Det här hände en gång när jag var 13 år och jag bodde med min mamma och min syster. Jag bor ju med dom nu också men i all fall.Min mamma jobbade kväll och min syrra skulle sova över hoss en kompis.Jag satt och kollade på Tv när helt plötsligt lamporna började blinka samma sak med tvn sen släcktes allt det ända ljuset var från Fönstret. Men det var ju ganska mörkt ändå för kl var 9.00 men då så såg jag något som gick förbi i mitt rum och in på min syrras rum. Dörren där stängdes och låstes. Jag sprang dit och försökte öppna men det var omöjligt. Jag blev så rädd att jag sprang ut ur lägenheten och väntade där ett tag. Sen tog jag mod och gick in igen och då var det ljust igen. Nästa dag märkte jag att jag hade världens träningsvärk i benen för att jag darrat så. Om ni som läser detta inte tycker det var så läskigt så önskar jag att ni varit med!

Jag har varit med om en hel del kontstiga saker, och ni ska få höra två av dom. Poltergister Jag, min bästa kompis och min lillebror satt inne i mitt rum & spelade monopol, och plötsligt så sattes min sterio på på högsta volym, med en låt som inte fanns på den CD:n, och vi tänkte inte så mycket på det utan stängde av den och fortsatte att spela. Jag brukar alltid ha min dörr lite öppen, ifall katten skulle komma in, och plötsligt så åkte den upp ganska fort. Då blev vi lite rädda men fortsatte att spela. Sen så var det något som spolade på toaletten, men det var bara vi hemma! Då började vi bli riktigt rädda och reste oss upp. Då så började dörren till mina föräldrars sovrum öppnas & stängas och ett fönster i rummet intill öppnades. Då fick vi panik och sprang ned till mittenvåningen och ringde min pappa (ganska fånigt, men det var typ för tre år sedan ^^P) och gick sedan ut och väntade på min pappa. Efter det tog det ett tag innan vi vågade vara ensam hemma. Åsa För ungefär två år sedan så dog min låssasmormor Åsa, och hon har betytt väldigt mycket för mig… Hur som hälst så åkte jag ned med min mamma för att hjälpa min morfar att packa ihop sakerna, och en dag när jag satt och läste i mitt rum, så hörde jag steg i trappan. Jag ropade såklart efter mamma och morfar men de svarade inte. Jag tänkte väll att det var typ, golvet som spände upp sig, så jag brydde mig inte om det. Men efter ett tag så gick jag på toaletten, och den ligger bredvid morfars (och Åsas) sovrum. Och när jag var utanför morfars sovrum, så krokade jag med någon/något. Jag typ, ramlade och när jag tittade upp så stod Åsa där och log åt mig. Det var inget leende som menar "Haha, din klant" det såg ut som hon menade "Förlåt, det var inte tänkt att det skulle bli såhära" Självklart så blev jag livrädd, men jag ville inte säga något till mamma eller morfar för att inte skrämma upp dom, så jag gick till min kompis, som bodde granne med morfar. Samma kväll, när jag hade gått & lagt mig, så hörde jag återigen någon som gick upp för trappan. Jag trodde såklart att det jag morfar, och jag brydde mig inte om det. Efter ett tag, så kommer Åsa in i mitt rum! Visserligen, så tänkter jag på det nu, och tänker att det var rätt läskigt, men just då var jag helt lugn. Hon började prata med mig. Hon berättade om hur hon hade blivit sjuk, och om hur hon älskade morfar,och hur mycke hon tyckte om oss. Efter ett tag så sa hon "Jag är lessen att det skulle bli såhär, men jag hade inget val." Och sen försvann hon. Ni behöver inte tro på detta, men detta är til 100 % sant! (:

( berättelse 1 ) Det här hände en gång när min familj bodde i södertälje ( jag var inte född då )Det kunde hända ibland på kvällarna när mina syskon hadde gått och lagt sig och de bara va mamma och pappa uppe och tlx tittade på tv lr nåt… men iallafall ah då kunde dom höra att nån sprang in på toa hela tiden på övervåningen ( de var på övervåningen dom sov ) men när dom gick upp och tittade var de ingen där så dom gick ner igen men efter ungefär 10 min lr nåt kunde dom höra att Elin (min äldsta syster) skrika "SLUTA ! låt mig va ! " då sprang dom upp och titta om de var nån där men de va ingen där förstås men när dom kom upp så kunde elin sitta i ett hörn av rummet och gråta lr så satt hon i sin säng och stirrade in i väggen när dom frågade " va är det Elin ? " så svarade hon inte hon tittade bara på dom och sen in i väggen igen och de hände så nästan varje kväll men en kväll så RUSADE pappa upp för trappan jätte fort och då så hann han se den lilla flickan som stog lutande över elin i sängen och elin bara sat där med uppspärrande ögon och va alldeles kall. Men efter de så kom hon inte tillbaka på ett tag… ( berättelse 2 ) Efter en vecka ungefär kom den lilla spökflickan tillbaka och då hände en JÄTTE läskig sak ! De va så att de va mitt i natten när elin vaknade och skulle gå och dricka vatten då hörde mamma och pappa att nån va uppe och gick och dom trodde ju självklart att de va spöket så dom gick upp för att skrämma bort spöket men när dom kom dit såg dom att de bara va elin och då sa dom " gå och lägg dig nu " men hon drack först precis när dom skulle gå ner för trappan så hörde dom att nån tappade ett glas i golvet och precis när dom hörde de så skrev elin " håll er borta från mig ! " med en klump i halsen dom sprang upp och såg elin sitta på golvet ihop krupen som en boll mamma gick fram, höll om henne och frågade " vad hände gumman ?! " men hon sa bara " släpp mig ! " och " Var e min mamma ? " mamma och pappa blev ju såklart jätte förvånade men efter ungefär 10 min lr så då så hoppade elin till bara och sa " mamma ! de kom en flicka fram till mig med en kniv och sa att hon hadde dödat dig ! " men då orkade mamma och pappa inte mer så på morgonen så ringde dom ett medium så dom fick bort henne. de va nemligen så att flickans pappa hadde mördat flickan där en gång precis i de rummet som elin sov i. SLUT !

Jag har en bästa vän som är väldigt medial. Vi har kommit varandra väldigt nära på kort tid. Och sedan vi har börjat umgås och jag har fått veta och ta del av hennes "gåva" har det hänt en hel del. Hon har ett bräda med a till ö och siffror, jag vet inte om man kallar detta för något speciellt, men vi kallar det "brädat" kort och gott. detta har vi tagit oss hjälp av många gånger. Första gången jag gjorde det var jag mitt i en flytt och hörde att de knäppte jämt och ständigt i mina flyttlådor. Vi tog dit "brädat" och de berättade att de var en hel del andrar där som bara ville önska mig och min sambo lycka till. I min nya lägenhet var jag aldrig trygg och kände att det var någon i min hall som alltid såg på mig när jag satt i vardagsrummet. Än en gång tog vi dit "brädat" och denna gång fick vi kontakt igen. De visade sig att det var min mormor som var i hallen och bara ville ta hand om mig och se till att jag hade det bra. Efter detta har jag förstått att de är hon som är min skyddsängel. När vi gjorde "brädat" i denna lägenhet ser min vän en olycka när hon blundar och vi an inte förstå varför. Hon slår bort de fort och vi fortsätter. Några veckor efter detta hör jag mig lite för vilka som bodde i våran lägenhet innan. De visar sig att de var två killar som hade en bästa vän som hade dött oförklaringt och hastigt. Och det måste varit de min vän "såg" På nyårsafton satt jag och min bästa vän med våra sambos och pratade om "brädat". Våra sambos säger att om de ska göra "brädat" med oss så vill de har ha något slags bevis på att de finns andar. På nyårsdagen bestämde vi oss igen för att göra "brädat" och denna gång var våra sambos med. Efter att ha fått svar på en hel del frågor är vi på ge att avsluta. Utan förvarning åker något i golvet. Vi går in i rummet brevid och kollar. Där ligger en julgranskula på golvet! Jag anser att där kom beviset våra sambos ville ha! Natten kunde inte min sambo sova eftersom han hade känsan av att något tittade på oss hela natten. Min bästa vän och hennes sambo har köpt ett gammalt hus ( detta passar henne perfekt) och i huset har de hänt en hel del sedan de flyttade dit. En dag när jag var där och hälsade på kunde pelle inte tända elden. Den slocknade gång på gång. På eftermiddagen bestämer jag och min vän att vi ska göra "brädat" och där får vi svar på att Kaptenen som byggde huset inte tycker om att de renoverar och att de retades med Pelle så han inte kunde göra eld. Detta är lite av vad jag upplevt med "brädat" och jag är mycket tacksam för att jag många gånger har fått prata med min mórmor som bekräftar att hon är ofta och tittar till min morfar så att han inte glömmer saker och bara tar hand om honom. Sen får man läsa och sedan bedöma vad man tror själv. Men själv har jag svårt att förstå att de skulle bara vara slut när man går bort…

Hejsan! Det här hände för ett tag sedan, men jag minns det som om det var igår. I min mammas förlovningsring finns det ett antal små diamanter, och en dag var en av dem borta, det var inte det konstiga, men vi letade jättemycket men hittade den inte. När vi skulle åka in till stan och sätta in en ny, gissa vad som var i ringen! just det, Diamanten var tillbaka, som om den aldrig hade varit borta! Om inte det är spökligt vet jag inte vad. Hälsningar Linnea

Jag och min sambo flyttade till våran lägenhet för ett och ett halvt år sen. Lägenheten ligger i ett hyreshusområde byggt på 50-talet ganska nära centrala stan. Ganska snart efter vi hade flyttat in började vi höra steg uppifrån. Detta hade väl i sig inte varit så konstigt om det inte hade varit så att det inte finns några lägnheter ovanför våran, bara en vind dit ingen går, speciellt inte mitt i natten! Efter ett tag började vi också höra knackningar från ett bestämt håll i lägenheten, men vi avfärdade det som att det var familjen i lägenheten bredvid våran som höll på med nått. De har köket precis vid den vägg som knackningarna hördes ifrån. Men så efter några månader så blev vi lite less på dessa knackningar som kunde höras dygnet runt, dock inte efter vi hade släckt lyset på kvällen för att sova. Jag bad min sambo knacka på hos grannarna för att be dem sluta med än det var de höll på med. Men det visade sig att det inte alls var dem! De hade också hört knackningar, men inte reflekterat mer över det. Det var inte heller rören som levde om. Så mysteriet kvarstog. Vad orsakade ljuden?? Jag har en liten medial gåva, men jag lyckades inte få kontakt med än det var. Så skrev hit till Spökwebben för att be om hjälp, och det fick jag också. Det finns en manlig och en kvinnlig energi som brukar hålla till på hela området, men de ville inte träda fram. Men så en kväll när vi satt och tittade på film, och hade det rätt mysigt med tända ljus, så hände det nått som gjorde att vi blev tvungna att ta tag i det. Rätt vad det var så slocknade TV:n och ett av ljusen som vi hade bredvid TV:n ramlade från sin hållare, ner på bänken och vidare ner på golvet. Utan att slockna! Det landade under en brudkista av trä där vi har gamla serietidningar, men min sambo var snabb på att springa dit och plocka upp det. Det var inte det enda som hände under kvällen. När min sambo senare stod i duschen kände han tydligt hur någon/något puttade honom framåt. Han kom in till mig i sovrummet och berättade detta, så jag gick in i badrummet för att se om jag kunde få kontakt. Och mycket riktigt! Därinne fanns den manliga energin! Jag fick veta att han var arg för att det hade byggts om och för att ingen hade bekräftat hans existens. Så jag sa att jag bekräftade hans existens, men att vi skulle uppskatta om han kunde lämna oss ifred så vi i alla fall får sova på nätterna. Sen dess har det varit väldigt lugnt, knackingarna har försvunnit och det vilar en lugn stämning över lägenheten.

När jag var cirka fem år var jag och mina tre syskon ute och lekte. Det var sommar och solen sken över det ljusgröna, höga gräset som sträckte sig upp till min midja. I närheten fanns ett utsiktstorn som vi bestämde oss för att besöka. Vi sprang uppför den långa trappan som var gjord av trä. När vi kom upp så fann vi en väldigt gammal dam som satt på en bänk. Hon läste ur en bok som hon höll i händerna. Jag minns att jag läste över hennes axel och tyckte bokstäverna såg konstiga ut. Men det kanske man tyckte när man var liten, jag hade inte lärt mig läsa eller skriva riktigt ordentligt vid den åldern. Vi pekade på hennes ålderdomliga kläder och fnissade lite, sedan sprang vi ner igen eftersom det var upptaget. När vi hamnade på fast mark så gick vi tillsammans tillbaka hem igen. Då vände jag mig om och kände mig av någon anledning obehaglig till mods. De andra vände sig samtidigt om. Jag kände hur halsen stockade sig. Damen vinkade till oss. Men det enda vi såg var handen, det andra dolde hon. Det var en gammal, knotig hand som svängde sakta i luften, fram och tillbaka, ungefär som ett adjö. Det fanns små springor där man kunde urskilja om hon hukade sig där bakom. Men det gjorde hon inte, för där fanns ingen kropp! Jag kände hur kalla kårar kröp längs ryggen. Jag klev ett par steg bakåt, och började springa som en dåre därifrån så fort jag kunde. Det långa gräset gjorde mina små ben motstånd. Vi vågade inte vända oss om efter det och sedan dess undvek jag att komma i närheten av det utsiktstornet, i rädslan av att den kroppslösa damen skulle återvända.

Jag flyttade till Kvisslinge som ett-åring. Kvisslinge ligger precis vid havet, utanför Nyköping i Södermanlands län. Huset är rött, inte så värst stort, med vita knutar. Men det är inte det enda huset på tomten, ty det finns även 2 andra hus som vi kallar uthusen. Det ena var ett gammalt boningshus, och det andra vet jag inte riktigt vad det var. Uthusen byggdes i mitten av 1600 talet, medan Kvisslinge byggdes för lite mer en 100 år sedan. Saken är den att man verkligen fäster sig vid huset, jag skulle vilja flytta men står inte ut med tanken på att lämna det, trots att det ibland känns som att det skulle vara det bästa… En junikväll, för ca 3 år sedan, kröp jag som vanligt under det gamla boningshuset för att kolla på sakerna som finns där. Det mesta är bortruttnat nu förstås, men än idag kan man hitta Mycket gamla saker, exempelvis tidningsurklipp eller stövlar som tillhört någon stackare som bott på gården för länge sedan. Under huset är det en stenkant som sträcker sig långt, och när jag som allra bäst låg där under och undersökte något föremål, minns ej vad, så fick jag syn på värdens sötaste katt! Katten var visserligen otroligt mager, och pälsen var raggig, men jag kröp ändå framåt så gott jag kunde. Den satt stilla och lugnt kvar på sin plats under den torra bjälken, men när jag kom närmare så såg jag, kattens hals var uppskuren! Den jamade klagande, för att sedan springa iväg. Ingen katt kan ha överlevt att få 3 fjärdedelar av halsen avskuren… Frågan är, vem, eller vad var katten? Och vem var ägaren en gång i tiden??

Jag hade tidigare hört att det spökar i en av danssalarna i skolan(den som är tätt intill killarnas omklädningsrum), men trodde inte riktigt på det. Men så en natt när jag och ett par elever från min skola hade en liten fest där(på dans"huset") efter en lyckad dansshow så hände en läskig grej. Medan dom flesta hade däckat i den stora danssalen, så slocknade jag vid killarnas omklädninsrum(ligger som ett vardagsrum brevid med soffor o allt) med en kompis. Hon låg på en soffa medan jag satt på en fåtölj. Iaf ganska tidigt på morgonen vaknar jag till, utan någon som helst anledning. Har svårt att somna om efter det. Sittandes i tystnaden hör jag att den svarta salens(som danssalen där det "spökar" heter) dörr öppnas. Och den klirrar precis som i filmerna men det gör den alltid. Och jag får panik. Blir helt frusen och mitt hjärta slår som om jag hade sprungit ett maratonlopp. Grejen är att den salen är exakt brevid där jag befann mig medan den andra är långt ifrån så det finns ingen chans att jag mísstagit mig. Iaf tillbax till berättelsen. Jag hör steg komma mot rummet, men det hördes som klackskor, eller finskor. När jag hör att stegen närmar sig håller jag på dö. Mina ögon vattnas och jag kryper ihop på fåtöljen med ansiktet nedåt och ber till Gud som aldrig förr, samtidigt som jag svettas som en grillad gris. Någon eller något går förbi mig (och jag slutar andas den stunden och paraliseras helt, och rysningar attackerar hela min kropp) till killarnas toalett och jag hör klart och tydligt att dörren låses. Helt rädd tittar jag upp mot väggen och tänker; fan det var nog bara nån av tjejerna/killarna som skulle på toa. När hon/han kommer ut får jag se vem det är. Men jag kände iaf att jag tvivlade på nått sätt, jag visste att nått inte stämde, men ville bara lugna mig genom att tänka så. Som tur är kommer min kompis in dit kort därefter, och jag berättar allt. Han blir lite skraj men vi bestämmer oss för att gå och titta. Sakta går vi in i killarnas omklädningsrum. Men när vi tittar så står toadörren i glänt fast än vi varken hörde eller såg någon komma ut. Och som vanligt var det ingen som trodde mig när jag berättade. Du drack nog för mycket sa de.

Detta är en berättelse, som jag som ägare och skapare av Spökwebben, svär och lovar är sann! Som ni kanske sett här inne, bedrivs denna sida av vårt medium, samt min tvillingbror Kristian. Nu ska jag berätta något som skett tidigare. Jag Patrik pratade i telefon med en kompis sent en kväll. Då låg jag i min säng, för skulle sova snart. Då helt plötsligt ser jag en gestalt, i form av skugga stå mot dörren in till mitt sovrum. Jag skrek ut i telefonen att DET STÅR NÅGON DÄR!!! Blev ärligt talat på riktigt chockad. Men sedan försvann gestalten och därefter somnade jag. Dagen efter pratade jag med min bror Kristian (vi jobbar på samma arbetsplats). Sa till honom då vad som jag upplevt. Via MSN skrev han då till sin flickvän och sambo om det jag sa. Hon blev då chockad. Det som hon berättade för min tvillingbror, fick oss alla att få gåshud. Vid samma tid, mitt i natten, hade Kristian satt sig upp i sängen och sagt "DET STÅR NÅGON DÄR", och pekat rakt ut mot hallen! Sedan la han sig för att sova. Detta skedde vid exakt samma tidpunkt då jag sett detta hemma hos mig. Hans sambo var livrädd…förstod ju inte vad han menade, men han sa detta i sömne. Spöke eller inte, det kan jag inte svara på. Däremot kan jag svara på att telepati existerar. Är 110% säker på detta, då jag själv har upplevt detta som tvilling. Forskare dock, är tveksamma, precis som de är till spökerier! Så kommer det alltid att vara för många, tyvärr! Det var min egna lilla berättelse! Mvh Patrik, Spökwebben