För några år sedan så fick jag och min föredetta väninna för oss att vi skulle leka med en Ouija-bräda i hennes lägenhet. Jag var ung och naiv (vilket jag ibland tenderar till även idag). Vi hade alltid känt oss lite illa till mods i hennes lägenhet. Jag hade en liten aning om att något inte stod rätt till. Hon hade berättat att hon känt sig iakttagen, vilket är mycket vanligt. Hon hade berättat om skuggor och konstiga ljud som förekommit utanför hennes sovrum. Vi blev tillräckligt uppskrämda för att köpa en Ouija-bräda via internet. Fan, vad jag ångrar allt. Men man ska ju göra misstag i livet. Annars så får vi aldrig reda på vad som är rätt. Anyway, vi delade på kostnaden när vi köpte brädan. Varje dag i skolan gick åt till att längta efter att den skulle komma. När brädan äntligen kom efter några dagar så bestämde vi att jag skulle övernatta hos henne en helg. Först var jag lite skeptisk till det, om det nu skulle hända något. När mörkret lade sig i hyreshusområdet så tände vi en massa ljus och satte oss i hallen, där hon upplevt mest obehag. Ingenting hände. Vi hade läst instruktionerna (som om det skulle hjälpa) innan vi satte igång. Jag var uppskrämd och frustrerad över att pekaren inte rörde på sig alls. Vi började klaga på att glaset var för tungt. Ingenting hände. Vi satte oss i köket för att försöka få kontakt med hjälp av en seans. Jag visste ingenting om seanser innan och jag hade ingen aning om att man var tvungen att be sin guide om beskydd. De första minuterna så hände ingenting. Vi båda satt och var överparanoida under hela fejk-seansen. Plötsligt så fick jag en underlig rysning på ena armen. Bara ett parti hår på armen reste på sig. Vad i he…? Tänkte jag. Min väninna viskade att det var någon som lade sina händer på hennes axlar. Efteråt så var vi båda jättetrötta efter all överspänning i sinne och muskler. Vi släckte ljusen och gick och lade oss. Halva natten så låg jag och stirrade på dörren. Jag har ingen aning om vad jag höll på med. Jag var så redo på att någon skulle komma in. Det var bara jag som var så uppskrämd. Jag somnade senare. Veckan därpå så drömde jag olika mardrömmar VARJE förbaskade natt. Det var ingen slump, och det märkte jag när jag fick mer kunskap om alla varningstecken. Nu vet jag att jag aldrig mer ska göra om det. Ouija-brädor tycker jag inte alls överhuvudtaget ska användas. Folk ser det som en lek och det är fel. Tack vare fejk-seansen och min dumdristighet så är jag mer öppen för attacker från den mörka sidan. Inget av det här är ett skämt. Isåfall så skulle jag inte kunna hålla mig för skratt. Allvarligt talat. Om ni vill ha kunskap om Ouija; gör det EN gång och aldrig fler gånger. Allt kan bli så fel när det väl har satt igång. Tack vare min sårbarhet så har jag haft depressionsperioder som jag inte vetat vart det kommit ifrån. Jag har haft tankar jag aldrig skulle trott funnits i mitt huvud. Det tar tid att bygga upp sitt försvar med guiderna. Tro mig. Å andra sidan så finns det saker man är menad för. Om ni känner att Ouija är rätt för er, så ska ni definitivt fortsätta med det. Glöm bara inte bort era guider! Be dem att endast släppa in goda krafter i era energifält.

Det är sant att barn ser allt. Till och med sånt som inte existerar i den fysiska världen. Just nu praktiserar jag på en förskola (som jag själv gått på för 15 år sedan), och jag stortrivs! Helt underbart ställe. Barnen är så himla goa och alla fröknarna är mycket trevliga. Varannan vecka så åker hälften av alla dagisbarnen till en stuga ute i skogen för att få sitt dagliga intag av naturens energier. Stugan är stor och innehåller en nedervåning där dagisbarnen kan äta, vila och läsa böcker. Det finns också en våning till där fröknarna kan ta rast. Det sista stället är ett förråd som är fullt med gammal bråte, en värmepump och en massa leksaker. Nu har jag praktiserar i mer än fem veckor på förskolan. När jag var med ena hälften i stugan (de är där en hel vecka och resten är på förskolan)så stod jag och höll koll så att inget bråk utbröt mellan alla de små. Plötsligt så kom en glad liten plutt utspringandes från förrådet och sa till mig att det fanns ett spöke inne i förrådet. Jag blev genast nyfiken och gick in i förrådet. Jag har vetat länge att barn kan se mycket från andevärlden, och det är oftast där alla "hemliga kompisar" kommer ifrån – snälla som elaka. Men som sagt; jag gick in. Det finns ett mörkt parti längst in i förrådet där all bråte tar sin plats. Och mycket riktigt så stod det en farbror lutad mot väggen med en cigarr eller en pipa i munnen. Han såg barsk och bestämd ut. Han hade en mörkbrun skinnväst på sig och en vit skjorta under. En liten svart smula hade han på huvudet. Han sa ingenting, utan bara stirrade på mig med en blick som sa mig "värst vad mycket barn det är här idag då." Jag fick den känslan av att han bara vaktade stugan. Några veckor efter det så berättade jag för fröknarna vad barnen hade sett. Det visade sig att fler än en hade sett farbrorn. Då kunde jag inte hålla mig längre och sa att barnen hade rätt. Fröknarna gjorde stora ögon, haha! Det viktigaste var att mannen inte gjorde illa någon eller skrämdes. Han verkade inte i behov av hjälp i alla fall. På grund av alla barns oskuldsfullhet så blir de mottagliga för andliga påhopp. Ibland kan det vara en fördel, och ibland ett rent helvete. Ett tips till föräldrar som har barn med "låtsaskompisar"; ignorera det inte. Om barnet inte mår bra eller visar tecken på oro, så ta tag i problemet och ring ett medium som man kan lita på, och få bort anden som förmodligen vill ha hjälp. Det är bara det att barnet inte förstår det. Gör inget på egen hand om ni inte har kunskap om det. Det kan sluta riktigt illa.

I natt så kom en otäck dröm som jag har drömt två gånger innan. Jag kan inte beskriva hur mycket rädsla jag känner inför den här mardrömmen, men jag ska försöka få ner det i ord. Jag drömmer oftast i bilder som snabbt far förbi. Jag får aldrig något samband med det eller namn. Bara ansikten och platser som inte existerar i vår värld. När jag väl drömmer den här mardrömmen så börjar det alltid på en liten kyrkogård någonstans. Jag vet inte vart eller i vilken tid, men det är mörkt och solen finns inte mer. Jag ser ett gotiskt kapell på högersidan. På vänstersidan så ser jag en tom gravgrop. Det känns som att den är menad för mig men jag vågar inte tänka längre. Något otäckt lurar långt nere i marken och den väntar på mig. Jag blir så skräckslagen att jag blir illamående. Jag vet att jag behöver hoppa över gravgropen trots att den inte täcker upp hela kyrkogården. Helt sjuk dröm. Det är en kyrkogård men det finns inga gravstenar. Snälla ni som läser det här; om ni drömt något liknande så skriv det, så jag slipper sitta här ensam och vara rädd. Jag vet inte om det betyder att någon vill att jag ska dö, eller att jag förtjänar en begravning utan en gravsten. Det finns inget ljus i mardrömmen och när jag vaknar så känner jag mig ledsen. Det är väl meningen att man ska känna sig lättad över att man vaknar igen efter en mardröm?

Allt började år 2000, jag hade fått min äldsta dotter i november och jag skulle flytta in i min nya fina lägenhet. Allt var jättebra men efter bara några dagar började konstiga saker att hända. Det första som hände var att det dalade ner en massa konstiga bubblor i min hall, detta hände två kvällar i rad. Efter det blev det bara värre och värre. Min dotter betedde sig konstigt, sträckte sig efter nåt som inte var där. Ett tag vägrade hon gå in i sovrummet hon bara skrek så fort jag öppnade dörren hon skrek "nej det är min mamma". Vet inte vad som fanns där inne. Jag hörde nån eller något viska mitt namn i trappuppgången där jag bodde, jag såg skepnader. En natt vaknade jag och var helt kallsvettig och livrädd och det hände mig när jag var liten också. Har även hänt för nåt år sen igen, sen var det en präst hos oss och välsignade lägenheten och då försvann allt. Bor numera i en ny 4a och jag har inte märkt något än så länge men känns som att det bara en tidsfråga innan det sker igen. Men varför kommer dom till just mig??

Det var i somras som det skedde. Jag låg och sov när plötsligt dörren på bottenvåningen öppnades. Det hördes som ett brak.Mina barn låg och sov samt min fru. Jag blev livrädd.Vem kunde det vara kl.2 på natten.Jag gick sakta upp ur sängen.Då hörde jag att i badrummet så var vattnet på.Jag rös jag av själva känslan.Sakta började jag gå neråt.Det var beckmörkt i hela huset.När jag nästan var nere så blev det dödstyst.Långsam öppnade jag badrumsdörren. I badrummet var det tänt men ingen var där.Ytterdörren var stängd! Jag kände en kall rysning genom hela kroppen. Det natten sov jag knappt något. Hela natten låg jag och lysnade efter ljud.Fast jag var säker på att det var det okända.

ja då tänkte jag berätta min historia. Det började med att vi började renovera mitt rum,rev ner en vägg osv när mitt rum blev klart (på min födelsedag) så skulle jag sova allra första natten i mitt nya rum. Första natten gick bra. men nästa natt… precis när jag skulle byta om till pyjamas så känner jag mig helt plötsligt iakttagen och jag kollar runt i rummet men kan inte se något tänker att de bara är nåt jag inbillar mig och lägger mig ner för att sova. Precis när jag ska sluta ögonen känner jag en kall bris komma och hela jag blir kall.Tänker ännu en gång att det bara är inbillning och försöker sova igen,gör precis som förra gången sluter ögonen och slappnar av.Då känner jag att de börjar lukta en som ruttna egg och vinäger och jag blir lite skakis går upp tänder lampan och går och kollar om min syster glömt ta ner något ifrån datarummet men hepp där står inget,går tillbaka och lägger mig och somnar sen sover jag bra hela de natten. sen hände de inte något annat förns en vecka. Jag hade gått och lagt mig och somnat sen vaknar jag av att jag inte kan röra mig och nästan 'kämpar' för att nå lampknappen tills slut kommer jag loss och kan tända lampan och kollar på klockan,klockan är 04:53 och jag låter min blick följa så långt ljuset går då jag ser en man klädd i svarta kläder men jag kunde inte se ansiktet och jag blir så rädd att jag faktiskt skriker och springer därifrån.Sen sov jag i soffan i flera månader tills mamma och pappa ringde efter ett medium som kom och kollade igenom mitt rum och hela huset och han sa att jag hade en manlig närvaro i mitt rum så jag berättade om vad som hade hänt och han nickade bara sen så kallat 'renade' han vårat hus och 'stängde' mig (jag är väldigt mottaglig eller vad va de var han sa)sen gick jag upp i mitt rum igen och de kändes som om det var ett helt nytt rum;) Tack för att ni läste M.V.H Mickis/Michaela

Här kommer ytterligare en berättelse om en av mina upplevelser. Ni alla vet ju att andevärlden gärna kontaktar via elektroniken? Nu blir jag snart galen av det! Min pappa är datakonsult och jobbar endast med datorer och system som han åker runt och säljer i Sverige. Jag har alltid haft en skruttig liten bärbar som inte klarar mycket. En period så längtade jag efter den coola Vista och en stationär dator med mer utrymme (bara för att jag ska få spela mitt förbaskade Sims). Pappa får alltid en ny dator när hans arbetsdator "gått ut". Ni vet, proffsen ska ha det bästa för att kunna göra det bästa. På senare tid så hade min bärbara kraschat utan anledning, men pappa mumlade att den var för gammal ändå. Visst! Några veckor efter det så hade jag stått utan dator och jag saknade mitt spel såååå mycket! Pappa nämnde att han hade fått en ny dator från företaget och att jag skulle få överta hans gamla. JA! Härligt! Nu slipper mitt spel hacka,. Eller? När han installerat alla viktiga saker så satte jag mig direkt och bara njöt av den bra uppkopplingen och den sköna grafiken. Inget var fel med min dator! Never. En dag efter det så varje gång när jag stängde av den så satte den igång sig igen! Jag trodde att det var en tillfällighet, men nej. Det håller fortfarande på. Varför blir det alltid så när just JAG använder saker? Haha, lite skoj va? Jag kan meddela att jag fortfarande använder den rebelliska datorn och grunnar på vem det kan vara som så gärna vill ha kontakt. Lampan i mitt rum är också knasig. Visst är det intressant, men ibland blir det irriterande. =)

Ni som läser det här får ta det hur ni vill. Jag har aldrig varit riktigt säker på om det finns demoner. Är det inte något religionen hittat på, för att få balansen? Jaja, i alla fall; för några år sedan var jag i ett djupt panikångestträsk. Jag vågade knappt gå tio meter från mitt eget hus. Jag mådde dåligt på alla plan och kämpade mig framåt hela tiden. Skolan var som värst. Jag har alltid haft en MP3 för att kunna lugna ner mig när jag är uppstressad. Nuförtiden har jag en fånigt liten, men vadå – den funkar ju! Idag mår jag bättre och tar andevärlden som den kommer, efter alla år av att inte veta att andarna försökt få mig på fötter. Men nu verkar det som om de mörka krafterna vill trycka ner mig igen. När jag satt och väntade på bussen en vacker dag så lyssnade jag på min kära gamla MP3, och som många andra så tycker jag om låten "Sound of Silence" med Simon & Garfunkel. Jag har min MP3 på "shuffle" som menas med att den blandar låtarna. Ibland spelar den bara i bokstavsordning. Just den här dagen så kunde jag inte höra någon annan låt än just den. Den börjar "hello darkness, my old friend". De orden skrämde mig på något sätt och jag kunde banne mig inte förklara det! När jag kommit till låten ett antal gånger (som skulle vara omöjligt när det gäller MP3-spelare) så kände jag hur ångestkänslor grävde sig in i min ryggrad efter en väldigt lång tid av lugn. Vad i helvete är detta nu då?! Jag ryckte upp mig och tryckte undan känslorna och stängde av MP3:n. Förbaskade pryl. Jag vet inte om det här var en varning eller att nån bara ville skrämmas… det lyckades dem med. Tack vare detta och ett antal andra konstiga händelser så vet jag att det finns en makt som lever på vår smärta. Varför blir folk deprimerade helt plötsligt? Hur kan man bli dödssjuk när man är frisk bara sådär utan orsak? Jag tror att de mörka kan svara på dessa frågor. Mitt tips till er som känner er förföljda är att verkligen göra saker som gör er lyckliga och unna er den äran! När vi är som lyckligast så lider de mörka något förskräckligt. När ni gör saker som får er att må dåligt så mår dem som bäst. De flyger efter er och flåsar er i nacken och säger åt er att karva upp era armar, äta tills du spyr eller att du ska vara rädd för det och det osv. Visa ingen rädsla. Kämpa emot! Det är ju vår kropp och ingen annan ska få styra den än oss! Välkomna endast ljusa krafter till era kraftfält. be de andra dra åt helvete. =)

Har själv varit med om en hel del! En kväll när jag skulle sova var det någon som började kittla mig under foten, vet än idag inte vem det var men vet att han fortsatte föra liv i lägenheten. Även sonens "gåbil" hade flyttat sig en natt då jag låg och sov, innan jag lade mig så städade jag och ställde den i ett hörn i v-rummet, när jag sen kliver upp för att jag hör något ljud ser jag att gåbilen har flyttats 5 meter och står i dörren till badrummet! Har även varit med om en hel del och ser även då jag har den mediala förmågan!

För ca. en månad sendan upplevde jag en sak men jag är inte säker på om det var en hallucination eller ett spöke. Jag hade druckit en del den kvällen men det mesta av ruset hade gått över och jag var nykter och skulle sova. Min kompis och jag delade säng och hon låg brevid mig och sov. Jag tittar in i väggen i väntan på att bli tillräckligt trött för att somna och plötsligt ser jag en kort svartklädd man som står 1 1/2 meter ifrån och tittar på mig. Det är som ett ljus runt om honom men han känns inte alls läskig utan snarare fredlig. Jag hade precis tänkt säga "hej, vem är du?" eftersom att det verkligen kändes som att han var där och jag inte inbillade mig, men då försvann han lika fort igen. jag tänkte inte mer på det och somnade gott. Nu undrar jag bara om det kan ha varit ett spöke eller mer en hallucination eftersom att jag druckit alkohol innan?