en gång för ca två år sedan. Så var jag på Gnarps ridklubb med en kompis. Vi satt där i köket och hör hur någon går och släpper saker på golvet på vinden. Min kompis försökte hitta en logisk förklarning när vi kom fram att man inte kan gå där uppe för det är bara uppbyggt av tidningar. Lite senare på kvällenså hörde vi att en bil kom körandes men det var ingen där det var as läskigt vi trodde det kom någon mördare för vi hade sett på tre skräck filmer innnan. sen runt två så vaknar jag av att det är någon i köket. När jag riktigt får upp ögonen ser jag att en vit dam gick mot privat satllet och sen bara försvinner hon. Jag minns väldigt tydligt just henne för hon tittade så där kyligt liksom här ska inte du vara innan hon försvann.

HEJ! igar handen obehaglig sak som inte hant mig innan nagonsin. Jag var och arbetade pa ett aldreboende forsta dagen hade aldrig arbetat dar innan. Hela morgonen kande jag obehag i kroppen under arbetets gang ett obehag som ar svart att beskriva. Nar jag och min kompis gatt ur byggnanden for att ga och handla sa sager min kollega vad skont att komma ut fran buggnaden det kanns sa obehagligt jag kanner san obehagskansla i kroppen nar jag ar darinne, jag sa men jag kanner preics samma sak vad konsitgt sa vi bada. Vi har sedan fatt reda pa att byggnaden var ett gamalt mentalsjukhus under manga ar tillbaka. Kanske ar andarna fran de gamla patienterna kvar…jag vet inte men obehagskanslan jag kannt har jag aldrig varit med om innan. Min kollega var ocksa dar for forsta gangen.

Jag börjar med att berätta lite om mej sj. Jag heter Filippa är 97:a & bor på Gotland i Gråbo i en lägenhet på två våningar, en dag för ganska längesen sitter jag i soffan nere i vardagsrummet ooh ska precis sätta på tevenh när jag hör någon springa i den lilla "hallen" som leder till alla rum på övervåningen, bara springa sen tyst sen hör ja ljud som nån blir strypt ooh sen en duns som någon flytt från något blivit stoppad strypt ooh sen ramlat ner på golvet, jaa blev såklart rädd så jaa satt på tevehn ooh höjde ljudet as mkt. Min bästa kompis sen länge ooh som jag är med väldigt ofta blev under ett år förföld av svarte man, Ebba som hon heter såg honom hela tiden och jag och alla som hon va med, hon kallade honom för sin skyddsängel för han gjorde jue inget illa men läskiit va dee. Ooh så har det hänt att när jaa ligger med bärbara datan i sängen så ligger jaa lite snett så jaa ser över kanten och sen helt plötsligt ser jaa brevid datan vid sängkanten nånting sticka upp sakta sen snabbt ner. Det såg ut som håret på ett penntroll ooh så var det orange=S Jaa blev så förvånade att jaa bara stirrade där den hade vart. Och innan det hände låg jag i sängen ooh skulle sova. Just den veckan skulle vi ha skolavslutning eller nått för dee stog massa papperskassar med skolböcker jag fick ta hem. Så hör ja vid fotändan av sängen att någon rör vi pappkassarna eller att nån liten går emellan så dom åker in lite ooh sen "ploppar" ut så dee låter lite. När jaa sover MÅSTE jag ha täcke över dee örat som int är emot kudden för jag är rädd för att någon ska viska något i mitt örat, fast det aldrii har hänt. Det senaste som hänt va att en gång när jaa satt i min säng ooh såg film mää min lillebrosa Det här hände för int så länge sen, jag ooh min lillebror satt i min säng och kollade på en film så petar nån mej på axeln så jaa vänder mej om för ooh fråga lillebrosan va han ville mej men han satt helt still ooh kolla på filmen, om han hade gjort dee skulle han int kunna låssas som ingeting för han sugerXD Men. . . Dee va saker som hänt meej^^

När jag var kring 13 års åldern så vart min farfar jättesjuk. En dag i Februari, så for jag, min farmor och mamma ner till Kirunas ålderdomshem, Min farmor bor i Kiruna. Dagen då min farfar dog, så hade vi varit till han, o han hade sett jättedålig ut. När vi kom hem, vid 5 tiden på eftermidagen, så ringde telefonen och de sa att han hade blivit sämre. När vi väl satt i bilen så viskade jag tyst för mig själv: – Farfar kommer dö.. Väl framme så möts vi utav folk som beklagar sig och säger att han har gått bort. Iaf, jag ville verkligen inte vara kvar där. Mådde inte bra, piga Farfar + att jag kände av spöken. Väl hos min farmor, jag var själv där. Så känner jag hur någon sätter sig brevid mig i soffan, tar sin hand på min axel och säger: – Din farfar har de bra. Han saknar dig, men kommer att vara med dig och tänka på dig. Sen dess så har min farfar varit o spökat i mitt rum (Han har blandannat skadat mina vänner när vi har pratat om något som har gjort mig lessen, men även knäppt på min burk så att kolsyran, som borde ha försvunnit lät. Den hade varit öppen i minst 2 timmar) Men han är oxå min skyddsängel. Så att säga, jag var farfars flicka. O nu när de har gått snart 3 år, så märker jag hur mitt liv har förändras.

Mitt jobb är hemsökt, till råga på allt är det byggt ovanpå en gammal kyrkogård vilket inte gör saken bättre då jag förnimmer saker. Jag jobbar på ett äldreboende och dett hände i början när jag precis börjat märka av min "förmåga" Jag jobbar natt och hade varit inne på en enhet på jobbet. Jag gick ut från enheten och på väg rakt över till nästa, jag känner då något konstigt bakom mig, vänder mig om och där sitter en gammal kvinna på en stoll lätt frammåtböjd som gamla människor kan sitta. jag raskade på mina steg och när jag kom till andra enheten c:a 10 meter bort vänder jag mig om igen, då är hon borta. Jag har även känt andar som rört vid mig och mycket annat. detta är en riktigt kuslig men intressant plats. Många av mina kollegor har upplevt paranormala saker där.

Hej igår när jag var ute med mina hundar fick jag en rysning längs hela höger sida av min kropp, jag tyckte att det var mkt obehagligt men någon eller något fick mig att stirra rakt mot en gata ! Visste först idag varför jag stirrat dit! Fick idag reda på att min kompis hade gått bort och när jag fick höra detta kom jag även på att han bodde på just den gatan där jag stirrat mot! Rysningen följde med mig hem och släppte först när jag varit inne i ca 5 minuter.

Detta inträffade 2006 i november. Även om jag inte hade trott på spöken så hade jag inte kunnat ge någon logisk förklaring. Var en torsdag och gick och la mig precis som vanligt med min dåvarande sambo. Vaknade senare på natten av ett konstigt ljus och tittade upp mot fönstret och där står det en tjej. Ser precis ut som en vanlig människa förutom att hon var genomskinlig. Jag blev givetvis jätte rädd och tänkte det är bara inbillning och drog täcket över huvudet men när jag tittar igen så står hon fortfarande kvar och tittar på mig. Det mest otäcka var att hon var väldigt lik mig själv och min syster.

Detta hände för cirka 5 år sedan: Jag bodde då i skåne, i en by som heter Glemmingebro. Jag hade tagit en sen buss från Ystad som släppte av mig vid bushållplatsen i Glemmingebro. Jag gick därifrån mot vårt hus. Det var i september eller oktober månad skulle jag vilja minnas. Något som jag minns väl var hur tjock dimma svepte längs vägen jag gick på. Det påmminde mycket om sådan rök som dem använder på teatern. Jag tror att jag tittade ner hela tiden när jag gick vilket jag har för vana att göra. Men när jag tittade upp såg jag en person med en lång klädnad likt en rock eller något som gick enda ner till marken. Han hade även en stor hatt på huvudet. Där gick han en bit framför mig, bort från mig. Då började han vrida sig mot mig och började halvspringa ifrån mig. Jag kommer ihåg att det lät klackat om skorna. Jag fortsatte emot honom och uppför vägens sluttning. när jag kom till den gammla nedstängda mataffären precis utanför vårt hus var det inte en själ där. Jag stod där en stund. Jag snabbade mig därifrån av rädsla. Nu när man tänker tillbaka på det så börjar man undra. Varför skulle en person börja springa ifrån en? Hur normalt är det egentligen? Vem går egentligen med sådan klädstil idag? Det jag tror jag har varit med om är ett spöke. En annan sak som hände min syster inträffade också i glemmingebro. Hon var på väg hem och när hon kom till huset fick hon syn på någon som stod i hennes fönster och tittade ut. Den enda som var hemma då var våran styvpappa. Så när hon kom in och frågade honom om han hade varit däruppe så sade han att han aldrig varit däruppe.

Jag har två andar (spöken) i mitt hem och tänkte berätta hur jag stötte på dom för första gången. Vi börjar med Bernard. Vi flyttade till det här huset i Maj 2008 och i Juni satt jag vid min dator med fönstret bakom mig och pratade med några vänner i USA via headset. På ena sidan av skärmen kan man se fönstret spegla sig i glaset och jag var van vid det, även om det var lite störande. Vad jag däremot inte var van vid vad att se ett ihåligt ansikte i reflektionen. Naturligtvis såg jag mig om ut genom fönstret och där stod någon som var totalförstörd. Knappt något kött på benen och det som fanns där var mörkbrunt. Jag blev ju livrädd och försökte viska till mina vänner vad som pågick, men figuren försvann ganska fort. På kvällarna hörde jag en man skrika något förfärligt alldeles nära huset och jag tyckte det var konstigt att ingen annan hörde det. Satte mig upp i sängen och tittade ut och då stod den där varelsen i trädgården och skrek. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag sa bara att "Du din zombie, var tyst jag vill sova" han var ju ändå utanför och kunde inte göra något tänkte jag. Några veckor senare var min styvbror på besök och vi hade festat lite. Han hade gått ut mitt i natten för att röka och när han kom in sa han att det lät som om någon hade gått bakom honom i det blöta gräset och uppför trapporna. Great tänkte jag nu är Zombie inomhus också (han fick smeknamnet Zombie av mig, jag visste inte vad jag skulle kalla honom) Efter det vaknade jag en natt av att det luktade bränt och öppnade ögonen. Det jag ser är två ögonhålor som stirrar på mig från någon centimeters avstånd men återigen försvann han efter någon sekund. Han dök upp då och då och tidigare i år gjorde jag och en väninna en Ouija session. Vi fick veta att mannen hette Bernard och att han hade dött då hans bondgård brann ner på 1400-talet. Han dyker upp då och då men jag har vant mig vid honom… Även om jag blir sur när han gömmer saker. Den andra anden heter Felicia. Jag hade sett på TV och skulle gå upp för trappan för att lägga mig. Bredvid trappan går en liten korridor till tvättstugan och efter bara ett par steg ser jag en blek tjej gå ut ur tvättstugan, nerför korridoren samtidigt som hon stirrar upp på mig med blöta, jätte ljusa ögon, som en blind om ni tänker er. Hon hade långt genomblött mörkt hår och något blåsvart som rann nerför hennes mun. Jag har alltid haft en känsla av att en dag ska det plötsligt sticka ut en massa armar genom spjälorna vid trappan och greppa efter mig så jag kuta upp fort som fan och låste in mig på rummet. Dagen efter när jag skulle gå till bussen blev jag snurrig, som om jag bara såg och kände vad min kropp gjorde men kunde inte kontrollera den och så hörde jag en röst i mitt huvud. "Jag heter Felicia" sen såg jag som om det var en film i mitt huvud hur tjejen blev nedtryckt i dyn på botten av nån sjö eller tjärn eller något. Jag har inte sett henne sen dess men ser många andra människor som vandrar omkring. En söt liten tjej som ibland hälsar på heter Maggie men hon hör ihop med min pojkvän på något vis, hon är en brittisk liten tös. Ja, det var det 🙂

Det var en helt vablig dag när jag gick ifrån skolan. Jag gick in till mitt rum för att logga in på msn men plötsligt så känner jag att någon tar på min axel!,Jag ryser och tittar bakom mig men ingen var där,(ingen var hemma) Och den natten så såg jag en lång gestalt som stog vid min dörr jag var så rädd att jag höll andan några gånger för att den skulle inte höra mig. Senn när jag ska kika lite över täcket så ser jag ett par fötter jag blev så rädd att jag sprang så fort till mamma och pappas rum. Och den natten dog min farfar:( Sen dess har jag trott på det övernaturliga:) //Amanda:D<33