Hej!

För någon dag sen så fotade min kompis mig med blixt, rummet var mörkt eftersom vi kollade på film. I bakgrunden kan man klart och tydligt se ett ansikte och jag börjar oroa mig, detta har hänt en gång innan och då fotade jag en bild på mig själv sedan jag var liten och mitt ansikte reflekterades i fotot och jag blev vit i hela ansiktet med blåa ögon (har bruna) och det syntes väldigt mycket.

Folk tror att jag har redigerat dit ansiktena men det har jag inte, är detta något jag behöver oroa mig över? Många av mina vänner tror att jag är hemsökt och jag har på senaste tiden börjat bli räddare för att något ska hända.

★  Fråga besvarad 2014-01-20

Hej!

Nu har jag inte sett de fotografier som du nämner och det blir lite svårt för mig att “se” vad det är du ser och försöker att förklara för mig även om jag har mina aningar.

Men nej jag känner inte att detta är något som du behöver att oroa dig för och inget av dessa fenomen handlar om att du är hemsökt eller något liknande utan jag får känslan av helt andra saker som du kommer att förstå mer av när du blir äldre och lär känna dig själv bättre. Då kommer många av de här underliga fenomenen du upplever  nu, att förklaras  för dig

…av dig själv…

Så bara var den du är,lev och njut av livet. Fortsätt vara nyfiken som du redan är och bara var den du är så kommer allt att falla på plats för dig senare i livet.

Och nej jag försöker inte att vara kryptisk eller tala i gåtor utan jag bara känner att jag vill avdramatisera det hela då det inte finns någon som helst anledning  för dig att vara orolig och du borde säja åt dina vänner att sluta prata så mycket strunt. Du är inte hemsökt. Allt är som det ska vara.

Sköt om dig!

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

~Sometimes your heart needs more time to accept what your mind already knows!~

Hej, sedan i november månad har mitt liv varit en resa av känslor. Jag har varit glad, arg, ledsen, deprimerad, och mer till det. Allt för att för många saker har hänt mig på senare tid, och det tycks aldrig ta slut. Jag vill veta om detta kommer ta slut någon gång och hur mitt liv kommer bli, om det blir bättre detta året än det ha varit året innan.

Jag önskar bara att det kunde stanna upp så jag kan lugna ned mig och rätta ut allt, men jag får bara mer ont psykiskt och även fysiskt och mår skit över det.

/Johnny

★  Fråga besvarad 2014-01-20 

Hej Jonny!

Jag skulle kunna försöka skriva en massa ” uppmuntrande ord”  med  innehåll av” ljus och kärlek” och tusen andra variationer som bara får en att må ännu sämre än vad man redan gör…för vad hjälper det att höra “andliga personer” hinka tonvis med ljus och kärlek propaganda över en när man sitter där mitt i skitet och UPPLEVER all smärta både rent psykiskt och fysiskt.

Jag kan säja dig…det hjälper inte ett jäkla dugg utan får en bara att må ännu sämre och känna känslan att “det måste vara fel på mig”…men jag kan berätta något för dig Jonny…

Vad du än hör eller uppfattar från andra människor runt omkring dig som tror sig veta bättre med alla sina tusen goda råd  kring saker de själva aldrig har upplevt eller ens kommit i närheten av att uppleva…så kan jag säja dig…du kommer att klara detta.

Hur vet jag det? Därför att jag känner från din själ att du är en människa som valt “the hard way” när det gäller att lära sig saker. Och du är vad jag brukar kalla en krigar själ.

“Life is a school where you learn how to remember what your soul already knows”

Jag kan känna din smärta. Jag kan känna hur den tär på dig och gnager i benen som en mardröm som aldrig tar slut. Men jag kan också känna att detta formar dig ♥och denna  livserfarenhet som innehåller hela registret av “skit och jävelskap “kommer att bli det avgörande som får dig att formas till  just den person som du inom dig vill vara och är tänkt att vara i detta livet. Man kan säja att livet i sig har målat in digi det berömda hörnet…där du tvingas till att tänka och göra val. The hard way…

Det kommer vara detta du upplever  i nuet…skitet…som kommer få dig att göra de avgörande stegen och valen att göra det du vill göra med ditt liv och bli den du vill vara.

Jag kan inte säja när det kommer att ta slut då mycket beror på dig själv och hur envis du är i dig själv och hur länge det dröjer innan du slutar att kämpa emot dig själv…Jag kan förstå om detta låter helt galet…men det är det svaret jag kan ge.

Jag fann några citat som jag tror du kan känna igen dig i.

Håll ut!

Jag tror på dig!

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

~Peace

It does not mean to be in a place where there is no noise,trouble or hard work.

It means to be in the midst of those things and still be calm in your heart~

~♥ ~

~Sometimes the strongest among us are the ones who smile through silent pain, cry behind closed doors, and fight battles nobody knows about.~

~♥ ~

~Sometimes falling flat on your face allows you to see things from a totally different perspective~

~♥ ~

 ~…and once the storm is over you won´t remember how you made it throught, how you managed to survive.

You won´t even be sure,in fact,whether the storm is really over.

But one thing is certain.

When you come out of the storm you won´t be the same person who walked in. ~

Tack snälla för ditt svar.
Och JA, du vet precis hur jag känner mig dvs. fruktansvärt TRÖTT TRÖTT TRÖTT osv. även om det ljusnat lite så är det fortfarande enormt mycket med förväntningar om vad jag ska göra och hinna med och ställa upp och göra och det är först och främst en person som är mycket duktig på att få mig att känna att jag inte gör tillräckligt.
Jag bor ju “bara” i en lägenhet och inget jobb så jag har all tid i världen att jag sen inte mår bra vare sig fysiskt eller psykiskt är sällan något han tar hänsyn till utan förväntar sig att jag ska ställa upp närhelst han vill så något eget liv det har jag inte tid med.
Att han sen jämt klagar på min son är också fruktansvärt jobbig för jag äskar min son, han är en underbar person som aldrig svikit mig utan alltid funnits vid min sida så höra hans egen morfar klaga som han gör det gör enormt ont, jag bara önskade att han ville se hur han vill och försöker ställa upp och hjälpa till men det gör han inte. 🙁

Sen vill jag tacka dig för tipset om boken, jag ska spara det men fn. har jag ingen ro att kunna läsa någon bok och jag har nu insett att så länge jag inte kan få lugn och ro så finns det ingen plats för en hjärtevän i mitt liv utan jag får fortsätta som i dag och försöka på något sätt komma på hur jag ska lyckas få en bättre inkomst så vi kan överleva utan att behöva vara livrädda för utgifter.

Fast varje dag börjar jag med en önskan om en förändring i mitt liv så min älskade son och jag kan få uppleva äkta kärlek och trygghet.

Tack för att du finns EeWee, du är guld värd.

Kramar från Mimi

★  Fråga besvarad 2014-01-20

Hej Mimi och tack för dina ord.

Jag tror på dig och hoppas att du också gör det en dag…tror  mer på dig själv och din egen förmåga att förändra ditt liv och vara den du är och vill vara.♥

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

~Your dream doesn’t have an expiration date.

Take a deep breath and try again.~

~♥ ~

~Always Remember That No Matter,

How Useless You Think You’re,

You’re Still Someone’s Reason To Smile.~

~Sometimes you have to stop thinking so much and just go where your heart takes you~

Hej min son gick bort den 1/1 2014. 4 månader gammal. Jag hoppas innerligt att det finns ett liv efter detta. Men jag har aldrig trott på något och har aldrig sett eller känt av att det finns nått annat än jag.
Finns det några vetenskapliga bevis på att spöken finns?

För jag tänker finns spöken så borde det finnas en andra sida.

Tack på förhand

★ Fråga besvarad 2014-01-20

Hej medmänniska!

Efter att ha haft paus ett tag  från  frågespalten  så börjar jag med att svara på denna insända fråga och det kan inte bli mer mänskligt än såhär.

Du har alldeles nyligen förlorat ditt barn och frågar mig efter “vetenskapliga bevis för om det finns liv efter detta.”

Och jag kan bara svara helt ärligt utifrån hur du frågar ” Nej” Det finns inga vetenskapliga bevis eller vetenskapliga medicinska forskningsmetoder för att bevisa att det existerar ett liv efter döden.

Men trots att det idag inte finns klara tydliga vetenskapliga bevis för att livet fortsätter efter döden så är jag i min tro baserat på upplevelser och iakttagelser ändå så övertygad i mig själv att det finns något mer än denna existens vi känner till här och nu. Jag har upplevt för mycket speciellt och outstanding för att bortförklara det som ren nonsens men …kan jag bevisa det vetenskapligt…nej det kan jag inte.

Sedan om det handlar om att vi uppfattar spår av parallella världar som även forskningen är inne på att vi kan existera i flera universum samtidigt eller om det handlar om att vi när vi dör sedan hamnar i någon annan form. Ja inget av detta kan forskningen bevisa men det finns teorier om parallella världar och att vi som personer kanske inte existerar bara i denna tillvaro…

Vi kan alltså finnas  här och nu,fast någon annanstans samtidigt.

Så egentligen vet vi ju inte vad det är vi tror oss veta om människor som dör heller. Det kan vara på helt andra sätt än vi tänkt oss. Med döden, livet och andra sidan och allt vi tror oss veta som mediala.

Jag tror att forskning inom metafysik och inom dna och astronomi i framtiden kommer att komma fram till en hel del spännande saker som nu idag kan verka helt galet för oss att ens tänka på.

Men som medmänniska till medmänniska så förstår jag din sorg  ♥ och jag kan bara säja att oavsett hur det är med livet och döden så kommer du alltid att bära med dig ditt barn som ett minne i  ditt hjärta och genom ditt minne så kommer barnet alltid att “finnas” genom dig och dina tankar i ditt hjärta.

En stor kram till dig och sköt om dig!

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

~♥ ~

~We are not Human beings having a Spiritual experience. We are Spiritual beings having a Human experience.~

Hej! Jag heter Olivia, 15 år och bor i karlskrona. Jag har alltid trott på andar och spöken då jag upplevt det själv. Men jag har lite frågor som tär på mig. Innan när evy var aktiv på sidan så skrev jag in vad som skulle hända i mitt liv. Hon sa att jag skulle utvecklas spirituellt och få ett så kallat uppdrag.

Har det inträffat utan att jag har märkt det? Eller har det inte hänt än?

Sen har jag lite funderingar på vad som kommer hända framöver. Jag träffar en kille just nu som jag tycker väldigt mycket om. Han har nämnt att han är rädd att binda sig, men tycker han om mig? Kommer det bli något emellan oss?

Sen har jag alltid en konstig känsla i kroppen. Det känns jättekonstigt. Nästan som att jag lever utanför världen och jag kan inte tänka klart ibland. Det fortsatte efter ett panikanfall jag hade för ett tag sen då jag trodde att jag skulle dö och jag var tvungen att röra på mig och på saker för att känna mig levande.

Tacksam för svar, mvh.

★ Fråga besvarad 2013-10-19

Hej Olivia!

Det jag kan uppfatta och känna är att du Olivia är en ung person som är väldigt empatisk,öppen och nyfiken och för dig är detta med övernaturligt inget konstigt alls då du haft det som en naturlig del i ditt liv sedan du föddes. Så det är något som alltid funnits där och inget som du egentligen funderat så mycket över om det är si eller så eller om spöken och andar finns eller inte därför att det är något som för dig är lika ” normalt” som vad som helst som är normalt. Det jag också kan känna är att du därför att du är så öppen som du är och med öppen menar jag att “allt övernaturligt är så naturligt” så ser jag det istället som att du är en ung kvinna och för dig kommer andlighet alltid att vara en naturlig del för dig och är inget som du behöver tvinga fram på något sätt. Det finns där och kommer alltid finnas där.

Du är 15 år och jag kan känna att istället för att oroa dig för spiritualitet eller andlighet eller “andliga uppdrag” så ser jag det så att bara genom att vara DU och finnas till och vara precis som du är så kommer allt att falla på plats för dig allteftersom livet går och ditt liv och alla dina livserfarenheter kommer att forma dig till det som du sedan lägre fram i livet känner är rätt väg för dig att gå inom andlighet. Du är den du är och det kan ingen ta i från dig och du ÄR redan en “andlig människa” bara genom att vara den du redan är och med de fina egenskaper du redan har. ♥ Så istället skulle jag vilja ge dig rådet att bara fortsätta vara den du är då det räcker gott och väl och sedan låta ditt liv få forma dig till att bli vem du vill vara. Och jag är övertygad om att du kommer hitta det som känns rätt för dig att göra när den tiden kommer i framtiden. Men till dess så bara var dig själv och lev livet och njut av att vara ungdom och låt det andra följa med naturligt. 

Jag kan förstå att panikångest kan vara riktigt skrämmande och jag har förstått att efter att ha upplevt ett panikångestanfall så kan det skapa så kallade overklighetskänslor och andra symptomer. Jag är ingen läkare eller ens i närheten men jag har läst psykologi och speciellt kring ämnet panikångest  och jag känner många som har problem med panikångest och det du beskriver är mer de symptomer som kan komma som en effekt efter att man har haft panikångest anfall dvs man kan gå i veckor och till och med månader och känna sig overklig eller som om man är utanför sig själv och känslor som att man är här men ändå inte och tror man ska försvinna bort och för att bli av med denna obehagliga känsla så måste man röra på sig,röra vid saker eller bara göra något som påminner om att man lever och finns.

Detta är absolut inget att skämmas för och jag tycker du är modig som berättar om detta då det är något som många människor i dessa stressade dagar upplever eller kan uppleva någon gång i livet.

Är man dessutom en mycket empatisk person som kan känna av andra människor och dessutom är öppen för andevärlden så kan detta i vissa fall förvärra panikångest attackerna. Men jag känner så här Olivia att om detta är något som du inte ska behöva stå ut med och det kan ibland hjälpa att prata med någon annan tex en kurator som kan lyssna och ge råd och stöd eftersom panikångest kan komma av att man är stressad inom eller bär på mycket tankar eller känslor. Och det är inte så konstigt alls med tanke på hur stressigt det är i skola och livet nu för tiden. Så gå inte och bär på detta i onödan utan be att få prata med någon och lätta ditt hjärta kring vad det än är som tynger dig! Panikångest går att råda bot på.

Det jag kan känna kring dig och den här killen du känner starkt för är nog att det finns intresse från även hans håll men jag kan kanske känna att han är en sån som är som du själv uppfattat dvs inte kanske en sådan som vill ha något seriöst förhållande utan inte känner sig redo för att vara ihop med någon på heltid så att säja,men…något säjer mig att ni hur det än slutar kommer att bli goda vänner…och att  det istället finns någon i hans bekantskaps krets…som längre fram kommer att fånga ditt intresse och passa dig bättre…Så ge inte upp hoppet om kärlek.!

Jag hoppas detta hjälper dig lite och glöm inte att du är en bra tjej och det finns ingen anledning att stressa med andlighet utan skynda långsamt och bara var den du är. ♥

~You don´t always need a plan. Sometimes you just need to breathe,trust,let go and see what happens~

~♥ ~

~Sometimes you have to stop thinking so much and just go where your heart takes you~

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

Jag har nu sovit två nätter på en gård som sägs vara hemsökt. Jag har känt mig välkommen och inte haft några upplevelser av störd sömn eller så. Tvärtom har jag känt att jag gärna velat gå och lägga mig. Det enda konstiga som hände var att vår avresa fick skjutas upp gång på gång; diskmaskinen tog jättelåååååång tid, sen försvann kameran och vi fick leta en halvtimme (jag lovar att den var inte i den väska jag ha de lagt den i). Tror ni att gårdens spöka ville att vi skulle stanna kvar?

★ Fråga besvarad 2013-10-19

Hej!

Det enda jag kan svara är att det måste vara väldigt snälla spöken på den “hemsökta gården” för jag känner inte mycket aktivitet alls genom dig. Eller mer sant. Ingen aktivitet alls. Så nu blir jag lite nyfiken på vilken gård det är som ska vara så hemsökt med så lugna och snälla spöken så det inte ens går att känna att de finns ? 😉 Smygande spöken som gömmer sig…intressant.

Jag har lite svårt att svara på din fråga eftersom det är så lugnt det jag känner genom dig så jag har inget bra svar mer än att jag undrar hur hemsökt det hemsökta huset verkligen är.

Eller så hade de kanske en bra dag och det är det jag känner genom dig. Men jag känner faktiskt ingen övernaturlig aktivitet genom dig.( Det vill säja att jag i detta fall länkar endast genom dig  och din upplevelse och inte direkt till platsen.) Det kan också vara så att du är en sådan lugn person i sig så OM det varit aktivitet så har du genom ditt lugn så att säja filtrerat bort det då det är genom dig jag känner din upplevelse. Och allt är bara lugnt och tryggt. Det enda jag kan säja är att du då är av rätta virket för att vara spök jägare för ditt lugn verkar smitta av sig på eventuella spöken. 😉

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

Jag la undan mina dörrnycklar som låg i en brun nyckelbörs med tryckknapp
Jag sa till min son att jag lägger den på ett lätt ställe men nu hittar jag den inte det fanns 2 dörrnycklar och en liten till ett hänglås
Hoppas att ni kan hjälpa mig att hitta den för jag behöver den nu

★ Fråga besvarad 2013-10-19

Hej!

Tyvärr så är jag inte en sådan som kan hitta borttappade saker även om det hade varit trevligt att kunna det. Men den gåvan har inte jag.  Men jag hoppas verkligen att det du kommer finna dem snart om du inte redan har gjort det.

Önskar dig lycka till!

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

Hej!

För ett tag sen började jag få känslor som bröt/bryter ut helt okontrollerat. Jag kan bli ledsen helt utan förvarning.
Min undran är vad detta kan bero på. För det börjar bli lite jobbigt.

Kan även känna en känsla av tomhet. Ska tillägga att jag i övrigt är ganska nöjd med livet som så. Förutom att jag lever ensam då.

//Roffe

★ Fråga besvarad 2013-10-19

Hej Roffe!

Jag  förstår vad du menar och detta du upplever är något som många som läser detta kan relatera till då det är ur andligt perspektiv är något som många går igenom och upplever på en helt ny nivå än vad som varit tidigare och även om det säkert finns de som skulle vilja förklara detta annorlunda än mig så är det mig du frågar och jag svarar följande:

Jag kan känna att det är som du säjer. Du är en person som är relativt nöjd med dig själv och ditt liv trots att du lever utan partner men nu har något nytt hänt eller börja hända inom dig som du inte känner igen och inte riktigt vet hur du ska hantera då det är “nytt” för dig. Det som händer är det som händer många människor idag…deras hjärtchakrat börjar att öppnas och förändras och detta kan upplevas rent fysiskt och framförallt emotionellt,rent känslomässigt. Det kan kännas konstiga fysiska symptomer som att det plötsligt känns som värk i hjärtat eller att hjärtat växer eller ska gå sönder och många går då givetvis till doktorn för att få svaret att det inte är finns några fel alls på hjärtat. Vad är det då som händer?

När hjärtchakrat öppnas så kan det skapa en massa fysiska fenomen som kan få en att tro att man håller på bli allvarligt sjuk eller att något är galet men…givetvis ska man kolla upp med en läkare om man får dessa symptom för att helt bortse från någon sjukdomsproblematik men…många kommer från doktorn ännu mer förvirrade än när de gick dit för vad är då fel när de KÄNNER att det är något som händer med deras hjärta. Det kan även rent fysiskt kännas som en värme som börjar brinna i hjärtat och man kan blir ännu mer rädd och orolig och då blir denna värme ännu värre. Det enda som fungerar är att stanna upp,andas och istället försöka att våga slappna av.

Det kan också kännas som hela bröstkorgen brinner eller håller på explodera i värme eller emotionella känslor och från ingenstans kan man vilja skrika rakt ut,gråta och det kan komma alla möjliga konstiga känslouttryck som bara rasar över en. Eller som en stor tyngd över hela bröstkorgen och man får tungt att andas. Allt detta hänger ihop med att hjärtchakrat öppnas. 

Och är du redan en empatisk person som jag känner att du är så kan detta leda till att du eller ditt hjärta börjar att reagera på andra människors känslor så du kan plötsligt börja känna även deras smärta,deras glädje och alla deras känslor och allt blir högst förvirrande. Men allt detta har med det som alla inom andlighet pratar om…de nya energierna (utan att gå närmare in på vad det är)som fler och fler börjar att känna av och det du upplever börjar bli ett globalt fenomen som många går igenom och upplever men många tror de håller på att bli tokiga och undrar “vad är det för fel på mig” och håller det de upplever och känner för sig själva för det måste ju vara “inbillning eller tokerier”.

Men jag kan säja dig Roffe. Det är inga tokerier och det du upplever kommer bli ett faktum som fler och fler kommer att ställas inför tills det blir ett så omfattande fenomen att det inte går att sopa under mattan längre. Det är den nya tiden vi lever i. Dags att bli en mer empatisk människoras som tänker med hjärtat och inte bara hjärnan utan försöker kombinera detta på en helt ny nivå.

Så det är inget fel på dig. Snarare vill jag “gratulera” till att ditt hjärtchakra vaknat och jag är säker på att du som människa och medmänniska har mycket att bidra till i denna värld men din empati och medkänsla.

När hjärtchakrat öppnas så kan det också inom hända flera  saker som att man börjar bli medveten om “tomrummet inom”. Man kan bli medveten om sitt inre jag ,sin själ,sin ande och man kan bli medveten om sitt inre barn. Ditt hjärta tycker det är dags att du börjar ta hand om dig själv på ett djupare sätt och gör upp med dig själv och inre känslor du kanske stängt in.

Ibland kan  tomma rummet som finns där i hjärtat eller själen  kan ge en bitterljuv känsla av att “det finns någon där ute som hör ihop med mig” och det kan vara din inre ande som börjar söka sin tvillingsjäl eller soulmate, Någon som är som du och som du är menad att vara med. 

Men allt du känner och upplever har med att göra med att ditt hjärtchakra har öppnats och nu när du vet det så kan du se det som något positivt då det är ditt inre jag som tycker det är dags för dig att nu börja tänka med hjärta och lära dig tycka om dig själv lika mycket som du tycker om och bryr dig om alla andra runt dig. ♥

http://www.anna-lena.se/aura/hjartchakra.html

http://www.branka.se/Hjartchakrat.htm

http://www.twice.se/chakra-hjartchakra.html

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

Hej!

Jag har under en lång tid känt mig VÄLDIGT iakttagen av en ande, jag pendlar till skolan och går vissa mornar upp kl 04.15, när jag ska gå upp då så är det kolsvart i huset och jag är rent ut sagt livrädd när jag går i huset. Detta är endast när det är mörkt, jag bor på en gammal prästgård och har läst lite om att en präst tog livet av sig på grund av depression i huset. Jag har dock aldrig känt mig lika iakttagen som jag gör nu, jag är rädd när jag står i duschen och vågar inte blunda. I mitt rum är det oftast kalla drag och en morgon vaknade jag upp med små blåmärken längs mina lår, är rädd för att detta kan vara någon slags ond ande och vill bara kunna känna mig trygg i mitt egna hem. Min mamma säger att det inte är någonting för att vi har haft en städerska som var vidskeplig och att hon sade att det var det lugnaste huset hon någonsin varit i.

Vad ska jag göra?

★ Fråga besvarad 2013-12-11

Hej Bella!

Jag har läst det du skriver flera gånger och försökt att förstå vad det är som du upplever och jag kan förstå av det du berättar att du också upplever det obehagligt men hur jag än känner och vänder och vrider på alla hörn kring det du berättar så får jag inte samma känsla eller upplevelse som du så jag ska försöka att bena ut detta så gott jag kan. 

Faktum är att jag måste nog hålla med städerskan…

Av någon anledning så brukar människor ofta utgå ifrån att om man bor i en gamla prästgård så “måste det bara spöka” som bara den men det där stämmer inte riktigt. Bara för att det varit en prästgård så behöver det inte betyda att det måste finnas spöken,onda andar eller “eller ännu värre saker”.  Av någon anledning så har det blivit att människor gillar att dra prästgårdar över en och samma kant och en prästgård är lika med spöken och detta håller jag personligen inte med om alls!!!. Det spökar inte mer på än prästgård än vad det kan göra någon annanstans.

Det kan till och med spöka mer i ett helt nybyggt hus då “spökerier” kan bero på så många olika saker.

Varför skriver jag allt detta?

Jo för att jag vill avfärda denna prästgårds hysteri att prästgårdar är lika med spöken och andra hemskheter. För vad som händer om man flyttar in i ett hus som tex i en gammal prästgård är att man redan från början har intalat sig själv att det bara ” måste finnas spöken för spöken finns alltid på prästgårdar”…och så börjar man in flytten med att leva konstant vaksam för varenda ljud och varenda möjlig skugga som kan vandra över väggen naturligt i skymningsljus.

Och jag kan heller inte känna något av en präst som ska ha tagit livet av sig på grund av att huset skulle vara deprimerat. Vem har kommit på den galna  historian???

Om prästen var deprimerad så var det nog inte på grund av huset utan för att han själv led av problem och av sitt eget tungsinne på grund av  sina egna inre existentiella  frågor och han led också svårt av sin hälsoproblematik och  allvarlig sjukdom.

Det borde ha skrivit det i den texten också.! Att han var svårt sjuk och döende i sjukdom. Så nej Bella jag känner att du kan släppa allt detta med “onda andar och deprimerade präster” som tagit livet av sig pga deprimerande hus utan det du upplever känner jag beror på något annat.

Jag kan känna Bella att du har blivit så vaksam av dig att  till och med din egen skugga skulle kunna skrämma dig. Det är inte meningen att verka hård  mot dig då  jag verkligen också känner att för DIG är dina upplevelser helt verkliga men!… jag vill bara få dig att tuffa till dig lite och sluta vara rädd bara för att du bor i en prästgård då det är INTE orsaken till det du upplever! 

Det jag kan känna är att det finns andar från andevärlden runt dig som har försökt att lugna ner dig men eftersom du har utvecklat en sådan rädsla för allt så till den grad att du till och med är rädd INNAN du ser något i ögonvrån. Du kan inte känna skillnaden på de som bara vill dig väl och vakar över dig och din egen rädsla för ett eventuellt präst skrälle som du fått för dig spökar i huset. Det finns ingen deprimerad präst i det huset!

Det enda jag känner är värme från andevärlden från de som försöker att lunga ner dig. Det är viktigt att du på något sätt kan ta in detta så du lugnar ner dig. För i samma stund som du vågar slappna av,andas ut och inte springer genom huset när du ska gå ut genom ytterdörren eller nästan blundar dig fram i huset…slutar du med det ! och andas…så kommer du känna och se att det inte är något obehagligt där!

Det du tror är en “ond ande som jagar dig” är faktiskt bara en liten djur ande efter en hund som ägts av de som bott tidigare i huset. Jag är inte bra på raser men det ser ut som en gråhund eller en jakthund av något slag. Och den  hunden är det enda som jag känner är den du kan uppleva som “kyla” eller att någon följer dig vart du än går i huset och speciellt på morgonen för det var den tiden på dygnet som hundens ägare brukade gå ut och rasta hunden.

Det du är så rädd för är en liten “spökhund”. Helt ofarlig och som gillar dig skarpt och ibland har försökt att hoppa upp i din säng för att sova med dig men det har du uppfattat som att det måste vara något “ont”. Glöm allt det där Bella!!!! Istället…ta ett djupt ande tag och börja morgondagen med att kliva upp ur sängen och tänka “God morgon min egen lilla spökhund Joppe hur mår du idag ” 😉 Så ska du se att hela atmosfären kommer att ändras. Snabbt.

Jag kan lugna dig ännu mer med att denna helt ofarliga spökhund kommer att försvinna helt inom närmaste framtiden då hans ägare som också är i andevärlden kommer att komma och hämta honom. Så till dess. Andas. Släpp rädslan! och våga trivas i ditt eget hem. Jag hoppas detta hjälper dig att SLAPPNA AV! Och sluta oroa dig så mycket för allt…det tar så mycket energi.

Du är egentligen en tuff tjej så låt inte detta vara något som får dig att tappa ditt fokus. Du fixar detta!

Ta hand om dig!

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

Hej!

Jag arbetar på en förskola i Västerås. Förskolan ligger i ett gammalt hus. Ibland tycker jag mig se i ögonvrån svarta skuggor som svischar förbi. Skulle det vara ett barn som springer förbi skulle jag märka det. För när man tittar efter finns aldrig någon där. Jag har aldrig känt något obehag eller rädsla. Nu undrar jag om det verkligen finns någon i huset eller om det bara är min hjärna som spelar mig ett spratt.

Jag har även en mer privat fråga… Det är nämligen så att jag går och funderar på att byta jobb. Skulle det vara positivt för mig att byta?

★ Fråga besvarad 2013-12-11

Hej!

Det jag känner är faktiskt inte att de fenomen du upplever med att se “skuggor svischar förbi” har med huset eller platsen att göra även om det är ett gammalt hus med lång historia bakom sig därför att det jag kan känna är att det känns fridfullt i hela huset och även runt om i det kvarteret eller hur jag ska uttrycka mig. Den känslan jag får är att det har varit ett område med en del aktivitet dvs att det funnits boende runt om som haft problem med diverse paranomala fenomen och att se “spöken” och sånt som hör till det övernaturliga MEN någon människa med fokus på andlighet och healing har varit på denna plats eller i detta område och “städat upp”.

Vem eller varför eller när eller på vilket sätt kan jag inte se här och nu. Bara att det har hänt för inte så länge sedan men på något sätt ändå  fortfarande pågår .

Kanske 1-3 år bakåt i tiden så har någon levande medvetet arbetat med att städa upp och rena i detta område då jag kan känna en stor skillnad från förr och nu. Känner och ser jag bakåt i tiden så uppfattar jag röriga energier och spring och så kallad spökaktivitet och spolar jag fram seendet en bit så ändras allt steg för steg för att plötsligt vara helt ändrat och lugnt. Och detta tolkar jag utan att söka närmare kring detta att någon medvetet steg för steg arbetat medialt med att “städa upp” från spöken och annat som släpar omkring i det området som din arbetsplats med förskolan finns. Det är en lugn och avslappnad atmosfär. “Städat”.

Men det jag känner att du upplever kommer faktiskt från barnen själva. Det jag kan uppfatta och känna är att det finns barn som har nära kontakt med sina guider eller skyddsänglar eller avlidna anhöriga som följer dem och vakar över dem. Och jag kan också känna av att det finns spår efter andar som deras föräldrar kan ha dragit med sig “utifrån” och som av någon anledning hakat sig fast i deras energi aura och sedan släpper taget på denna plats som förskolan ligger. Det verkar vara så att den som arbetat andligt med detta område har lagt in någon form av “andlig healing funktion” så att eventuellt förvirrade andar som hamnar i det området får “hjälp hem till andra sidan”.

Så det är någon som sannerligen gjort ett medvetet strukturerat healing arbete i det området med “förebyggande åtgärder ifall det dyker upp fler osaliga andar” eller hur jag ska skriva.

Så från medial synvinkel så inbillar du dig inte. Du måste våga lita mer på din inre känsla även om det också är sunt att vara skeptisk då och då och våga ifrågasätta både sig själv och spökfenomen 😉

Jag känner inte att detta är något du behöver oroa dig för utan ta det med ro. Det pågår fortfarande någon slags “städning” så du kanske kommer stöta på detta fenomen ett antal gånger eller så länge det fortsätter att dras till platsen genom de människor de följer som kommer in i detta område. Och de som följer med barnen är inget att oroa sig för då de fyller en sk andlig funktion.

Angående din andra fråga så känner jag spontant att du passar bra inom ditt yrke! men hur skulle det vara att utveckla dig vidare mot fritidsledare yrket och arbeta med lite äldre barn på fritidsgårdar eller liknande. Bara en tanke. Annars känner jag att du passar bra på det arbetet du har och du är omtyckt av barnen även om det inte alltid känns så. Du är någon de litar på. Så du behövs där du är.

Hoppas detta hjälpte dig lite i dina funderingar!

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM