka över golvet. Hon sprang ner för att se vad det var som orsakade oväsendet, men alla möbler stod på plats, precis som vanligt. När hon var halvvägs uppför trappan igen hörde hon ett kallt, infernaliskt skratt ifrån det tomma vardagsrummet. Hon bestämde sig för att inte kolla efter vem det var som gav upphov till skrattet. Inte var det en människa av kött och blod, den saken är klar. Jag själv har aldrig råkat ut för något liknande, och det är jag djupt tacksam för. Jag ska dela med mig av ännu en berättelse om min syster. Hon var själv hemma i sin lilla lägenhet då det kom mystiska ljud utifrån hennes fönster. Hennes katt betedde sig underligt – han stod blickstilla på parkettgolvet i vardagsrummet och stirrade platsen där de lokaliserade ljudet. Det började skrapa och knastra på taket och de konstiga lätena upphörde inte. Det är svårt att beskriva alla ljud, för det lät väldigt omänskligt. Ingen människa kan åstadkomma såna ljud. Det var som ett mörkt, bullrande dovt ljud som höjde och sänkte på sig. Eftersom att detta hände mitt i natten sov de flesta vid den här tiden. Hon vart skräckslagen – något tungt landade på hennes "tak". (Utanför hennes fönster fanns ett sorts utrymme där en del brukade ligga och sola.) Hon sökte förfärat efter sin mobil och försökte ringa oss. Mamma tog upp luren men precis när hon skulle tala med henne så bröts uppkopplingen. Mobilen slutade helt att fungera! Nu var hon tillräckligt rädd till att springa raka vägen ut genom dörren utan att låsa. Hon tog sin cykel och körde med rasande fart hem till oss. När mor öppnade dörren föll hon in i hennes armar och grät. Som tur var hade ingen brutit sig in i lägenheten efter att hon stuckit. Men hennes katt har varit konstig sedan den dagen. Vi misstänker att detta kan ha varit utomjordingar, men finns de verkligen? Både jag och min syster är skeptiska mot dem.

Hej! denna sanna historia hände i Acapulco i Mexico, min svåger som är därifrån har berättat och upplevt detta med sin far! Min svåger var ca 12 år då det hände. Han bodde då i en by som ligger i kanten av Acapulco, på den "fattiga" sidan. Där tar man sig fram på häst eller åsna, och eftersom de är fattiga så kan ni tänka er att det är ett rätt så hårt liv och ont om det ena och det andra i byn… En eftermiddag red min svågers far med honom på samma häst, min svåger satt bakom, de red till faderns vän som var sjuk och de ville kolla läget om allt var ok och om han behövde hjälp med något, vännen bodde ca 20 minuter från deras egna hem. De stannade till sent och det blev natt. Då dom skulle rida tillbaks hem så ville vännen att dom skulle sova över när det ändå var så sent och det var dumt att rida i mörkret! men de var tvugna att rida hem då man väntade på dom hemma. På hemvägen så var det mörkt och det enda belysningen dom hade var månen som lyste fint, det var fullmåne, så de kunde se bra ändå. ( det är mycket vanligt att det saknas gatubelysning i Latinamerika) Efter ca 10 minuter så hördes ett spädbarns gråt bland några stora stenar, men de kunde inte se något, de letade och undrade vad det var för kvinna som hade övergivit sitt barn på detta viset i det vilda!!! ( i och för sig är det väldigt vanligt i Latinamerika då de inte har råd att försörja barnet, eller någon väldigt ung som fött som hoppas att någon annan ska hitta det och behålla det, då det är oacceptabelt och skam för familjen att få ett barn utan partner! Det kan även vara ett våltäcksbarn!) Till sist hittade dom spädbarnet! Pappan steg av, tog upp det och de red vidare hemåt! han var godhjärtad och tänkte ta hem barnet för att sen lösa detta på bästa möjliga sätt, barnet slutade att gråta, och till deras förvåning så kunde detta barnet prata!!! de hörde klart och tydligt : titta på min långa tand! ( den var 3-4 cm lång!) pappan förstod förstås att detta inte var normalt och att det låg något demonisk bakom detta, så han kastade iväg "barnet" och red i full galopp med min svåger bakom sig! Min svåger har berättat att det händer saker och ting därborta, men aldrig trott på det tills detta hände, han var skeptiker men nu vet han att mycket är sant när andra berättar oförklariga händelser! de tror att det var något slags troll och de är säkra på att det låg något demonisk bakom detta!