Min dotter var i tvåårsåldern. Flera gånger kom jag på henne med att sitta och prata högt. Tänkte väl inte mer på det, hon gjorde det alltsomoftast när hon lekte med dockorna.(som barn i den åldern gör) En dag hörde jag att tonen var annorlunda. Hon svarade mer på frågor och ställde frågor tillbaka. Jag gick till dörren in till hennes rum för att kika lite. Hon satt och pratade rakt in mot väggen, mot sängen till. Hon nickade flera gånger och satt rakt upp och ner på golvet själv, inga dockor i närheten. Dum som jag var klev jag in och avbröt. Jag frågade dottern vad hon sysslade med, och hon svarar "Pratar med mormor" som om det var den mest naturliga sak i världen. "hon frågar hur jag mår" sa hon sedan. Hon tittade på mig och sa "hon sitter där" och pekade mot sängen. Till saken hör att min mamma gick bort när jag var 13 år gammal, jag har sörjt mycket över att hon aldrig fått träffa mina barn. Men jag antar att hon finns med och vakar över dem ändå, det var vad hon sa att hon skulle göra iaf..

Jag vill bara säga att det här är 100% sant tro det eller ej. I alla fall det här hände när jag var 10. Jag och en kompis hade varit och lekt på ett tak när jag ramlade ner och bröt armen. Senare på kvällen och jag låg ensam i mitt rum som var på andra våningen. Klockan var ungefär 11.00 om jag mins rätt och då hörde jag att det knarrade utanför dörren till mitt rum. Handtaget rördes långsamt neråt. Ni andra skulle nog trott att det bara var någon av era föräldrar som skulle kolla om ni sov men inte jag. För innan dörren äns öppnat så fick jag kallakårar längs ryggraden. Sen öppnades dörren och en figur som såg ut som en tant i 60 års åldern kom mot mig. Det var inte så läskigt ibörjan jag har ju alltid trott på att någon övernaturligt fanns. Men sen så märkte jag att jag inte kunde röra min brutna arm och tanten som kom mot mig förändrades hela hon blev helt ihop vriden. Det var helt sjuk och jag måste ha svimmat. Jag vaknade på någon gång på natten. Vet inte vad den var men någon stans klockan 5.00-6.30 skulle jag tro. Jag somnade aldrig den natten så jag var väldigt trött. På morgonen sen när vi åt frökost så frågade min syster om jag hade sett ett spöke för att jag såg så livrädd ut. Men inte bara därför utan för att hon som hade sitt rum bara några meter ifrån hörde att min dörr öppnades och stängdes sen att någon gick runt i mitt rum och jag hade inte sagt någonting om vad jag hade upplevt under kvällen/natten.

jo det var så här: Igår, tisdag den 3/6 var jag och provade min bröllopsklänning som kommit efter 14 veckors väntetid. När jag stod där och betraktade den på mig, så sa min blivande svärmor att jag var vacker och att klänningen var "typiskt" mig på ngt sätt…. då, klirrade det i lampan ovanför oss… en kristallkrona och eftersom vi hade varit där ett tag och inget hörts från den innan så blev vi paffa båda två, lampan var dessutom "tyst" resten av tiden vi var där… svärmor och jag hade båda en känsla av att det var min styvpappa Kristoffer som ville hålla med om vad svärmor sa… jag hoppas det med hela mitt hjärta! hi hi tack för mig!

Jag och min sambo var den här soliga söndagen ute på Engsö slott för att titta på deras utställning om spöken. Klockan var runt 13 när vi först var ute och vandrade i parken och njöt av det soliga vädret innan vi sedan skulle gå in i slottet och besökte utställningen. Vi bestämde oss för att gå upp alla fyra våningarna högst upp i slottet för att sedan besöka våning för våning när vi sedan skulle gå ner igen. Väl uppe på översta våningen i slottet märkte vi att vi var ensamma. Precis till höger om trappen är en stor ståldörr som var igenbommad. Vi hann bara gå några steg in från trappan då vi hörde 4 rejäla bultningar från den igenbommade dörren. Dom lät verkligen kraftiga, precis som någon bultade med hela armen mot dörren. Som sagt var vi ensamma på våningen och jag var framme vid dörren och försökte öppna den utan att lyckas. Jag är fortfarande förbluffad när jag sitter här och skriver berättelsen.

Detta har min kompis Maria berättat för mig. I hennes farmors hus i Spanien så finns det en liten bäck, några meter från huset. I den bäcken sägs det ha dött 3 nyfödda barn. Huset som Marias farmor bor i är mycket gammalt, och därför har det bott många där innan henne. Mamman som har dödat det nyfödda barnet sägs ha varit en mördare. Hon födde trillingar och dödade dem allihop som nyfödda genom att dränka dem i bäcken. Sedan vet man inte var mamman la barnliken, för de ligger inte i bäcken. Marias farmor har hört barnskrik från bäcken och hon säger att hon vaknar av dem på natten. Hon säger att det låten lite som barnskrik med eko i. Spöklikt alltså. Om hon hör barnskrik från bäcken vet jag inte om hon skämtar om. Men att det dött tre spädbarn där är helt sant, för alla i Marias farmors stad vet det. Och jag har sett den mycket gamla tidningen från Spanien om artikeln om mördarmamman.

min morfar dog sommaren 2006. hans död kom som en chock, ingen trodde att han skulle dö redan. han var ju ganska gammal, 79 år, men han var ändå pigg och älskade att vara i hans stora vedbod där han har massor av gamla saker från i början av 1900-talet. min morfar var min bästa vän, jag och han var ofta ute i skogen. han var en sån förstående man, jag berättade alla mina hemligheter för han. han var en mycket bra kompis. när han dog så krossades mitt hjärta, det var som att förlora både min bäste vän och min morfar. men i alla fall. efter hans död så berättade mormor en kväll att hon har hört knackningar om kvällarna. jag stannade kvar hos henne den kvällen för att höra. och mycket riktigt, man hörde knackningar. det var små, ynkliga knackningar. det hördes att de kom utifrån. när min moster sa att det var vattenledningarna som knackade så bytte mormor dem på direkten. men det fortsatte att knacka på kvällarna. det knackar fortfarande. men mormor (och jag) är inte rädda längre. vi vet att det är morfars själ som vill meddela att han vakar över oss.

Jag åker till Norge varje sommar, för där har jag mina släktingar. Varje år har vi en stor middag med massor av mat och presenter, det har blivit som en "tradition" för vår släkt. En sommarkväll när den årliga stora middagen var över, hade min farbror bett mig att duka av det stora bordet, och självklart ville jag ju hjälpa till. Alla andra var på övervåningen. Där nere så hade jag fullt upp, bort skulle ju massor av tallrikar, bestick och glas, när jag plötsligt hörde någon sorts dunkande. Något dovt dunkande. Eller så var det steg. Jag såg mig hastigt om åt hållet där stegen hördes ifrån, och fick se en en skugga, eller det var som någon sorts svag syn på en människokropp. Jag skrek till av rädsla, jag är fruktansvärt "rädd av mig", jag hatar plötsliga händelser som kommer när man inte är beredd. Ner kom min farfar och undrade varför jag skrek. Då satt jag på en stol och kunde inte röra mig. Min farfar tröstade mig. Senare på kvällen berättade farfar att skuggan eller människokroppen som jag såg kunde ha varit hans (min farfars) kusin som dog i detta hus när hon var cirka 16 år (som jag). Ingen vet säkert varför hon dog, men man hade hittat hennes döda kropp inne i matsalen. I matsalen hängde även ett porträtt av henne.

Allt började när jag var fyra år. Vi hade en tavla hängandes i vardagsrummet som föreställde en kvinna med vitt ansikte, stora bruna ögon, en svart "mössa" som allt hår var uppsatt i och en ros på. Om jag inte minns fel var konstnären Mira Fujila. (Om ni känner till den får ni gärna tala om det, skulel gärna vilja läsa om den) Jag satt iaf på soffan hemma när hon plötsligt blinkade mot mig. Jag trodde jag hade sett i syne så jag tänkte inte mer på det men varje gång jag gick förbi blev det mer påtagligt att hon faktiskt stirrade på mig och följde mig med blicken. Jag talade inte om dethär för någon. Vem skulle tro mig? Det gick några år och min lillasyster blev fyra år. Hon talade helt plötsligt om för mig att hon var rädd för tavlan! Jag hade inte sagt något om det till henne och blev jättechockad. Vi pratade om det och kom fram till att vi hade sett likadana saker. Men det skulle bli värre… Tavlan började helt uppenbart spöka för oss både på natten och dagen. Det var sommar och vi var ensamma hemma. En gång försvann hon till och med ur ramen. Kvar fanns bara en lila bakgrund… Vi gömde oss i lekstugan hela den dagen. En kväll såg jag handtaget tryckas ner i mitt rum på kvällen när jag skulle sova. Så rädd hade jag aldrig varit förr! Jag vet även att hon brukade stå vid fotänden på min säng och med jämna mellanrum knacka på sänggaveln… Hon fanns även i mina mardrömmar. När vi sen skulle flytta blev det bestämt att tavlan skulle säljas. det tyckte vi var skönt. Men jag kan inte låta bli att undra. Spökar hon fortfarande?

Nån dag efter nyår när min sambo Kent skulle gå ut med hunden stod jag i dörren. Jag hade varit sjuk ett par dagar och ville andas in lite frisk luft. När de hade gått stängde jag dörren efter dom och gick och la mej i soffan igen. Orkade inte vara uppe för jag var inte frisk än aven om jag mådde bättre. Efter ett tag ringde det på dörren och jag försod att det var Kent och hunden. Blev lite småirriterad över att han ringde på. Det är ju för fasen bara att gå in. Hur som helst så reste jag mej upp och skulle gå och öppna, men då var dörren låst! Jag vet till 200% att jag inte låste dörren. Jag frågade Kent om han hade låst med nyckel utifrån för att retas med mej, men det hade han inte gjort. Han hade inte ens med sej nycklarna ut.

Berättade för några veckor om när jag såg min pappa på hans begravning. Kom på en annan sak som hände i samband med det. Sista tiden bodde han i ett mindre rum intill hallen, han hade det som sjukrum eftersom han varje fick besök av en sköterska som gav honom morfinsprutor. Jag och mina syskon köpte honom en liten TV som han kunde ha att titta på eftersom han låg där 23 timmar om dygnet. Efter hans död stod rummet orört ett tag. Jag bor långt från mina föräldrar men åkte till min mamma strax efter pappas död. Varje gång jag gick i hallen och passerade dörren till pappas sjukrum, hörde jag hur TV:n slogs på. Första gången trodde jag det berodde på att fjärren kanske åkt i golvet, så jag gick in och slog av TV:n. Några timmar senare passerade jag dörren igen och hörde hur TV:n gick igång igen. Glappkontakt tänkte jag och gick in och slog av TV:n. Tredje gången det hände blev jag irriterad och drog ur väggkontakten. Vad hände? Jo, mycket riktigt – nästa gång jag passerade pappas sjukrum slogs TV:n på igen…fast kontakten inte var i…