Jag brukar spendera mycket av min tid på mitt rum, som självklart ligger på vinden. Jag och min familj bor i ett gammalt hus som är byggt sent på 1800-talet. Min styvfars farfar ägde huset, men han gick bort för ganska längesen. Hur som helst så låg jag i min säng uppe på rummet och läser en SOLO tidning. Plötsligt hörde jag steg utanför mitt rum. Jag som är ganska rädd av mig ligger blixtstilla, blek i ansiktet och bara kollar ut i tomma intet. Vågar inte röra en enda min. Men efter några sekunder som kändes som timmar vågade jag mig ut i hallen utanför mitt rum. Jag öppnade dörren och såg med stor lättnad att det va mors katt som hade orsakat stegen. Så jag lät sötnosen komma in till mitt rum och kela. Någon minut senare gick jag ner och ut för att röka. Men min mor hindrar mig. Jag ser att hon gråter men hon försöker dölja att. Jag frågar vad som står på och hon säger med gråt i halsen att hennes älskling gått bort. Jag blev förvånad och frågar om hon menar min styvfar, men då säger hon att det är hennes katt hon menar. En kall kår går längs ryggen på mig. Jag vänder på klacken och går till toan. Jag kollar mig i spegeln och ser hur min ansikte blivit kritvitt. Andra kanske hade gått upp till vinden för att kolla om "spök" katten fortfarande va kvar men jag vägrade gå upp så jag tvingade min lillebror att hämta mina kudder och täcke. (va ska man göra? jag va ju skiträdd) Den natten sov jag i soffan. Men vaknade av att någon satt på soffan vid min mage och tittade ut rakt i luften. Sedan tittade gestalten på mig. Ännu en gång reste nackhåren på mig och jag började svettas fruktansvärt mycket. Vågade inte röra mig, och plötsligt så lutade sig gestalten över mitt ansikte. Måste jag säga att jag trodde jag skulle skita på mig? Jag försökte skrika men inte ett ljud kom. Efter några ögonblick försvann gestalten och jag hörde mig själv skrika som en stucken gris. Min styvfar som hörde mig skrek till mig och frågade vad jag höll på med. Men jag svarade inte. Jag låg med huvudet under täcket och grät. Sen dess har jag inte sett gestalten igen. Men hört ett och annat steg utanför mitt rum. Jag kan ju säga att jag aldrig sover i den soffan igen.

Detta är två historier som mina föräldrar har berättat för mig. Det ena hände innan jag föddes och mamma och pappa bodde i en lägenhet i Tranås. En trappa upp bodde en kvinna som mina föräldrar var vän med, framför allt pappa (ingen otrohet inblandat, hehe). Den här kvinnan tog vid ett tillfälle livet av sig i lägenheten. Innan hon gjorde det hade hon bett pappa komma upp en sväng och när han väl kom upp gav hon honom en cigarettändare med något speciellt motiv (pappa röker). Hon hade sagt att hon ville att han skulle ha den som ett minne av henne och pappa undrade givetvis vad hon menade men tänkte väl ändå inte så mycket på det just då. När hon senare tog livet av sig förstod pappa vad hon menat. Nåja, en kväll efter hennes bortgång satt mamma, pappa och några kompisar till dem i köket och spelade kort när de hörde ljud från den döda kvinnans lägenhet i form av glas och tallrikar som åkte i golvet och möbler som flyttades, fast de visste att ingen kunde vara där, de enda som hade nyckeln dit var pappa och hyresvärden. Mamma trodde förstås att det var hyresvärden för vem kunde det annars vara, men varför skulle han slå sönder allt porslin? Hur som haver, mamma gick upp, låste upp dörren men kunde ändå inte öppna, dörren gick tydligen inte att rubba. Hon gick tillbaka ner till pappa och bad honom gå upp. Han gick upp,låste upp dörren och gick in. När han kom in var det som att gå in i en vägg av is…det var iskallt i lägenheten och inte en glasbit eller krossat porslin någonstans. Möblerna stod där de skulle och allt såg bra ut. Pappa gick tillbaka ner, berättade vad han sett eller inte sett och resten av kvällen var det tyst. Detta hände ytterligare en gång till innan kvinnans lägenhet tömdes av hennes nära och kära och innan mamma och pappa flyttade därifrån. Den andra berättelsen är om något som mamma tydligen varit med om. Det var när jag var väldigt liten, bara några månader gammal, det var natt och mamma och jag låg och sov. Vid ett tillfälle vaknade mamma av att hon frös och märkte att hon inte hade något täcke på sig. Hon tänkte givetvis att hon sparkat av sig det i sämnen, drog på sig täcket och var precis på väg att somna in igen då hon kände hur täcket drogs bort från henne och någon tog tag i hennes ena fot fast ingen var där. Hon blev vettskrämd, tog tag i mig (som låg och sov i min säng) slängde på oss kläder och for ut i bilen och körde till pappa(pappa var hemma hos en av hans polare över natten då han skulle hjälpa honom med renovering). Pappas kompis bodde inte alls långt ifrån oss då. När mamma kom till pappas kompis berättade hon för pappa och trots att han varit med om det där med kvinnan något/några år innan visste han väl om han skulle tro på henne men mamma såg i alla fall till att aldrig sova ensam hemma igen efter det. Själv har jag aldrig vetat vad jag ska tro och om jag ska tro det men visst är jag öppen för det övernaturliga, jag har bara aldrig själv varit med om något, bara hört berättelser från andra. Men varför skulle mina föräldrar ljuga…? Nåja, det var i alla fall lite historier från mig. Ni väljer själva om och vad ni ska tro, själv vet jag inte. Det är ju som sagt bara vad jag har hört.

Jag var med om ett par läskiga saker på bondgården Sjöberga utanför Linköping. Det började första kvällen på gården, jag och mamma hade hyrt en stuga utanför hästhagen. (Med två våningar). Det var bara jag och min kompis C som upptäckte det. C skulle på toa och jag var i vardagsrummet medens mamma var hemma hos bonden. Jag hörde att C öppnade badrumsdörren och hon sa 'bu!'. Jag trodde hon lekte något men när hon kom sa hon 'hur kom du hit så fort?' Sen sa hon att när jag ryckte i handtaget på badrumsdörren så låste hon snabbt upp och skulle skrämma mig. Men jag var inte där. Jag förklarade att jag var i vardagsrummet hela tiden. Hon trodde på mig eftersom när hon slängde upp dörren till badrummet för att skrämma mig skulle jag aldrig hunnit undan. Men jag visste inte om jag skulle tro henne. Hon kanske skojade med mig. Men fler saker hände. På kvällen när vi såg Titanic satt jag på golvet och C i den lilla soffan. Mamma var på övervåningen. Plötsligt stängdes tvn av. Vi tänkte att det var strömmen. Så vi gick och la oss, men när vi gick ut från vardagsrummet sattes tvn på igen, men filmen åkte ut ur dvd-spelaren av sig själv. Men vi brydde oss inte särskilt mkt. Vi släkte lampan när vi skulle sova. Men 4.40 på morgonen vaknade vi när lampan tändes och sen välte ner på golvet. Det blev ett väldigt oväsen och vi blev rädda. Mamma fattade inget och trodde det var vi, så hon ignorerade oss. Vi kunde inte somna om och bestämde oss för att rida ut lite istället. När vi kom tillbaka efter ridturen var klockan 7 på morgonen. Vi skulle äta frukost och när C skulle sätta sig på sin stol föll den omkull. Bara några sekunder senare öppnades det låsta skåpet i köket. Vi gick dit och där inne låg ett gammalt kuvert som var öppet och tabletter. Efter det med stolen började vi förstå att det var varken jag eller C, det var altingen ett eller flera spöken. Detta var bara det som hände de första två dagarna av de sju dagar vi tillbringade på Sjöberga. Det hände värre saker än detta. Kanske jag kommer skriva mer om det. Hoppas någon tror mig.

Är väl ingen spökhistoria men… Min farmor dog förra året av ålder. Men innan hon dog så hade hon berättat för min pappa att hennes gamla klocka hade börjat låta när den inte skulle det, den skulle låta vid varje timme men lät lite då och då. Min farmor sa att hon visste att hennes föräldrar och släktingar ropade på henne och att det snart var dags. Hon dog inte långt efter det och efter hon dog har inte klockan låtit mer än vanligt. Jag som aldrig har trott på övernaturliga saker fick mig en chock, min farmor visste att tiden var kommen och att hon skulle möta hennes släktingar på andra sidan. Fint tycker jag! Känns bra att hon tog det så bra och jag hoppas jag också gör det när min tid är inne… ta hand om er

Det här händer nästan varje kväll. Jag går och lägger mig sist så jag är ensam när jag gör det. Jag går och hämtar min tandkräm och går till toan. Hela vägen (ca 10 meter) är det någon bakom mig, när jag är inne på toan och när jag går tillbaka. Man är iaktagen överalllt i huset utom i mitt och min systers rum. Igår kväll var det något nytt. Det var fler tror jag. De gick runt mig hela kvällen. Man hörde massa ljud från ställen ingen var på för alla sov. Jag har även sett mörka vålnader när jag har suttit vid datorn. Jag skrev ju att de inte är i mitt rum. Men dom är i väggarna och taket och knäpper. Visst material rör på sig men jag tror knappast att de knäpper delar av vissa smålåtar. Eller dunkar med vedträn eller nå i takets hörn. I mårrse när jag vaknade var jag helt ensam. Mina småsyskon hade gått till fritids. Bara jag och katten var hemma. klockan är väl halv elva. Katten ligger i soffan. Då hör man ljud från många ställen. (vårat hus är långt och stort med en våning.) Nån är i köket, nån badar, nån leker med dockor i min systers rum. Men ingen är hemma. Katten kollar ofta på något som rör sig. Flera gånger springer hon in i mitt rum. Jag tar ut henne flera gånger men hon springer tillbaka. Sist jag tog ut henne stängde jag dörren och hon springer under den andra soffan. Ibland hör man klart och tydligt hur nån går uppe i köket.(en halv trappa upp) Man kan tillochmed höra tv:n stå på och vara på mtv men när man kollar är den av. När katten satt i fönstret bakom mej hör man att nån är i rummen framför mej. Inte kul. Jag hade tillochmed på mig ett kors och en vikingaorm på mej igår för jag var så rädd. Det hjälper inte mot dom men det hjälper mig att lugna ner mej. Många säger att spöken inte kommer fram på dagen och inte tål kors och gud, men så är det inte. Här är dom alltid framme och det spelar ingen roll om man har på sig kors eller nånting liknande som ska driva bort demoner.

Jag bor i ett gammalt hus från 1930-talet. Innan min familj bodde där bodde min farfar där som köpte huset av en skomakare som jag inte vet så mkt om. Iaf, min farfar dog för två år sedan och min mormor har varit död i fem år. Och ibland hör jag steg som boörjar i trappen och fortsätter igenom rummet innan mitt rum och sedan in i mitt rum ca. fem steg. Precis innan mitt rum knarrar golvet asmkt, oundvikligt att gå över där utan att det låter och när detta "spöke" gick in i mitt rum hördes det väldigt tyst att det knarrade. Jag har inga husdjur. Och detta har hänt upprepade gånger när jag hade sängen på det stället min farfar hade sängen men när jag flyttade sängen har detta upphört. Två av mina kompisar har även hört det på två olika nätter, jag själv har hört dessa steg två gånger och att det gått nån mitt i mitt rum en gång. Och ibland när man går på mitt rum så låter ett av mina skåp på grund av att golvet lutar och ibland när ingen ens går på golvet i mitt rum kan skåpen börja "låta". Och en gång när hela familjen var ute i trädgården så smällde altandörren igen. Det var helt vindstilla ute. Jag har även åtskiljiga gånger sett en vit skepnad i min systers rum, det har även en av mina kompisar sett några gånger. Känner mig iakttagen hela tiden typ och ibland är det nån som stryker en på huvudet. En gång kändes det som om nån satte sig på min säng oxå, men reste sig efter ca. fyra sekunder. Förlåt om det var rörigt berättat. Vell bara veta om detta kan klassas som övernaturligt elr bara inbillning. Jag tror på spöken.

Det har varit mycket läskiga saker som har hänt i mitt hus. När jag har varit hemma själv, har jag hört fotsteg gå fram o tillbaka på övervåningen (Bor i ett 2 våningshus.) När jag har kollat på Tv har den bara mitt i allt stängts av sig, o när jag har satt på den igen, stängs den av. Ljudet har inte heller funkat och när jah ska sova känner jah hur någon betraktar mig… När min hund Tito hade svalt ett ben fel och satt de i halsen, sa jah att han kommer dö. Dagen efter dog han… Det mest läskigaste var när jag o en annan kompis satt o pratade om min farfar, Vi hade varsin colaburk och jag hade cola kvar i den, men kolsyran var borta… När vi pratar on honom så hör vi att det är någon som skakar min colaburk, eller sprättar mot den och samtidigt hör vi kolsyran som far runt. Detta hände upprepande gånger o de var värst när jag var sjukt rädd och hållde hans hand pågrund av rädslan. Sen så började jag gråta och han berättare att de kändes som om någon försökte strypa honom och viskade "Gör henne glad igen". Kan de ha varit Farfar som gör detta? En annan kompis har sett min förra hund, Kompis, springa, o jag har en kompis som stannar upp mitt i allt när hon har kommit innanför dörren. Det spökar överallt där jah bor. Men den starkaste som jah känner av är den som finns i en utav toaletterna, Han finns oxå i tvättstugan och garaget… En annan sak som jag har tänkt på är att jag har börjat drömma konstiga drömmar. De handlar bara om min farfar, och hans liv. Det är som en dröm… Han vart slagen när han var liten, och en gång när min pappa var riktigt förbannad på mig o tänkte slå till mig stannade han bara upp. Är detta hans Bevis på att han finns där för mig? Att han vill skydda mig? Jag förlorade min farfar 2008, och min ena hund Kompis 2004. Min andra hund tito förlorade jag 2009.

Min berättelse är en verklig historia som hände mig själv för några år sedan. 2002 gick min bästa väninna hastigt bort och sorgen var jätte stor, en dag får jag och mina andra två väninnor förfrågan från hennes mamma, om vi har lust att hålla koll på deras lägenhet, se till katterna, ta hand om post, blommor och sånt medans de åkte på semester. – visst inga problem sa vi, två eller tre dagar senare sade mina vänner att jag fick gå upp och ta hand om lägenheten själv. Bara det gav mig en klump i magen för det innebar att jag var tvungen att gå in i min väninnas rum som stått orört sen hennes olycka, men jag åtar mig uppdraget och går upp till lägenheten. Det mystiska jag utsattes för börjar redan när jag kliver in över tröskeln, båda katterna kommer fram och stryker sig mot mina ben och jamar och håller på, jag blir väldigt förvånad över detta beteende då hon-katten var väldigt skygg och tillbakadragen mot människor, men jag gör mina sysslor med katterna runt benen hela tiden, familjen har en rätt så stor matsal där jag sätter mig mitt på mattan för att gosa med katterna….plötsligt känner jag en hand på min vänstra axel och jag vet att jag är helt ensam, han-katten som sitter i mitt knä stelnar till, han stirrar på en punkt ovanför min vänstra axel, jag som sitter där stel av skräck vågar inte vända på mig men jag ser spegelbilden som reflekteras i kattens ögon…där står min bortgångna väninna…likblek och alldeles skakis skyndar jag mig ut ur lägenheten låser dörren och springer ner till busshållplatsen där sitter en före detta lärare till mig, han skrattar när han ser mig och säger – du ser ut som om du sett ett spöke. jag vänder mig emot honom och svarar – jag tror det är precis vad jag gjort. Vad tror ni?

Jag driver ett gym i en liten norrländsk by och jag bor vägg i vägg med gymmet och nu ha det börja hända märkliga saker. Det började igår natt det lät som att det kom in nån i gymmet runt 3-4 tiden på natten hörde som smygande fotsteg.Så ja klev upp och lyssnade och tänkte vem i helsifyr kunde det vara den här tiden. Så ja smög upp och lyssnade och stegen kom närmare och närmare. Då hörde ja som att nån skulle sätta sej i soffan ute i hallen i gymmet.Jag smög in i data rummet som ja har som ett litet kontor. Då hör ja hur väl som hellst att det är ju nån som sitter i soffan och det är ju bara en gipsvägg i mellan så det hörs väl. Ja bli hyffsat rädd kan man säga hämta vissa till hyggen och står och lyssnar och hör att den kliver upp och hasar runt in på toaletten och in i gymmet riktigt livligt. Min första tanke är att det är en ute liggare eller tjuv som hade lyckats slagit koden rätt. Det sjuka va att från kl 4 till kl 8 hade ja nån i gymmet hela tiden. Ja sa inget ja bara lyssnade va rent utsagt dö rädd. Så nu inatt hade ja lagt på säkerhets lås spärren så att man inte kommer in fast man knapprar in rätt kod. Men nu inatt hände samma sak igen.. Jag vaknade till kl halv 4 ca tog ett glas vatten och gick och lade mej släckte lyset. Just när ja släckte lyset hör ja som en dörr som öppnas. Sen hasande fotsteg han låter riktigt tung. Stöter till toa dörren går in i gymmet kommer tillbaka går in till toan igen och grejar med nått. Sen ha det här upprepas säkert sex gånger inatt från kl 4-6 på morgonen jag har hojtat flera gånger men det värka inte bry sej. Så nu har ja lyset tänt i gymmet men ha även hört ljud fast inte lika starkt. Så nu inatt ska ja snacka ihop med några kompisar om vi skulle prova sätta upp en webb kamera eller nått sånt i hallen. För jag är 100% säker att den kommer tillbaka.

åh ehrregud vad jag har varit elak tidigare. Jag läste precis "spöket i pensionatet" och kom på hela grejen med övergivnia/nerlagda söderbysjukhus i salem. Tidagare, kanske 5 eller 6 år sedan, så drog jag och några kompisar dit för att det är så många som dött där av TBC och tänkte att det var värsta guldgruvan för alla slags spökerier.. Hur som helst var vägen dit väldigt kuslig innan de byggde om sjukhuset till lägenheter, så under den tiden hann vi skrämma upp varandra och vi lyckades jäkligt bra. Vi visste, eller rättare sagt ALLA visste hur man tog sig in, sjukhusets undre våningar hade använts av alkoholister och pundare kanske lite för länge? Lamporna i korridorerna kunde man fortfarande tända och hela grejen med att vara där inne var helt galet. Vi lurade dit yngre grupper kanske 2 eller 3 klasser under vår egen och när vi fått klartecken om att de skulle dit tog vi oss dit före och placerade oss i ytterkanterna av korridorerna och lämnade lamporna på, som släcktes en efter en från korridorenas bortre väggar och in mot mitten.när de väl kommit ungefär halvvägs till mitten stod jag längst bort och tröck av elekrisiteten. och massa skrik och flickor som fick andnöd med pojkar som vill hävda sig samtidigt som de kissat i brallan, släcker en annan kompis till mig ner från andra sidan och då kutar de stackars nyblivna tonåringarna och skriker skulle inte förvåna mig om de grät heller! hahahah Det var verkligen jätte roligt och hoppas vi var grunden till mycket omtalade spökhistorier för de lite yngre! Vart jag ville komma med det här är väl att man kanske inte ska tro att allt som händer har med spöken att göra, även övergivna ställen kan kan vara hemsökta av något mindra övernaturligt. (jag själv älskar allt som är övernaturligt och vill att saker ska hända mitt framför näsan på mig så att jag kan skita ner mig, men det tycks aldrig vara läskigt nog..)