Jag är undersköterska och jobbar på ett demendboende. Eftersom jag har sekretess kan vi kalla denna lilla dam för "sara".. Sara bodde på denna demensboendet och hon var liten och söt och älskade att prata fast ingen förstod henne. Hon gick bort en natt kl 02.30. Jag började jobba nästa dag på e.m och halv 3 brukar vi servera kaffe på boendet. Vi hade en jätte stor rund spegel på väggen som hade hängt där över 3 år. Nu var det kaffe dax o jag rullar ut kaffebordet o ska precis börja dela ut kaffet. Då hörde jag hur något föll på golvet, av rädsla tappa jag kaffemuggen vänder mig om och ser att spegeln trillat ner på golvet o gått sönder i tusen bitar. kl var exakt 14.30 12 timmar efter att sara gått bort. Jag tror att hon gick bort så hastigt att hon på något sätt ville ta förväl av oss på nogot synligt sätt. Jag vet att det vara "sara" och sedan dess har det inte hänt några "konstiga" saker mer!

Det jag vill berätta har hänt både mig och mina föräldrar. Vill börja med att berätta det som har hänt i mina föräldrars hus. Det är framförallt min mamma som har upplevt saker i huset, men även min pappa och jag har märkt saker. Jag var ensam där en kväll för att vara hundvakt. Jag sitter i en av fåtöljerna och ser på en film på TV när jag känner en mild parfymdoft, den luktar verkligen gott, som kommer från höger. Det går några dagar, sen känner jag samma parfymdoft i trappan upp till övervåningen. Där slutar mina upplevelser från det huset. Nu till mammas upplevelser. Hon har känt samma parfymdoft som jag, men betydligt fler gånger. Bl.a var hon i badrummet, hade just tvättat sig, när hon känner doften bredvid sig. Hon kommer in från kvällspromenaden med hunden, och i hallen möter doften henne. Mamma blir irriterad eftersom doften cirkulerar runt henne. Hon säger rakt ut att hon vill bli lämnad ifred. Doften försvinner. Mamma var ensam hemma, pappa jobbade och jag hade åkt till ett annat ställe. Hon hör hur ytterdörren öppnas och tänker att det kanske är jag som har kommit tillbaka. Hon tittar ut för att se om min bil står utanför, men det gör den naturligtvis inte. Hon skickar ett sms till mig för att kolla för säkerhetsskull. När hon får ett nekande svar från mig, skickar hon samma sms till pappa, men får även där ett nekande svar. Han har inte varit hem. Hon har även hört rockmusik spelas med ganska hög volym på övervåningen ett par gånger. Första gången gick hon upp för att kolla om jag hade glömt min stereo på. Andra gången tordes hon inte. Vid ett annat tillfälle skulle hon gå från vardagsrummet in till köket. I öppningen mellan vardagsrummet och köket tar det tvärstopp för henne. Hon kan inte ta steg till! Efter en liten stund släpper motståndet och hon kan fortsätta in i köket. För bara några dagar sen berättade hon om en mansgestalt som står och kollar på henne ibland, och även går förbi henne ibland. Hon har känt hur en katt går på hennes säng också, men när hon kollat finns ingen katt där. Även hunden har reagerat på nånting i huset. När Goliat, som hunden heter, och mamma skulle gå in från deras kvällspromenad vägrade han gå in trots att mamma höll upp ytterdörren. Hon fick bokstavligen dra in honom över tröskeln. Det senaste som hänt i det där huset var min pappa med om. Han hörde ett ljud utifrån hallen och öppnade dörren i tron att det var katten som ville in i köket. Men katten låg på en fåtölj i vardagsrummet! Nu till mitt eget hus. Det är betydligt mindre aktivitet här än det är mina föräldrars hus, vilket jag är tacksam för. Det jag har varit med om här är att jag har sett en mörk skepnad, men den går inte över knähöjd. Ibland sätter sig mina katter (har 4 st) nedanför trappan upp till övervåningen och tittar upp, sen kan dom gå därifrån som om inget har hänt. Jag tror att det är nåt djur som har bott här tidigare som kommer på besök. Det är ingenting som stör mig och katterna verkar inte heller störas av närvaron nåt nämvärt. Bör kanske tillägga att jag har ett par gravar bakom uthuset på gården som jag tror tillhör den/de som hälsar på…

det hände idag strax innan jah gick till skolan.Pappa åker alltid tidigare till jobbet,Mamma tog småsyskonen vid ungefär 07:30. Jah var lite sen och skulle låsa och släcka ner huset idag. jah tänkte inte på att det var någt som hände för jah gick runt och släckte lampor och skickade sms med mina kompisar. När jah senare skulle ta på mej skorna satte jahg mej i trappan. Då såg jah ut över hustet. Jah kände att någon gick upe på övervåningen i stinas(lillasyster) rum. jah låtsades som ingenting men då hörde jah samma sak nerifrån källaren. Fortf låsades jahg som ingenting hände. Men jah blev allt mer kall och fick pytteskin. jah såg skuggor av en "varelse" i köket . Det var dåh jag fick panik! jag rusade ut .. men glömmde såklart att släcka i trappan-.- så jah fick gå in igen .. Då slogs ytterdörrn igen och jah kände. eller såg ögon i hallspegeln då precis när jah stängde dörren försvann hela känslan och jag gick till skolan.när jag sen kom hem på kvällen hörde jah en viskning som löd såhär: Om du snabbar dej imorrn kanske jah inte behöver komma och hälsa på.. Har inte sagt det till mina föräldrar men jah kommer att snabba mej på morronen för jah vill inte stöta på "han" igen.. Det var en Välldigt läskig morron !! pustar nu ut effterssom hela familjen är här och "skyddar" mej .

Den här spökhistoren har min ridlärares mamma berättat och den är sann. Solveig heter hon och har varit ridskolechef i 23 år på våran ridskola. När hon var ridskolechef brukade hon behöva kvällsfodra, men för att komma till de små stallen runt omkring huvudbyggnaden behöver man gå på en liten grusväg, då utan lyktor som där finns nu. Klockan är ganska mycket och det är bäcksvart ute. Hon går längst vägen och fodrar snabbt för att få komma hem så fort som möjligt och fortsätter till nästa stallbyggnad. När hon kollar sig över axeln ser hon att det är tänt i stallet hon fodrat i innan. Okej, tänker hon, jag hade bråttom och kanske glömde släcka så hon går tillbaks och släcker. När hon har fodrat klart överallt och precis ska åka hem ser hon att det fortfarande lyser i det första stallet. Solveig vet ju nu att hon verkligen släckte och blir lite rädd men bästämmer sig ändå för att släcka för att det inte ska kosta så mycket pengar för ridskolan. Hon släcker snabbt och halvspringer där ifrån utan att vända sig om. På morgonen när hon ska fodra igen ser hon att i en box ligger en död häst som har dött av kolik (kolik är att hästen får ont i magen. Eftersom hästar inte kan kräkas kan hästen dö om ingen tar hand om den) Solveig tror att det var ett spöke, eller som hon kallar det – ängel, som försökt rädda hästen genom att tända lyset. Detta har även hänt med en vattenslang som har slutat funka och när hon har gått tillbaka och kollat var det var har hon hittat en halvdöd kattunge. Hon tog hand om katten och den blev hela 21 år. Väldigt skum historie men jag tror att de flesta spökena är snälla. Solveig har berättat många spökuppleverser hon varit med om. Maila om ni vill höra mer 🙂

Jag och min man låg i jacuzzin och drack vin samtidigt som vi lyssnade på radion. Plötsligt stängs radion av. Jag går och sätter på den igen. Men radion fungerar inte mer. Jag kan inte byta kanal heller så jag sätter på en Celine Dion CD- skiva istället. Efter ungefär 20 minuter hör vi vår lille tvååring som gråter på sitt rum på övervåningen, vilket är väldigt ovanligt när det gäller honnom. Vi båda går upp på rummet och han sitter i sin säng och sitter ihopkurad. – Vad är det? Undrade jag.. – Brita är elak mot mig! skriker vår lille pojke. – Vem är Brita? Är det någon på dagis? undrar min man – Hon sitter ju här, svarar han då och tittar stelt brevid sig. jag och min man tittar på varandra – Var nöp Brita dig, undrar jag – Här! Visar han och pekar på ett litet nypnärke på sin arm. Hennes katt rev mig också! Han visar ett rivsår på sin hals. Vem är brita? Varför stängdes radion av? Och Vem nöp vår son?

För cirka två dagar sedan sa min dotter att hon skulle leka med Sofia, jag tänkte väll att det va nån från hennes klass ( min dotter går i ettan ) Jag skulle till ica och jag tänkte inte mer på det. När jag kommit hem igen så hörde jag min dotter( hon heter Melinda ) prata med någon på övervåningen. Nyfiken gick jag upp för att träffa Sofia och se vem hon va. När jag tar tag i handtaget till dörren så är det någon som håller för. Jag blir sur på Melinda och säger att hon ska öppna dörren. Bakom mig kommer Melinda gående och frågar vad jag håller på med. Jag tittar storögt på Melinda och säger åt henne att säga till Sofia som håller för dörren. Hon säger att Sofia inte lyssnar på henne, och att sofia är elak. Jag släpper handtaget och tittar på Melinda. Hennes ögon är tårfyllda och jag bestämmer mig för att slänga ut Sofia. Jag nästan anfaller dörren och den går lätt upp. Men när jag väl är inne ser jag ingen Sofia. Jag tittar under sängen, överallt. Men ingen Sofia. JAg frågar Melinda vart hon är och melinda säger att jag inte kan se henne. Jag tror då självklart att det är en låtsaskompis och går ner för trappen. Vid middagen sitter vi vid tvn och äter makaroner, när vi hör att radion sätts på… Jag tittar på Melinda och hon säger´"Det är sofia". Dom orden får mig att rysa… Jag springer upp på övervåningen och på sängen ligger Melindas docka. Dockans hår har klippts till en rufsig frisyr, hennes porslins ansikte har blivit färgglatt och hennes klänningen är sönder klippt. Jag ser ett par kritor ligga på golvet och jag springer ner till Melinda och kramar om henne. ORDEN "DET ÄR SOFIA" FÅR MIG ATT RYSA VARJE GÅNG JAG TÄNKER PÅ DET. Efter en vecka flyttade vi ifrån villan i nyköping till en lägenhet i Farsta.

Det finns så mycket man hade kunnat berätta men det skulle ta en hel evighet, så det här blir bara en väldigt liten del av allt som händer hemma hos oss. Min man trodde inte på det övernaturliga riktigt fram tills att han själv fick uppleva det en kväll när han satt vid datorn. Satt och spelade spel fram tills han fick en man som stod och flämtade honom i nacken. Han for upp och tittade bakom sig men där stod ingen, ändå kunde han fortfarande höra hur någon stod där och andades. När jag en kväll senare satt vid datorn för att försöka få kontakt med någon som skulle kunna hjälpa oss med allt som händer i huset kom en svart skugga från tomma intet och slog till mig över handen. Både jag och min man hoppade högt! Sedan har vi vid flera tillfällen även kunnat höra barnvisor nynnas för vår yngsta dotter när hon ska sova. Har vid några tillfällen mött kvinnan som nynnar. Hon bär en lång fotvid klänning i gråsvart lintyg med ett vitt förkläde över. Dock hade hon inget huvud så hur hon kunde gå och nynna har jag fortfarande inte kunnat få ihop! Andra berättelser kan ni få en annan gång för som sagt här händer det mesta, både på gott och ont.

Kan tipsa om att läsa mitt tidigare inlägg, som heter; "Flera inlägg.", för att få lite mer insikt. Efter att ha flyttat omkring lite i Småland, hamnade återigen min familj i Norrköping. Det här utspelade sej för ca. en månad sedan, alltså runt slutet av september: Jag, min syster och 2 gemensamma vänner packade in oss i bilen för att besöka Löfstad slott för tredje gången på kort tid, även denna gång efter midnatt. Jag och min syster har sedan några år vetat om att vi har en speciell "känsla" för det här med spökerier, medans våra vänner var smått skeptiska, men inte helt stängt dörren för de. Vi gick sakta upp för grusvägen som leder upp till grusplanen framför slotssgården, pratade lite smått om ingenting. Vi stod mitt på grusplanen, tysta och tittade oss omkring. Ingenting, förutom en fruktansvärd känsla av att någon befann sej i örtgården, till höger om stallet. (Den känslan har jag haft varje gång jag varit där!) Vi sökte oss till baksidan av den flygeln som ligger närmast vägen/sjön. Vi pratade försiktigt, kollade upp mot fönstren i hopp om att se något, men inget mer än skenet inifrån köket(?) syndes. tillslut hade vi gått så långt som vi kunde komma, till en kant, innan man hamnade i trädgården. Vi stod stilla en stund, denna gång under tystnad. Då hördes ett ganska starkt gnissel. Självklart ryckte alla till. Gnisslet kunde jämföras med när man öppnar en grind. Vi traskade vidare till framsidan, alltså vid grinden, som var låst, vid slottsgårdens början. Vi kände på grinden och drog lite i den för att se om den gnissla, men det sjuka var att den va rätt tung så vinden hade inte kunnat röra den, och dessutom så gnissla den inte. Sedan gnissla det igen. Exakt likadant, och alla hörde det igen. Nu befann vi oss på en annan plats, så gnisslet kan inte ha kommmit från samma plats som första gången vi hörde det. För att gå händelserna i förväg så hände det inget mer den kvällen, förutom grenar som knäcktes och en skugga som skrämde livet ur mej. Det roliga började när vi kom hem. Jag hade varit "smart" och hela tiden haft diktafonen på mobilen igång, alltså spelat in allt ljud. Jag låg i sängen och lyssnade med headset på mej. Reslutatet gav mej gåshud. Gnisslet hörs tydligt! Men det räckte inte med gnissel, vid 2 tillfällen kan man upfatta något som låter som en femte person. Ena gången något som KAN vara ett "hej", möjligen "nej", med en helt annan röst än våra. Andra grejen jag fastna för är att någon hostar till precis innan jag börjar prata, också det låter väldigt annorlunda gentemot oss. Det är inte speciellt mycket att hänga i granen, men jag vet vad jag hörde och vad jag inte hörde och känner mej säker på vad det är för ljud jag fångat. Om någon tror jag hittar på allt så skickar jag gärna ljudfilerna, kan vara intressant att få en annan persons synpunkter på vad det kan vara. Skicka ett mejl till: Deinen.mike@hotmail.com

När jag var i 6-årsåldern dog min morfar efter en lång tids sjukdom. Vi hade en mycket speciellt kontakt men mina föräldrar ansåg att jag var för ung för att gå på begravningen och jag fick därför stanna hemma. När begravningen var sprang jag rally med min dockvagn mellan köket och mitt rum men stannade helt plötsligt bara upp. I ovanför dörren till mitt rum såg jag en hand som vinkade till mig. Efteråt lekte jag bara vidare som om ingenting hade hänt. Kan det ha varit morfar? Jag har aldrig upplevt något liknande efter det. Men jag kan dock känna ett oförklarligt obehag på vissa platser ibland, vilket medförde att jag sov på soffan i min förra lägenhet i ett halvår innan jag flyttade.

Min farmor och farfar hade en sommarstuga som jag och min familj brukade låna ett par veckor varje sommar när jag var yngre. Den här dagen (när jag var ca 7 år) satt jag och mamma nere i köket och spelade kort när vi plötsligt hörde någon möblera om på övervåningen. Övervåningen bestog av ett enda stort rum som användes som sovrum. Där uppe fanns bl.a. en dubbelsäng, en tung gammal byrå, en stor gungstol och en öppen spis. Min pappa körde taxi på nätterna på den tiden så han sov oftast igenom dagarna och använde då den där dubbelsängen på övervåningen. Jag och mamma nere i köket satt ett tag och lyssnade på hur möblerna flyttades där uppe, tills vi fick nog och tänkte att vi borde gå upp och säga till pappa att han inte kan möblera om hur som helst eftersom det inte var våran stuga. Vi gick upp för trappan, men stannade på sista trappsteget… Pappa låg och snarkade och sov djupt i sängen. Däremot hade byrån flyttats till andra sidan rummet, veden i den öppna spisen hade precis tagit eld och gungstolen stog och gungade framför elden… Precis så satt min gammelfarmor alltid och värmde fötterna medan hon stickade i gungstolen. Min gammelfarmor var världens snällaste lilla tant och bodde i den där stugan medan hon levde, så vi var rätt säkra på att det bara var hon som mös runt där uppe i sovrummet så vi gick bara ner och fortsatte spela efter att vi försäkrat oss om att pappa verkligen sov och det gjorde han. Både han, mamma och jag är såna som kan sova oss igenom ett kärnvapenkrig om det skulle behövas, så att han skulle vaknat av ommöbleringen finns inte på kartan.