Ja en del människor, kan absolut inte se något sådant, de är helt enkelt inte motagliga. Sist jag såg något, sådant här overkligt, var någon stans ute i skogen strax söder om Södertälje, där det fanns en gammal bondgård och där ladugården var ombyggd till övernattningsläger, vi var drygt 100 Nationaldemokrater där, detta var på Sveriges nationaldag den 6 / 6 2002. Vi skulle övernatta där. På kvällen, så hade vi ju grillnings middag och pratade, sedan riggades det upp högtalare, och en känd kvinnlig artist, som sjöng, hon var visst från Kalmar. Men fram emot 23-tiden, tog jag min sovsäck, med kudde och gick därifrån, hittade en liten gångstig, det var så pass ljust, vid den årstiden, så det var inga problem. efter 5 eller 600m så hittade jag en glänta, musiken från högtalarna hördes knappt, där rullade jag ut min sovsäck kröp ner iden och somnade, något öl eller brännvin, hade jag inte alls smakat på flera år. Fast fram mot tre tiden vaknade jag igen vaknade igen, då var det ljusan dag, men högtalarna var igång ändå, försöker somna om igen, då det plötsligt kommer ett mycket gammalt krokryggigt skrälle och promenerar på stigen 3 m från mina fötter, på väg mot bonngården, på huvet hadde detta skrälle en framåtböjd toppluva, inte ett ljud hördes, jag blir bara förvånad, vad faen är detta för något??? Tänkte inte så mycket på det, utan somnade om igen. Sedan, någon månad efteråt, på sommaren då jag var på besök vid Gunnebo slott här i Gbg, där hade de utställning, av gamla dräkter, som de hade på 16 eller 1700 talet. Där kände jag genast igen den dräkten, som det gamla skrället hade haft på sig i skogen söder om Södertälje, fast nu var det en fina damer, som hade på sej den istället, med den framåtböjda toppluvan som var vanligt förr, bland bondmoror. Ja man kan då råka ut för allt möjligt.

Nu ska jag berätta lite konstiga, och läskiga händelser^^ Först vill jag berätta att i min släkt går det nån grej att vissa kan snacka med andar och sånt. För några år sen, kanske 5 år sen när jag var 7 år, och var på Gröna Lund och skulle gå uppför dom här trapporna som rör sej på Lustiga huset. (dom som är när man går in) Och hela tiden kändes det som att jag skulle ramla ner, men jag lyckades hålla mej på trapporna. Men när jag var nästan uppe kände jag hur jag ramlade bakåt, men som från ingenstans dök en man upp, och tog tag i min hand och följde med mej upp hela vägen, så jag ramlade inte. Sen när jag var uppe, bara försvann han. Och ingen verkade ha sett nåt. Jag undrar fortfarande om det var min skyddsängel. För nån vecka sen när jag var hos pappa, hade jag musik på mobilen och lyssnade. Plötsligt började mobilen ändra ljud och volymen. Jag blev fett rädd och stängde av musiken. En gång, ute på skolgården skulle jag ta en bild på mej, jag riktade mobilen rakt på mej, men när jag kollade på bilden så fanns jag inte på den. Det var helt tomt, bara bakgrunden kvar. Men det var inte bara jag som försvann. Nästan alla försvann. Tre personer är kvar på bilden. Och skolgården var helt FULL med männsikor just den dagen. Du kan få bilden om du mejlar mej och frågar: Sammah_10@hotmail.com Och när jag var hos pappa (samma dag som mobilen ändra ljud) hade jag gått ner för att jag skulle sova (jag har hela nedre våningen för mej själv) och jag satte mej i sängen, och jag fick en så OTROLIGT stark närvaro. Det kändes som att nån stod lutad över mej, det var så starkt så jag såg det. Eller, jag såg nånting svart, som en skugga, men i ögonvrån. Men när jag kollade bakom mej fanns ingen där. Och nu, det sista^^ Jag har en liten nalle, ca en dm hög. Den sitter ALLTID i en av mina blomkrukor. Den var där när jag gick ut ur mitt rum. När jag kom in, en minut senare låg den på min säng. Det fanns ingen som kunde ha lagt den på min säng o.O Det var allt(: Mejla mej om du vill ha bilden 😀

Jag och två personer till cyklade till ett ställe utanför staden som heter Klagshamn (känn på ordet..)Huset som står i fokus för den här berättelsen vet jag inte mycket om rent historiskt. Men jag vet nu efteråt att där kom jag in i ett annat medvetandefält.Tiden liksom stannade av. Bakom huset fanns en alldeles kolsvart skog,helt overklig. Dörren stod lite på glänt och jag hade för avsikt att gå de få trappstegen upp,öppna dörren och kliva in. Är tacksam idag att jag inte fullföljde den ingivelsen. Eller kanske var det så att jag stoppades av "någon" för att inte se, eller uppleva saker som jag som jag inte skulle kunna klara av.Plötsligt reste sig håren på armarna av en iskall skräck. En skräck som bara inte går att beskriva. Det kändes att onda makter var i omlopp.Något ville mig illa. Jag började röra mig mot min cykel som stod parkerad utanför häcken. Personen som var med mig insåg inte i vilket skräcktillstånd jag befann mig och jag kunde inte tränga mig förbi honom. Kände hur det onda flåsade mig i nacken. Och det kändes som jag trampade vatten.Allt gick så sakta. Skräcken höll mig i ett järngrepp.När vi äntligen kom på cyklarna darrade jag som ett asplöv och ända till vi kom fram till Malmö så satt "något" på min axel. Men där släppte det greppet om mig.Vad var det? Till saken hör att man om man studerar det här huset på ett foto kan urskilja ansikten på väggarna.Och ett av ansiktena liknar mig. Kanske kände denne någon igen mig?Kanske har jag levat där en gång?Eller var jag kanske lik någon som bott där? Fortfarande reser sig håren på armarna när jag tänker på den här händelsen och är det ett ställe som om jag gärna inte återser..så är det..ja just det. Klagshamn..

Kolningberg i norberg är en gruvområde och är en turist område där engelbrekts loppet äger rum varje år. Enligt historier när gruvorna var som mest aktiva så inträffade det många dödsolyckor. Och detta är helt och hållet sant. Sedan när gruvan las ner byggde man en stugområde över hela kolningberg. Under stugorna går det hundratals gruvgångar där dödsolyckorna har inträffat under arbete, från stenras osv. I en av tomterna i kolningsbergsvägen finns det en stor gruvöppning till en schakt. Kolningsbergsvägen inget och rekomendera att åka i mörker, det finns ingen belysning i hela vägen, förrutom det belysning som kommer från stugorna. Bredvid vägen sträcker sig stora skogsområden. Och det är absolut inget o rekomendera ta mindre vägar i mörker, speciellt vintertid. I en tomt i denna väg så har det hänt en del dödsolyckor. Ibland när man är på tomten kan man höra märkliga ljud i trädgården. Som när man sitter o grillar sent på kvällen o mörkret har fallit så kan man höra morrande ljud precis i närheten fast det finns inget där. Ibland kan man se en vit skepnad strax intill tomten. Det sägs att en av ägarna till tomten har haft en vit hund, och dom begravde hundens aska i tomten i tomtgränsen. När gruvan var aktiv så dog en ung man som kallades för Jonatan Ericsson, och han blev bara strax över tjugo år när olyckan inträffade, Det händer hela tiden mystiska saker i kolningsbergsvägen i natte tid. Ibland när man åker på vägen så kan man se skepander som bara försvinner hux flux, en man som står bredvid vägen som bara försvinner ibland i tomma intet. Detta är en sann berättelse som bara dom som bor i kolningsbergsvägen känner till detta. Ha en bra fortsättning.

Ny säsong på Österbybruks herrgård och nya upplevelser! Kom in på herrgården för att se till allt innan den guidade turen, när jag hör en hög smäll. Svårt beskriva ljudet men jag uppfattade det då som någon slog igen en dörr väldigt hårt. Gick runt ett extra varv, kollade fönster och dörrar men ingen där. Efteråt fick jag en förklaring till ljudet. En äldre herre på bruket berättade att när konstnären Bruno Liljefors bodde på herrgården, brukade han övningsskjuta där inne. Liljefors var en passionerad jägare men hade inte tillgång till plats för övningsskjutning. Han löste problemet genom att öppna alla dörrar inne på herrgården. på så vis fick han en skjutbana på c:a 50 M. Och ibland kan man fortfarande höra honom skjuta därinne.

När jag var lite sov jag själv på mitt rum. Jag var ca 5år och hade en bänk som man lyfte på ryggen så blev de en skolbänk. Men till historian. När jag sov på rummet en natt så kommen en flicka i min dröm. Hon var så söt. Men av någon anledning vaknade jag. När jag slog upp ögonen så kände jag mig iaktagen. När jag kollade mot min tv står den flickan som jag drömde om. Hon pekade på min bänk. Efter en stund så kom det armar upp bakom bänken. Jag skrek men det kom inget ljud. Det kröp fram en man så hade halva huvudet avslaget. Han kröp upp i min säng och stod på alla fyra över mig. Det kom svart rök ur hans mun som han blåste in i min öppna mun. Manen och flickan försvan efter en stund. Och då kom ljudet av mitt skrik fram. Pappa kom in och jag sa att jag blev rädd. Men sen kom mamma. Hon vist vad som hade hänt och lätt mig sova hos dom. Sen den dagen har manen och flicka kommit tillbaka flera gånger. Den dagen sa min mamma till pappa att jag har fått min krafter och jag är starkare än min syskon. Och att det var dax. Som 5åring hoppas men på att man drömmer och att såna saker inte finns. Men när det händer flera gånger så vet men om att det inte är en dröm och inte om den kommer på dagen.

Hej Det är så att det här hände för inte så väldigt längesedan utan nu i år, egentligen är det flera händelser som inträffat men just den här är faktiskt något jag inte tidigare varit med om. Måndag natt kanske kl kan var runt 01.00 på natten vaknar jag och min man av att yngsta dottern fullkomligt håller på att skrika livet ur sig fullkommmligt hysteriskt, vi rusar in i hennes sovrum och stämmningen är så kompakt och jag då som känner av andar/spöken och vet att det är rörelse i min lägenhet som ligger ovanpå gruvorna i den lilla ort jag bor försöker desperat få ut min dotter från rummet då jag känner att någon står och bara spänner blicken i mig från hörnet av hennes rum, dotter skriker om att det känns som myror i hennes säng eller att någon holler på att ta och peta på henne fullkomligt vettskrämd är hon. Vi blir tvingade av henne att skaka täcket kuddar ja allt för att bevisa att det inte finns något eller någon i hennes säng, min man får ut henne ur rummet och lagt henne i våran säng, där hon tillfälligt lugnar ner sig, men spänningen finns kvar i hennes rum, senare börjar det bråkas och rumstreras inne hos våran tvååriga son och det har det tidigare också gjort då tom sängen har gnisslat och skakat och röster har hörts det är en kuslig spänning i lägenheten detta liv håller på i flera timmar och det slutar med att vår dotter säger att någon sitter/hoppar på sängen efter detta vägrar dottern sova i sitt rum mer, denna story är sann vi tror att all denna aktivitet beror på att genom sprängningarna i gruvan under så vid vissa tillfällen öppnas så kallade portar var andarna kan komma igenom och detta är inte första gången något sådant här händer oss, folk vi talat med tror att eftersom jag är känslig för andar och liknande så söker dom sig till mig på något vis men jag vet inte. Är det fler som varit med om liknande. Lisa

Jag vill dela med mig lite av några upplevelser från mitt barndomshem. Huset där jag är uppväxt i är från 1700-talet och är ett väldigt vackert hus med många rum.Jag har inte upplevt huset som oroligt under min barndom och trivs än väldigt bra där.Hyresgästerna innan oss ville såklart berätta alla möjliga konstiga spökhistorier när vi skulle flytta in i huset. mina föräldrar trodde inte på spökhistorierna och skrattade bort det. Men några veckor efter att dom flyttat in och allt var färdig möblerat , började konstiga saker att hända. oftast hörde dom smällar från källaren sent på kvällen. när dom gick för att titta fanns inget där. Men dom mesta konstigheterna hände i tv rummet, där tavlor och möbler helt plötsligt kunde ha bytt plats under natten. min mamma blev väldigt nyfiken och frågade den tidigare ägaren till huset om han hade upplevts samma sak. han berättade då om en händelse på midsommar natten , då han hade haft många vänner på besök. två av dom hade bott över och fick använda tv rummet som sovplats. under natten hade dom väckts av att en dam gick runt i rummet med ett barn bärandes i famnen.efter den berättelsen vågade ingen såklart sova i det rummet.Många i min familj har inte upplevt nåt konstigt eller oroväckande. oftast har det mest handlat om knackningar och att nån rör sig på övervåningen. men jag för den delen kan minnas en gång för längesen då jag kanske var runt 10 år. Jag hade just kommit hem från skolan och mina syskon o föräldrar var inte hemma. Vi har tv rummet precis brevid köket och man kan titta in till tv rummet från köket. Jag kommer ihåg att jag skulle ge våran katt mat och var väldigt koncentrerad på det. Då och då såg jag att katten blev uppmärksam och började observera rummet brevid. jag tittade in i det mörka rummet , men såg inget.efter ett tag började jag att tralla på en gammal visa från skolan .mina ögon sneglade in mot rummet och just i detta ögonblick blixtra det till som när man tar ett kort. i det väldigt starka ljuset sken en gestalt upp liknande en liten flicka. hon log och såg nästan ut som min lillasyster när hon var mindre.hon satt långt in i rummet och nästan gömde sig lite. allt gick väldigt fort och jag hann inte reagera sen hon var borta.jag skrek och sprang mot dörren i all världens fart och sket i skorna. i bara strumpor sprang jag ut mitt i vintern. som tur är har jag min farmor och farfar som grannar och sprang i riktning mot dom.min farfar blev bekymrad när jag berätta allt och han föreslog genast att åka hem och titta vad det var. lite tröst och mod sedan tog vi bilen hemåt. Vi tittade i hela tv rummet men kunde inte hitta nån förklaring. helt plötsligt ringer telefonen i köket och jag springer för att svara. men i andra änden av luren hörs ingen.nästan som att nån ville säga nåt viktigt från andra sidan. efter den dagen har ingen sett flickan längre och huset har blivit mycket lugnare. kanske jag skrämde iväg henne och vågade inte ta kontakt mera. tycker nästan nu att det är lite synd att hon försvann. huset har blivit så läskigt tyst på sistone.det enda som hörs är råttorna som gnager på väggarna.fast jag vet att jag inte skulle vilja vara med om en sån upplevelse igen. jag tror att dom förstår att jag inte är redo att möta på dom. och dom tar det med full respekt.

EN HELT SANN HISTORIA Många gånger har vi ställt oss frågan: finns det spöken? Jag har alltid svarat nej på den frågan, men nu har jag ändrat mig och är HELT säker på att spöken finns. Det hela började med att jag var på väg till mitt jobb. Jag jobbar som sjuksköterska och börjar väldigt tidigt på morgonen. Det var i princip bara jag ute när jag gick längs med vandringsleden. Jag hörde ett ljud uppifrån skogen, men tänkte att det är säkert bara en älg eller ett träd som går av. Jag fortsatte gå. Efter cirka 10 minuter hörde jag ljudet igen… denna gång klart och tydligt, som att det var precis bredvid mig. Jag spejade upp mot skogen, och fick se något som fick mina ögon att slockna. Det hängde en kvinna ut från ett berg, och hon stod i brand. Hennes hår, fingrar, kläder, ja hela hon brann. Jag hörde ett fruktansvärt skrik, sedan någon som skrek: SHE IS ON FIRE, SHE IS ON FIRE! Jag kunde känna värmen från elden, och hörde eldlågorna frusta. Jag blev så chockad, och bara stod och glodde. Men plötsligt tystnade skriket tvärt, och elden dog ut. Jag tittade upp, men såg inget. Jag förstod inte ett dugg. Hade jag bara inbillat mig allt? Det var ju så verkligt… jag bestämde mig för att klättra upp för att se efter om jag såg något. Väl uppe fanns ingenting. Jag letade runt en stund, men fann inget. Plötsligt slog det mig att jobbet väntade, bäst att klättra ner. När jag vänt mig om och gått några meter, kände jag en frätande lukt. Det luktade bränt, bränt så in i helvete. Jag vände mig om och såg något svart. Jag gick lite närmare och såg att det låg aska på marken. Det rök lite av det, och luktade fruktansvärt. Jag vet fortfarande inte vad det här var, kunde det varit ett spöke? En häxa som brändes på bål? Var det bara inbillning? Jag kommer nog aldrig få veta svaret, men en sak är säker. Jag går aldrig den vägen till jobbet igen…

Det jag ska berätta hände för tre år sedan,i mellersta Sverige. Jag skulle hämta min pojkvän på en fest.Jag hoppade in i bilen och körde iväg. Det var två mil att köra till festplatsen, på små, krokiga vägar, omringade av mörk skog. Jag tyckte det var ganska obehagligt att köra på just en väg, eftersom den svängde hela tiden och dessutom var väldigt smal. När jag körde förbi ett visst parti av vägen tänkte jag på det som hade hänt där för några år sedan. Två tjejer hade förolyckats där inom loppet av tre veckor. Den första tjejen hade blivit påkörd av en mötande bil när hon körde moped. Hon dog direkt. Den andra tjejen dog tre veckor senare, då hon gick på väg – grenen helt klädd i svart och utan reflexer. En bilist, som inte såg henne, körde på henne. Hon dog också direkt. Till minne av de två flickorna fanns ett minnesaltare vid väggrenen, med fotografier, gravljus och lyktor. Jag rös när jag körde förbi minnesplatsen och försökte hålla ögonen på väggen. Jag var livrädd för att köra på någon, så därför höll jag mig långt in mot mitten av vägen. Plötsligt såg jag något som sprang över vägen. jag bromsade blixtsnabbt, precis i tid för att se två nakna fötter, utan någonting mer, som sprang över vägen. De var liksom genomskinliga och suddiga. Det är svårt att förklara, och det låter säkert väldigt löjligt, men jag blev fruktansvärt rädd och satte foten på gaspedalen. När jag hade kört bara en bit fick jag min nästa chock. Det var en gestalt, som gick vid sidan av vägen, helt klädd i svart. Jag såg den inte föränn jag var mycket nära.Jag tänkte irriterat "att de aldrig kan ha reflexer på!"och vände mig om för att titta på varelsen när jag körde förbi. Varlesen vände sig mot bilen, kanske för att titta, men det enda jag såg var att den hade en huva uppdragen över ansiktet. När jag vände mig om för att titta igen, var varelsen borta!Som uppslukad av mörkret. jag blev väldigt rädd, men bestämde mig ändå för att gå av bilen och se efter, så att det inte hade hänt något. Även om jag visste att så inte var fallet, fick jag för mig att jag hade kunnat köra på varelsen utan att märka det… Jag gick av bilen, och tittade i väggrenen efter figuren. Jag ropade till och med och frågade om någon var där. Inget svar, och tystnad överallt. Jag rusade tillbaka till bilen och körde därifrån. Sedan dess har jag försökt att undvika spökvägen.