Hej jag är alldeles ny på denna sida och jag ska skriva nått mycket märkligt som jag upplevt på min balkong.. På sommrarna har jag skaffat mig den tradition att sova på balkongen, ialla fall 20/7 så gick jag som vanligt och la mig på balkongen. Då efter nån timme så hörde jag ett ljud att nån stampade i assfalten sådär högt mitt i natten. Jag tänkte väll att det inte var nån idè att ställa sig upp och kolla. men sådär fortsatte det. Jag blev fruktsvärt rädd först när jag fick hör att någon var på våran trädgård jag var nästan lite för rädd att stå upp och se efter. Så jag låg kvar tills jag hörde att nån var på våran veranda som ligger under balkongen så emellan springorna kunde jag se att nån eller nått rörde sig på våran veranda.Jag hostade till för att personen skulle höra att det var nån på blakongen ifall det var en tjuv.Men när jag hostade sluta det att röra sig under mig.Då såg jag till min förvåndelse att Han/Hon var borta under mig.Vanligtvis när man trampar på vårna balkong så låter det.Men personen gjorde inte ifrån sig ett ljud.Morgonen där på såg jag att det glödde i våran grill som låg på verandan.Jag hade minsann inte hört att nån hande tänt i grillen mitt i natten och hur kunde Hon/Han tagit sig ifrån verandan utan att göra ifrån sig ett ljud.Det kan ju vara en vanlig människa eller så var det nån ande?

Nu ska jag berätta lite om några händelser i mammas hus. Dom har jag varit med om. Varje gång jag ör ensam hemma känner jag mig iaktagen. Då kollar jag upp mot trappn och ser en svart skugga. Ser ut som en man. H*n har hatt och allt på han är helt svart. Jag räknar det som en man. En annan gång när mamma tvättade sig på övervåningen och min bror satt vid datan uppe stog n skål på bänken. Helt plötsligt utan att någon annan än jag var nere så hoppade skålen rätt upp i luften! En annan gång när vi bodde i ett annat hus vågade jag inte gå ner fr trappan själv. jag var ungefär 5 år då elelr kanske 6. Jag vaknade varje natt och ville gå ner till mamma. Men ställde mig alltid ovanför trappen och grät. Jag vågade inte gå förbi fönstret. Då kom mamma eller min bror och tog ner mig. Och när jag vaknade brukade jag ofta se svarta skuggor frsvinna ut ur mitt rum… Och en annan gång när jag vaknade på natten i det huset vaknade jag av ett hånskratt. Jag öppnade ögonen och då såg jag ett vitt ansikte ovanför mitt. Baa huvudet. Han hånskrattade. Och han hade ävem gaffel och kniv i häderna. Han skulle äta precis då såg det ut som. Då sprang jag ner till mamma och grät samtidigt som jag sa: MAMMA MAMMA ETT SPÖKE! Det kunde vara inbillning. Men ljudet…? Enannan gång där vi bor nu var när jag satt p toa mitt i natten. Draperiet till duschen började åka fram och tillbka. Det var bara jag vaken. Jag sprang tillbaka till mitt rum. en av mammas händelser kommer nu. Hon vaknade av att någon stog och slog i våran plåtbänk. (eller vad de var) Och hon kollade in i mitt rum och jag sov djupt. hon kollade in i min brors rum och han sov och snarkade högt. Då gick mamma ner. Dunsana kom fån köket. När hon var nedanför sista trappsteget slutade det. hon gick till köket. inget där. hon gick upp och la sig och somnade fort. Det var väl allt vad jag minns nu. Det har hänt lite hos pappa också. Det får stå i en annan…

Många har bara tyckt att det här har jag hittat på men det är sant för dom som tror på spöken, andar och m.m. Detta hände för några år sedan. Nu ska berätta hur allt började. Min syster som har 3 döttrar,som var då 7 , 5 och yngsta var 3. Dom hade precis kommit till sverige och självklart vill dom ha egen lägenhet och vill inte bo hos mamma med sina döttrar o sin man. Så till slut fick dom någon lägenhet inte så långt i från mamma hus. Lägenheten var på bottenvåning och hade 3 sovrum,1 kök, 2 toaletter och 1 vardagsrum. Så det var stort och dom var glada att ha en egen lägenhet. Så dom flytta ut och snabbt var dom i lägenheten, eftersom dom var ny här i sverige hade dom inte så många saker, möbler och se. Dom första dagarna gick och det känndes ok allt var normalt, men sen började det hända saker. Saker som gick ej beskriva eller hitta orsak till varför det händer det som händer. Så som det är självklart jobbade min systers man (min svåger) från 10 – 23 nästan varje dag. Efter att märkliga saker hade börja ske så ville syrran inte vara ensam där med sina döttrar ensamma. Så hon var hos oss hela dagen och gick på natten hem till sig när hennes man kom hem. Men hon vill ej ha det så heller. Hon tyckte att hon och hennes barna "störde" mamma o resten av familjen och vara hos mamma varje dag. Så hon bad mej komma till henne så att hon ej var ensam. Så jag började inse att det verkligen hände märkliga saker i lägenheten. Saker som ej hade förklaring. Som en kväll då vi skulle lägga oss. Då min syrran o döttrarna låg på madrassen o jag låg på sängen i samma rum. Hennes man låg i ett annat sovrum som var intill, sen fanns det en till sovrum och den var precis bredvid det rummet vi låg i. Där sov ingen och fanns bara barnens leksaker. Så iaf vi skulle lägga oss o väl när vi var i sänge så började knacka på väggen. Först var lixom knack knack knack knacka i samma fart. sen blev det för jobbigt o försöka sova när man har knackningar i örönen. Så min syrra dunkar med hande i vägen 2-3 gånger. Det stannar… men börjar igen högre o snabbare tempo. Ljudet kom från vägen mellan det sovrummet vi sov i o barnets leksasrum. Vi fattade ingenting. Men det var en av många saker. En annan gång krannen bara spruta ut vatten. Och jag frågar syrran har du inte stängt av kranen, jo säger hon. Och en annan gång hade min syrra sopat färdigt och ställde sopborsten nära vägen. Det gick några minuter så ramlar den ner på golvet. Inga dörrar eller fönster var öppna och ingen var där i den studen vi satt o tittade på tv. En annan grej som vi tyckte var märklig var en dag när min systers man kommer hem från jobbet och byter om o kommer o sätter sig på soffan. Så frågar äldsta dottern "kan jag få pengar av dig pappa?" han säger aa det finns i min jeans fickan. Jeans låg på hans säng, hon går o tittar det finns ingenting i jeans fickan. Min syrras man säger jag kan svära på allt att jag hade över 20 kronor i mynt nu när jag var påväg hem. Dagen efter går han upp o ska till arbetet, men stannar vi konsum för att handla. Så ringer han min syster så säger han att kronorna i jeansen. Det här märkligaste o läskigaste jag varit om o jag ryser varje gång jag ens tänker på det. Vi satt en gång där och på soffan. Och min syrra höj på musikspelaren för att jävlas med "spöken" så jag höjde och i musikspelaren hade vi religiösa psalmer o sånger. Jag höjder det till max nästan. Vi tror inte våra öron vad som händer härnäst. Någon från något håll i lägenheten säger : SHHHHHHH! Många andra saker hände, men mer ville inte min syrra ha med så hon flyttade. Och det var riktigt skönt!

Ni måste bara höra det här. För ungefär 2 år sen så var jag på kollo. Jag och min kompis Anne låg i vars en säng som stod brevid varandra. Annes säng stod in mot väggen. På kvällen när alla gått till sängs så låg jag och Anne och viskade till varandra om dagen som varit. Tillslut säger vi godnatt och Anna vänder sig så att hon har ryggen mot mej och ansiktet mot väggen. Jag ligger vaken ett tag till och tittar mot Annes håll och bara tänker. Just precis så ser jag på väggen hur en liten lysande boll syns farande omkring på väggen. En orb var det första jag tänkte. Och jag ser hur orben rör sig mot Anne och tillslut ser jag orben på Annes rygg. Efter ungefär en minut rycker Anne till och vänder sig snabbt emot mej och frågar varför jag slog henne i ryggen. Till min fasa så förstod ju då jag att det hade varit en ande som slog Anne på ryggen. Jag berättade för Anne som tänkte efter lite och sedan blev blek i ansiktet. Jag och Anne var bästa kompisar så hon fick lägga sig i min säng. Dagen efter förklarade vi för en av kolloledarna och dom berättade att förra året hade det hänt exakt samma sak med en pojke. Och att dom tror att anden är en liten flicka som hette Louise som gick bort när hon var på kollo pga att hon hade drunknat i en sjö inte så långt ifrån stugan. Det var verkligen något jag sent kommer att glömma.

Okay jag måste bara berätta det som jag har varit med om, dock har alla händelser hänt mej under olika tillfällen och inte på samma gång. Det allra första andliga besöket jag fick var nog av en hund som jag och mamma ägde förut vid namn Charlie. Dock var vi tvungna att avliva honom pga han bet min mamma rätt så illa en dag att hon fick vara in till sjukhuset för att sy, så vi bestämde oss för att ta bort honom innan han anföll ett barn i familjen eller liknande. Hur som helst, jag var arg och besviken på Charlie. Men tänkte aldrig på att det kunde ha varit pappas misshandel som gjorde att Charlie anföll mamma tillslut. Det kunde lika gärna ha varit jag eller någon annan i familjen. För både jag och mamma visste att pappa slog och skrek på Charlie då vi inte var hemma men jag vände taggarna utåt, jag mådde väl så dåligt själv pga att vi var tvungna att avliva honom, att alla andra känslor blockerades. Hur som helst, en tidig morgon ändrades allt… Klockan måste ha varit runt 5-6 på morgonen då jag i ett sovande/vaket tillstånd hörde en massa gnällande i mitt rum, likt en orolig hund som gnällde. Jag hörde även en massa trampande runt, runt på min matta likt en orolig hund som sprang runt i cirklar på mattan. Jag minns att jag blundade och halvsov men försökte gång på gång att ropa hans namn men fick inte fram ett ljud, det var som att någon höll för min mun. Jag tvingade mej själv till att vakna, och allt vart tyst i rummet. Det enda jag kunde känna, var doften av hund. Efter denna händelse har jag sett massor och hört massor. När jag och mitt ex flyttade ner till Strömstad fick vi den första tiden bo hos hans föräldrar i deras trea, där vi fick ett eget rum att sova i. Under en natt så vaknade jag av att någon var i rummet, och där vid våran fotända stod en äldre dam i en gammal klänning och hon tittade rakt emot mej. Jag vände mej mot mitt ex, väckte honom sa att en kvinna stod vid fotändan och tittade på mej och såklart var hon inte där då vi båda tittade mot de håll jag pekade. En annan gång var i lght vi hade sen som jag nu sitter i. En kompis till mej berättade strax innan att en av hennes killkompisar hade försvunnit i en hemsk skoterolycka, isen hade alltså brustit och han hade farit ner under isen med skoter och allt. Hon var så ledsen över detta och jag var ledsen för hennes skull och såklart hans familj för de hade ännu inte hittat hans kropp och de anade att han var död. Men så en natt vaknade jag av att någon var i vårat sovrum här i lght och där på tv bänken satt en kille ihopkrupen med ansiktet mot knäskålarna och grät. Jag tvingade mej själv att ignonera allt och lyckades så småningom att somna om. Kan de ha varit han? Eller var de en annan ande som kom till mej för hjälp för något annat? Inte vet jag?! Mer har jag varit med om, men det är bara att ni mailar eller skriver till mej här så kan vi dela historier med varandra. Jag tror helt stenhårt på ett liv efter detta. Ett liv, på andra sidan.

Detta hände när jag var hos min kompis Jenny. På kvällen berättade Jenny att i hennes gamla hus hade hon vaknat utan anledning och hennes blick hade bara dragits mot hennes dörr som stod på glänt, utanför hennes dörr kunde hon se sin döda mormor titta in. Jag blev lite skraj när hon berättade det men glömde bort det snabbt. Senare på kvällen satt vi och snacka och hade tvn på samtidigt, plötsligt stängs tvn av och vi satte igång den igen och snackade vidare. samma sak hände igen och igen och igen. Tillslut stängde vi av tvn för vi orkade inte mer. Då berättade Jenny att hennes kamera sätts igång på nätterna ibland så jag sa till henne att ta ut batterierna, och det gjorde hon men när vi väl hade lagt oss sattes kameran igång, utan batteri.. Lite senare på natten ringer Jennys mobil, det står att det är hennes mamma som ringer. Hon svarar men det är alldeles tyst. tillslut lägger Jenny på och går sedan in till sin mamma och pappas sovrum. Hon väcker sin mamma och frågar varför hon ringde. Jennys mamma säger att hon inte har ringt och att hennes mobil ligger i hennes jackficka. Så jag och Jenny går ner på nedanvåningen och tar upp mobilen från jackfickan, på samtal står det att mobilen har ringt till jennys mobil. Men jennys föräldrar låg och sov och jag och jenny var på hennes rum och det fanns ingen annan i huset. Kan det ha varit Jennys mormor som var på besök ?

För ett tag sen avled min moster och såklart var jag jätte ledsen. Kvällen/natten innan hon avled (hon avled tidig på morgonen) Satt jag och grät jätte mycket i kanske två timmar utan anledning. Själv visste jag inte varför jag ville sluta men kunde helt enkelt inte. Dagen där efter berättade dom att hon hade dött o jag grät bara i en kvart sen lät jag det bara vara. Jag kände mig jätte konstig resten av dagen. Det kändes som jag hade vetat det flera år tillbaka så jag brydde mig faktiskt inte. Jag misstänkte att varför jag grät dagen innan var för att min moster skulle dö. Jag gråter fortfarande i stora floder för att hon är borta.

Detta hände när jag var på läger år 2006. Hade typ precis flyttat in i min gamla morfars hus när han dött. Och som sagt, jag var på läger, vi hade gjort iordning för natten. Alla lägerdeltagarna delas upp i ca 9 olika salar att sova i, och i vår sal var det väl ungefär 25 personer, och vi sov i våningssängar. Jag sov på överslafen. Vi gick och la oss i sängarna, och jag somnade fort. Jag drömde om morfar, och att han kom till lägret och sade adjö till mig föralltid. Jag kramade honom och grät. Eftersom jag aldrig fått säga hejdå till morfar på ett värdigt sätt så njöt jag av drömmen, att få säga hejdå. Men det var inte det som gjorde att jag idag tror på spöken. För på morgonen kom min kompis som ochså sover på överslafen, men i andra sidan av rummer, hon kom fram och sa: – Vettu, det hände nåt konstigt inatt. Jag vaknade plötsligt av att nån grät, och jag tittade mot din säng. Gissa om jag fick kalla kårar! Vid din säng satt en genomskinlig, men kritvit man och höll din hand, medan du grät! Fan va rädd jag blev. Nu hade jag också blivit rädd! Jag tog mod till mej och frågade: – Vad hade mannen på sig? – Hmm, typ rutig skjorta, slips och mörka kostymbyxor, såg inte vilken färg. Men han hade glasögon med tunnabågar. Men det var säkert ingenting, han försvann efter några sekunder. Kanske en synvilla. Iallafall fortsatte du gråta. Jag trodde inte mina öron, det var exakt de kläder morfar hade på sig när han dog! Efter det så visste jag, han fanns kvar, någonstans…

Jag har alltid varit med om konstiga saker. Ända sedan jag var liten. Igår berättade min mamma för mig hur jag kunde komma ut till henne och säga att jag hade pratat med "gubben i mitt rum". Men eftersom vi bodde mitt ute på landet ensamma jag, min bror och mamma var det omöjligt tyckte mamma. Nu är det så att jag flyttat hemmifrån och Det händer fortfarande konstiga saker vart jag än är.. Och tror inte att jag bara vistas på platser som det "spökar" på. Så jag tror att en ande fäst sig vid mig. Jag ser grönt sken genom mina förnster när jag ska sova. (Vart än jag är) Nu är det dock inte lika ofta det händer. Hör fotsteg.. Ser saker i ögonvrån helatiden och jag börjar tröttna på det. Iaf.. Här kommer min berättelse. Jag var hemma ensam. helt plötsligt hör jag någon som går ute i hallen. Så jag ropar men inget svar.. Går ut och kollar men ingen där.. efter någon timme så kommer mamma hem..Och skeptiker som jag är frågar jag henne om hon hade kommit hem för att hämta något förut.. Men det hade hon inte.. Det börjar bli kväll och jag går och lägger mig. Mamma sitter ute i tv rummet när hon ser att jag kommit och stallt mig i hallen.. Jag står och gråter (kommer inte ihåg detta) och säger att jag inte vill vara i mitt rum för att det låter utanför. Hon går ut och kollar men ingen där.. Så hon följer med mig tillbaka till mitt rum vägrade jag… men gick till slut och la mig. Vaknade senare av att jag hörde fotsteg utanför fönstret och det lyste ett svagt grönt ljus genom fönstret… Jag vart livrädd och väckte hela min familj… Men när vi kom ner så var det inget där.. inga ljud.. inget sken… Jag tror fortfarande att Det är något fäst vid mig… Men har lärt mig att hantera det nu..

Min mamma låg på sjukhuset med cancer. Hon var borta av allt mofin de gav henne hon kännde knappt igen mig och min syster. Pappa bestämnde att vi skulle åka hem å han skulle vara kvar. Så han frågade sjuksystern när nästa tåg gick då sätter sig mamma upp Hennes ögon var helt klara och hon sa helt redigt – 13.45 Sen la hon sig ner och den där klara blicken i hennes ögon försvann Vi tänte inte så mycket på det Å mycke riktigt tåget gick 13.45 Inte så konstigt att hon visste det hon hade ju åkt tågen i ett halv år när hon fick strålning. När vi kommit hem så ringer pappa å berättar att mamma dött 13.45 Visste hon att hon skulle dö då Var det därför hon såg så redig ut när hon sa tiden? Vem vet. Men det glömmer jag aldrig!