har en till story att berätta. även denna har anknytning till min morfar. för ca 2 år sedan när han satt uppe en sen kväll i köket och höll på med sina fiskegrejer så hörde han nåt ute i hallen,när han titta upp såg han en skugga gå mot ytterdörren sakta,han såg konturerna och han hävdar att det var en gammal dams kontur,. han tror det kan ha vart hans mamma som dog 2001 som var på besök,för det datumet det hände på det var samma datum som min morfars mor dog..

skriver exakt som min morfar berätta. för 2 veckor sedan när han låg och sov så vaknade han av ett väldigt högt ljud,sen kort därefter när han blev alldelles klarvaken hörde han ett klart och tydligt hej(minns ej om det var en kvinnlig eller manlig röst. morfar blev väldigt paff så han flög upp i sängen tände alla lysen i lägenheten och gick runt och leta ifall det var nån som hade tagit sig in,men så var inte fallet…

Hej, jag vet inte säkert om det är ett spöke eller vad det kan vara men det skrämmer mig. Det känns som om det är en katt i mitt rum! Jag vet att det låter skumt men jag har hört dunsar i golvet, som om en katt hoppar ner från en stol eller nåt. Jag har även hört ljud som om en katt smyger runt. Även knakande ljud från min garderobsdörr som öppnas. Jag har alltid min dörr stängd och låst om nätterna, så min katt kan inte ha smugit sig in. Första gången jag hörde ljuden var jag övertygad om att min katt hade smugit sig in i mitt rum innan jag hade låst och att hon gått in i garderoben, där hon brukar gömma sig. Jag steg upp och letade efter henne och lockade på henne, men jag kunde inte hitta någonting! Jag blev jätterädd för jag kom att tänka på min gamla katt som dog för ett par år sen som jag tyckte vädigt mycket om. Kan det vara han som kommit? Huset är inte särskilt gammalt och det brukar aldrig ge ifrån sig ljud som hus brukar, dem här ljuden är något annat. Kan det vara min katt som spökar? Det vore konstigt, för eftersom han dog för några år sedan varför komma nu?

Det senatse året har riktigt läskiga saker hänt mig i vårat hus… Men det har bara hänt mig. Nyss så bädade jag min säng och när jag la mig på sängen för att läsa så var madrassen nertryckt som om någon låg där. Jag blev rädd men ingen annan var hemma. Jag sprang för att hämta mobilen så att jag kunde bevisa det men när jag tog kortet så var sängen vanlig igen fats att den för några sekunder sen hade nertryckt. Jag fick kalla kårar och gick på en promenad. Sen för några månader sen när jag var ensam hemma med min hund så började hon resa ragg och morra och tittade mot trappen, jag tittade men det var inget där. Jag kände sen hur en iskall vind kändes i nacken fast att alla fönster och dörrar var stängda. Sen så har jag också haft väldigt konstiga drömmar om min farmor som är död sen 12 år tillbaka (hon dog när jag var 1) och även ifall jag inte kommer ihåg hur hon såg ut så visste jag att det var hon. Men hon sa något om att jag skulle offra nånting. Jag fattar inte vad hon menar med det ?? Det har hänt lite fler saker genom åren, Jag träffade ett spöke som hette Pandora, Eller hon sa det, snarare skrev det på ett papper. Jag har haft henne omkring mig i flera år nu och hon är nästan som en skyddsängel. Men jag kan som komunicera med spökerna, När jag har sagt det till mina vänner har dem sagt att jag är som ett medium. men jag hatar det. Jag vågar inte berätta detta för min familj. Jag har berättat för min mamma då men ingen annan i min familj. Jag vet inte varför men jag tror att det är för att jag tror att dem skulle tycka att jag är tokig eller nåt…

När vi flytta in i en 3:a i Borlänge.Så har konstiga saker hänt:jag hade just gått o lagt mig då jag hör någon öppna mina marsvins bur sen stängdes den.och så nästan en vecka efter det så börja nån röra så det lät jätte mycke och så när min lillebror sov i mitt rum så flyttades mitt sängsbord och nån kasta ner min kudde på golvet.men så har jag har sätt en flicka gått runt i mitt rum!!

Jag har aldrig trott på spöken och folk som har trott på det har jag skrattat åt. Men på senare år har jag börjat ändra mig… Jag bor i en bostadsrättslägenhet i ett hus som byggdes i slutet av 1960-talet (1967-1968). Husen har renoverats flera gånger sedan dess (senast hösten 2008 – våren 2009) och man kan inte tro att husen är så gamla som de faktiskt är. Men ibland på nätterna blir jag påmind… när jag ibland ligger vaken eller vaknar på natten kan jag höra någon som andas tungt bredvid mig i sängen, trots att det bara är jag som ligger där. Från början trodde jag att det var min granne som hördes så högt, men jag har hört mig för och pratat med de gamla människor som har bott i området enda sedan det byggdes, och jag har fått reda på att det var en ensam gammal man som bodde i min lägenhet allra först och att han dog i sängen (i samma rum där mitt sovrum ligger). Det händer också att jag känner mig iakttagen av någon när jag vaknar på nätterna, fastän det inte finns någon i rummet förutom jag. Jag är inte rädd för det, det känns bara lite obehagligt.

Hej! Har alltid trott på spöken i hela mitt liv och detta förstärker min tro på spöken och sånt! Det hela utspelade sig på natten och jag låg och sov för ca två år sedan tror jag… Jag vaknade mitt i natten av någon konstig anledning och ser en vit rund sak uppe i taket i hörnan precis ovanför mitt huvud. Jag blir stel av skräck och blundar… Då börjar det helt plötsligt skrapa på min kudde som om någon river på min kudde precis brevid mitt huvud! Sedan slutar det och hör bara mitt hjärta dunka… sen somnar jag. Hela saken upprepades en gång till men då hade jag flyttat sängen och allt!! Och det var bara någon natt senare! Men det var förförra julen också, då hakade skivan som jag spelade just då på cd-spelaren ett antal gånger direkt efter varandra och då sa jag irriterat: Men sluta!! Och sen slutade det!! Vad tror ni om det?? Eller var det bara en ren slump?

Vart ska man börja?I början var jag både skeptisk o troende om man kan säga så,jag trodde på det "okända" men jag ville alltid hitta en logisk förklaring till allt(även om jag inte alltid lyckades)så att jag inte skulle tro att jag var galen eller nått. Men nu struntar jag i det och "tror" så att säga och tar det som det är. Jag har upplevt en del (det ligger i min familj, både mamma,pappa (fastän han inte vill veta av det) och min farmor har "det"..vad "det" är vet jag inte,dom "ser""känner" "drömmer" osv) Jag vet inte om det finns nått ord för det men sättet som jag upplever saker på är; på en mer känslomässig nivå dvs jag känner liksom inom mig på nått sätt saker som man "i vanliga fall" ser.Låter knäppt jag vet. Jag känner känslor och känner av andar/själar och "ser" dom inne i huvudet liksom. Jag hade aldrig innan "Lärt" mig att hantera detta och allt bara kom på mig hela tiden,saker hände och jag började känna av det på ett negativt sätt:sov dåligt, dåligt humör,mardrömmar etc, men allt detta ändrades när jag åkte med klassen till Egypten i 3veckor på ett "studiebesök" där vi gick "bakom kulisserna" på Egypten (alltså inte bara på en turistresa så att säga) Många saker hände men några händelser har etsat sig fast i mig(även om det nu några år efter är lite diffust): nr1: Vi var i en liten by där vi fick gå in i en liten "grotta" som hade varit nått lager eller liknande. Guiden pratade och jag och 2 andra tjejer gick runt lite i den lilla grottan och guiden pekade på en mörk tunnel på ena sidan o pratade. Vi lyssnade inte direkt o vi tjejer började gå in i tunneln som va väldigt mörk. Plötsligt känner jag mig väldigt olustig till mods och tvekar och ser sen framför mig nått som en tunn vitt lätt dimma,knappt märkbar,men inom mig så ser jag i dimman en man (klädd i linne/bomullkläder) som liksom stoppar oss genom att hålla upp handen. Så klart ser jag allt detta inom mig o ingen annan ser det.Dimman är kvar däremot (jag frågade aldrig tjejerna om dom såg det kom jag på nu). Iallafall så säger jag till dom att jag vill inte gå mer och går tillbaka ut o dom kommer med(dom vet om att jag är "märklig" och litar på när jag har mina "känslor") När vi kommer ut säger Guiden till alla att tunneln leder långt in,dock att den är väldigt farlig för bara nån meter in stupar den nästan rakt ner…Så jag tackar mannen för att han stoppade oss 🙂 Nr2:(starkaste upplevelsen,jag kan än idag känna det som om jag lever om det igen) Vi var i en annan liten större by där allt var byggt av lera, det var gångar och över husen var det gångar i form av hela broar med fönster, väldigt häftigt. Vi kommer fram till en stor byggnad som var domstol där alla fångar, skyldiga/oskyldiga blev dömda. Guiden stod och berättade och vi alla gick runt o tittade o lyssnade. Det va inte så stort rum faktiskt. Redan innan hade jag känt mig lite butter när vi kom in i lerbyn men plötsligt när vi var där blev det jobbigt.Jag stod en liten bit in i rummet bara och det liksom började svaja för mig,kände mig ostabil och skakade lätt.Jag kände panik,ilska men framför allt ledsen!Jag lutade mig mot vägen med ena armen och min tjejkompis(som även var med i nr1)tog tag i mig o vi gick ut på gatan igen där jag satte mig ner på huk och kände att tårarna rann och jag var så arg!Efter ett tag bleknade allt bort och lämnade bara en matt känsla kvar i mig,som när man tränat rejält,eller gråtit i timmar. Även innan och efter när vi gick i byn tyckte jag mig se ansikten o gestalter som sprang på broarna mellan husen. Om det va riktiga vet jag inte och känslorna,ja skeptiker skulle säkert säga att det är jag själv som gav mig dessa känslor för det är ju så folk där inne på den tiden skulle känt,jag har bara livlig fantasi. Alla får tro vad man vill. Nr3.Vi skulle bo med beduiner 1 natt i deras camp och sen ut i öknen med dom o tälta och sen sova över i campet igen innan vi drog vidare.Allt va bra, vi kom dit, åt, rökte vattenpipa o hade de bra. På kvällen däremot började jag åter igen känna mig lite märklig men ignorerade detta. Jag o min rumskamrat(en av tjejerna från 1)gick in o la oss. Under natten sov jag jätte dåligt, drömde om eld, järnväg och nått om såna här utomhus tunnor med varmt vatten dom badar i. Jag vaknade och tjejen sa att jag varit väldigt orolig under natten. Jag rykte på axlarna och sen åkte vi ut i öknen o hade det riktigt roligt och jag mådde hur bra som helst! Men sen kom vi tillbaka till sista natten och när vi skulle sova på samma plats igen tvär vägrade jag,det tog liksom stop när jag skulle gå mot dom små stenrummen som vi skulle bo i. Campet bestod av två boningsdelar, en äldre där det var stenrum så att säga(små hus med bara 2 sängar i) och andra ny där det va större rum som va byggda av typ bambu eller liknande. Jag ville verkligen inte gå in i den äldre delen,sist kunde jag sova där nu ville jag inte,jag kände panik och var skräckslagen!Jag började nästan gråta och skrämde upp tjejen som jag sov med(samma tjej som innan) som menade på det att om jag reagerade så starkt så tänkte hon INTE utmana ödet. Jag vet inte hur men det fixade sig så jag o hon fick sova i den nya delen o det gick bättre,sov lite bättre än sist. Sen åkte vi och det va bara nån dag tills vi skulle hem till Sverige igen, vi fick åka med en stor båt på en liten tur och en av tjejerna tyckte att jag skulle prata med vår egyptiska handledare som var med oss hela tiden, han är en fantastisk man med en väldigt harmonisk inställning till allt. Sagt o gjort, jag tog mod till mig o satte mig ner hos honom. (jag tvekade pga det var första gånger jag "berättat" för en vuxen utanför familjen och allt jag upplevt kan ju bara va jag som är galen!)Han blev arg på mig för att jag inte berättat allt detta tidigare för honom(ja jag blev chockad) och det visade sig att han var lite som jag,men han har lärt sig att hantera allt som händer. Hans syn på det hela var att jag inte lärt mig att "stänga ner" varav andar/själar etc dras till mig ihop om att bli hörda. Nr 1 förklarade han med att det var en vänlig själ som hindrade oss från att skada oss. Det kan jag hålla med om,om man tror på det. Nr2, som jag skrev innan;jag upplevde vad människorna upplevt när dom blev dömda, men jag inte var van vid den masstorm av känslor o det blev för mycket. nr3:(och den blev jag riktigt skrämd av) var den han var mest upprörd över att jag inte sagt nått om, för han menade på att jag inte skulle bott i den delen från början. Beduin campet var mycket gammalt och det jag drömde om var minnen i campet. (han har varit reseledare/handledare till många skolklasser i många år och känner allt o alla)Elden var från den nya delen av campet som va återuppbyggt efter en brand några år tillbaka, järnvägen var att det gått en järnväg innan en bit bort (som jag inte sett eftersom vi inte var utanför o såg oss om) och dom här "badtunnorna" va just det, dom fanns över allt. Det som var skrämmande var att allt hade nått gemensamt: i branden dog det 2 personer,järnvägen har ju det så klart dött människor i olyckor etc men badbaljorna?Några år sen dränktes ett litet barn i en av dom….O allt det mindes campet och jag snappade upp det. Han lärde mig lite i om hopp att jag ska kunna hantera dessa upplevelser bättre och "stänga ner" mig. Det har blivit bättre absolut men det som hjälpt är att jag accepterat det, och jag accepterar att det finns "troende" och skeptiker, jag vet vad JAG upplevt och tror… Jag har många andra upplevelser med och funderar på att lära mig mer, speciellt hur man ska hantera allt,vet dock inte vart man ska vända sig…..

Jag jobbar på ett ganska så nybyggt äldreboende(4år gammalt)där de spökar så det står härliga till! Redan innan det stod färdigt försvann det saker och krånglade det massor under bygget. i hela huset kan man höra saker i från "vinden" som folk som pratar, går och springer, men grejen är att det finns ingen vind, det är bara tak. Förra sommaren gick en arbetskamrat och en vikare in i ett tomt(där ingen bodde för tillfället) för att det larmade i från rummet, när dom kommer in hör dom någon gråta. Dom letar igen hela rummet och konstaterar ganska snabbt att det inte är någon där, men öppnar fönstret för att det luktar lite instängt. när dom gått ut och låst dörren hör dom att det smäller där inne så dom öppnar och går in igen, fönstret som de öppnat är nu stängt och låst. I hela huset, alla korridorer och gemensamma utrymmen har vi sensorstyrda lampor, nån måste alltså röra på sig för att ljuset ska gå igång. Det går igång av sig självt väldigt ofta, tekniker har varit där flera gånger för att kolla upp det, men det är inget fel på det. samma med vattenkranarna, dom går igång lika ofta dom. Julafton förra året jobbade jag och två till kvällen inne på våran avdelning, alla hade satt sig till bords på kvällen för att äta risgrynsgröt och skinkmacka, när jag skulle gå in med en bricka till en dam som ville sitta inne på sitt rum, när jag kommer till hennes dörr och ska låsa upp, hör jag att det knackar i dörren mittemot, så jag ställer ner brickan och går till den andra dörren. Patienten som bodde där dog 2 dagar för jul, så jag visste ju att rummet var tomt, men kanske att nån hade glömt låsa och att någon av de andra gått in i fel rum. så jag låser upp och går in. när jag öppnar dörren slår en lukt emot, mig, som att gå in i en vägg, samma lukt som patienten innan hade. jag tänder lampan och ser att ingen är där. då hör jag att det låter inne på badrummet så jag går dit, ingen där. när jag kommer ut därifrån kommer min arbetskamrat in och frågar varför jag larmar så, fast jag inte rört larmet. vi båda hör då en stark harkling bakom henne, vi blir jätte rädda, släcker och låser dörren, jag öppnar dörren till den som skulle ha brickan och min kollega går neråt, då hör vi världens smäll mot dörren vi just låst, jag låser upp igen och ut kommer nånting, det år inte riktigt förklara vad det är med det kändes precis som när en person går alldeles tätt förbi en, när man känner värmen från någon. vi lämnade dörren öppen resten av kvällen och efter det har vi aldrig hört nått i det rummet igen. I våras var jag o samma kollega med om en sak igen, det var vid lunch-tid och vi skulle samla ihop alla till lunch nere i matsalen, vi gick ner i ena korridoren och knackade på varsin dörr och frågade de som bodde där om de ville följa med och äta, och vi fyra gick ner mot matsalen, från ingenstans dyker det upp en man som går in i en utan lägenheterna längre ner, vi tror givetvis att det är mannen som bor där så vi stannar utanför hans dörr och ropar på honom, och han svarar nerifrån matsalen. Vi går in och kikar och det är helt tomt i rummet. vi frågar om de som vi gick med såg någon gå in, och det hade dom gjort, vi var alltså 4 som såg "honom". Massa små saker händer hela tiden, flera har blivit inlåsta i tvättstugan, hört att nån gått bakom dom fast ingen är där, saker som byter plats o rör på sig utan någon som helst rimlig förklaring. Många av både personalen och de som bor där hör ofta suckar, hosta, skrik etc som det inte går att förklara vart dom kommer ifrån. Mycket konstig som händer, allt kommer man inte ihåg.

Jag skulle flytta hemifrån, till en övre hörn lägenhet på bubengatan i kiruna. Jobbade vik på coop, heltid, ensam med två katter som slogs som katt och råtta för det mesta. Flyttar in, astrött och däckar i sängen, som jag envisats med att ha i ett hörn framför garderoberna istället för vid balkongdörren som syrran min ville. sov natten, till jobbet, hem igen. Kommer hem. Vart f-n är katterna?? ropar, öppnar mat och tvingas tillslut leta! (mkt ovanligt eftersom de e sjukt sällskapssjuka med människor!). Hittar dem gömda, längst in, längst ner i garderoben. De hade gömt sig tillsammans, trots att de hatar varandra och aldrig gjort det förr. Kvällen gick, åt, kollade film med en polare, skulle packa upp kläder i garderoben i sovrummet. Höstkväll, hade bara en glödlampa i sovrummet, måste handla fler. Walkman med musik i liten högtalare, spelar favoritskivan. Går ut ur rummet, kommer tillbaka och musiken är sänkt?!? Stannar upp, funderar.. höjer musiken, men sänker den igen, tänker; vill inte reta upp o m det finns något/någon här (har varit med om det förr). Fortsätter plocka. Musiken stoppas. kikar på spelaren.. nä, batteriet fullt, bara som om någon klickat på stopp. "jaha, ingen musik mer ikväll". Borstar tänderna och i säng. Katterna klättrar ovanpå och lägger sig ner, utan att sova. skumt. DÅ HÖR JAG HUR NÅGON BÖRJAR FLÅSA TUNGT I FRÅN HÖRNET AV SOVRUMMET. Korta, riktigt tunga andetag. Jag stelnar till och tänker i panik; "det är grannen". Men logigen säger mig att andetagen är för kraftiga för att vara en kvinnas, men för korta för att vara en mans. Hör ljudet av bara fötter som klibbar sig i golvets plastmatta. Som sagt, det är bara grannen, ser jag något nu kommer jag kola av hjärt-attack. Måste tänka på annat. Hitta på anledningar till ljuden, även om det inte verkar logiska. Andetagen fortsätter i vad som känns en evighet, precis en halvmeter från min säng på vänster sida. Sedan tystnar de, och börjar på min högra! Sedan går de ut mot köket och jag däckar av utmattning i en halvtimme innan jobbet börjar. Jag flyttade ut samma dag igen, min far hade fått höra på jobbet att det var en arbetskollegas gamla morbror som bott i lgh tidigare. Han dog, av en blodpropp i benet, i toaletten. Jo, vad annars? På kvällen hade han som för vana att först sänka radion och sedan slå av den. Och, glömde jag nämna att han hatar katter? Creepy va?=) Kan lätt säga att det var det mest obehagliga jag varit med om än så länge. Jag skulle nog funderat igen på varför hyresvärden (privat) hyrde ut lgh 1000 kr billigare med ursäkten att den inte var nyrepad trots nya tapeter, nya vitvaror osv. Det enda som var äldre var badrummet. Ringde hyresvärden och sa att jag ville häva kontraktet. Han frågade varför, jag sa; Det är någon som flåsar bredvid min säng när jag ska sova. Han var tyst en stund och frågade sedan; varför låser du inte ytterdörren? Så jag fick förklara att stället var hemsökt. Men, med tanke på alla konstigheter kring hela kontraktet och hans spelade förvåning, tror jag ändå han hade en aning. Liten iallafall. /carola