Det jag ska berätta är inte direkt en spökberättelse; utan mer om ett fenomen jag upplevde som yngre. Det handlar om att jag ibland kunde skymta gestalter i mitt sidoseende som inte var där när jag vände på huvudet. Tre av dessa tillfällen har i synnerhet stannat i minnet. 1. I badrummet uppfattade jag en vit hopkrupen gestalt vid dörren. 2. Köksbordet en framåtlutad figur med långt hår och någon form av heltäckande plagg på kroppen. 3. Var ute och en kvällsrunda då en gestalt gick efter mig runt ett hörn på en häck för att som vanligt försvinna så fort jag riktade om skallen. Vad kan detta ha varit för något? Förmodligen så finns det en fullständigt naturlig förklaring till detta. Jag har länge varit intresserad av s.k. oförklarliga fenomen om än att man med åren har utvecklat en mer skeptisk syn till dessa händelser. Har frågat vissa personer om de har varit ute för något liknande, men har hittills kammat noll samt att en del tycks ha trott att det nog inte står riktigt rätt till i min skalle. Nu undrar jag om det är någon annan där ute som känner igen sig.

Pierre gick upp vid 4 och åkte vid kvart i fem. Jag har en kort period inatt med en obehaglig känsla, men jag vände mig bara om och somnade om när Pierre hade gått. Det var inga problem. Sen ringde mitt alarm och jag gick upp och hoppade in i duschen. Jag hade en liten obehaglig känsla då av att det var någon annan i lägenheten, men jag sket i den känslan och jag hoppade in i duschen. Jag hörde då något, men tog för givet att det var dom som bor där uppe som gjorde ljud ifrån sig. Så jag ignorerade det. Sen när jag hoppat ut ur duschen så hade jag fortfraande en obehaglig känsla. Jag började sminka mig och sen satte jag mig i vardagsrummet för att ta mina mediciner och sminka mig färdig. Vi har en lampa i vardags rummet. Den är kopplad till en kontroll. Det finns inga sätt att slå igång den eller stänga av den utan att klicka på kontrollen eller dra ut strömmen. Ja, så jag sitter där i soffan. Jag var helt inne i att göra mig iordning. Så poff så slår lampan igång. Obehagskänslan kom tillbaka, men jag trodde att jag hade kontrollen här i soffan då och att jag måste ha satt mig på den så jag fortsatte att sminka mig. Efter någon minut så slog lampan av sig istället. Jag började då bli lite nojig, men tänkte fortfarande att jag måste ha satt mig på kontrollen. Började leta. Då slog lampan igång igen. Jag kände då hur håret började resa sig på mig och jag kände mig uttittad. Jag kollade efter kontollen, men den var inte där. Jag tog då mod till mig och gick till sovrummet där jag sett den senast. Och visst, den låg där så fint på säng bordet. Helt orörd vad jag kunde se. Jag hörde då något ute ifrån vardagsrummet, o blev riktigt rädd. Fick bara en hemsk känsla om att det var någon som ville mig något illa. Så gick jag ut i vardagsrummet och plockade ihop mina saker. DÅ hör jag en smäll ifrån köket. Jag flög upp ur soffan. Jag tog alla mina saker och gick försiktigt ut i köket. Jag skakade som en, ja jag vet inte vad. Då ser jag… vårt knivställ som står bredvid spisen. Alltså längst in mot väggen utan någon som helst möjlighet att ramla ner på golvet.. DET hade ramlat ner på golvet och alla knivar låg utspridda i hela köket. DÅ blev jag ännu räddare och jag ställde snabbt upp knivstället igen och tog mina saker och sprang ut i hallen och klädde på mig. Jag släkte inte ens lamporna. Inte en chans att jag skulle gå runt i lägenheten o släcka alla lampor. Så tog jag på mig skorna och jackan och jag gick ut. Jag stängde dörren och då såg jag en stor svart gestalt på insidan av fönstret. Den stod bara där i mitten av korridoren. Jag vände mig om jag sprang därifrån. Jag skakade och kunde knappt andas. Jag brukar inte bli så jävla rädd för sånt här… Men den här gången blev jag det. jag visste inte vad jag skulle göra. Jag har många gånger förut varit med om såna här saker. Jag vet att Mark har varit både här och hemma hos mamma månag gånger. Jag vet att han har jävlats med mig och med många andra. Jag vet när det är han. När jag känner hans närvaro så är jag inte rädd. Då blir jag glad. För då får jag det bekräftat att han vakar över mig. Då får jag det bekräftat att han faktiskt finns här för mig trots att han är borta. Jag hoppas att han alltid kommer att finnas i min närhet även fast han är död. MEN den här gången.. Jag vet att det inte var Mark. Vem det är har jag ingen aning om. Vad han vill, det har jag ingen aning om. jag vet att det är en han för det känner jag på mig. Men min extra mamma som kan sånt här ska komma hit och hjälpa mig, för det som hände imorse, jag har en känsla av att det bara kommer att bli värre. Jag vet att man inte ska vara rädd. Jag vet att det inte är något farligt, men jag blev rädd iallafall. Och jag blev arg. Jag blev arg för att den här människan, eller anden eller vad det nu är.. Inte lämnar mig ifred trots att jag bett om det. Men det jag är mest arg på.. det är Mark. Varför är han inte här och skyddar mig? Jag brukar känna att han är här och då känner jag mig trygg. Men nu de senaste dagarna har jag inte ens känt något alls som skulle kunna kopplas ihop med honom och det gör mig ledsen. Varför skyddar han mig inte? hur kan han låta det som finns här… skrämma mig… Jag vet att månag säkert tycker det här låter galet. Att jag borde ha en sådan där tröja där jag kramar mig själv. Men alla tror på olika saker och jag tror på det övernaturliga. Det här har jag ocså skrivit förut, men jag skriver det igen. jag vill inte att folk ska se på mig annorlunda bara för att har den här tron. Det har hänt för mycket oförklariga saker för att jag inte ska kunna tro på det här. Jag har iofs alltid trott på sånt här och varit extra intresserad av sånt. Jag har hållt på med Wicca och sådant. Jag är otroligt intresserad av det här och jag tror väldigt starkt på det övernaturliga. Jag mår bättre av att tro att Mark fortfarande finns här. Jag menar inte att alla måste tro samma sak som mig, men jag hoppas alla kan acceptera mig så som jag är. Trots att jag tror på det här. Men som sagt. jag är arg på Mark. Han skulle ha funnits här för mig. Men han dog.. han skulle skydda mig nu.. Men han har försvunnit. Jag känner inte av honom längre. Vart är han? Jag vill ha honom här. Jag vill känna hans kärlek och ömhet. Jag vill ha honom i min närhet. Tror jag saknar honom lite extra just nu. Jag är nog egentligen inte arg på honom. Jag är nog.. ja jag vet inte. Men jag vill ha honom här. Jag önskar att jag kunde träffa honom igen, inte bara känna hans närhet, men jag vet att det inte går. Så jag får nöja mig med att känna honom i min närhet. Men nu gör jag inte ens det och det gör mig lite rädd. Har han lämnat mig?? Jag saknar dig, Mark….vart är du??

Jag och en kompis skulle gå hem från en tjej middag när vi va 12 en kall vinter kväll och klockan var omkring 22.30. Vi bor grannar och vi skulle gå omkring 2 km. Just den kvällen var dimman väldigt tät och man såg bara 1 meter framför sig. Vi pratade om allt möjligt för att inte bli rädda i mörkret. Plötsligt hörde vi fortsteg (grusgång) framför oss och jag satte på min kamera för att kunna lysa. Ungerfär en meter ifrån oss står en gammal tant i sjaskiga kläder. Vi var inte berädda på att hon skulle vara så nära så vi hoppade ett steg bakåt båda två! Då sa tanten med mörk och riktigt läskig röst: – Vad gör två unga damer alldeles ensamma här ute i mörkret på min grusgång? Jag stammade fram ett: – Vi är på väg hem, vi bor alldeles i närheten… Tanten nickade och fortsatte sedan att gå, men efter bara några sekunder hörde vi inte fotstegen längre och när jag lös med kameran såg vi inga spår efter tanten. Vi blev såklart livrädda och sprang hem det fortaste vi kunde ;P När vi kom hem sökte vi lite på internet och upptäckte att det var en tant som hittats död på gången för något år sedan…

Hej! Det här hände för ca 1 år sedan, jag, min syrra och hennes två kompisar var ensamma hemma och vi spelade fia med knuff där uppe på övervåningen, jag berättade nåt läskigt (minns inte vad) till min syrrar kompis som satt vid ingången till mitt rum, hon stängde dörren til mitt rum och vi gick ner till nedre våningen , dörren var fortfarande stängd. Min syrra ringe till min mamma och sa att vi skulle handla glass, då precis hör vi en stor duns uppifrån mitt rum, när alla var på nedre våningen. Alla sprang ut ut huset, när vi kom in igen så skulle vi gå upp för att se vad som ramlat, då var min dörr helt öppen. En annan händelse som hände igår kväll var att min mamma och pappa hade gått och lagt sig, min syrra också. Jag satt vid datorn i mitt rum och då ropar linnea "vem är det som går i hallen?" Då lyssnar jag och hör steg i hallen, och dammsugaren välter också, sedan fick min syrra sova i mitt rum.. Vad kan finnas i mitt rum, är det nåt övernaturligt? 😮

jag vet inte vad jag ska börja .. jag hade en bror han dog av blodförgifting så jag var inte född han dög typ tre dagar efter han föddes.. och jag ber till honom varje kväll efter bönen känns det som är är hoss mej att han sitter på min säng och säger: ta det lugnt miranda jag finns hos dej det ska inte hända nått ont jag är din ängel och du är min.. jag blir inte rädd jag hör det men jag blir inte rädd jag känner mej bara lugn och säker r.i.p brorsan älskar dej <33

det som hände mig en gång är kanske lite pinsamt! men jag bara måste berätta, i min förra lgh så hände det en del konstiga saker, t.e.x jag låg i sängen en kväll, min sambo hade inte lagt sig än, och jag hade inga kläder på.. ial: ligger där och håller på att somna när ja plötsligt känner ett iskallt grepp om mitt ena Bröst! jag rycker till! och började fäkta med händerna (jag var relativt nyvaken) så ja fattade inte riktigt vad som hände, bara kylan och greppet! så ja satt mig rak i sängen och skrek på min sambo! det var verkligen läskigt! 2.en annan kväll satt jag uppe sent och tittade på skräck film själv, sambon sov. när jag tittade mot dörren till vårat sovrumm såg jag en vitt dimma! såg nästan ut som rök! och i dimman sprang en svart katt! jag högg telefonen och ringde upp min pappa på en gång! klockan var typ 3-4 på natten. men det var otroligt skönt att få prata med honom då! han var mitt stöd under alla mina konstiga och hemska upplevelser!

Flyttade in i ett hus för ungefär 6 år sen med min mamma, hennes man och en av mina systrar. Under första veckan vi flyttade in satt jag ensam inne i huset då dom andra var ute och höll på och å ordning på gården då den såg hemsk ut då vi flytta.. Där jag satt i min ensamhet hörde jag tre hårda steg ovanför mig, och jag visste att jag var ensam inne.. Då började jag få tankarna över att det bodde någon här mer än vi. Nästan varje natten en tid framöver efter att jag insåg att vi hade 'inneboende' så hörde jag en flickas röst just intill mitt öra, natt efter natt.. Detta slutade efter ett tag men kommer upp lite nu och då. En annan sak som hände i huset var när jag såg och hörde anden. Jag och en kompis filmade för nått år sen för att se om vi kunde se något. Vi såg en massa orbs i mitt rum men ingen annanstans.. vilket skrämde mig lite, men inte värst mycket. Efter ett tag filmade vi trappan och såg en vit skepnad som kom från mitt rum och gick ner i trappan. Och där hade vi det bästa beviset vi fått på 6 år. Senare filmade vi en av toaletterna, vi hörde inget Irl, men när vi kollade igenom filmen hörde vi skrapljud nere i trappan. Vi kom fram till att det måste ha varit skepnaden som vi såg innan som gick ner för trappan, då det bara var vi två hemma.. Detta är bara några saker som jag varit med om.. Finns en massa andra saker, men orkar inte skriva ner dom. En sak som jag kan säga är att jag 'ser' saker innan dom händer. Ser vinklar som jag redan sett förut. Såg en vinkel på min gamla skola som jag redan sett (i drömmar). Men då vare ju de oxå.. Det hände första året jag gick på skolan, och jag hade sett just den vinkeln ett par år innan vi flyttade hit..

Satt på msn och pratade med min bästa vän när jag helt plötsligt förstod att det var nått som hade hänt. Hon berättade då att hennes farfar hade gått bort natten innan, och att hon inte hann säga farväl. Ett par dagar senare pratade jag med henne igen över msn då hon helt plötsligt utbrast med att något kusligt hade hänt henne. Jag undrade då nyfiket vad som hade hänt, då jag är mycket intresserad av spöken och det övernaturliga då jag själv har varit med om en hel del själv. Iaf.. Hon berättade att hon och hennes pojkvän låg och sov en natt då hon plötsligt vaknade utav att hon började frysa kraftigt, och att hon sedan efter ett tag kände sin farfars lukt och närvaro just intill henne. Men att efter ett tag försvann och var som om inget hade hänt. Hennes farfar kom tillbaka och tog farväl av sitt barnbarn!

Jag och min kompis hade känt av spöken i skolan länge. Så var det idrott och vi skulle vila i omklädningsrummet. Plötsligt ser vi att det tänds i duschrummet, och det är rörelsedetektor. Vi stelnar till. Sen hörs en stor smäll, och vi rusar ut i gympasalen! När vi sen ska byta om knackar det på dörren. Alla hörde, jag kunde absolut inte ha inbillat mig det. En tjej öppnar. Det är ingen där. Det har hänt flera gånger nu.

Detta hände för ungefär 3-4 år sedan. Jag bodde förut i ett hus mitt i skogen, huset är byggt på 1800-talet men vi byggde ut det och så för det var alldeles för litet. Innan jag fick mitt rum på vinden sov jag i vardagsrummet i nästan 1 år. Intill vardagsrummet låg min mammas och hennes före detta sambos rum. Och jag ville alltid att dom skulle ha dörren öppen, (är extremt mörkrädd). Och så en kväll när vi alla skulle gå och lägga oss, kl va 22.00 ungefär. När alla släckt och lagt sig, så kände jag hur hela soffan jag låg i skakade och någon morrade ovanför mig typ 30 cm från mitt ansikte. Blev jätterädd och skrek på mamma. Hon kom och tände taklampan och frågade vad jag ville. Jag fick tårar i ögonen men sa att det inte va nåt. Och visst, vi har hundar, fast det är två taxar och dom når inte ända upp dit jag hörde morrandet. En annan natt sov jag i samma soffa, och vaknade på natten att luften i rummet blev "tjock" kunde nästan inte andas och kände mig väldigt yr. Dagen efter berättade jag för mamma vad som hänt, då sa hon att jag kanske haft kontakt med andra sidan och skrattade till. När jag äntligen fått mitt rum på vinden, (det var det enda rummet som blev klart först) så kunde jag knappt bärga mig för att sova där. Men det ångrar jag just nu. Dom första veckorna gick det bra att sova där, men sen började jag höra fotsteg utanför rummet kl 4-5 på nätterna. Jag har små syskon, men jag tror inte att det va dom som sprang där uppe för dom är nästan lika mörkrädda som jag, och är 7-9 år. Hade alltid en lampa tänd utanför mitt rum pga min mörkrädsla. Och tre nätter i rad såg jag en skugga under dörren utanför rummet. Och jag kände alltid en grymt otäck känsla av rädsla och obehag när nåt hände. Dörrhandtaget har ryckts ner, och upp och ner och så. Skitläskigt när man har extrem mörkrädlsa och allt. Min bästavän sov alltid över hos mig och frågade dagen efter om mina småsyskon sprang utanför mitt rum om nätterna. "nej det tror jag inte" sa jag, dom är rädda för mörkret och tror inte dom skulle skoja med oss kl 4 på nätterna när dom är så små. Detta hände ungefär varje natt där uppe på mitt rum, och andetag som hördes från mitt rum och fotsteg och springande och allt. Nu har jag och mamma flyttat ut till nättraby till ett annat hus som det troligtvis spökar i. Säger mina styvsyskon som bott här i hela sitt liv iallafall.