På min makes jobb händer det många oförklarliga saker. Listar upp några av dom: På helgen när min man var ensam där och stod i duschen, hörde han prasslet av papper. När han kom ut låg alla tidningar utspridda i kafferummet. Städrumsdörren står öppen varje morgon, trots att han kollar att den är stängd på kvällen.I hörnan av kafferummet har en radio börjat spela, trots att den inte var ikopplad eller hade batterier. Även lampan som är i hörnan i taket slocknar, trots att den är seriekopplad med ett flertal lampor. Elektrikern har varit där,men kan inte hitta några fel. Glödlamporna är dessutom hela när man senare testat dom. 3 stolar blev placerade under lördagnatten till söndagen i en triangel. 3 ggr ringde det på ytterdörren till fabriken, men ingen var där. 3 ggr ringde det på telefonerna, men ingen var där. Inte heller visades några nummer på displayern. Ett kors med "bling"stenar låg utanför städrummet. Ingen kändes vid det. En annan gång plingade mikron 3ggr utan att någon mat värmdes. Vi mätte temperaturen en gång i städskrubben och då var det 12.5 grder därinne och 20.7 i korridoren. Något som vi anser konstigt att mycket händer 3 ggr. Har det någon betydelse? Vi har också spelat in en natt på mp3 och fick fram efter 37 minuter efter vi gått, ett kvinno?skrik som varade 15 sek. Lite läskigt faktiskt.

sen länge tillbaka har jag känt att det varit någon/något i vårat hus. Då jag var liten var det någon som drog mig i håret. Min syster och jag båda två kände det… Sen hade vi några änglar i en "dosa" och alla dom började snurra i cirklar. För inte så länge sen berättade min låtsats mamma, att vi hade en portal i vårat hus, och att vi kanske står på en gammal stig. Det fick håret på mina armar att resa sig. Sen för inte länge sen så sov min farmor här med mig i min bäddsoffa, hon berätttade på morgonen att någon sparkat på sängen. Min låtsats mamma beräättade idag att vi hade en gammal dam som var väldigt elak och att även om vi stängt portalen så kommer det fortfarande "andar" från andra sidan och går "igenom" här. Det blir aldrig lungt. Hos min mamma har jag sett mer saker. Där har jag ofta känt mig iaktagen och en gång så vaknade jag upp på natten och såg en dam med ett spädbarn i famnen. Jag blev inte rädd. Sen för inte länge sedan , kanske 2 månader sen så låg jag i en solsäng i min systers rum . Jag vaknade upp på natten. Av att jag ser någon som öppnar dörren och springer in i rummet. Jag ser inte precis vad eller vem som springer. Dagen därefter pratar jag med mamma och per-erik , och båda säger att dom inte varit i vårat rum. Även våra katter har suttit och stirrat rakt upp i luften. Känns verkligen obehagligt, men jag vet att den damen inte vill oss något ont, för hon har inte skrämt oss elr något sådant. Min syrra har även sett en av våra katter sprungit omkring som att den lekt med en tråd eller något. Min bästa vän och jag körde anden i glaset ( någon som jag ångrar ) på första frågan fick vi svar; finns det någon god ande med oss. Svaret;ja. Vi fortsatte då men fick inge svar. Vi avslutade då det här. Men Min bästa vän ville ändå ha ett tecken så hon sa; tänt det här ljuset om du existerar. All stearin föll då ut helt utan andledning… Ändå sen dess har vi känt obehag då vi gått upp i hennes rum och vi har känt oss iaktagna på nätterna..

Jag har varit med om en hel del spöklika saker och detta är en av dem… Detta hände mig, min syster och min mamma en sommarnatt för kanske 10 år sedan. Min pappa dog i cancer för snart 16 år sedan, när jag var 10 år, och jag ärvde tillsammans med mina systrar hans sommarstuga i stockholms skärgård. Den var hans ögonsten och favoritplats på jorden. Efter att vi köpt ut två systrar var det jag, en helsyster och en halvsyster som ägde stugan tillsammans. Min halvsyster är 15 år äldre än jag är intresserad av new age och hade tagit in olika new age-prylar i stugan, som t.ex. andefångare. Vi å andra sidan är kristna. Så en sommar var som sagt var jag, min helsyster och min mamma i stugan. Jag och min syster sov i "föräldrasovrummet", jag i mammas säng och min syster i pappas. Min mamma sov på en stor madrass i vardagsrummet. När vi lagt oss hörde jag efter ett tag ljud som att någon knäppte av och på en kulspetspenna om och om igen i vardagsrummet. Jag ropade ut till min mamma och frågade var hon höll på med och hon svarade sömnigt att hon inte gjorde nått. Straxt därefter började sängarna jag och min syster låg i skaka kraftigt. Vi flög båda upp ur sängarna och sprang till mamma. Sedan låg vi hela natten på madrassen hos mamma och var livrädda! Efter det tog vi in en bibel i huset och det hände inte något obehagligt igen. Trots det drömde jag ofta mardrömmar om att jag skulle behöva vara ensam i huset en natt, något jag ALDRIG hade vågat! Dessa drömmar slutade tack och lov när jag av ekonomiska skäl blev tvungen att sälja stugan till min halvsyster. Jag vet inte om jag tror att det var min pappa som gjorde det där, för jag tror inte han skulle göra nått för att skrämma oss. Snarare tror jag att det var nån annan ande som min halvsyster dragit dit genom sina lekar med andevärlden.

vi är alltid 3 st på natten, 2 ssk och 1 uska… men denna natt var vi 2 uskor och 1 ssk, hon hade fullt upp med mediciner och grejs så vi uskor började gå runt och sa hej till dom vakna patienterna… vi hade just varit in på en sal, dörren var halvt öppen, en svag lampa lös vilket patienten brukade ha… patienten sov så vi gick vidare… knappt 3 minuter senare hade vi kikat in till patienten vägg i vägg och var på väg mot köket… då säger sskn, jaha var ni på väg in hit? vi vände oss om nej h*n sover..men varför har ni tänt i taket då?? vi tittade bak, hade ju bara gått ca 2 METER!!! och den allra starkaste taklampan lös… vi ställde oss i glugghålet, jag längst in mot rummet, puttade upp dörren helt och ser 2 st blockljus som har mindre än halva kvar brinna för fullt. Vi kännde bara att vi lärde tacka och det gjorde vi!! SSK´n tror att det var hennes mamma, hon brukar tydligen få olika signaler från henne

Tänkte berätta om första gången jag såg en "ande". det var hemma hos min mormor och morfar över en helg och jag hade fått med mig matte läxa. jag och min morfar satt vid bordet i deras kök och han hjälpte mig med läxan.. när vi hade suttit där ett tag så tappade jag min penna under bordet, jag böjde mig ner för att plocka upp den och precis när mitt huvud kom i höjd med bordet så kollade jag upp och fick solen i ögonen. mitt framför mig så såg jag en gammal dam sittande på stolen framför mig. jag såg henne bara en sekund för jag han inte stoppa kroppen innan mina ögon hamnade under bordet. jag frös och blev stel som en pinne.. morfar undrade vad de va med mig och jag berättade för honnom vad jag hade sett.. han berättade då vad han själv hade varit med om, men det är en annan historia… det är 15 år sen det hände och jag kommer fortfarande ihåg precis hur hon ser ut.. hon var så värklig precis som en riktig person fast utan färg. även fast jag bara såg henne en sekund så kommer jag fortrarande ihåg varje rynka i hennes ansikte och på hennes nattlinne och hennes nattmössa och hennes stirrande blick, hon stirrade inte rakt på mig utan rakt fram som på ingenting…

Vi flyttade in i vår villa på landet i juli 07. När vi bott där någon månad så var jag och en kompis ut och målade hennes lilla 4 årige son låg och sov i gästrummet. När vi kom in stog både dörren till pannrummet och gästrummet helt öppna emot varandra, vi tänkte inte på det utan det var nog bara pojken som gått upp en sväng. Sen någon dag senare så gick jag på toaletten som är i samma hall, sen gick jag ut i köket och sen skulle jag tillbaka till toaletten när jag runda hallen reste sig håret i nacken på mig båda dörrarna stog helt öppna, jag fick verkligen kalla kårar, för dessa dörrar är alltid stängda och kan verkligen inte öppnas av sig själva. Sen var det ett par månader senare låg jag på soffan och sambon gick runt och prata i telefonen, det vart tyst så jag trodde sambon slutat prata i telefonen och höll på att grejja i köket för jag hörde hur han var där inne och stökade, jag ropade och frågade vad han gjorde men fick inget svar, sen hörde jag kranen slås på först lite, så jag frågade igen men fick inget svar jag vart lite små irriterad för att han inte svarade mig, kranen ökade i styrka så jag gick ditt men ingen var i köket, stängde av kranen gick och kollade efter sambon som hela tiden legat i gästrummet och pratat telefon med stängd dörr. Frågan är vem var i köket?

Tänkte berätta om ett par saket som hänt i vårat gamla hus: När mina föräldrar flyttade in i vårat hus så kunde min mamma stå i köket och laga mat och plötsligt höra raska steg tvärs över övervåningen (precis som man är arg) fast hon var ensam i huset. Detta har hon hört flera gånger. även vaknat upp mitt i natten och hört samma sak och först trott att det vart min pappa innan hon inser att han ligger bredvid. En annan gång stod jag och min mamma nere i köket och höde en smäll. Det lät precis som att någon tog en stor blomkruka och kastade i golvet. Eftersom vi har katterer så tänkte vi att det måste ha varit en katt som vält ner något så vi gick upp och skulle städa, men det fanns ingenting som var sönder. En annan sak som har hänt har hänt var att vi renoverade vårat vardagsrum för ett par år sedan. inget mer med det, men en dag när min syster satt och kollade på tv så kände hon att det luktade starkt av röklukt mitt i rummet. hon sprang och hämtade mamma och hon kände det också. Tänkte att det måste brinna i källaren, så hon springer ner till källaren men det är ingenting där. Senare ca en vecka senare kände även jag denna lukt när jag var i rummet. Hämtade familjen och alla känner samma stickande röklukt mitt i rummet. Det konstiga är att det var bara mitt i rummet på ett ställe det kändes. gick man en meter ifrån kände man bara en svag doft gick man ett steg till känndes ingenting men mitt i det var det så att det stack i näsan. Samma sak hände nu för ett par veckor sen när vi renoverade badrumet. Det luktade brandrök i hela rummet så vi trodde att det var nån felkoppling i spotlightsen i taket så vi slet ner varenda lampa i taket men hittade ingenting. satte tillbaka allting igen och allt var som det skulle. Och det sissta, jag och min flickvän låg i sängen för ett par veckor sen och pratade och tittar ut över rummet när plötsligt en gaderobsdörr från att vara stängd långsamt öppnar sig och ställer sig på vid gavel. Jag har inte riktigt trott på andar innan, men jag blir mer och mer övertygad. En sak är ju att en människa kan halicunera eller få för sig nått men när flera personer upplever samma saker samtidigt så känns det som en annan sak. Man föröker ju komma på någon naturlig förklaring men det är svårt. Har bara ett ord för detta: Konstigt…

Hej, det var över 10 år sedan min farmor dog, jag bad henne strax efter dödsdagen (i mina tankar och drömmar) att sända mig ett meddelande så att jag kunde stilla min rädsla för döden, att ge mig ett bevis för att döden inte betyder slutet. Det tog lång tid, 9 år, innan meddelandet kom fram, men det är viktigt att säga att jag bad henne att inte visa sig för mig direkt eftersom jag är väldigt rädd av mig och inte vill bli skrämd. Efter 9 år kommer en släktmedlem alltså hem på middag hos oss och berättar under stort förtroende hur min farmor visat sig för henne en tid efter hennes död som en tydlig bild på väggen, hon visade sig då både som ung och som gammal som om för att säga att döden hör livet till. Hon gjorde det därför att min släktmedlem ofta hade undrat hur min farmor kunde ha modet att välja att dö (hon hade kunnat välja att leva men då hade hon varit handikappad och vid 89 års ålder tyckte hon att det fick vara bra), så hon visade sig för någon annan men sände därmed även meddelandet till mig. Min släktmedlem har mottagit många meddelanden från olika döda personer i vår släkt. En gång på en begravning kom en liten grå gumma in med alla andra sörjanden, hon hade nämligen en del att reda ut med den döde som hade inträffat vid hennes egen dödsbädd! Döda emellan alltså, helt otroligt. Iallafall blev jag jätteglad att min farmors meddelande till mig äntligen kommit fram. Om det gjort mig lugnare beträffande döden vet jag inte, men nu vet jag iallafall säkert att döden inte är slutet. Och nu har jag äntligen tagit mod och styrka att besöka hennes grav, och vem vet, en dag kanske jag själv klarar av och får se henne visa sig för mig. Mvh Karin

Jag har bott i flera hus som det spökar i. När jag var 18 år bodde jag i ett gammalt hus från 1800-talet. Det var så att det hade gjorts två lägenheter i det. Min syster bodde i lägenheten under och jag över. I huset hände det en hel del. Innan jag flyttade in hade syster bott där uppe och när hon flyttade in där kände jag direkt att det var något annat där. Hur som helst så bodde jag där. Jag kunde känna att en man följde efter mej vart jag än gick i lägenheten. På nåt sätt kunde jag veta hur han såg ut. Jag såg det liksom inom mej. Han hade lång svart rock på sej och en hög hatt. Han skrämde mej inte alls. Jag tyckte det var trevligt att han fanns där. Jag trivdes med det. Som tonåring var jag inte speciellt ordningsam, det är ju synd att säga och när jag hade alldeles för mycket disk fick jag allt veta att nu är det dags att diska, för då kunde tex ett glas eller något glida längs hela diskbänken och ner i diskhon utan att gå sönder. Ja så det var bara att sätta igång. Likaså när jag hade det rörigt i garderober och skåp. Då for skåpsluckorna upp trots att jag visste att jag hade stängt dom ordentligt och inte kunde gå upp av sej själva. Inne i den lägenheten fanns det är ganska stort rum bakom dubbla dörrar med haspel på. Golvet hade breda plankor och väggarna var tapetserade med tidningar. Det rummet var inte iordninggjort alls och jag hade det som ett slags förråd i stället. Från det rummet gick det en liten trappa upp till vinden. Jag drogs ofta till det där rummet och jag kunde känna att jag aldrig var ensam där inne. Men det var behagligt att vara där och jag kände ett behagligt lugn. Rummet kallade jag för spökrummet. En dag gick jag upp på vinden och skulle titta lite vad som fanns där. ( Min pappa ägde huset så jag kunde ta vad jag ville där). Jag fann några mycket gamla biblar och delar från en spinnrock, samt ett fotografi på en man och kvinna. Jag tog med mej de här sakerna ner . På kvällen kom några kompisar till mej. Vi skulle titta på film. Helt plötsligt fick jag en känsla och jag liksom drogs in till mitt sovrum. jag kände mej bara tvungen att gå in dit. Jag satte mej på sängen vid fotändan. Då fick jag se en gestalt av en kvinna i lång klänning. Hon sträckte ut sin hand mot mej. Tårarna kom för jag tyckte det var så vackert. Det fanns inget hotfullt eller nåt sådant hos henne. Jag trodde jag visste vad det handlade om. Nästa dag gick jag upp till vinden igen och lade tillbaka de där delarna till spinnrocken. Efter det har jag aldrig sett kvinnan igen. Det här var en liten del av det som hände när jag bodde i det huset. Huset låg på en gård i Tranås som min pappa ägde. Den låg eller ligger precis när man åker ut från stan.Halvvägs på landet kan man säga. I en ladugård som låg alldeles intill gårde (den tillhörde gården förr) finns ett vagnsmuseum med gamla hästvagnar. Men det är en annan historia. Kanske lägger jag ut den senare oxå.

Min före detta och jag bodde i ett hus innan vi separerade. Under tiden vi bodde där fick jag överta en liten Chihuahua av min syster. Den lilla underbara hunden hette Stina. Hon var ljuset i mitt liv och jag älskade henne så mycket. När min före detta och jag separerade flyttade jag och Stina in till Tranås och han bodde kvar i huset. I maj år 2007 var jag tvungen att ta bort min lilla prinsessa för hade livmoderinflammation och hon var så gammal. Hon skulle fyllt 16 år i augusti samma år. När jag senare pratade med mitt ex i telefon ,sa han att han kunde höra Stinas små kvicka och smattrande steg ännu i huset. Jag vet att hon trivdes jättebra där. Hon och jag var så gott som aldrig ifrån varandra. Till slut sålde mitt ex huset till några som han kände lite grann. Igår förmiddag pratade jag med honom i telefon och han berättade att de som bor i huset nu kan höra hur Stina springer omkring där fortfarande. Min lilla ängel kan inte släppa huset utan har återvänt dit, dock inte i fysisk form. Jag blir rörd av att höra detta för det är ett tecken på att hon verkligen trivdes där.