Jag satt vid mitt skrivbord och var ironiskt nog inne på spökwebben. Över mitt skrivbord har jag en hylla. Där står blandannat en sån där "hand" som man kan hänga smycken på. Mitt när jag sitter där så ramlar handen i golvet! Jag har förut stött till den flera gånger utan att den har ramlat så jag blev ganska rädd när den plötsligt ramlar ner av sig självt. Några fingar från den föll av och senare letar ja igenom varenda centimeter av rummet men två fingrar saknas fortfarande!Brrr

Hej jag heter Lina och är 15 år. jag bor i ett litet radhus med mina föräldrar och syskon. det har varit helt lugnt i huset fram tills 4 år sedan. Allt började med att jag satt vid datorn och spelade, när jag plötsligt kände o hörde hur någon visslade i högra örat på mig. Jag vart såklart lite chockad, men tänkte inte mer på det. Ungefär en vecka efter att det hade hänt så berättade jag det för mamma. Hon vart lite chockad såklart, men inte på det sättet som jag hoppas. Utan hon berättade att hon och pappa också upplevt saker, som att pappas väckarklocka plötsligt kunde börja gå i morsesignaler. Hon berättade också att hon ibland på nätterna kunde höra hur någon gick från mitt rum genom hela korridoren och slutade utanför deras rum. Så fort mamma vände sig om för att titta vem det var så stod det ingen där. Det var efter mamma berättat det här som jag bytte rum till nedervåningen istället. det var då det mesta började. Jag började tex se skuggor i ögonvrån, lampor släcktes och det kunde plötligt låta i köket. Sen för nån månad sedan hörde jag hur någon gick i köket och hur någon plötligt knäppte fingrarna, gud vad jag vart rädd. En natt så fick jag nog, så jag och pappa bytte säng. vid frukost nästa morgon så sa pappa att jag hade haft rätt. Han sa att han hade hörde hur någon gick barfota i köket o hur det sluta utanför min dörr. vilket var precis vad jag upplevt! Jag vet inte hur länge jag orkar med det här, fast samtidigt tror jag att det skulle kännas konstigt fall dem försvann.

(Ursäkta min stavning) Jag heter Jonatan och jag är ny medlem här på Spökwebben. Jag bor i den lilla staden Kristinehamn med spännande historia med min mamma och mammas sambo. Vi bor i ett stort lägenhetshus med 9 lägenheter på ungefär 150 kvadratmeter lägenhet. Huset är ett föredetta ålderdomshem och har även varit psyke. Huset är från 1800-talet och har mycket historia. Nästan alla vad jag vet som bor i lägenhetshuset har varit med om konstiga saker. En granne i huset har en liten dotter, hon är 13 år. När hon va 8 år så träffade hon ofta en grabb i 17 års åldern i huset. Dom träffades i den gamla hissen, trapporna och korridorerna. Även i deras lägenhet. Det märkliga va det att ingen annan hade träffat grabben, det va bara min granne på 8 år som hade det. Hennes mamma började bli orolig över flickan som stog och pratade med ingenting, så hon tog dit ett medium. Mediumet gick runt i huset och letade fram efter en grabb i 17 års åldern och fann honom. Det konstiga va att det är inte normalt att en 17 årig grabb dör i ett ålderdomshem. Men vi fick reda på att innan ålderdomshemmet byggdes där så stog där ett gästgiveri. Ni kan ju ta detta med en nypa salt nu men mediumet forskade mer om detta. Hon fick reda på att denna grabb blev sjuk eller på något sätt iallafall dog. Innan han dog så lovade han att han skulle vara kvar i huset och göra ett helvete av allt. Mediumet tog bort grabben och sedan dess så har han inte setts till av den lilla flickan. Vi har i huset även en gammal sköterska som hette Märta. När hon levde Hon knackar på dörrarna och väggarna i huset och jag tror det är för att väcka

Hej! Jag är en tjej på 11 år. Jag har en ande/ett spöke i min lägenhet. Den, jag kallar anden/spöket för skuggan, har visat sig och gjort sig hörd. Men det har aldrig kännts hotfullt. (Jag är samma person som skrev "Skuggan", nummer 100 på spökberättelse-listan. Men iallafall. Igår kväll, kanske klockan 11-11.30, låg jag i min säng och skulle sova. Min säng står bredvid fönstret, och på fönsterbrädan står en lampa (Skrivbordslampa).. Men ja. Den sitter fast ganska hårt, och man behöver ta mycket för att få loss den, så den ramlar ner. Jag var ensam i mitt rum och höll precis på att somna. Jag blundar. Mamma har gått och lagt sig i rummet bredvid och pappa ska just gå och lägga sig. Min lillebror sover i andra sidan lägenhet. Jag ligger i sängen och helt plötsligt låter det som en borr går igång bredvid sängen. Precis när jag öppnar ögonen ser jag lampan i fönstret ramla ner,rakt på mig!! Jag började gråta och sprang ut till pappa. Bara när jag tittade tillbaka på rummet så började jag super-gråta. Det var jätte jobbigt. Men efter ett tag lugnade jag ner mig och la mig för att sova igen. Jag ligger vänd mot väggen med täcket nästan helt över huvudet. Och så känns det som om någon är inne på mitt rum, vid fotändan där mitt skrivbord står. Jag blir rädd och ska kolla. Jag sätter mig upp och tittar. Ingen där, men jag får lite panik och börjar smågråta. Sedan lägger jag mig ner och ska precis somna, när jag hör något vid skrivbordet. Något ramlar!!! Jag låg först blickstilla, jag kunde inte röra mig. Sedan rusade jag in till mamma och pappa samtidigt som jag storgrät. Pappa lade sig på mitt rum och jag fick sova med mamma i deras rum. Då kunde jag sova, men det var en väldigt läskig upplevelse!!

Jag tror att det pågår nån slags paranormal aktivitet i mitt rum. Min mamma sa att en man som bodde i vår lägenhet innan oss dog i sin säng som stod i mitt rum :O Iaf, flera gånger har jag vaknat mitt i natten av att nåt slår emot mitt vattenglas. Vid de tillfällena har jag legat som förlamad för jag har varit så rädd. En gång vaknade jag försent på morgonen för att min mobilväckarklocka inte hade ringt, mobilen hade stängt av sig själv. När jag satte på den igen så såg jag att den hade batteri kvar. Min mobil har dessutom flera gånger börjat hacka när jag använt den i mitt rum. Jag har hört att andar samlar energi från apparater för att kunna visa att de finns. Har sett skuggor många gånger också, i ögonvrån iofs, det kan vara lätt att inbilla sig, jag vet! Men det är ändå så obehagligt. Jag känner mig jämt iakttagen i mitt rum, det är så jobbigt! Vad tror ni, har jag hemsökelse i mitt rum? Btw, har slutat att ha vattenglas i mitt rum nu! Haha 🙂

2009 i fredriks garage:hände det något märkligt. porten till garaget bara plötsligt öppnades! vi gick och kollade men ingen vind och ingen var där. när vi skulle gå in började plötsligt den söndriga radion spela. den funkade alltså inte den var i sönder. åsså när vi skulle gå ut från garaget så flög en planka ner. den satt stadigt och vi rörde inte den! det här är sant!!

Till att börja med vill jag säga att jag har alltid trott på andar. Jag tror inte att jag någonsin har tvivlat på det, och min "tro" förstärktes för ett par veckor sedan då. Jag satt i vardagsrummet och kollade på tv. Det var rätt sent, alla i min familj hade gått och lagt sig och det var nedsläckt i hela huset – endast teven gav ifrån sig ett någorlunda ljus. Tillslut bestämde jag mig för att stänga av teven och gå och lägga mig. Eftersom att lysknappen sitter vid dörröppningen och teven står placerad en bra bit därifrån orkade jag inte att först gå och tända, för att sedan gå tillbaka till teven och stänga av den, utan jag stängde av teven och så blev det kolsvart i rummet. När jag vände blicken mot dörröppningen såg jag plötsligt konturerna av en människa där. Även om det var svagt, var det ändå så pass tydligt att jag kunde se att det var just en människa. Jag tände golvlampan som stod en bit ifrån mig och då såg jag ingenting mer. Fast besluten om att jag hade inbillat mig det hela släckte jag golvlampan och mycket riktigt – ingenting stod där. Men några dagar senare låg jag i min säng inne i mitt rum, och har man min dörr öppen och ligger i sängen ser man vardagsrummets dörröppning. Så den kvällen låg jag i min säng, det var svart i hela huset förutom i mitt rum där en liten lampa var tänd. När jag skulle sova orkade jag inte resa på mig för att stänga dörren, så jag släckte lampan och kröp ner i sängen. Men bäst som jag låg där kände jag mig iakttagen, och blicken drogs automatiskt mot min dörröppning och vidare till vardagsrummets dörröppning, och återigen såg jag konturerna av en människa. Nu var jag ju ganska säker på att det inte hade varit inbillning första gången. Jag kan inte säga annat än att jag blev rejält rädd, tände lampan och slängde igen dörren. Jag vågade inte sova med lampan släckt den natten, men sedan dess har jag inte sett gestalten någon mer gång. Visserligen har jag undvikit att titta ditåt då det har varit helt mörkt, men känslan av att vara iakttagen då jag sitter ensam har ökat och flera gånger har det verkligen känts som att någon har stått och stirrat på mig, men när jag har vänt på huvudet så har det inte varit någon där.

Hej! Jag har vid två tillfällen upplevt att jag varit vaken fast att jag sover. Med andra ord man ligger och är fullt medveten om sin omgivning ögon och öron fungerar. men resten av kroppen är som förlamad. Detta är en ganska så obehaglig känsla. Men efter lite googel så hitta jag detta och kallas visst för Sömnparalys. Men en av gångerna har jag även hört en mörk "Monster" röst rabbla en massa meningar på ett språk jag överhuvudtaget inte förstår. Man ska tydligen även upp leva hallucinationer under sömnparalys så kan ju varit det det var. Iallaf detta är ingen spökberättelse utan bara en förklaring för dom som har upplevt samma sak. Önskar man kund forska mer runt drömmar.

Min morfar dog ca fyra år sedan. Jag är tolv nu. Mormor och morfar bodde (mormor bor där fortf) i ett stort hus m en källare som har en toalett. När morfar levde brukade han ALLTID gå på toa i källaren. En gång när mormor och mamma skulle åka och handla ville jag vara kvar ensam. jag satt och bläddrade i en tidning. Sedan hörde jag steg i trappen och sen vart det tyst ett tag… sen hörde jag att toaletten spolade. Jag vart jätterädd och vart fastfryst på sängen. sen hörde jag fler steg och dörrer till källaren stängdes. Var det morfar ? det har hänt fler gånger och min syster har känt att en hand höll hennes och jag känner att nån iaktar mig… fast inte på ett obehagligt sätt… mer bevakande Är det han ?? eller är det bara inbildning ?

Hej min 3:e berättelse. När jag var 13 år blev jag ljupt förälskad i en tjej som hete Natalie. Jag var inne på pop backstreet boys christina agulera etc *kände mig som en feminin kille om jag ska vara ärlig.* Jag och Natalie träffades för första gången på plattan i stockholm och stortsätt slogs rätt riält. Efter 3 dar addade hon mig på msn och förklarade att hon var ledsen och berättade att hon förstod vad jag hade varit med om *annan lååång historia* Hon visade mig en ny musik smak som jag föll för direkt 2000/03/16 klockan 14:02 om jag inte minns fel skickade hon Barthezz – infected över till mig via msn och jag föll för musik på studs *trance och thecno* vi chattade och vi föll för varandra och träffades och pussades. fram tills en dag då vi var på väg ifrån henne till mig. Vi hade tagit bussen och hade gått av vid en station i Åkersberga och vi bråkade om vem som skulle gå yterst hon vann som vanligt vilket jag ångrar än idag, vi gick hand i hand och jag var glad att jag hade henne. Inte mer än 5 minuters gående röck det till i armen på mig och en långtradare passerade relativt snabbt förbi mig och Natalie fanns ingen stans jag kunde se. en halv timme efter var det ett stort påhopp med poliser och 2 amubulanser och jag blev genast bortförd men jag gav mig inte förenns jag hade hittat henne. Senare förstod jag att jag hade förlorat henne och än idag är detta mitt fel att hon försvann jag känner mig skyldig över det som hände. när jag var 18 år åkte vi till ramsbergs gården jag och min familj och som i min andra berättelse jag trodde inte på något eller ville ha bevis för det jag skulle tro på. Jag bestämmde mig för att försöka vara med och jag visste ingengting om andar eller om hur dom arbetar. Nåja vi skulle sitta och meditera en extremt rolig sak va? nja men en väldigt fin seans av Anders Åkesson och 5 minuter in kände jag något jag mycket väl kände igen Natalies närvaro en närvaro jag saknat och saknar, jag satt i en rätt så ljup meditation och kände hennes hand på min axel och jag bad henne att sluta, hon lyssnade inte jag kände 2 armar omkring mig och öppnade ögonen och började gråta mina tårar steg och kunde bara inte sluta. "Pinsamt" en kille som kan skära sig och slå sig själv och köra fakir och inte gråta som nästan aldrig gråter, gråter nu av något man inte kan se eller känna va? jag satt och grät och grät så att anders var tvungen att ta tillbaka alla meditationer och ha en "paus" Efter att alla gått ut gick Jane *ägare och medium på ramsbergs gården* och talade om att Natalie älskar dig och hon vill att du ska förstå att hon aldrig hade lämnat mig att hon alltid hade funnits vid min sida. och berättade en och annan sak som jag inte enns berättat för någon än mig själv. Hon var hos mig hela veckan och rörde vid mig och kramade om mig. Det är en av mina starkaste upplevelser i mitt liv och det är min bästa historia jag kan ge er. Även om det inte hände mycket men sanningen är denna berättelse.