Jag har varit med om en del underliga händelser. Men jag tänker endast dela med mig av en som berörde mig djupt. Det var en kväll för några år sedan då jag satt i soffan och tittade på film med min familj. Helt plötsligt träffas jag av en enorm rysning som sprider sig genom hela kroppen och jag hör en röst nära mitt öra alt inom mig eftersom jag inte kunde avgöra vart det egentligen kom ifrån, som viskar snabbt "Hej då". Det har Aldrig hänt tidigare och Aldrig hänt igen. I fasa fruktar jag för att någonting hemskt skall ha hänt. Utan att regera på att det var en konstig upplevelse tittar jag snabbt på klockan för att memorera klockslaget eftersom det kändes viktigt inom mig att göra det. En timma senare ringer telefonen. En av mina nära anhöriga hade avlidit just det klockslaget jag hörde rösten och tittade på klockan. Var det Hennes sätt att ta farväl eller råkade jag bara uppleva denna underliga händelse av en slump just samma dag och klockslag?

det var en morgon när jag skulle till skolan när ja var typ 8-9 år så var de en alkis på gården som bodde längst bort i våran lägenhets länga han bodde längst ner. en morgon när jag skulle till skolan fick jag för mig att ta en annan väg till skolan som gjorde att man gick förbi hanns lägenhet när jag kom närmare hans lägenhet så såg jag att hans balkong dörr var öppen jag funderade på att gå in men jag gjorde inte de. jag gick vidare till skolan. när skolan var slut så skulle min mamma hämta mig . då frågade jag henne om mannen som bodde i den lägenheten var död ja sa hon hur visste du det. senare så fick vi veta att han hade hälsat till en av hanns vänner att han skulle hälsa till mig. hela den natten hade jag sovit jätte oroligt. om jag skulle gått in i lägenheten så skulle jag kanske ha räddat honom för de sa att han dog mällan 7-9 på morgonen jag gick till skolan halv åtta. men de vet man aldrig han hade gjort sig i ordning för han hade planerat att ta livet av sig.

Huset jag bor i är runt 80 år gammalt, ett trähus ute i skogen vid en sjö. Huset har byggts ut ett antal gånger, vi har byggt ut övervåningen med två rum. Jag själv bor i den äldsta delen av övervåningen (vilken är runt 80 år, alltså original) Min farfar har bott i det här huset innan min familj flyttade hit, han gick bort två år efter vi flyttat hit. Sedan han gick bort har det hänt en del saker här i mitt rum vilket även var hans sovrum. Det börjar med att man vaknar helt klarvaken runt 00:00 på natten och bara inte kan sova. Då kollar jag runt i rummet bara av nyfikenhet. Då ! Hör jag steg komma upp för den knarriga trappan, går igenom rummet innan mitt rum och slutligen cirka fem steg in i mitt rum. När detta hände hade vi inte byggt ut övervåningen så det kan inte varit min syster. Detta har jag upplevt två gånger, det händer bara när man har dörren öppen. Min bästa vän som också tror på spöken har hört dessa steg ett antal gånger också. Vid vissa tillfällen hör man steg i mitt rum också. En gång när jag av nån anledning hade sovit med huvudet i fotänden av sängen så hade jag vaknat och jag tog upp min mobil för att smsa, då jag känner att nån hastigt som attan sätter sig och reser sig från hörnet på sängen bakom mitt huvud. Jag reagerade inte först men fem sekunder efter twista jag mig runt och la mig med huvudet mot hörnet jag känt rörelsen, men jag såg inget. När "det" satte sig och reste sig tog det bara högst en tiondels sekund för att resa sig efter den satt sig, allt gick så fort. I den nya delen av övervåningen har min syster sitt rum, min farfar har aldrig varit där i mänsklig skepnad. Men ibland när man sitter och kollar på TV i rummet utanför och hennes dörr står på glänt när det är mörkt kan man se en vit dimmig skepnad röra sig sävligt förbi dörren i hennes rum, men man kan bara se den i ögonvrån. Detta har även min bästa vän upplevt ett flertal gånger. För ett tag sen så kunde man höra små "plopp-ljud" (sånna man gör med läpparna) lite här och var i mitt rum, en gång hörde jag det cirka tio centimeter från mitt ansikte. Jag känner mig konstant iakttagen på mitt rum, gamla övervåningen och källaren. Jag skulle gärna vilja se en riktigt detaljerad skepnad så jag vet att jag inte håller på att bli galen… Hör saker hela tiden men orkar inte bry mig längre.

I början när jag var mindre, trodde jag inte på spöken. Men det skulle jag har gjort. Jag var cirka nio år när min farfar dog. Han var stark och levde mycket längre än läkarna sa att han skulle göra. Men efter ett tag började han att må sämre, läkarna sa att han fick inte sova tillsammans i samma säng som i farmor, så han fick sova i de rum jag ligger i nu. Det är här berättelsen börjar… En tidig september dag, vaknar farfar för att ta en kopp kaffe, han hälsar på farmor och de pratar en stund. Efter en timme ungifär, så säger farfar att han är trött och går och lägger sig igen, blir först chockad, men sen så lugnar hon sig och sätter sig och läser Smålänningen. Men när farfar inte går upp efter en timme så börjar hon bli orolig, hon smyger tyst in i farfars rum och tittar till honom, memn till sin förskräckelse, så ser hon att han ligger livlös i sängen, hon slänger sig ner brevid honom och börjar gråta. Under tiden detta händer, så åker min pappa till farmor och farfar för en viss anledning. Han har försökt att få tag på de hela förmiddagen men ingen hade svarat via telefon, så han åker dit. Han ringer på klockan, men ingen öppnar, dörren är låst men han vet vart nycklen är, så han öppnar dörren. Han ser att ingen är hemma, men någonting säger honom att han ska gå dit ändå. Han ser farmor ligga brevid farfar och gråter, han slår sig ner brevid farmor och tar tag i hennes hand, sedan ringer han ett samtal och säger att det ligger en död man hemma hos farmor. Människorna kommer direkt, plockar undan farfar och farmor och pappa sitter vid köksbordet och gråter… Efter begravningen och alt som hänt, så flyttar pappa in i huset där farmor och farfar bodde. Jag får ha det rummet där farfar dog. Först ville jag inte, fast jag var tolv år. Men efter ett tag så började jag sova där, första gången kände jag att det blev minusgrader i mitt rum. Jag hade strumpor, byxor och tröja. Men jag somnade, dagen efter var jag sjuk. Pappa undrade vad som hänt, jag sa att det var kallt inne i mitt rum, han sa: du bara inbillar dig. Men senare på dagen då pappa skulle spela tennis, så här jag fotsteg uppför våran trappa, jag springer in i pappas rum och gömmer mig under täcket. jag känner att det börjar bli kallt, men sen blir det varmt, jag drar mig ut ur täcket. Någonting säger mig att jag ska gå in i mitt rum, sängen som jag bäddat, ser ut som om någon nyss legat i den. jag börjar gråta och springer ut på gatan och står där ett bra tag. Jag säger ingenting till pappa, ingenting. Efter ett tag efter detta hänt, så är jag åter hemma och pappa spelar tennis. Jag läser en bok i mitt rum, men jag hör fotsteg i trappan och en massa mumlande, denna gången blir jag inte rädd, utan förbannad, jag skriker: VAFAN VILL DU?? jag springer in i vardagsrummet och sitter där. Det spöregnar ute, jag hör fotsteg och mumlande… Sen säger jag, gå härifrån och kom aldrig tillbaka. Efter jag sakt det, blir det lättare at andas, luften känns inte lika svår att andas i längre. Men jag känner att någon eller något tittar på mig än idag.. Vem vet, kanske är det farfar?

Lunds Universitetsjukhus har ett anhörighotell. En byggnad som tidigare ingått i sjukhuset på något sätt och som nu är ombyggt till horell/vandrarhem för att man som anhörig skall kunna bo nära och billigt. Bodde där för några nätter sedan.På morgonen ringde klockradion och vi stängde av den. Jag och min fru låg och pratade ca 15 minuter då det plötsligt hörs en mansröst i klockradion som med klar bastämma säger " hallå". Efter det hörs inget mer och jag kontrollerar klockradion och den ÄR avstängd. Bodde i detta rum i fyra dagar och hur man än höjde värmen så var det kallt i rummet.

Två händelser som jag inte kan förklara och som gjorde intryck. Det var på 1970-talet under en period av fem år. Det första häde sig sålunda….vi, personalen tillsammans med avd.läk gick den vanliga morgonronden och står stilla i samtal för en stund. Jag och mina kollegor ser en man gå in i ett av patientrummen. Vi vet alla att patienten var på konsultbesök på SÖS den dagen. Eftersom ingen kom ut ur rummet krävdes det att ta en titt. Rummet var tomt, ingen där…..jag var alltså inte ensam om att se en person gå in i rummet, klädd i rock och hatt fö. Bör tilläggas att vi stod helt nära dörren och kunde omöjligt missta oss på någon komma ut igen. Om det är en spöhistoria vet jag ej, men så gick det till… Den andra upplevelsen hände den sommaren då jag arbetade natt på Gammelbyn som hör till Stureby sjukhus….På den tiden var det stora avdelningar med endast sängbundna patienter. Det var nästan ljust ute, jag satt i dagrummet och vilade benen. Min arbetskamrat hade fått slumra till en stund och befann sig i personalrummet. Jag hör då steg ute i korridoren. Först tror jag att det är min kamrat som vaknat och är på väg till mig men jag ser inte henne. Stegen hörs tydligt men ingen syns till. Nu är jag klart skärrad, kan någon tagit sig in trots lästa dörrar? Jag traskar på, stegen hörs alldeles framför mig. Utanför expeditionen stampar jag i golvet och skriker….Tyst!!!!Och det blev tyst. Min kollega vaknade och när jag frågade vad som pågår på avdelningen, svarade hon som följer…..Jasså, det där, det ska du inte bry dig om, det vet alla som jobbar här, det är inget att va rädd för.Vi skulle ha talat om det för dig. För mig var det en obehaglig upplevelse, det vill jag lova

Februari 2010. Jag var med några jag känner uppe i Storvik, typ vid Gävle. Vi bodde i en villa hos nån vi kan kalla Stefan. Vi skulle sova där en natt. Redan på kvällen så frågade Stefan om vi var rädda för spöken. Detta eftersom han "visste" att förra husägaren gick igen och uppenbarade sig på olika sätt. Han var dock inte farlig. Särskilt mycket brukade spöket framträda i hans dotters rum. Det var där inne jag skulle sova ensam. Jag går sen till sovrummet och lägger mig på madrassen på golvet. Dörren stänger jag förstås. Ligger vaken och lyssnar. Funderar faktiskt på spökeriet som Stefan talade om. Då händer det. Väggen till vänster om mig knakar till utav bara helvete. Nästan mer ett brak. Lät som om väggen skulle rasa ihop. Ca tre sekunder senare knakar väggen framför mig till. Det går kanske en minut. Har lagt mig ner igen raklång. Då hör jag tydliga fotsteg på golvet som närmar sig från väggen där senaste knaket var. Stegen går nästan ända fram till mig. Har då en mycket stark känsla av att någon står där ca två meter bort och tittar på mig. Ingen annan är naturligtvis i rummet då. De är ute i köket och snicksnackar. Efter stegen och när jag känner mig uttittad hör jag en långsam och tydlig väsning. Eller kanske som några tunga andetag. Ljudet var bara nån meter bort så ingen annan kan ha skojat med mig. Det var inte helt mörkt heller så jag kan intyga att ingen annan var i rummet. Lät som när man ska göra en ruta immig av sin egen andedräkt. Detta var obehagligt och jag kände mig hotad på något sätt. Dock så låg jag kvar och somnade senare. Hörde inget mer sen. När jag vaknat och gått upp pratade vi allihop om detta "spöke". Jag sa dock bara att jag hört knarranden och så, inget alls om väsandet. Stefan berättade om sina egna erfarenheter av spöket. Det var som sagt en man som bott där innan som Stefan t.o.m. träffat då han levde. Denna man rökte tydligen mycket cigarrer då han levde och hade därför en röst som var mycket hes. När han sedan gått igen som spöke kunde man ibland höra honom väsa. Stefan härmade det ljud han hört och det lät mycket likt det jag själv hört innan jag la mig. Det gav mig rysningar då det bekräftade mina upplevelser. Stefan berättade även om en kvinnlig vän till honom som sovit i samma rum en gång. Hon hade upplevt att något hade tryckt tillbaka henne i sängen då hon försökt resa sig upp. Som en osynlig hand eller fot. Efter detta samt två andra händelser tror jag faktiskt på spöken, trots att jag tidigare bara skrattat åt sånt.

Det var för många år sen, och jag skulle skjutsa hem min brors svärmor och hennes make. Det var runt jul minns jag och mycket mörkt. Alla i bilen var fulla, förutom jag förstås=) Och gastar o skrattar, min pojkvän satt på passagerarsidan vid mig. Så kommer vi till Södertuna slott. Och en hög smäll ekar i bilen. Jävlar tänkte jag, ett vildsvin, eller en hund kanske. Jag stannar ögonblickligen och rusar runt sidan på bilen. Inte ett märke, ingenting där. Och resten i bilen tror att jag är tokig när jag förvånat och lite argt inser att dom inte har hört nåt alls. Ja, jag vet inte vad jag ska tro. Men med den smällen som blev, och ingen hörde den…det är märkligt. Och inte ett märke, ingenting utanför.

Jag och min klass skulle på klassresa. När vi kom fram så gick jag och mina kompisar och valde ett rum vi tog ett rum som hette buslunda. Vi tog upp alla våra saker sen gick vi ner och bada. Senare på kvällen så var vi inne i vårt rum. Vi var sex stycken som bodde i rummet. Jag (sofie), Sofia, Nadja, Ebba, Ebba k och Desirée. Desirée sov hos sin mamma. Sofia hade ont i huvudet så hon gick in till sin mamma. Jag, ebba, ebba k och nadja sov i rummet. Ca Kl. 01.00 sov ebba k och nadja. Jag och ebba var uppe och städade. Sen gick vi till ebbas säng och spelade kort. Vi sov i vårningsängar. Ebba hade täcke på sängen. Som en koja. Senare blev jag trött och skulle till mig. Då dog jag ut benen och tittade mot dörren. Då stog det en man vi dörren jag stirrade i 3 sekunder. sen tog jag upp benen och tog in huvudet och berättade år ebba. Vi gick till ebba k, nadja och berättade vad som hände. Nadja brydde sig inte för hon var jätte trött. Ebba k gick upp direkt. vi gick till vadagsrummet (samlingsrummet) och satt i sofforna och pratade. 5 minuter senare kom nadja och såg rädd ut. Hon hade sätt ett huvud i taket, hört nån gå utan för i gruset och hört nån ropa sofie. Jag blev jätte rädd. När vi satt där och pratade. Så hörde vi nån gå på vinden. Sen tog nån tag i ebba k (i benen). Då blev hon rädd. vi kände oss jätte rädda. Jag blev rädd och tyckte det var spännade. Det hände jätte många saker på västeråsgården. Den dagen glömmer jag aldrig.

Jag bor i ett hus ute i skogen, vi har byggt det själva och innan så var det bara en massa träd.(Bara för att säga att det inte var gammalt ^^,) I vilket fall som helst så har jag upplevt endel kusliga saker. Jag kommer ihåg en gång då jag precis hade kommit ut ur dushen och av någon konstig anledning hade satt skägg av shampoo på hakan(haha). Jag skulle självklart ta ett kort på skägget med min mobil men precis när jag ska ta kortet går en siluett förbi bakom mig. Den såg ut ungefär som en oljehög på gatan med Lila, gult och rött i sig. Den gick iallafall förbi och sen vart det inget mer med det. Jag blev skiträdd och gick ut ifrån det rummet. Jag känner alltid mig iaktagen när jag är där. Har ingen aning om varför. Sen var det en gång när jag hade jättehög musik på. Jag hade en sparbössa på en hylla som jag förvarade min sedlar i. Medans jag lyssnade på musiken så hörde jag först ett "pling" som att ett mynt ramlat ner. Detta hör jag tre gånger till efter det. När jag en annan dag kikar i sparbössan ligger det en 5 öring där i. Jag är ju bara 14 så jag har aldrig ägt en 5 öring. Man kan även höra tydliga fotsteg utanför mitt och min systers rum. Min mamma har bara vart med om en grej en gång. En hög small från skafferiet. Alltså är det bara jag och min syster som utsätts för dethär. (Temperatur ändringar, skuggor, ljud m.m) Nu skrev jag iförsig inte min systers upplevelser, men de liknar mina. Någon som har någon aning om vad det kan vara? Förlåt för rörig text.