Det här kanske inte är nån spökhistoria direkt men ändå läskig. Detta hände min mamma när hon var i tio årsåldern. Hon, min mormor och hennes väninna skulle åka upp till några som bor långt in på en grusväg, när dom plötsligt ser en svart "vålnad/person" med luva som går lunkandes på grusvägen. Dom ser honom allihop och ser sedan att han plötsligt försvinner in i skogen spårlöst. De tänkte väl inte så mycket mer på det först förrän några dagar efter, när det blir en jättestor skogsbrand i precis den skogen "han" gått in i. Var detta ett omen på att något skulle hända? En varning? Tycker det är lite läskigt i alla fall. Har varit med om egna spökupplevelser som jag ska skriva in.

Såg att någon nämnde Österbybruks herrgård som spökplats här, så jag fyller i med en berättelse. Jag jobbar där som guide på sommrarna och hjälper även till med spökvandringarna i källaren. Vid ett tillfälle hörde jag Jenny Linds piano spela, men trodde förstås att någon var där för att skämta. Men just som jag kliver över tröskeln till rummet så tystnar pianot. Ingen syns till där! Vid ett annat tillfälle befann jag mig i herrgårdens källare som "spöke". Iklädd en lång svart cape skulle jag hjälpa våra riktiga spöken på traven. Jag går genom ett av rummen i källaren och känner då att capen fastnar i något. Tror först att den fastnat i stolen som jag vet brukar stå där, men när jag vänder mig om ser jag att capen sitter fast mitt i tomma intet. Ena hörnet på capen hålls fast av en osynlig kraft c:a en meter över golvet och jag måste ta i ordentligt för att få loss den.Har även hört steg i tomma rum, viskningar och kännt kalla vinddrag. Men känner mig aldrig hotad när jag är där.Känns mer som ett sällskap, kan ju vara så att man vänjer sig förstås.

Utanför Falun finns en Herrgård där jag bor otroligt nog, eftersom att jag är så himla spökrädd så skulle inte jag kunna bosätta mig där men det var jag tvungen till eftersom att mamma och pappa ville det. har alltid varit rädd att vara där inne sent på nätterna men det är svårt att låta bli när man bli utskickad av mamma för att blåsa ut ljus eller släcka lampor. Man känner hela tiden att det är någon som följer efter en när man strosar runt på övervåningen, helt plötsligt kan en stol åka in bakom en när man går runt och dukar ner från sällskap som varit där. Kan tala om för er att det är jätte Hemskt men nu är man van med det. Men en natt så skulle jag och min familj sova längst upp på Herrgården (jag var livrädd men hade inget annat val) lägger mig i sängen och somnar efter ett par timmar, vaknar mitt i natten (klockan var runt 2) av att något kryper i min säng, tänder lampan och tittar, det är inget där men det kändes precis som att det var fullt med småkryp som kröp omkring över mig. Lägger mig ner igen och blundar, känner att det börjar krypa igen, tänder lampan och det finns inget där fortfarande, går ut ur rummet och hämtar andra sängkläder (just då tänkte jag inte på att jag var i ett spökhus och att något kunde finnas bakom dörren) men hämtade nya sängkläder och bäddade om sängen, la mig ner igen och kände inte något som kröp längre, somnade om, vaknade ungefär en halvtimme efter, känner att någon iaktar mig när jag ligger där (ligger med huvudet mot väggen) tittar försiktigt mot sängen där bror, mamma och pappa sover och upptäcker till en ren fasa att någon står och som sagt tittar på mig, en kvinna med lång gammal kjol står och tittar på mig hon lyser upp hela rummet, jag fick såklart panik och trodde jag skulle dö, slängde täcket över huvudet och låg där under och skakade, när jag tillslut vågade titta fram igen var hon borta. Kunde inte fatta att inte dom andra i familjen såg henne, jag blev det lyckligtlottade männsikan (illa nog). Det har hänt mycket mer i detta hus men det vågar jag tyvärr inte berätta ^^.

Detta hände mig för ca 10 år sedan. Jag och min dåvarande sambo blev avsläppta mitt i ödeskogen, kl 2 på natten. 2.5 mil till närmsta ställe, det enda som fanns där var ett hus. Det såg inte ut som om någon bodde där, men det fanns en julstjärna i ett fönster bla. När vi insåg att vi inte skulle bli hämtade, och att vi nog kommer frysa ihjäl då det var över 30 grader kallt så bestämde vi oss för att slå in ett fönster eller så för att komma in. Vi tog en spade, använde skaftet och gick runt huset och slog vid hörnen på fönstren, men inte en spricka blev det. Kastade tom ett klaffbord på ytterdörrens fönsterruta, men inget hände där heller. Detta var ett mycket gammalt hus och med den kylan så skall det spricka. Senare då vi hade turen att bli upplockade ngr timmar senare, så får vi höra av min pojkväns bekant att det är i det huset det spökar, så det var tydligt att vad det än var där inte ville att vi skulle komma in. Hade jag vetat detta då jag var där så hade jag sprungt de 2 milen…!

Min farfar hade precis dött. Det var några dagar efter begravningen. Det var kl 24.00 jag låg och sov. Helt plötsligt vaknade jag av att min lillasyster grät. Hon var jättterädd. Jag undrade vad som hade hänt men då sa min pappa att jag skulle gå och lägga mig. Sen på morgonen så berättade mamma att min lillasyster Lisa sa att hon hade sett en ängel. Ängeln såg ut som min farfar och han hade bäddat Lisas säng. Jag vet inte om min lillasyster talar sanning. Men det kan ju vara sant.

Detta är en annan sak som hänt min storebror. Min Bror lånade min mammas sommarstuga en helg för å koppla av (tror jag), men iaf… Han vaknar tidigt på morgonen å tittar mot dörren å ser en gammal kvinna gå in genom dörren å går mot fönstret å lutar sig framåt å tittar ut. Min bror blir livrädd å springer ut i endast sina boxerkalsonger på sig, till min mormor som bara bor 2min där ifrån. Det visar sig att min mamma lånat ut stugan till flera som oxå sett denna dam men då gå omkring ute på ängen. Min mor har inte sett henne vad jag vet… Än iaf!! Jag ska ta med några vänner dit i sommar å se om vi får se henne… hoppas!!!

Detta utspelades ca 1910-nånting. Min mormors systers blivande man, George, arbetade som dräng på ett gods i Västmanland. Där fanns en grusväg som ledde upp till godset och en dag när George stod där och väntade på en hästtransport såg han ett litet barn stå mitt i vägen. Hästtransporten kom i full fart och han skrek till dom "Ser ni inte barnet? Stanna!" Dom undrade vad han menade, men stannade hästarna. Sen bestämde man av någon anledning att gräva där och då hittade dom ett barnskelett. Detta är en alldeles sann berättelse.

Förrut när jag bodde i Söderhamn så spökade det i min lägenhet..Jag sov och tittade ut till toalätten.Och sä ser jag tavlan..Det är min tavla vart jag och min kusin e på.Och det ser ut som att det är nån som tar den och släpper ner den..Jag sätter mig direkt.Jag tittar på tavlan.Den är inte sönder.Men efter bara några sekunde så går den sönder.Glaset går i bitar och ramen går sönder..Jag såg ingen människa som släppte den eller nåt sånt.Vad kan det vara? En ande??!!!

Jag och min kompis johanna var utanför mitt hus med min söta lilla valp Rocky…- i alla fall : jag sa till joe (johanna) att det var fullmåne. Då gjorde hon ett läskigt ljud . Då , precis då komm en gammal dam med en gammal grå råck och hon hade grått, krulligt hår. hon stannade och stirrade på oss länge och så släcktes gatulampan som lyste över oss . Hon kom närmre och börja klappa Rocky och mummlade en konstig ramsa , när hon börja och mummla blev Rocky rädd och ville dra. Men hon fick honom att stanna . Hon försvann sedan spårlöst.

En natt för nästan 3 år sedan låg jag och försökte somna men det gick inte, till slut hörde jag att nån skrek mitt namn och det var min pappas röst, jag satte mig upp i sängen och kände ett lugn komma över mig, samtidigt visste jag att nåt hänt. Jag är väldigt mörkrädd men jag tände inte ens lampan utan kollade på klockan och den visade 03.00 och la mig ner och somnade. Vid elva tiden dan efter så ringer dom från sjukhuset och säger att min pappa somnat in, efter mycket tårar frågar jag vilken tid han gick bort och det var exakt klockan 03:00.