Är en familj som består av 2 vuxna o två barn,hyr ett hus i Vänge på Gotland senn 2000. Första gången vi märkte av det var när jag städat på övervåningen o gick ner.Min sambo gick upp o ropade på mig att komma upp. När jag kommit upp säger han åt mig att öppna dörren till sovrummet o jag försöker,vi tar i bägge 2 o får upp den.Märker att byråt med kläder i stått för dörren från insidan! Nån av oss kan inte gjort det för dörren öppnas inåt! Då var vi ensamma hemma,inga barn. Samma tidpunkt om kvällarna låter det som om nån spelar kula på ovanvåningen,hör en kula som rullar. När jag är i källaren för att göra eld i spisen,låter det som om det kommer nån hela tiden,hör släpande steg,men ingen kommer o jag ropar men inget svar. Vi känner på den tiden närvaro,att det kommer nån i dörren o går.Min sambo känner det ofta. Säkringar skruvas ur i proppskåpet,så huset blir mörkerlagt.Säkringarna är gängade så man måste skruva i o ur,det kan dom inte göra av sig själva! Kan vara lugnt i mellan så man hinner glömma,man letar förklaringar hela tiden.Men allt går inte. När man varit i källaren på vintern o gjort eld o kommer ner dagen efter i källaren står spjället vidöppet. Droppen var när våran son som då var 2 år,satt på sin leksaksbil o började gråta hejdlöst.Det såg ut som om han blev nertryckt,kunde inte röra sig.Jag sprang fram o lyfte upp honom men fast det satt han inte! En gång satts radion igång på högsta volym när vi tittade på TV. När det hände våran son tog vi ut ett Medium som renade huset,men det verkar "finnas" kvar eller så fick hon inte "bort" det,vad vet jag.Vet ju inte hur seriöst det är,hur vet man? Nu för nån månad sen hade jag lagt dom små o gick upp efter en timma ca. Hörde då hög musik,o sprang upp,och det visade sig att det kom från Kims Freestyle,hans favorit låt med Smurfarna! jag knäppte av den,o märkte att Kim låg vaken under täcket,o jag frågade vem som satt på den.Han svarade att den gjorde det av sig själv. Samma kväll vid 22.30 ca ropar min sambo ner mig o säger; Nu är jag övertygad om att det är nåt,så beskrev han "personen"eller vad det var.en grå,liten som snabbt vände i köksdörren o försvann! Min äldsta dotter känner sig olustig i sitt rum,svårt att sova.Fick lillebror att byta rum med henne o det går lite bättre. Jag vill ha reda på vad det är men vet inte hur jag går till väga!Försökte kontakta Mediet för ett par veckor sen,men skulle vara bortrest nu i 3 veckor!Hur mycket kan man lita på dom,man får ju ändå betala dom

Det jag ska berätta nu hände för knappt två år sen tror jag det var när jag bodde i Tranås. Jag hade bara Otto då, hanhunden och vi skulle ta en promenad. Bakom stadshuset finns där en park med gångbana som sen går in i skogen. När man svänger av in mot parken så är det en raksträcka. På ena sidan är ån och på den andra sidan är det en myr och där kan man inte gå. Bakom mej ca 50 meter på gångbanan gick en kvinna i kanske 40-års åldern. Hon hade brunt axellångt hår, glasögon och en röd jacka på sej. Rakt framför mej stod ett rött litet hus som var till hälften om inte mer nerbrunnet. Jag tänkte gå fram och titta lite närmare på det och vände mej därför om för att se så att kvinnan bakom mej kunde gå om mej. Men när jag vände mej om var hon borta! Vart hade hon tagit vägen? Hon hade inte kunnat svänga av då det var vatten om båda sidorna om gångbanan och hade hon vänt och gått tillbaka skulle hon aldrig ha hunnit så långt att jag inte kunnat se henne. Jag tyckte det var väldigt märkligt. Jag tittade runt omkring men hon fanns inte någonstans och hon hade inte gått om mej heller för det hade jag märkt i så fall. Jag har tänkt mycket på den händelsen och det enda jag kunnat komma fram till är att hon måste ha varit ett tredimensionellt "spöke".

Jag pratade med min syster här om dagen om "spökerierna" som hände hos oss några år sen. Hon visste inget om det för att hon alltid har vart rädd för dom och för att hon var så liten då. (12år) Jag berättade om att mamma hade hört släpande fotsteg i matsalen och att pappa hade vaknat en natt av att matbordet skakade, han trodde att det var inbrott så han sprang in dit, och såg en kvinna vid bordet. Hon sprang iväg till toaletten och stängde dörren. Pappa som trodde att det var min syster knackade på dörren och frågade vad hon höll på med. Efter ett tag öppnade han dörren och det var ingen där. Han som aldrig någonsin trott på spöken, blev livrädd. När jag berättade detta för henne såg jag att hon blev livrädd, jag sa att det var länge sen och efter att dom brände bordet, slutade det. Hon sa "Såg han en kvinna?" Och fick nästan panik. Hon berättade sen att när hon var tolv år började hon drömma om en kvinna med svart hår, och när hon vaknade såg hon henne i dörröppningen. Och sen bleknade hon ut i tomma intet. Det hände många gånger. Hon berättade också att ibland vaknade hon av att persiennerna drogs upp, saker flög ner från skrivbordet, och en morgon när hon öppnade ögonen så låg hon väldigt obekvämt och sen föll hon ner i sängen, som att hon hade halvsuttit när hon låg på sidan. När hon borstade håret en gång tyckte hon att hon såg mej gå bakom henne i spegeln, för jag har svart hår, men fem minuter senare kom jag hem. Under denna tiden hade hon ständigt ont i huvet, precis mellan ögonbrynen, jag kommer ihåg att hon berättade att det kändes som om någon tryckte där. Och nästan varje natt kände hon ett oförklarit tvång att gå ner på undervåningen, hennes rum var fyllt av halvätna nattmackor och glas på mornarna. Hon hade jämt mardrömmar och såg saker i fönstrerna. Hon hade hittils trott att hon inbillat sej och det var normala saker man gick igenom som tonåring.. Det sista som hände var att hon på natten kände en hand glida upp mot hennes hals. När hon öppnade ögonen försvann det, och när hon blundade kände hon handen igen och somnade. Jag som också bodde där, hade inte känt något alls!

Vi är en familj med 2 vuxna och 4 barn som hyr ett hus på landet sen 2000. Allt började med att jag städade på övervåningen,det var bara jag och min sambo hemma. jag gick ner och min sambo gick opp efter en stund,han ropar på mig o säger:öppna dörren till sovrummet o jag försöker men det går inte,vi tar i båda 2,när vi fått upp dörren ser vi att byrånet med kläder i står för dörren,man öppnar dörren inåt! Samma år,varje kväll,hör vi nerifrån att det låter som om nån spelar med stenkula,kulan rullar genom rummen. Vi hör också knackningar,och när jag är i källaren hörs det som om det kommer nån,man hade alltid känningar av närvaro. Radion sattes på en gång fast ingen var i det rummet. En kväll satt våran son som då var 2 år på sin leksaksbil,och börjar gråta hysteriskt,vi tittar på honom och det ser ut som om nån tryckte ner honom,han satt helt fast.han blev lugn efter ett tag. Det kan gå lång tid imellan,därför försöker vi hitta förklaringar till allt! Nu för nån vecka sen hörde min sambo som sover nere,att det kom nån i köket,han trodde att det var nån av oss som kom ner. efter en stund ser han "nån"som vänder i köksdörren o försvinner,o ropar ner mig.Men det finns ingen. Vi har för två år sen haft ett Medium här,som "renade"huset. Vad jag undrar är: om det är nåt som kan komma tillbaka? Min dotter som är 17 år känner sig olustig o sover dåligt om nätterna

Detta inträffade hemma hos min före detta sambo. Vi hade varit tillsammans ganska länge, när han fick tag på en lägenhet via tips från en av hans jobbarkompisar. Lägenheten fanns i ett av dom äldsta husen i den byn och mannen som bott där tidigare hade flyttats till äldreboende då han va ensam och hade börjat bli smärre. En sen kväll ett par veckor senare låg jag i soffan i vardagsrummet och höll på att somna, när jag helt plötsligt vaknar med ett ryck och sätter mig upp. Tittar ut i hallen och ser då hur en stor äldre man, smått framböjd går ifrån köket, snett över hallen och vidare in i sovrummet, där min sambo låg och sov. Blev rädd och ropade efter sambon som inte märkt något. Fick några dagar senare, efter att ha prata med grannen som brukade hjälpa denna mannen med diverse saker, höra hur denna mannen hade sett ut o.s.v. och detta stämmde in på den mannen jag hade sett. Yttligare nån dag senare fick vi veta att denna mannen hade gått bort en kort tid innan jag såg honom i lägenheten. I samma lägenhet, nån månad efter denna upplevelse började en liten flicka, kan tänka mig runt 5 års åldern, dyka upp varje kväll, precis utanför sovrums ingången. Började vänja mig vid att hon alltid stod där och tittade på mig medans jag läste mina böcker. Jag hade allt en lugn och ganska avslappad känsla av henne, hon ville inget illa, bara att få vara där typ. Ett tag efter det hade tagit slut mellan mig och min dåvarande sambo, så bodde(bor fortfarande kvar i samma lägenhet än idag)han kvar där. Vi fortsatte att vara vänner och han kom ihåg att jag berättat om flickan för honom. Iaf en dag berättade han att när han hade somnat men vaknade av nån märklig andledning och tittar då upp och ser den lilla flicka, stå lutad över honom brevid sängen och tittar på honom. Han blev så rädd att han drog täcket över huvudet och somnade om till slut. Detta är endast en liten bråkdel av alla mina upplevelser jag har varit med om i mitt liv. Har varit med om betydligt mycket otäckare saker som än idag skrämmer slaget på mig. Har ärvt en medial förmåga, som verkar gå genom släkten på min mammas sida. Då både min mormor, mamma och syster har medial förmågor, vissas starkare än andras. Skriver fler inlägg om min upplevelser inom kort.. Upp till var och en att bedöma vad dom tror är verkligt eller inte! Jag kan bara stå för det jag upplevet och vet själv, det är 100% verklighet för mig men du behöver inte tro på det om inte du vill..

Nu ska jag dela med mig av mina berättelser. Har skickat in en tidigare. Det har spökat rejält mycket här. Förut vaknade jag klockan 4.00 på natten och kände full närhet av något. Så efter en stund gick jag upp och till köket. Jag satte mig på en stol och kikade in till föräldrarnas rum. Där bredvid pappa såg jag en mansgestalt. Han hade en kappa/rock, hatt och en käpp. Men jag såg bara han som en svart figur. Jag satt och kollade på honom ett tag, inte alls rädd, efter en stund försvann han. Då kände jag mig lugn och gick direkt och la mig och somnade om. Trodde jag inbillade mig. Men en tid senare så var min granne på besök och berättade att hon hade sett en man stå bredvid hennes säng. Hon berättade exakt så som jag hade sett honom. Så vi tog fram ett kort på pappas farfar och på en gång sa hon att det var honom hon hade sagt. Men farfar hade dött för inte så länge sen så jag tror det var han. Eftersom vi inte träffade honom på flera år så kom han och sa hejdå. Men det hände bara en gång, fast jag vaknade klockan 4 på natten ca 1 månad pågick det som det kändes just då. Lika rädd varje natt. Mellan 5 och 6 kunde jag gå och lägga mig utan problem. Det påverkade skolan som jag inte kunde gå till eftersom jag behövde sova. Men till en annan berättelse nu. När jag var 14 kom jag till en fosterfamilj efter problem hemma. Det var en jobbig tid. Iallafall så kände jag energi hela tiden. Mest i badrummet, köket och i mitt rum. Men en kväll runt elva och tolv satt jag i köket och tittade på tv ensam. Helt lugn som jag var så känner jag plötsligt hur rummet fylls med energi och det kändes som en hel grupp människor gick igenom köket. Då kunde jag inte vara kvar utan gick upp på rummet och la mig. Men så lätt var det inte att avfärda det. En gång låg jag i sängen och greps av panik när det kändes som någon satt vid mina fötter och grät. Fick en bild på hur denna person såg ut. Den natten kunde jag inte somna om. Jag sov alltid med lampan tänd. Hände nångång ibland att jag släckte den eftersom alla klagade på att den var tänd. Men min tv som stog i hörnet av rummet var avstängd men lyste. Man behöver dra ut sladden för att den ska sluta att lysa. En kväll låg jag i sängen och tänkte "nu släcker jag för en gång skull". Det varade inte så länge kan jag säga. Inte ens 5 minuter. Jag låg och var lite halvt spänd och kollade på knappen på tvn som lyste rött. Plötsligt försvann det röda och det var helt svart. Jag låg och kollade om det var någon kortslutning som hade gått och lyset skulle komma tillbaka. Men när det aldrig gjorde det for jag upp och tände lampan. Och precis när jag tänder lampan, ca 1 sekund innan lampan hinner börja lysa börjar tv knappen lysa igen. Då vart jag skit rädd rent ut sagt. Ibland när jag låg där kunde jag känna hur en kvinna stog utanför fönstret och kollade på mig. Hennes kläder var gröna. Dagen efter berättar jag för min fostermamma. Och så går hon in på sitt rum och ropar på mig att komma. Då låg en bok överst av hennes hög där det stog "den gröna kvinnan". Rätt komiskt. Och en dag på fosterpappans jobb gick jag in i en barack för att vila. Ovanligt tidigt la jag mig där. Brukar somna dom gånger jag hade sovit där, men den här morgonen kändes annorlunda. Kändes som någon gick där inne och sen kändes det som någon skulle kasta mina skor på mig. Jag fick panik och sprang därifrån direkt. Efter det gick jag aldrig in där mer så tidigt. Nu bor jag hemma igen.

Jag flyttade med min familj till detta huset för 1,5 år sedan. I början märkte minlillasyster saker. En stol lyftes uppi luften framför henne, och till jul stod granen och skakade framför pappa.Sedan har det varit ganska lugnt, men denna vintern började det igen.Ennatt kände jag hur ett spöke åkte rakt igenom mig när jag låg i min säng. Efter det är vi flera i huset som sett en ande i mänsklig form. För några nätter sedan så ser min pappa hur en människoskepnad går in i mina föräldrars sovrum, spöket (eller vad det är?) går fram till sängen och tittar på pappa. Pappa frågar vad han vill, då vänder spöket och går vidare in i min lillebrors rum. Igår natt var jg upp hos mamma och pappa, för min mamma hade ont i magen. När jag ska gå ut därifrån så ser jag en person sitta i min lillasysters säng!! Då vände jag och gick in till mamma och pappa igen. Då ser jag att pappa kollar konstigt. spöket stod bakom mig!! Sådana saker händer titt som tätt nu,och vi försöker klura ut vem det kan vara och vad han vill.

Denna berättelse som jag vill dela med mig med er har min morfar berättat för mig, jag fick tvinga honom men det gick till slut. När min morfar var ungefär 7 år gammal så bodde han med sin mamma i Tranemo. en av hans vänner som hette Gunnar va då 6 år gammal och bodde lite utanför tranemo i ett hus med sin mamma och styvpappa. Morfar och gunnar älskade att leka nere vid ån med sina små båtar som dom gjorde utav en barkbit och lite tyg som segel. En helt vanlig dag, som dom skulle springa ner med sina små båtar så va det något som var annorlunda vid den lilla ån. Det såg ut som att det blåste på vattenytan men det va helt stilla i luften. Små runda ringar visade sig på det lilla vattnet och lika fort som det visade sig så försvann det. Plötsligt när dom hade släppt ner båtarna så tyckte morfar att han såg ett suddigt ansikte i vattnet. han försökte röra vid det, gunnar satt helt tyst brevid honom man kunde nästan känna spänningen i luften när det plötsligt från tomma intet började åska. Både morfar och gunnar sprang hem till gunnars mamma och berättade vad dom hade sett. Hans mamma dumförklarade båda pojkarna och skickade hem morfar med en liten pappeslapp där det stod ett litet medelande till min gamelmormor att morfar nog hade blivit sjuk och borde ligga till sängs. Dagen därpå kom gunnar till morfar men Morfar fick inte gå ut så gunnar fick gå till ån med sin lilla båt själv denna som då va en mycket fin dag. På kvällskvisten runt 6 kom gunnars pappa och skulle hämta gunnar hos morfar, men han va ju inte där, han hade ju gått till ån. Både gunnars styvpappa och min gammelmormor sprang ner till ån där dom hade hittat gunnar ligga med ansiktet ner i vattnet med sin lilla båt i handen, seglet var sönderrivet och dom kunde konstatera att han hade "drunknat" Men hur kan en pojke drunkna i en å som det knappt var något vatten i ? och vad va det som morfar hade sett i vattnet. Jag var tvungen att kolla upp detta i gamla tidningsuyklipp som morfar hade sparat i en liten bok på vinden och det stämde, min morfars ända och bästa vän hade drunknat på ett mystiskt sätt och det hände även igen och igen .. under tiden som morfar både ihop med sin mor i tranemo så var det 4 pojkar till som drunkande under konstiga omständigheter . Va det bara tillfälligt? Eller fanns det verkligen något i den ån som ville små pojkar ont ? det är något som jag alltid kommer att fråga mig själv, jag har varit vid just den ån, och man kände en ilning längst ryggraden när man stod helt tyst och tittade på vattnet och när man lämnade platsen så kände man en viss närvaro av något eller någon som inte va så där jätte intresserad av besök. jag väntar bara på att det snart ska stå i tidningen att det har hänt ännu en olycka. Detta va min berättelse och jag hoppas att den inte var för tråkig. Sen om ni tror eller inte tror på den det är erat bekymmer men, jag vet vad jag kände och det kommer jag alltid att minnas. Jag tror knappast att om det hade varit en vit lögn så hade inte min morfar varit rädd för att gå i närheten utav åar än idag och han är 84 år gammal. Jag tror på honom och jag tror på hans berättelse. Men frågan är , Gör ni??

I min pojkväns förra lägenhet som även hans pappa bodde i så hände det en massa konstiga saker. Redan från första början så kände jag att de var någonting i hans pappas rum,Så jag stängde alltid den dörren på kvällarna i fall att. Hela spökgrejen började med att min pojkvän pratade med mig i telefon och så stog han och kollade ut och då såg han en man bakom sig med en stor hatt som kollade på han och när han vände på sig så var de ingen där, och det var mörkt ute så man ser ju in då.. efter de vart de lugnt ett tag ända tills vi började prata om att flytta till en liten finare lägenhet. Då började balkongdörren dunsa högt på nätterna fast den redan var stängd, man kände sig iakttagen när man duscha, dörrar som öppnades fast man hade stängt igen dom helt och min pojkvän hörde ett högt skrik en natt.. En kväll när min kompis och hennes kille var hos oss så tog dom massa kort på lägenheten för att se om det fanns något och då vart dom tydligen lite arga.. Luften vart tryckt och man kunde inte andas man vart helt enkelt tvungen att åka därifrån ett tag. Och bilderna dom tog la vi in på datorn men dagen efter så slutade datorn fungera helt utan anledning..

Min mamma avled för ca 3 år sedan, så jag och mina tvillingpojkar, Andreas och Elliot, då 4 år gamla flyttade in i hennes lägenhet. Efter några dagar då vi fått i ordning pojakrnas rum med leksaker, möbler osv började pojkarna prata om en viss Madeleine som dom lekte med. Jag trodde ju att det var någon grannflicka, så när jag frågade om jag fick träffa henne och dom sa att jag inte kunde se henne blev jag lite misstänksam, då jag som barn var med om övernaturliga händelser. Men jag sköt bort tankarna och trodde väl att dom skaffat en låstaskompis. Samma natt då pojkarna sov, och jag sitter och ser på tv så hör en flicka fnissa från deras rum. Trodde först det var inbillning, men när jag börjar höra fötter som tassar omkring i barnrummet och högre flickskratt känner jag hur jag får kalla kårar. Jag springer in i rummet, men pojkarna sover och ingen annan är där. Jag låter deras taklampa vara tänd. När jag i samma sekund ska stänga deras dörr hör jag en ljus röst viska "Mamma?" i mitt öra. Då känner jag att det får vara nog, jag väcker pojkarna och springer över till grannen och sover där. Nästa dag när jag skjutsat pojkarna till dagis går jag in till vår lägenhet, och ser då att alla dörrar (även skåpluckor) är öppna, tvn jag lämnade på är avstängd och alla pojkarnas leksaker ligger huller om buller. Jag packar snabbt ihop några kläder till mig och sönerna, och med gråten i halsen är jag beredd på att lämna huset så fort som möjligt. När jag kommit in i grannens hus kollar jag ut genom fönstret och ser in i pojkarnas rum. Gardinerna är fördragna, men jag ser en flicka så framför fönstret och vinkar åt mig. I huvudet hör jag flickskratt. En vecka efter flyttade vi från det kusliga huset, och jag har aldrig fått reda på vem denne Madeleine är. Och det händer fortfarande att Andreas och Elliot frågar var Madeleine är. En sak är säker, ingen av oss kommer aldrig att glömma den lilla flickan!