I en helt vanlig skola någonstans utanför Malmö utspelar sig detta. På vår skola vart tredje år på spökens dag den fjärde mars, kommer en flicka från sjuan i helt vita kläder, oftast omedvetet. Andra gånger medvetet. Flickan jag kommer berätta om hette Malin, hon var en glad och lite udda tjej som oftast gick klädd i färglada kjolar av tyll. På spökens dag kom hon klädd i vitt och under dagen så blev hon blekare och blekare, och tystare och tystare. I slutet av dagen tyckte hennes två bästa vänner Elna och Ebba att flickan verkade konstig, de sökte upp henne. Deras lust att prata med Malin försvann när de såg att hon hade någon slags dimma runt sig, det var knappt att man såg dimman, men om man ansträngde sig så såg man. Flickan såg ganska olycklig ut, antagligen förstod hon att hon skulle bli ett spöke. Men det fladdrade till i hennes mungipa och Malin tog en bit papper ur sitt skrivhäfte och ritade ett pentagram på och sedan stoppade i sin mun. Pappret och pentagrammet gjorde Malin till människa igen, men hon blev märkt för livet, sedan den dagen kunde hon förstå och kalla fram spöken.

en del spöken visar sig för oss då dom har något att säga, det kan vara vad som helts. jag var som många av er är idag "livrädd". jag lärde mig att aldrig visa att jag var rädd. för då får dom mer energi och kan gör mer saker. jag har inte blivit rädd på 7 år för "spökerna" men den här gången slog rekordet! jag var påväg för att möta en vän som bor en bit in i skogen. jag gick över bron och allt gick perfekt. men när jag kommer till en korsning och tar det hållet som är rätt ser jag något. det var en gamal lyckta som rörde sig. jag tänkte vafan vem går med en lyckta? jag ropade och frågade: vem är det ? lycktan och skepnaden stannade och kollade på mig. jag kände mig helt kall. när jag väll såg va det var så skrek jag! det var en liten gammal dam på minst 80 år som gick mitt ute i skogen med en lyckta! helt plötligt försvann hon! en sann historia, och en kväll som jag aldrig mer vill uppleva! har sett henne flera gånger men har aldrig gått själv där något mer! och kommer aldrig göra det..

När vi flyttade till vår nya lägenhet för 1½ år, så började vi upptäcka små konstiga saker. Min dotter sa nästan direkt att hon inte vill sova i sitt nya rum. Hon har känt att någon har satt sig på hennes sängkant. Och att någon andas på henne. Det knackar på hennes dörr om hon har den stängd. Till en början så höll "skuggan" (som vi kallar henne) bara till inne i barnrummet. Men nu har "hon" börjat visa sig i hallen, där hon öppnar alla lådor i båda byråerna. Nu på sista tiden så har hon även börjat härja i köket där hon öppnar alla skåp. På julafton så tog jag ett foto på min dotter. Sen när jag la upp fotot på datorn så såg vi en skugga på fotot. "Det är hon, så ser hon ut" sa min dotter! Riktigt otäckt!

hejsan. Detta händelse hände mig när jag var på väg till min kompis. När man ska till henne så går man förbi ett hus som ingen bor i. För länge sedan var det en tant som bodde där men hon dog sen av hjärtinfarkt. Varje gång jag går för bi det huset så skiner det upp ett stoet ansikte framför mej, och jag är säker på att det är hennes ansikte. Skit läskigt:(. Och när jag var ensam hemma så hörde jag fotsteg i hallen och så kom spöket in i vardagsrummet. Och så började våran dammsugare att starta av sig själv. Fast den inte hade sladd i utaget. Jag försökte stänga av den men det gick inte. Och så ringer min mobil av sig självt till mina kompisar, fast jag inte har batteri på eller pengar.. SKUMMT

En kväll så skulle jag just gå och lägga mig och jag låg i sängen och blundade och försökte att sova men då plötsligt så kom det nått och hoppade upp i sängen som jag låg i och såklart så öppnade jag mina ögon för att kolla vad det var där men jag såg ingen där.

För några år sedan var jag hos en kompis som då bodde i ett hus ombyggt till lägenheter. Hon bodde i takvåningen. Vi gick och la oss för kvällen och småpratade lite om kommande dag när plötsligt ett glas slogs sönder. Min kompis tände lampan direkt men inget syntes. Hon har ett bord vid sin tv som är gjort av tegelstenar och en glasskiva lagd ovanpå. Där stod mitt glas som vi trodde var det glas som gick sönder. Det lät ju precis som om någon lyfte upp det och tappade det på glaset. Men inte ett spår av nåt syntes.

Jag är en tjej på 11 år som har någon eller något i mitt hus! Jag bor här med Min mamma,pappa,lillebror,lillsyster och en/flera andar! Första gången som jag märkte det här var att min mamma hade sett någon som påminnde om min gammelmormor Vera stå i dörröppningen till min mammas och pappas sovrum! Några nätter senare sovde min kompis över hos mig då när vi satt och läste i en tidning hörde vi att det var några som stog och pratade ute i min hall! Mamma och alla andra låg och sov förutom jag och min kompis!När vi pratade med varandra pratade de men när vi inte pratade då var det helt tyst! Efter några veckor igen sovde min andra kompis över och då hörde hon att någon stog och knackade utanför min dörr på dörrkarmen och sen hörde vi (jag och min kompis) andningar. Igår när jag hade min filmkväll så lite senare så skulle min kompis gå på toan men när hon skulle tvätta händerna så tog det inte mer än 2 sekunder försen hon rusade in på mitt rum! Jag frågade vad som hade hänt men då sa hon att hon hade sätt en liten flicka med djupa andetag! Jag skriver ner vad hon berättade "Hon hade långt brunt slitet hår,inga ögon utan bara röda sårskorper,hon hade ett vitt nattlinne på sig med spets vid halsen hon var grön i ansiktet och hade sytt sig själv i kinden,hon hade inga läppar utan öppen mun och tänderna var röda på henne"Hon såg detta på 2 sekunder! Hoppas inte att de menar något illa! 🙁 Jag är rädd! Man ska inte vara rädd för att vara i sitt eget hus! 🙁 Snälla vad ska jag göra!? Snälla hjälp mig! Allt det här är sant!

En dag när jag skulle gå hem från en kompis så hörde jag steg bakom mig jag vände mig om emn såg inget, så gick jag en bit till och hörde det igen mmen såg inget. Jag började springa och när jag gick runt ett hörn så försvann det det var väldigt kusligt för jag visste inte var det var .

jag har tidigare skrivit om saker som händer i mitt hus. Inskickat av Li. Igår kväll när ajg skulle sova började det banka i väggen, men inte i ngn av mina väggar. skitläskigt, med tanke på att bara jag var vaken. har läst många känner sig iaktagna på sina rum, men inte jag. Överallt i hela huset utom i mitt rum. Men i väggarna. det är ofta jag nästan springer från toan till mitt rum för att jag är så rädd. lite roligt med vissa saker vi har. Andarna verkar inte gilla mej. Som när jag skulle dusha, dushslangen var lite lör. Jag försökte skruva fast den igen men det gick inte. har hänt många gånger. Så en kväll berättade jag för pappa. Han kollade lite, skruvade ihop den sedan var den hel igen. En annan dag skulle jag plugga in högtalarna i min dator, gick inte. Sedan kom pappa in i rummet och sa "Vad dåligt ljud det är." Jag svarade att jag visste det och att jag hade försökt koppla in den. Pappa pluggade i kontakten också funkade det. Andarna är läskiga.

Jag heter Lily och är 12 år.Jag har två tvilling lillebröder på 8 år och en lilasyster på 3 år. Mina bröder (Emmeth och Jasper) delar rum medans jag och min lila syster (Evangelin) har egna rum. Jasper har en sån där leksaks ´´Gubbe i lådan' som står i bokhyllan. Han är livrädd för den och varje natt när han ska gå och lägga sig skriker han på mamma eller pappa och vill inte sova där. Emmeth (som är den lite tuffare) har också sett den men är inte lika rädd. En kväll tänkte jag sova med Jasper och Emmeth för att se detta 'gubbe i lådan spöke'blev jag lika rädd (om inte ännu räddare) än Jasper. Först gick vi och la oss. Emmeth och Jasper somnade snart och jag tänkte 'äh de luras säkert'. Sedan började Jasper gno och gnälla i sömnen. Sedan började han säga 'Han kommer, han kommer.Han är arg. Han kommer!'. Jag slog upp ögonen och då såg jag 'gubben i lådan' i bokhyllan. Helt plötsligt hoppade den upp och lutade sig så nära mig som den kunde. Åh gud hans ansikte var helt ruttet och insjunket,det äckligaste ansikte jag någonsin sett! Och det värsta av allt var att jag såg honnom andas! ANDAS och han är ju en docka!!!!! Jag blev skit rädd och sprang in till mamma och pappa med Em och Jass tätt i hälarna. Aldrig mer att jag sover i deras rum!