Klockan var närmare 01.00 och jag hade just sagt hejdå till mina vänner. Vi hade tillbringat kvällen med att titta på en rysare, vilket hade skrämt upp mig en hel del. På den tiden bodde jag i en liten och omodern etta på söder, så jag åt, sov och tittade på TV i samma rum. Efter diverse kvällsbestyr, släckte jag lyset och gick och la mig. Jag knep igen ögonen och försökte somna, men det var stört omöjligt. Jag blev mer och mer mörkrädd. Till slut bestämde jag mig för att gå upp och tända taklampan. Trots att rummet nu badade i ljus, kunde jag inte slappna av och somna. Jag låg med ansiktet mot väggen och försökte intala mig att det fanns absolut ingenting att vara rädd för när jag plötsligt hör hur videon knäpper på och därefter börjar att spela bandet som sitter i. Sedan slår även TV:n igång – myrornas krig. Stel av fasa vände jag mig sakta om. Jag förväntade mig att se någonting stå vid TV:n – men ingenting. På darrande ben klev jag upp ur sängen och slog av TV:n och videon. Jag sov aldrig mer ensam i den lägenheten och efter en månad flyttade jag därifrån.