Min vovve är fortfarande i livet men är så aggressiv mot andra djur har det hänt henne något i sitt förra liv eller varför är just hon i vår flock sådan? Går inte att få bukt med på något vis…

★ Fråga besvarad 2013-10-14

    Fråga insänd:5 Jun, 2013

Hej! Jag hittade din fråga från början av Juni och kunde inte låta bli att reagera lite med ett leende över din fråga och då framförallt då du undrar kring din hund och om det har hänt din hund något i sitt förra liv som kan ha gjort att din hund idag har svårt att lita på andra djur.

Det fick mig att fundera lite mer kring den här frågan kring om djur kan verkligen kan ha levt tidigare liv?

Den vanligaste frågan är om människor och tidigare liv men detta är nog den första gången jag stöter på att en person på ett ” helt naturligt sätt” tror att även djur har levt tidigare liv ;). Och det fick mig att titta lite närmare i ämnet om djur och tidigare liv eftersom det finns medium som anser att de kan se även djurs tidigare liv ……men då skulle jag vilja dra det åt ett helt annat håll… eller kanske  grund av detta skulle jag   vilja ta upp detta och ge det en liten annorlunda vinkling till vad det är mediala  kanske ser…egentligen…cellminnen …bara en tanke…

Forskare inom vetenskapen idag arbetar efter modellen evolution och utveckling och det finns  faktiskt forskare som anser att tex undulater är dagens evolution av någn form liknande  T Rex !!!som levde slutet av kritaperioden för 68 – 65 milj. osv

Forskare har tydligen funnit DNA som visar att vi enligt evolution ska härstamma från fiskar i havet som fanns INNAN dinosariuernas tid. Denna typ av forskning kallas för Evolutionär utvecklingsbiologi eller kort och gott “Evo -Devo”

och går ut på att forskare på ett vetenskapligt sätt enligt vetenskapliga metoder söker i DNA enligt olika modeller för att spåra var olika djurarter har sitt ursprung och även växter och plantor inklusive människans utveckling.

Det är faktiskt väldigt intressant att läsa och studera detta ämne om man vill förstå även vetenskapens syn på evolution och hur arter utvecklas.

http://evolution.berkeley.edu/evolibrary/article/evodevo_01

http://en.wikipedia.org/wiki/Evolutionary_developmental_biology

(Länkarna är på engelska men översätts automatiskt i goggle om man har detta som tillägg i sin dator eller som program för internet.)

Vad i herrans namn vill jag ha sagt med allt detta undrar nog de som läser detta…!!!???

jo… som jag sade vill jag ge en annat perspektiv som ändå följer den vetenskapliga riktlinjen för att djur och människor faktiskt ständigt evuolutionerar  och fortfarande gör och anpassar sin art efter klimat,omständigheter osv under tusentals,miljontals år…så…om vi nu tar ett djur som i denna tid år 2013 är kanske en undulat…och i sitt dna arv bär gener efter forntida T rex…Ett djur är ett djur …som vi människor …men…kan då  djuret “minnas” de olika liven genom sin evolution om det ligger kvar som cellminnen i deras gener???

Och samma borde det vara för människan som också genomgått och fortfarande genomgår en utveckling…allt vi varit i alla evuolutionstadier…finns kvar i våra cellminnen i DNA tex i mitokondrierna och våra RNA strängar…Borde vi då inte rimligen ha kvar dessa “minnen” i våra celler och kanske t.o.m kunna uppfatta detta som tidigare liv?

Jag menar många har drömt om att de är djur…flygande ödlor och jag har hört allt möjligt genom åren…Tänk om…OM detta inte alls är kraftdjur eller mardrömmar utan kort och gott är våra cellminnen från den tiden i våran evolution  som på olika sätt “spökar från våra cellminnen tex genom drömmar “…även från alla de stadier vi inte varit just dagens homosapiens…bara en tanke…

Jag bara vill slänga ut en annan syn på saken som ändå går att förena med vetenskapen.

Sedan har vi givetvis den mer religions bunda synen som kommer ur bla hinduismen där man helt bygger sin föreställning om reinkarnation på tro och de tror att vi människor kan återfödas som djur men då är det ett tecken på att vi varit dåliga människor i ett liv och får straffet att födas som djur och de följer en slags religiös hirarki i detta system.

Så enligt dem är människor återfödda djur som varit syndare  och behöver lära sig ett och annat igen. Jag personligen tycker detta är en fruktansvärd religiös åsikt och ett hån mot vår underbara natur och alla våra djur och mot hela människosläktet och för mig personligen är detta ren religiös nonsens.Även om nu dessa bemöter detta med att de respekterar även myggan men ändå…Summan är att djuret har mindre värde och människan ärpå topp! och  att bli  texen fluga i nästa liv skulle då vara som resultatet av ett straff!!!

Nej jag personligen anser att vår natur är helt fantastisk och underbar och varje djur från den där hemska myggan till den stora elefanten är unik i sig och ska ses  som enskilda unika varelser. Och inget straff som vandrar på jorden!

Men det är min personliga åsikt.

Kan djur återfödas? Jag kan inte svara på det då det inte finns några “bevis för det” men visst är det en trevlig tanke och varför inte? och med tanke på våra cellminnen så kan vi nog minnas både ett och annat från djupet av våra inre och även djur även om vi inte vet hur de ” minns eller uppfattar” detta idag som de djur de är idag med dess funktioner.

Jag vet att detta inte var något du frågade efter alls men din frågeställning  och tidigare liv kopplat till din hund tyckte jag var så “gullig” och annorlunda att jag bara kände att jag måste utveckla detta och kanske är det någon annan som också tycker detta är intressant att tänka på. Det tycker iallafall jag 😉

Vad gäller din hund så känner jag dock att jag nog inte riktigt kan svara på varför just den känner att den inte tycker om att ha andra djur nära in på sig men jag hoppas att du ändå fick något intressant att läsa ändå 🙂 och beroende på vilken ras din hund är så kanske det hänger lite ihop med arvet och att hennes behov som hund inte blir tillfredsställt för det behovet just den rasen har.

Bara en tanke.

Sköt om dig!

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

Hej.

Jag undrar om du kan svara på en sak för mig? det är så här att jag och min fru har 2 stora barn nu, Men vi vill ha ett litet sladdbarn innan vi blir för gamla. Jag är 45 och min fru är 42.

Vi har försökt nu i några månader efter ett missfall. Så jag undra om du kan se eller säga om vi kommer lyckas snart. vi vill så gärna. tack och kram nisse

★ Fråga besvarad 2013-10-14

    Fråga insänd den: 2 Jun, 2013

Hej Nisse!

Jag har läst din insända fråga som är inskickad i början av Juni till det medium som svarade på frågor innan mig. Jag känner att detta är en sådan typ av frågeställning som jag inte vill besvara av rent  medialt moraliska och etiska skäl.

Jag känner att du är så otroligt ärlig i din fråga och jag skulle inte klara av att skriva något svar,inte ens medialt då jag vet och känner att mitt svar skulle påverka dig undermedvetet hur jag än hade svarat  och jag kan med handen på mitt hjärta att jag valt bort detta seendet därför att jag har sett genom åren hur människor som frågar denna frågeställning från medium eller spå tanter eller liknade sedan tar svaren de får oavsett om de är positiva eller negativa men…allt för ofta… på för stort allvar vilket innebär att om jag skulle svara något med negativ klang så skulle du undermedvetet ta åt dig av detta och inom dig tappa hoppet eller ha det jag skrivit som en bakomliggande tanke som gnager omedvetet och skulle jag skriva något positivt så skulle det också lägga sig i ditt bakhuvud som en tanke och om det jag då hade skrivit sedan inte händer…ja då har jag gett dig falska förhoppningar.

Det är just därför som jag är mycket försiktig med att besvara frågor kring barn,barnafödande,saknad kring barn då jag inte vill påverkar en människa på något sätt som ställer denna typ av livs viktig fråga.

Detta är fråga som är av livsavgörande karaktär och som finns som en djup längtan både inom dig och din fru. Det enda jag vill säja till dig Nisse är att man ska aldrig sluta hoppas eller försöka att hoppas och göra det man kan för att uppnå det mål man vill.

Men tyvärr har vi människor rent biologiska begränsningar som kan påverka när vi kommer till en viss ålder. Mitt råd till dig och din fru är att om ni inte redan har gjort det,tala med en läkare kring detta så denna kan hjälpa just er med att hjälpa er med att nå erat mål att få ett barn och att ni får den stöd och hjälp som kan behövas tex om det kan vara aktuellt med extra hormoner till din fru osv. Se över alla möjligheter via sjuk och hälso vården för att maximera era chanser!

Jag besvarar inte din fråga på det sättet du kanske önskade men jag önskar uppriktigt från mitt hjärta att ni inte ger upp!…

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

~Life is so ironic.

  It takes sadness to know happiness, noise to appreciate silence, and absence to value presence…~

~Don’t be overly emotional – HAVE FAITH

   Don’e ever give up – KEEP TRYING ~

                                    ~♥ ~

Hej.

I maj skrev jag och fick svar av dej, jag hade träffat en man och undrade om vi skulle klara våra problem med hans ex och son. Det visade sej senare att han i samma veva gick tillbaka till exet men behöll mej vid sidan om och nu är vårt förhållande avslutat.

Vad hände, jag litade på honom och trodde på oss! Vet att jag klarar mej och att livet går vidare men vågar jag lita på någon igen?

Detta är inte första gången jag blir brutalt sviken och lämnad. Kram J

★ Fråga besvarad 2013-10-14

    Fråga insänt den:16 Aug, 2013

Hej J!

Jag håller på att gå igenom frågor som är inskickade till spökwebbens frågespalt under Agusti-Juli-Juni då det finns några obesvarade insända frågor kvar och jag går igenom allt som finns insänt och inte blivit läst eller besvarat så jag inte missar något från någon.

Jag vill bara bekräfta att jag läst igenom denna insända fråga som jag förstår är sänd till tidigare medium på spökwebben men jag känner att jag inte kan svara eller lämna några kommentarer till detta då jag inte är den som besvarat tidigare kring denna frågeställning.

Men du är välkommen att sända in nya frågor till spökwebben!

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM

~Sometimes your heart needs more time to accept what your mind already knows..~

~ ♥ ~

Tack för snabbt svar.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Känner mig maktlös, inte rädd för min egen del men för min dotter. Hon blev riktigt skärrad av denna upplevelse. Frågade henne om hon upplevt andra saker och hon svarade ja de e just de som är grejen men jag har försökt tänka logiskt och att det måste finnas en naturlig förklaring. Nu fanns ingen sådan. Hon är rädd för vad som kan hända henne och känner sig otroligt ensam då bara hon upplevt det.
Min 14 åriga dotter väckte mig kl 04.30 en morgon och grät hon med. I trappan har vi en tavla och i tavlan speglades det en bild på en kvinna i 1800 tals kläder. Hon stod länge och tittade innan hon kom in och väckte mig. Denna tjej är dock alltid glad, en drömmare, ingen ledsen tjej alls.
Hur kan detta påverka de andra barnen, i hushållet finns en 10 månaders, en 2.7 åring och 14 åringen och 17 åringen.

Hur kan min 17 åring skydda sig själv, hon är livrädd att detta ska eskalera.
Hon lyssnar på ganska deppig musik, typen svensk hiphop . Allt handlar om att livet är skit.
Hon är livrädd för att detta ting ska kunna ta hennes kropp i besittning, är det möjligt för det hoppas jag verkligen inte.

Med vänlig hälsning
Mia

★ Fråga besvarad 2013-10-14

Hej Mia! Jag vill bara bekräfta att jag läst dessa insända frågor och meddelanden från dig här i frågespalten på spökwebben och publicerar dem så du ser att jag  även sett detta,  eftersom vi redan fortsatt kring denna “problematik”  via mejl.

Sköt om dig!

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

Tjo som alla vet är det fredag den 13onde nu på fredag, och jag och några polare ska ut på spökjakt men vi behöver tipps på vart man kan åka .. Inom västmanland Liten del av södermanland med t.ex katrineholm

★ Fråga besvarad 2013-10-14

     Fråga insänd: 11 Sep, 2013 10:14

Hej ! Oj om jag hade sett den här frågan innan fredagen den 13:e …nu hoppas jag ni lyckades hitta på något annat intressant den dagen men…till nästa gång ni vill hitta på något spökigt eller testa era spöknerver så kanske ni ska besöka Ericsbergs slott som finns i Katrineholm och då rekommenderas av dem som varit där och känt något att man ska gå i träd allen under natten och då helst om det är månskensnatt och sedan ska det visst finnas en slags hemsökt bro  som hör till slottet där man tydligen ska kunna uppleva både ett och annat om man har nerverna på huden 😉

http://www.paranormal.nu/ericsberg.htm

http://succe.info/blog/2011/06/20/spoken-i-sormland/

Och här ska det visst också finnas något som verkar vara intressant för spökjägare. Julita gård ´vid Öljaren, cirka 2,5 mil från Katrineholm

http://www.aftonbladet.se/resa/resmal/norden/sverige/article11256333.ab

och här hittar du bla Ängsö slott i Västmanland som verkar intressant för den som gillar slott och spöken

http://www.paranormal.nu/engso.htm

Jag har ocskå hört spökrykten från en plats som heter Skultuna och att det ska vara  lite “stökigt” runt mässingsbruket och uppe vid stenarna andra sidan av någon bro.

Och en spökguide från paranomala sidan över sveriges spökplatser  kanske kan vara på sin plats…

http://paranormal.se/mirror/web.telia.com/~u45402488/ghost.html

Men nu kanske du och dina kompisar har något till nästa fredag den 13 att besöka eller någon annan natt…som Helloween som närmar sig… Bu hu 🙂

Lycka till!

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

Hejsan!

Skrivit tidigare till er angående min dotters möte med en imp…
I förrgår kväll ca 23.45 står hon i mitt sovrum och kan knappt röra sig.
Då har hon, släckt i sitt rum och ser hur något rör sig bredvid henne. Hon tar upp mobilen för att lysa på det som rör sig. Samtidigt rycker någon henne i håret så hon förlorar en hel tuss i sitt långa och lämnar en stor kal fläck i huvudet.
jag går in i hennes rum och blodet fryser nästan till is där…
Jag nämner ditt namn och söker sen efter hårtesten men den är helt borta.
Nu har detta blivit fruktansvärt obehagligt och hon sov i min säng som hon inte gjort på 13 år…
Igår gick jag upp och lade en bibel på hennes säng.
Det tog inte ens 2 minuter förrän det började dunka å banka på övervåningen. Jag kunde inte vara kvar i huset utan fick gå ut med min 10 månaders dotter.
Vad kan jag göra. Hur blir vi av med detta.
Jag är uppriktigt rädd nu och min dotter ännu räddare.

Med vänlig hälsning Mia

★ Fråga besvarad 2013-10-08

Hej Mia!

Jag har lite tekniska problem just nu här på spökwebben med att publicera mina svar och vet inte riktigt varför det blir så just nu. De svaren jag ger dig försvinner och det dyker upp gamla svar.

Jag gör ett nytt försök med att publicera ett svar kring detta. Detta är inte okej. Jag kommer att kontakta dig via mejladressen som du angett och som är anonym och inte syns offentligt. Du kan också finna mig på facebook då jag är länkad till spökwebben.

Jag känner att vi fortsätter denna dialog via mejl och även kanske att jag behöver tala med dig i telefon.

Jag förstår att detta är en mycket obehaglig upplevelse och det är inte okej. Och jag har känt av att mitt namn användes då jag känt av det som hänt.

Vi försöker att hitta en lösning på detta.

Jag skriver från min epost adress så du kan kontakta mig.

Sköt om er så länge och det kan vara bra att låta det rummet vara när ni känner av denna närvaro.

Jag vill poängtera att det inte är farligt! men kan vara mycket obehagligt att möta ett psykiskt väsen.Gör som du har gjort hittills med att låta din dotter få sova med dig om hon känner sig tryggare med detta och vi finner en lösning.

Jag ser till att vara tillgänglig under morgondagen.

Detta ska väck.

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

Behöver hjälp omgående. Skriver jag min mailadress här eller ?

★ Fråga besvarad 2013-10-08

Hej Mia!

Jag har tyvärr inte varit tillgänglig på spökwebben och har inte sett de inkommande frågorna från dig. Men jag har känt av detta tydligt.

Jag vill inte att varken du eller din dotter ska vara rädd på något sätt utan jag gör så att jag kontaktar dig via den mejladressen jag ser ovan angiven som är anonym för andra att se och där kan vi fortsätta denna konversation.

Jag finns även på facebook ansluten till spökwebben om du känner att du vill kontakta mig där via meddelanden.

Vi finner ut en lösning till detta.

Okej.

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

Min bror var ute och fotvandrade i Tiveden. Han slog läger inne i skogen på en undanskymd plats och hängde upp sin hängmatta mellan två träd. Han vaknade av att någon drog och slet i repet som höll fast huvudändan. Han vågade inte göra annat än att ligga stilla och be. Efter en stund slutade det, men brorsan hörde inte ett enda ljud av att någon gick därifrån. På morgonen såg han att besökaren delvis hade lyckats få upp repet, men inte klarat av att öppna spännbandet som säkrade repet. En vecka senare åkte jag och brorsan tillbaka till platsen för att övernatta och ta reda på vad det kan ha varit. Inget hände dock.

Kan du se vad det var för något som gav sig på min bror?

★ Fråga besvarad 2013-10-08

Hej!

Jahapp nu har jag hamnat i det här roliga läget att jag skulle vilja komma med en mycket klok och helt vanlig förklaring om att det som hände var något helt naturligt som att tex någon form av djur som på något superintelligent sätt hade kul den natten och lyckades skrämma din bror  och hur detta super smarta djuret höll på lista ut hur han skulle få upp knuten…men…problemet är att när jag länkar till denna händelse så känner jag inget alls…eller…

Jag ser bara skog…skog tystnad och mörker och en stjärnklar natt och …ja…det är allt…och en väldigt påtaglig tystnad .En tystnad som är så stark att man nästan kan ta på den bara genom att känna den.Mystiskt… 😉

Tiveden…är ju i och för sig känd både i olika fiktion böcker därför att den skogen i den nordiska mytologin är känd för sina naturväsen. Det talas om alver och magiska platser med alv ringar. Det berättas om troll och olika skogsväsen som finns i just den skogen. Det berättas i folkmun om hur tiden kan försvinna och folk har irrat runt som i en labyrint mellan träden och inte hittar ut eller hur tiden bara försvunnit. De har gått in i skogen och kommer ut flera dagar senare fast de själva upplevt att de bara varit borta ett par timmar. Så det finns många myter och intressanta historier kring just Tiveden kopplat till just naturväsen.

Sedan är ju platsen också känd för att det  finns både björn,varg och lodjur. Jag vet inte hur utbrett det är med rovdjuren idag i Tiveden men platsen har alltså också varit känd för att det finns mycket rovdjur.

Jag kan faktiskt inte säja vad som hände din bror den natten då det enda jag kan känna är det jag skrev…tyyyyyyyystnad…natt….och en stjärnklar himmel och jag kan inte ens känna din brors närvaro i den speciella situation du berättar om.

Hm…vem vet…han kanske råkade slå upp sin hängmatta mellan träd på just en sådan plats där tiden tycks ändras och vem vet…kanske var det ett naturväsen som tyckte att han hängt sin hängmatta i fel träd…

Detta är nog ett sån där upplevelse som vi får klassa som mysterium och låta vara osagt vad som hände den natten och låta eventuella naturväsen ha kul att vi inte kan lista ut vad som hände…

…

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

Har ni varit och undersökt Borgvattnets prästgård ännu ???

★ Fråga besvarad 2013-10-08

Hej!

Jag vet inte om bröderna Jönsson har varit i Borgvattnets prästgård eller om de tänkt åka dit. Jag får nog ta och fråga dem om den saken.

Jag har själv heller inte varit dör men av den enkla anledningen att jag helt enkelt vägrat. På den tiden jag var tonåring och  bodde i det länet så hade jag nära vänner som bodde alldeles nära och besökte platsen och deras berättelser skrämde livet ur mig på den tiden så …jag vägrade sätta min fot i huset…;) men idag…hm…idag skulle det onekligen kunna vara en intressant plats att besöka och utan ett ord och med helt nollställd hjärna bara ägna sig åt ren vetenskaplig dokumentation med den teknik som bröderna Jönsson använder sig av och visst det skulle vara intressant att se om det förekommer några fenomen eller…om det går att slå fullständigt hål på myten kring Borgvattnets prästgård.

De enda jag hört ryktesväg av de jag känt som besökt huset är om gungstolen som slänger av den som sitter i den eller kring ett visst fotografi som följer en med blicken. Men som sagt…jag kan inte bekräfta något då jag aldrig varit där.

eller…jag vill helst inte titta är väl mer sant… 😉

Jag slänger över frågan till bröderna och ser om de varit där eller funderat på ett besök i framtiden.Ok

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

Hej! Jag tänkte fråga om något som hände då nära jul. Vi satt och åt mat när helt plötsligt mamma säger att hon hör fotsteg från övervåningen. Jag ville inte tro på det eftersom jag är extremt rädd för allt med spöken och andar, Ändå älskar jag det och har “Ghost Adventures” som favorit program! Men ändå, sen efter maten när jag mamma och pappa satt och prata hörde vi hur julgrans pynt ramlade ner från granen.

Jag fick som en känsla som att det inte bara var pynt som ramla utan hela granen. När vi gick och kollade så hade jag rätt! Hela granen välte. Den var lite ostadigt satt men om den hade stått i flera dagar utan att falla så varför gjorde den det då när mamma hörde fotsteg?

Vi gick på promenad senare. Jag tänkte på om det var något tecken som dem gav. Det var mörkt ute och alla skulle ta reflexer så jag tänkte om tecknet var att alla skulle sätta på reflexer så att vi inte blir påkörda. Och en av oss var nära på att bli påkörd när vi var på promenad.

Jag undrar om det var tecken och i så fall, av vem? Namn eller någon från vår släkt och i så fall vem? Ramla granen av att något puttade ner den eller av bara av att den stod ostadigt. Och hade jag rätt om varningen? Tack på förhand!

★ – Fråga besvarad 2013-10-08

Hej !

Visst är det lite finurligt det där hur vi funkar som människor ibland…;) Jag möter många som säjer att de är “rädda för andar och spöken” men ändå så kan de inte låta bli att kika på de där  spökprogrammen  med spökjägare eller tv program som har med övernaturligt att göra 😉 och har ett en dragning och nyfikenhet till just det som de själva säjer att de är rädda för. För det kan vara riktigt spännande att se på när andra berättar om sina upplevelser…ja…så länge man själv slipper ha några spöken hasande runt husknuten eller så länge man slipper några  konstiga övernaturliga fenomen hemma 😉 Men men…det brukar ändå bli så att har man denna inre nyfikenhet för det övernaturliga och dessutom kombinerat med någon form av rädsla för andar eller spöken så har jag noterat att det oftast är för att man själv på något sätt är känslig och kan uppfatta viss närvaro och fenomen. Och kanske är det så att man har denna inre rädsla för det övernaturliga och rädslan för att uppleva saker för man vet inte hur i hela friden man skulle reagera OM man upplevde något.Oftast är denna inre “rädsla” med andra ord ett tecken på att man är lite mottaglig för energier eller att man har en stark magkänsla och kan känna på sig saker. Det är nog mer att man är rädd för sin egen reaktion och sin egen rädsla för att bli rädd…än för själva fenomenen i sig…eller hur ?…;)

Så det finns två saker i det du berättar. Jag känner att det absolut inte finns någon anledning för dig att vara rädd eller känna obehag för det övernaturliga men du borde våga lita mer på din egna magkänsla för den är stark…och det du berättar om hur du kände en tydlig känsla inne från att ni nog borde ha reflexer när ni skulle ut och promenera i mörkret så var detta mer din egen förmåga till å att “känna på sig saker innan det sker” än något budskap från andar eller spöken.

Jag tror inte detta är första gången det händer att du känt på dig något och att det sedan hänt. Jag talar nu inte om att det behöver vara några stora profetiska avancerade saker utan som att du kanske slängt en blick på telefonen för att du bara “känt på dig” att en viss person ska ringa eller att du bara vetat när någon söker dig och kanske är på väg hem till er och såna små saker som man kanske inte tänker på för de blir en “naturlig del i ens liv och vardag” så man tänker inte ens på detta som om det vore något speciellt eller ens övernaturligt…men…detta är en form av varseblivning och detta brukar vara grunden till de som brukar sk “sia” om saker eller förutsäga saker.

Fundera du på detta om detta är något som redan finns i din släkt på något sätt…;)

Du frågar om fotstegen och om det var något ni upplevde eller om det var inbillning. Jag tänker inte skriva att det var en vanlig olycka som hände för att granen stod och lutade och att detta av någon orsak plötsligt fick den att falla platt fall ner i golvet …

därför att jag ser en hand som puttar till granen och en äldre man som skrattar och ser glad ut med smilgropar i kinderna och kallar sig Erik Eric. Jag får tyvärr ingen närmare information eller presentation av honom men han känns bara allmänt glad och trevlig och han känns inte alls som ett spöke heller. Så det lutar mer åt att det kan ha varit någon som besökte er just för att det var jul och ville visa sin närvaro. Jag känner inte av honom nu och han har inte lämnat några energispår efter sig heller så det är svårt att säja så  mycket mer om honom just nu. Det känns som han är där han ska vara. “På andra sidan” eller vad vi ska kalla det för.

Ja kanske det gav något svar över mysteriet 😉

Och du…inte vara rädd för andar eller spöken! Det finns inget att vara rädd för och kolla lite med din släkt om det inte finns några bakåt i tiden som varit sk siare eller om det i din släkt finns de som haft detta med varseblivning. Det skulle vara mer intressant för dig att få veta tror jag då detta verkar vara något som även du har inom dig.

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM