För ungefär ett halvår sen så flyttade jag med min pappa och hans nya tjej som har 2 döttrar till ett hus. En villa med 2 våningar plus en källare som man kan bo i. Huset är byggt någongång på 1920-talet och allt började med att vi åkte dit en kvällen innan flytten för att lämna av lite smågrejer. Eftersom jag bara hade varit där en gång förut så tog jag mig en titt runt i huset nu när det stod helt tomt. Jag började på våningen högst upp och "arbetade" mig nedåt. När jag kom ner till källaren så hittade jag ett litet utrymme under trappen som var lite undangömt om man kan säga så. I det lilla utrymmet så såg jag en filt som verkade täcka över något. Jag drog bort filten och till min stora förvåning så hittade jag en tavla som var bakåtvänd. Det första jag la märke till var ramen som var gjord av trä och var otroligt fin med sina mönster och den guldiga färgen. Naturligtvis var jag nyfiken på vad som fanns i tavlan och jag vände på den för att sen se ett självporträtt på en ung dam med blont hår och har på sig nån slags gammaldags blå klänning. Jag ropar på pappa och alla andra att dom ska komma hit och se. Jag förklarar vart och hur jag hittade tavlan och medan vi står och beundrar den så undrar vi också varför de tidigare ägarna inte hade tagit med tavlan och varför dom hade gömt undan den. Några veckor gick och vi hade fått i ordning på det mesta med inflyttningen och när jag gick upp för trappen så märkte jag att tavlan hängde där. Pappa förklarade att han tyckte den var fin så han hängde den där. Vi satt vid matbordet och åt när jag först såg henne. En lång och ståtlig kvinna som gick förbi ingången till köket. Jag såg henne inte tydlig men jag kan svära på att det var en kvinna som gick förbi. Hon var genomskinlig och när hon gick så var det ungefär som en dimma som susade efter henne. Jag sa ingenting till pappa eller de andra för jag visste inte riktigt på hur dom skulle reagera. Förmodligen så skulle de skratta och idiotförklara mig för att jag har sett ett "spöke"! Det hände fler och fler gånger men inte vid alla middagar utan bara ibland. Det var en fredagskväll som vi alla satt vid matbordet ganska sent på kvällen och vi pratade om olika ämnen och tillslut kom vi in på att prata om spöken. Vi pratade om att hur vi ville sova över en natt i borgvattnets spökhotell. Plötsligt säger pappa: Varför ska vi på spökhotell när vi har blådamen här? Jag tittade på pappa och frågade om han också hade sett henne. Ja, jag har sett henne flera gånger i vardagsrummet och vid ingången till köket. Vi satt och pratade vidare och förklarade för de andra om hur vi hade sett henne och det dröjde inte länge tills de andra också började se henne. Ena dottern sa att hon hade sett henne stå i hennes dörröppning fast med utan huvud. Vi kallade henne blådamen eftersom vi tror kvinnan på tavlan är kvinnan som bodde här när huset byggdes på 1920-talet. Tillslut så började allt fler saker hända…värre saker. Jag var hemma ensam för att alla andra åkte till Spanien och jag valde att stanna hemma. Min syster och hennes kille kom på besök med deras hund för att göra mig sällskap. Det var mitt i sommaren och det var stekhett ute så vi öppnade de alla fönster på punschverandan på vid gavel. Min syster och hennes kille bestämde sig för vara ute på tomten och sola och leka med hunden. Jag stannade inne på mitt rum som ligger på högsta våningen. Jag hör hur någon går i trappen med tunga fotsteg (våran trapp knarrar extremtmycket)och det irriterande knarret från trappen. Det tar ett tag innan jag uppfattar att personen som går upp och ner för trappen har gjort det i ungefär 5 minuter och tillslut så öppnar jag min dörr och det slutar. Jag trodde det var min syster som går i trappen men när jag går ner för att prata med henne får jag en utskällning: Kan du sluta gå i trappen eller!? Du har ju gått upp och ner hela tiden! Det är inte jag! jag har vart på mitt rum hela tiden! Både min syster, hennes kille och hunden har varit ute hela tiden och jag förstod då att det var blådamen. Lite senare skulle de gå hem och vi sa hej då och jag fortsatte upp för trappen till mitt rum. Det dröjde inte länge innan jag kunde höra hur någon igen gick i trappen. Men den här gången var dom inte lika högljuda utan mer långsamma steg som i en skräckfilm. Fast det var samma höga knarr. Jag hör hur stegen kommer högre och högre upp i trappen. toalett dörren öppnas och jag kan höra hur någon rotar i skåpen och jag hör hur saker faller till marken och sparkas runt. Jag hör det väldigt tydligt eftersom badrummet ligger bredvid mitt rum. Det håller på i någon minut och tillslut vågar jag komma ut ur mitt rum för att se till badrummet. Och det är ingenting som ligger på marken eller sönder. Det kan inte varit något inbrottstjuv eftersom alla fönster hade jag stängt och jag hade larmat alla ytterdörrar. Jag var livrädd…jag trodde jag var sinnessjuk först men sen tänkte jag att både min syster, pappa och alla andra hade sett och hört liknande saker. Sen dess har det hänt massor med konstiga grejer. Dörrar som öppnas på natten och fotsteg i trappen och i vardagrummet…jag hoppas vekligen inte att det bara blir värre och värre. Skicka gärna en kommentar om hur ni tror, kan det vara kvinnan på tavlan som gör detta? Vi fick reda på av en gammal gubbe som kom förbi att det var hans mamma och pappa som hade byggt det huset på 20-talet och att hans mamma faktiskt dog i huset i cancer. Vi frågade ingenting om tavlan vilket jag ångrar väldigt mycket.