Stod i köket och fixade middag. Mina tre barn sprang omkring och skrek, jag tröttnade och höjde rösten. Ser och hör hur någon av dom springer ut i uterummet och någon av dom springer ut i tvättstugan. Det var så tydligt… men när jag går och ser efter i tvättstugan finns ingen där och alla tre barnen är i uterummet. Har hört att det kan vara en byling som är med oss. Har också upplevt att när barnen sover på ovanvåningen kan jag sitta i soffan och se en skugga komma ner för trappan. Precis som en förvarning, för oftast kommer ett av barnen ner efter en stund… Det känns inte obehagligt, men man undrar vad det är…

Min älskade vän J.S gick bort för en dryg månad sedan. Vi jobbade på samma jobb, han var diskare. Fredagen han skulle jobba dök han inte upp, chefen försökte ringa honom men hans telefon var avstängd. Ingen var arg, vi var bara oroliga att vi inte fick tag i honom. Samma natt hade det hänt något konstigt i ena rummet i källaren på jobbet. Ett fonster hade gått sönder, men bara det inre fönstret. (Det är alltid två eller fler glas i ett fönster)Inte ens en rispa på ytterfönstret. Nedanför fönstret står det ett stort skrivbord. Fanns inte en enda glasskärva på bordet. på golvet låg fönstret i två delar. Vilket var konstigt då det är stengolv. Vad hade hänt? En vecka senare satt jag uppe i restaurangen och läste tidningen då jag såg något som fick mitt hjärta att stanna. J.S namn stod i en dödsannons. Jag sprang ner på kontoret där chefen satt och frågade varför de inte hade berättat något för mig. Inte heller chefen viste om detta och han ringde gång på pång till J.S mobil. Inget svar. Vi letade adress och nr till hans famiulj och hittade hans bror. Vi åkte dit och fick beskedet om att han avlidigt, fredagfen innan. (samma fredag som fönstret låg på golvet) Åh vad vi var ledsna, lilla J.S! endast 27 år! Canser i hjärtat hade han, ingen viste om det, inte ens han själv. Nu till spökerierna. Jag gick på begravningen på onsdagen. På torsdagen när jag var på jobbet plockade jag av tallrickar från ett bord. Gick med dem in till köket och gick ut i restaurangen igen. Går och plockar av ett annat bord och på väg in till köket ser jag att bordet jag plockat av innan ser lika dant ut, med samma tallrikar på bordet jag nyligen tagit bort. Men hela bordet såg lite grått ut, kan inte förklara. Såg ut som att man tittade på ett kort. Jag gick in i köket med disken jag hade i handen och när jag kom ut till bordet igen var allt borta. och bordet var "ljust" igen. Jag gick runt och letade efter disken. Men nej, spårlöst borta. Ja, jag började undra om jag skulle gå hem och sova, men sen kom jag på. Jag gick in till disken igen och sa: -Tack J.S! Och då fick jag en sån underbar känsla i hela kroppen. Samma känsla man får då man får en kram av någon man tycker om. 🙂 Samma vecka började cd spelaren spela musik utan att man satt på den och disk kranen började spola av sig själv. Nu har allt sådant upphört och det känns så ensamt! Jag gick till J.S grav då han skulle ha fyllt år och bad honom komma till jobbet igen. Men känns fortfarande lika tomt. han han har nog lämnat våran jord nu.

Denna berättelse som jag vill dela med mig med er har min morfar berättat för mig, jag fick tvinga honom men det gick till slut. När min morfar var ungefär 7 år gammal så bodde han med sin mamma i Tranemo. en av hans vänner som hette Gunnar va då 6 år gammal och bodde lite utanför tranemo i ett hus med sin mamma och styvpappa. Morfar och gunnar älskade att leka nere vid ån med sina små båtar som dom gjorde utav en barkbit och lite tyg som segel. En helt vanlig dag, som dom skulle springa ner med sina små båtar så va det något som var annorlunda vid den lilla ån. Det såg ut som att det blåste på vattenytan men det va helt stilla i luften. Små runda ringar visade sig på det lilla vattnet och lika fort som det visade sig så försvann det. Plötsligt när dom hade släppt ner båtarna så tyckte morfar att han såg ett suddigt ansikte i vattnet. han försökte röra vid det, gunnar satt helt tyst brevid honom man kunde nästan känna spänningen i luften när det plötsligt från tomma intet började åska. Både morfar och gunnar sprang hem till gunnars mamma och berättade vad dom hade sett. Hans mamma dumförklarade båda pojkarna och skickade hem morfar med en liten pappeslapp där det stod ett litet medelande till min gamelmormor att morfar nog hade blivit sjuk och borde ligga till sängs. Dagen därpå kom gunnar till morfar men Morfar fick inte gå ut så gunnar fick gå till ån med sin lilla båt själv denna som då va en mycket fin dag. På kvällskvisten runt 6 kom gunnars pappa och skulle hämta gunnar hos morfar, men han va ju inte där, han hade ju gått till ån. Både gunnars styvpappa och min gammelmormor sprang ner till ån där dom hade hittat gunnar ligga med ansiktet ner i vattnet med sin lilla båt i handen, seglet var sönderrivet och dom kunde konstatera att han hade "drunknat" Men hur kan en pojke drunkna i en å som det knappt var något vatten i ? och vad va det som morfar hade sett i vattnet. Jag var tvungen att kolla upp detta i gamla tidningsuyklipp som morfar hade sparat i en liten bok på vinden och det stämde, min morfars ända och bästa vän hade drunknat på ett mystiskt sätt och det hände även igen och igen .. under tiden som morfar både ihop med sin mor i tranemo så var det 4 pojkar till som drunkande under konstiga omständigheter . Va det bara tillfälligt? Eller fanns det verkligen något i den ån som ville små pojkar ont ? det är något som jag alltid kommer att fråga mig själv, jag har varit vid just den ån, och man kände en ilning längst ryggraden när man stod helt tyst och tittade på vattnet och när man lämnade platsen så kände man en viss närvaro av något eller någon som inte va så där jätte intresserad av besök. jag väntar bara på att det snart ska stå i tidningen att det har hänt ännu en olycka. Detta va min berättelse och jag hoppas att den inte var för tråkig. Sen om ni tror eller inte tror på den det är erat bekymmer men, jag vet vad jag kände och det kommer jag alltid att minnas. Jag tror knappast att om det hade varit en vit lögn så hade inte min morfar varit rädd för att gå i närheten utav åar än idag och han är 84 år gammal. Jag tror på honom och jag tror på hans berättelse. Men frågan är , Gör ni??

Hejs! Här är en berättelse när jag just hade fått tillbaka mitt rum i källaren som vi har byggt om i ungefär ett halvår. Mina bästisar och jag skulle sova i mitt rum. Vi hade sett film och pratat och skulle gå och lägga oss. Vid tre på natten så vaknade vi av att någon gallskrek! Jag sa till dom att det nog var min lillasyster som hade en mardröm och att mamma skulle tahand om det. Men det slutade inte. Vi började bli ganska irriterade för vi ville verkligen sova och tillslut fick jag nog och sprang upp till övervåningen och öppnade min systers dörr och skrek: "Sluta skrika!" Min syster satte sig upp helt nyvaken och frågade varför jag skrek. Jag berättade att hon skulle sluta skrika för vi ville verkligen sova. Hon sa att hon sovit hela natten och inte skrikit alls. Då började mina kompisar skrika och jag rusade ner. När jag kom ner satt dom på min säng och bara skakade. Jag frågade vad som hade hänt och dom sa att en flicka hade stått i dörröppningn och skrikit. Jag gick runt i källaren och såg om jag kunde hitta nått men jag såg inget. Mina kompisar sover fortfarande inte hos mig och några nätter har jag vaknat av att någon skrikit i källaren.

För några år sedan flyttade vi in i ett hus, inte så jätte gammalt, men de var äldre. Jag hade sovrummet på nedervåningen och resten av familjen hade på övervåningen. Jag är en sådan människa som alltid lägger sig sent, resten av familjen la sig runt 11 men jag kan sitta uppe till kl 2, även då på skoldagarna. Efter några nätter i huset hör jag hur det går på övervåningen. Från början trodde jag alltid att det var mina småsyskon som var uppe. Jag hörde det varje natt, vid samma tid. Efter ett tag frågade jag mamma varför barnen alltid e uppe och går på nätterna. Men de var dom inte. Från början blev jag lite rädd varje gång det pågick. 10 i 1 varje natt började det, och pågick i en halvtimme typ. Det hördes väl, fram och tillbaka gick stegen uppe i hallen. Efter några månader i huset brydde jag mig inte längre, jag låg tyst i sängen o väntade in tiden och hörde hur de promenerade. Men det är inte det ända, på dagarna hördes även knackningar, mamma hade hört det förut, men inte sagt något. Jag var hemma ensam den dagen, och skulle gå upp till min systers rum på övervåningen för att hämta något. Jag hann komma upp för sista trappsteget när jag hör hur det knackar på vindsdörren. Som är en meter från trappen. Det hördes riktigt väl, det knackar runt 4 gånger. Jag blir fryst och vågade inte röra mig, hjärtat bultade, sen gick jag långsamt ner för trappen igen, samtidigt som jag hör skrapningar från dörren. Som att det är en katt som ville komma ut. Jag tog på mig skorna snabbt och gick ifrån huset hem till pappa. Sen berättade jag för min mamma om knackningarna från vindsdörren, och då berättade hon att det spökade i huset, de som bodde där innan berättade det för henne innan vi flyttade in. Men nu bor vi inte kvar där längre, nu är det en annan familj som får stå ut med det där.

Hej allihopa på spökwebben! Nu vill jag berätta en historia som jag tror ingen vill uppleva. Here we go. Jag och mina 3 kompisar hade spelat Anden i glaset en kväll. En vecka efter vi spelade det vaknade jag 3 på natten av att hela min säng vibrerade. Jag blev världens räddaste tjej då, som jag beskriver längre ner. Tänk dig att du vaknar på demonernas tid och av hela din säng vibrearar. Jag trodde jag hade fått hem en demon hem till mig då. Det var den första tanken dagen efter. (jag har en säng som man kan få massage av och åka upp och ner). Asså det går inte att beskriva ord hur otäckt det var. Jag svettades som om jag hade sprungit 10 mil på en timme. Asså jag fick feber i 10 minuter, jag tror jag fick 40 grader eller nåt. Nästa gång du duschar – innan du torkar av dig kolla på hela din kropp, från top till tå. tänk dig att det är svett. Så jävla rädd blev jag. Kolla på alla dina kroppsdelar, du kommer nog tänka "herregud" eller "Oh, shit". Fyfan säger jag bara. Efter dom där 10 minutrena kände jag att min kropp kom till värmen 37,5 igen. Jag ville inte somna om. Aldrig i livet tänkte jag, men om jag är vaken är det ju ännu värre. Så jag somnade om. Klockan 5 vaknade jag av vibrerande sängen igen. Samma svett och feber. Och 15 sekunder efter andra gången det hände hörde jag ett "DUNK" i golvet precis brevid sängen. Ja vad ska man säga? FYFAN JAG VILL ALDRIG ALDRIG UPPLEVA DET IGEN! Jag har ett sätt att sova på om man känner sig iaktagen när man går och lägger sig. Lägg di på mage längst innåt till väggen. Dra täcket över huvudet, men näsan och munnen måste man ju kunna andas med, ett tips bara. Rädd än…

Det var en kväll för inte alls länge sedan som jag och min pojkvän bestämde oss för att bli en aning höga. Så vi rökte lite och kände oss sedan sten benga. Helt skönt. Vi satt här och skrattade och pratade och helt plötsligt så såg jag en ljust, gnistrande sken som for över golvet! Och in i ett hål i väggen som jag trodde att jag såg. Jag frågade min pojkvän om han också såg det men det hade han inte sett något av, men han var ju så borta så han fatta väl inte vad jag pratade om iallafall. Men sen tänkte jag inte mer på det tills senare när jag började nyktra till i huvudet, då tänkte jag för mig själv:"va fan, det finns ju inget "rått hål i väggen där ju, hur gick det där till?" funderade lite men brydde mig inte mer om det. MEN trodde absolut att det spökade så frågade om dom viste vem som hade haft det här stället innan och dom sa att det var en gammal man som bodde i skogaholm. Så jag och pojkvännen åkte dit för att prata med honom om den skumma händelsen. Han sade berättade allt från början:"Ja, allt började så här… Jag både bor och jobbar här i skogaholm och gjorde även då. Och åt bara bröd som kom från fabriken som gör skogaholms limpa… en dag när jag skulle köpa det brödet så låg ddet en liten mus där i… han var ju helt hemlsö och jag vet tvungen att flytta så jag köpte det där stället åt oss… sen hittade jag ett eget ställe o musen fick bo kvar där… sen dog han… för fyra år sen… och sen dess har han spökat där… sluuut

I mitten på 60-talet, mönstade jag ombord, såsom motorman i en Lloydare, M/S ALMERIA hette fartyget vilket var byggt här på Lindholmens varv i Göteborg 1956, vi for med det fartyget, på de västra Medelhavs länderna först Potugarlien, sedan in i Medelhavet till Barcelona, Italienska kusten Frankrike Spanien igen sedan Lisabon och Lexioes och Gbg, Östersjön, en mycket trevlig fart och mycket flickor i varendan hamn och billigt var det också på den tiden ! 6 veckor tog en rundresa. Jag mönstade på här i Gbg, så gick vi direkt ner till Lexioes hamnstaden för Oporto, där blev det ett eller två dygn, när jag varit iland, fått i mej lite dricka och roat sej och känt på flickorna, ja Du vet? Så var det dags att gå ombord igen, vid midnattstiden, man måste ju börja jobba kl 07:00, med kannhalning. När jag lagt mej i kojen och släkt kojlampan, för att somna, så kom det ett stort monster in över kojen, jag riktigt kände hur han flåsade mej i ansiktet, "Va i helsike" är detta? jag blev ju chockad och tände kojlampan, men då var han borta? Släkte igen, och så fort, som jag skall somna , så kom fanskapet igen ( ursekta utrycket ) Så höll det på 2 eller 3 omgångar, det slutade med att jag tog filten och kudden med mej och gick in till motormannan, som bodde i grannhytten denne motorman var från Filipstad, frågade om jag fick sova på hans bänk? klockan var väl 01:15. Han sa lite surt att Du har ju en egen hytt, för fanken? Jag svarade att jag har ett monster där inne, så det går inte. Fan har Du söpet så djäkligt ? svarade han, men somnade snart om så även jag. Kl 06:30 kom vathavande motorman och purrade, Fan ligger Du här inne? varför ligger Du inte i din egen hytt? Jag svarade, som det var, att jag hade ett moster där inne i hytten min. Borta i mässen midskepps hade alla fått reda på det? det var ju ingen, som trodde på mej? Fick bara svar att jag druckit för mycket Vin, öl eller Gin och Tonic? Det där monstret såg jag i ögonvrån när jag gick från aktern, över däck till midskepps om mornarna, ute till havs, sjövakterna gick och jag hade 4 — 8 vakten, men när jag tittade dit, så var han borta. Maskinisten litade på mej, så han kom inte ner i maskinrummet förrän kl 06:00, så jag gick där nere själv, och ofta såg jag fanskapet borta på framsidan, den s.k maöverdurken, jag blir sur och letar efter honom, med min stål borste, som jag använde till att skrubba durkarna med., min tanke var, att är det så jag får syn på det, så dynga jag till honom, med stålborsten, men nej det gick inte? Uppe i mässrummet retade dom mej, och sa att ta nu ingen öl, för då kommer montret och tar Dej? Det gick ett år, så var det en ålänning, som mönstade ombord i Gbg, när han hade varit en vecka ombord, så sa han ? Att visst fan spökar det, nere i maskin, jag såg en djäkel på baksidan av huvudmotorn och när jag gick dit, så fanns det ingen där. Oh gud så skönt tyckte jag, att då är man inte ensam, om synerna. jag blev, inte rädd, men visst var det obehaglig ! Och jag blev förbaskad, då jag inte fick sova om nätterna, Efter 16 månader, så möstrade Emil Svensson ombord, såsom elektriker. Han var där för andra gången, när han fick höra om mitt monster i min hytt, så talade han om, att 1956, då fartyget var nybyggt och gjort sin jungfruresa på nere Medelhavet och kom tillbaka till Göteborg igen, så bodde det en stor motorman i min hytt och han var visst uppe ifrån Korpilombolo, ett samhälle långt uppe i Niorrland. Efter första resan tillbaka till Göteborg igen, så vart det en söndag, och på söndagsmorron i hamn var det alltid frukost kl 09:30, någon var och banka på hans dörr, och varskodde att det är frukost i mässen, men där var tyst. Vid middagstid var det samma sak. kl 13:30, då han inte svarade, så vred de på luftgallret i nedre delen av dörren med en kniv, och fick se en massa blod där inne på durken. De sade till vaktman, som genast ringde efter en ambulans, så fick de bryta upp dörren, för nyckeln satt på insidan. Motormannen, från Korpolubola låg där inne på durken, i sitt egna blod, han hade låst in sig, skurit av sej pulådrorna, vevat runt med armarna och skvätt ner hela hytten. Sex år efteråt, så mönstrar jag ombord och bor i samma hytt, som denne motorman bott i innan, det var det monstret, som jag hade i hytten och, som ställde till djäkelskap för mej. Ingvar i Gbg.

Jag är väldigt troende på det övernaturliga och tror att allt som händer har en mening. Men detta kan jag inte förklara. Jag har berättat det för många men de flesta tror att jag bara hittar på eller är dum i huvudet. Nå ja, jag ska komma till saken. Detta hände för några månader sedan då jag var ensam hemma med min hund, mamma jobbade och min låtsas pappa jobbade också. Och dom skulle inte komma hem förrns på flera timmar. Jag satt vid datorn som vanligt för att fördriva tiden och sen kände jag hur jag fick gåshud och blev helt kall i kroppen. Tyckte att det var lite konstigt men tänkte inte mer på det utan surfade vidare. Men kände mig ändå iaktagen på någon sätt, något oförklarligt sätt och eftersom att jag bor på andra våningen så är det tekniskt omöjligt att någon ska kunna titta in igenom mitt fönster med. Men drog på lite musik på ganska hög volym och gick ut i köket för att göra någonting att äta. Sen märkte jag att musiken hade slutat, tyckte det var väldigt konstigt eftersom att jag hade lagt upp en väldigt lång lista i spelningslistan på drygt hundra låtar och jag hade ju nästan precis gått in i köket. Så jag gick för att kolla och då kände jag hur håret reste sig igen. Och det var inte för att jag blev rädd för vad jag såg utan mer utan anledning. Hur som helst, när jag kom fram till datorn igen så såg jag att skärmen var avstängd så jag startade den igen. Och sen så var ljudet satt på "ljudlöst" och jag hade ju ändå på ganska hög volym innan jag gick därifrån med. Tyckte det var konstigt. Sedan den dagen har jag lite svårt att vara hemma själv iallafall. Då inte ens min hund vågar gå in i det rummet nästan. Ah shiit, vill inte vara med om det igen.

I sommras år 2008 innan jag skulle fylla 19 år flyttade en kompis till mig in i en lägenhet bredvid en annan kompis. Redan efter första natten ringde hon till mig och berättade att hon hade sett sin pojvkän som hade tagit livet av sig på hösten samma år. Hon berättade även att hon kände av något annat i lägenheten som skrämde henne, en dam. Och även en hund. Hunden hörde man varje natt hur han gick genom vardagsrumet/sovrummet (lägenheten var bara en etta) och ut till köket och där hör man hunden äta torrfoder. Min kompis sa till hennes döda pojkvän att ge henne ett tecken på att det är han som är där. Hon gick till våran gemensama vän på andra sidan gatan och när hon kom hem igen så hängde alla hans bilder på sne. Nu blev det jobbigt för henne. Så jag bestämde mig för att hjälpa henne. Våran gemensamma vän och jag gick upp en dag för att jag skulle rensa lägenheten. Först kände jag av lite. Våran kompis satt på sängen och plötsligt började hon gråta. Det bara rann tårar från henne och jag har aldrig sett henne sådan innan. Jag satte mig bredvid henne för att känna mer. Tittade upp och såg hur denna dam hade dött. Hon hade hängt sig där ovanför sängen i en garderob som hade stått där förut. Det var en lång och smal dam som tidigare var en ganska social människa. Hon vlle gärna ha barn men kunde inte få några. Hon tog tillslut iaf livet av sig. Jag hade tänt ett ljus på golvet och strött salt runt omkring det. Jag bad min väns döda pojkvän att visa damen vägen till ljuset. Hon var rädd att ingen skulle ta emot henne på andra sidan och att hon skulle få hamna i helvetet. Jag förklarade för henne (mentalt i huvet eller hur man ska förklara) att på andra sidan finns inget gott eller ont. Allt man gjort tidigare blir förlåtet. Jag såg hur min väns pojkvän la armen om henne och följde henne in i ljuset. Jag tror att hennes pojkvän fortfarande hälsar på då och då. Men nu har min vän gått vidare och ska snart bli mamma. Hunden är kvar, den trivdes man med. Den gav ett lugn. Jag hade ännu inte hört hunden så jag bestämde mig för att sova över en natt. Allt annat hade blivit lugnt annars. Mitt i natten hörde jag honom äta sitt torrfoder, men jag hörde inga tassar mot golvet. Men jag nöjde mig med att få höra honom äta. Bara det var en bekräftelse. Många gånger har jag fått kontakt med andar. det är ett arv som går. Jag har så mycket att berätta men det är som sagt var väldigt mycket så det skulle bli svårt.