Jag är en person som periodvis mår väldigt dåligt. Jag har gjort det så länge jag kan minnas och undrar om det finns något spirituellt sätt att få guidning för att det ska bli bättre eller för att kunna komma ur dessa perioder lättare.

Jag känner nämligen mer och mer att jag inte orkar längre och inte vill leva (jag menar inte att jag ska ta mitt liv men jag känner starkt att jag inte orkar och vill leva längre).

Jag har alltid varit intresserad av det spirituella och en tid i min ungdom sökte jag efter mina guider och testade på lite andra saker, nu vill jag verkligen ta tag i det seriöst för jag tror det kan hjälpa mig. Har en del i mitt bagage som säkert påverkar hur jag mår också men har även ärvt en del av det är jag övertygad om. Jag har alltid varit känslosam och haft stor empati men väldigt stängd i mig själv och svårt att prata om saker osv. samt visa känslor.

Vart ska jag vända mig, psykolog är inte aktuellt. Kan jag lösa det på egen hand eller ska jag gå någon slags medial kurs eller liknande?

Fråga besvarad 2013-09-17
☆¸.•°* ˜★

Hej  och tack för din ärliga och uppriktiga insändare.

När jag fann din insända fråga så stod det avsändare “oviktigt”…och när jag såg att du hade skrivit på det sättet om dig själv  så kände jag sorg och smärta i mitt hjärta eftersom det lilla ordet säjer allt om hur du ser på dig själv. Mer än det du har skrivit här till mig i frågespalten. Det är så JAG känner från dig att du ser  på dig själv. Oviktig. Jag känner känslan från dig av hur du känner att du inte har någon betydelse och ingen riktigt plats någonstans och vem skulle vilja lyssna på dig för du har ändå inget viktigt att säja …

Jag känner från dig den djupa inre känslan av att  du upplever ibland att du “måste leva i fel tid” och” vara på fel plats” och denna tunga känsla av ensamhet att  inte passa in någonstans. Jag känner det där “tomma rummet” som finns där i ditt hjärta. Ett sökande efter något som du inte riktigt kan sätta fingret på vad det är bara att det finns där och allt detta tynger ner dig i sinnet och i din själ. Jag kan känna att det i dig finns känslan att “det måste vara något mer än detta” och känslorna att “vem är jag?”…

Jag känner från dig att djupt djupt där inne i ditt hjärta som finns något som skapar denna sorg,tyngd och en känsla av att “den här världen och allt som händer runt mig,i mig och ute i världen är bara för mycket”…och allt detta tillsammans med omständigheter i din vardag och i ditt liv gör att du tappat livslusten.

Idag pratas det mest om fysisk ohälsa eller så skyller man enbart på psykiskt ohälsa…jag skulle vilja lägga till andlig ohälsa och emotionell ohälsa då allt hör samman kropp,själ och ande.

Du har rätt.Jag känner från mitt hjärta till ditt hjärta att det inte är en psykolog du behöver utan du är redo på att förstå dig själv på ett djupare andligare plan.Du har kommit till den punkten i ditt liv då du behöver se djupare in i dig själv som människa och som levande väsen med en själ.

Jag känner att du är en sådan person som har en sådan enorm empatisk förmåga och kan känna av andra människors smärta och då talar jag inte om fysisk smärta utan du kan känna när andra människor runt omkring dig mår dåligt och har inre sorg. Och när man är en människa med ett stort empatiskt hjärta och väldigt känslig för emotionella energier så kan det vara så att den smärtan du känner i själen och som gör att du mår dåligt och känner dig nedstämd,trött och tung i sinnet…den behöver inte alltid vara din egen. Förstår du hur jag menar?

Jag känner nämligen från dig att du fångar upp,omedvetet,andra människors emotionella känslor och energier och allt detta får dig att må mycket sämre än vad du faktiskt behöver göra om du kunde kontrollera detta och lära dig att inte vara lika mottaglig för andras emotionella känslor och energier. Nu har jag gjort dig medveten om detta så försökt att börja redan i morgon med att tänka på hur och  om du ändrar humör ofta under en dag i närheten av andra människor  och hur din känslostämning påverkas under en dag i närheten av andra människor eller bara om du rör dig på andra platser än ditt eget hem.

När man är känslig för andra människors emotionella känslor så brukar man omedvetet isolera sig från andra människor och börjar föredra att vara ensam därför att man känner sig “missförstådd” och man förstår inte riktigt själv varför man gick ut genom dörren och var vid ganska gott humör…eller ja…det var ok iallfall…,för att ha kommit tio meter och passerat en människa och vara på uselt humör…Bara ett kort förbipasserande möte kan påverka hela din emotionella kropp och energi och  din sinnes stämning.Det är så känslig jag uppfattar dig.

Du behöver inte ha det så här! och du är INTE ensam om att uppleva denna känslighet.Det är många människor idag ,som känner och upplever på liknande sätt  som du nu berättar för mig och alla tror  och känner sig ensammaste i hela världen och det enda jag kan säja är att…NEJ ingen av er är ensamma och inte heller du.Det är faktiskt många som genomlever detta i vårat samhälle och tid.

Jag önskar att du söker dig till en förening där du bor där det finns andligt intresserade människor  som du kan dela dina erfarenheter  med och jag känner att du kan vara en sådan som skulle kunna må bra och få stor nytta av i någon form av meditation eller yoga för att finna din inre balans. Då allt handlar om DIG och att DU ska må bra och att du ska hitta din egen väg att finna inre ro och balans.Det är det viktigaste för dig känner jag.

Och hör gärna av dig igen om du vill ha tips på sidor,länkar eller om det är något annat du vill fråga om.
☆¸.•°* ˜★ EeWeeM