Det är sant att barn ser allt. Till och med sånt som inte existerar i den fysiska världen. Just nu praktiserar jag på en förskola (som jag själv gått på för 15 år sedan), och jag stortrivs! Helt underbart ställe. Barnen är så himla goa och alla fröknarna är mycket trevliga. Varannan vecka så åker hälften av alla dagisbarnen till en stuga ute i skogen för att få sitt dagliga intag av naturens energier. Stugan är stor och innehåller en nedervåning där dagisbarnen kan äta, vila och läsa böcker. Det finns också en våning till där fröknarna kan ta rast. Det sista stället är ett förråd som är fullt med gammal bråte, en värmepump och en massa leksaker. Nu har jag praktiserar i mer än fem veckor på förskolan. När jag var med ena hälften i stugan (de är där en hel vecka och resten är på förskolan)så stod jag och höll koll så att inget bråk utbröt mellan alla de små. Plötsligt så kom en glad liten plutt utspringandes från förrådet och sa till mig att det fanns ett spöke inne i förrådet. Jag blev genast nyfiken och gick in i förrådet. Jag har vetat länge att barn kan se mycket från andevärlden, och det är oftast där alla "hemliga kompisar" kommer ifrån – snälla som elaka. Men som sagt; jag gick in. Det finns ett mörkt parti längst in i förrådet där all bråte tar sin plats. Och mycket riktigt så stod det en farbror lutad mot väggen med en cigarr eller en pipa i munnen. Han såg barsk och bestämd ut. Han hade en mörkbrun skinnväst på sig och en vit skjorta under. En liten svart smula hade han på huvudet. Han sa ingenting, utan bara stirrade på mig med en blick som sa mig "värst vad mycket barn det är här idag då." Jag fick den känslan av att han bara vaktade stugan. Några veckor efter det så berättade jag för fröknarna vad barnen hade sett. Det visade sig att fler än en hade sett farbrorn. Då kunde jag inte hålla mig längre och sa att barnen hade rätt. Fröknarna gjorde stora ögon, haha! Det viktigaste var att mannen inte gjorde illa någon eller skrämdes. Han verkade inte i behov av hjälp i alla fall. På grund av alla barns oskuldsfullhet så blir de mottagliga för andliga påhopp. Ibland kan det vara en fördel, och ibland ett rent helvete. Ett tips till föräldrar som har barn med "låtsaskompisar"; ignorera det inte. Om barnet inte mår bra eller visar tecken på oro, så ta tag i problemet och ring ett medium som man kan lita på, och få bort anden som förmodligen vill ha hjälp. Det är bara det att barnet inte förstår det. Gör inget på egen hand om ni inte har kunskap om det. Det kan sluta riktigt illa.