På Fiholms gods / Slott strax utanför Eskilstuna är det riktigt ruggigt att gå omkring nattetid, många konstiga ljud och läten har upprepat sig ett antal ggr utanför det gamla stuteriet (som numera är ett cafe). Sist vi var där och sedan skulle bege oss hemåt hörde vi alla ett ljud som ej går att beskriva med ord och detta läte var inte något djur, vi hörde det en gng och vill nog aldrig mer höra det, sitter kvar än idag. Åk dit om ni vågar?
Den beryktade Beata von Yxkull (gift med Eric Gyllenstierna), som dog 1618, var en av tidens mest hatade gårdsfruar. Hon var känd för sin ondska och det påstods att hon brukade dricka blod och galla ur en kanna av mauserbjörk (som kan ses på godset). En dag ska djävulen själv ha kommit och hämtat henne till helvetet i sin svarta vagn. Sen bar det rakt ner i sjön intill godset. Efter det återvände Beata till Ericsberg och får inte ro i sin grav.
I ruinerna av en 50 meter lång och 10 meter bred byggnad ska enligt legenden Odens åttafotade springare Slepnir haft sin boning. Denna väldiga flygande häst sägs återvända till sitt stall på nätterna. Och Oden straffar ännu de som inte låter ruinerna vara ifred.
Det här fick jag veta av min mammas kusin som jobbar på statens fastighets verk, om då står på vallen vid Kalmar slott, mot den sidan då man står rakt ut mot kalmar sund och kollar åt vänster en bit ut i vattnet så ser man en liten obetydlig ö, på ön ligger det ett underjordiskt fort. för några år sedan gick det ett fåtal turer ut till den ön, men när premiärturen skulle avgå, så hade nog hela småland samlats och även fast en 10 turer avgick till ön så kom inte alla med. pga turbulensen så höll inte dessa turer på mer än tre lördagar. det skulle vara hemskt roligt att få besöka ön, antar att man kan ta sig dit med hjälp av egen båt,vet inte om det spökar där, men ön ser rätt så enslig ut.
Många kusliga och oförklarliga händelser har inträffat i kyrkan och i trakten runt omkring. Förr vägrade hästarna att passera just där, “Det var som om det stod något i vägen. Plötsligt stannar de bara”, har en man berättat. En kvinna såg en gång hur ett tänt ljus sakta komma upp ur jorden från en barngrav. Ljuset brann en stund på graven och när det släcktes började en psalm spelas, en oändligt sorgsen melodi. Men när kvinnan gick in i kyrkan var den tom. Psalmen kom från orgeln, som spelade av sig själv.
På den vackra gamla herrgården Huseby Bruk strax utanför Växjö, Småland har fallit offer för många spökerier. Den gamla herrgårdsfrun Florence Stephens som levde och bodde ensam på herrgården hela sitt liv har ibland setts stående på vägbron in till herrgården och blicka ut över landskapet. Hon syns som bäst strax efter midnatt på hösten och vintern.
Vaksalaskolan är en gammal skola i centrala Uppsala. En vän till mig arbetar som lärare på den skolan. Han berättade för mig att han ogärna sitter kvar och arbetar på kvällarna efter mörkrets inbrott. Det hörs skrik i korridorerna, en gammal man syns i fysikkorridoren, försvinner med ett tjut. Det ruskigaste är att man kan höra hur en telefon ringer i ett förrådsrum där det inte finns någon telefon. I gymnastiksalen tänds och släcks ljuset utan att det finns någon mänsklig varelse där. Ibland låter det som en gymnastiklektion pågår trots att det är helt mörkt i salen. En mycket otäck plats när mörkret faller på.
Slottet, som numera är en ruin ska ha byggts med hin håles hjälp sägs det och här finns inte mindre än fem spöken. En stor svart hund, djävulen själv, som visar sig på ägorna. Den som ser hunden blir svårt sjuk. Vita frun var en skön jungfru som försökte fly från slottet med en spelman från trakten, men de upptäcktes och spelmannen jagades därifrån och drunknade i en dysjö i närheten. På torsdagskvällarna syns hon skrida fram i den gamla kyrksalen sörjande sin käraste. En blå jungfru kan också visa sig i det ena vakttornet, en kvinnogestalt med ångerfull blick. Hon ska ha varit en orientalisk prinsessa som rövats till slottet av den grymme riddaren Myre, som senare i svartsjuka dödar prinsessan. Själv blev han så ångerfull att han gick i kloster. En munkgestalt kan ibland vara synlig på slottet. Slutligen spökar också en svartklädd kvinna på Mörby, också hon drabbades av olycklig kärlek.
På Österbybruks herrgård så händer en mängd mycket ovanliga saker. Patron Per Adolph Tamm (som bestämde på bruket under slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet) spenderade sina sista levnadsdagar i en rullstol. Denna rullstol stod ett tag på vinden men där stod den inte still… När man istället ställde ner den i Gula salongen så har den fått stå där. Jag har jobbat på herrgården i sommar och visst, vi flyttar på den. Dock så är den nästan alltid tillbaka i Gula salongen när vi kommer tillbaka dagen efter. I rummet intill Gula salongen, Blåa salongen, så står Jenny Lindhs flygel som hon ofta spelade på när hon var på besök i Österbybruk. Det sägs att man fortfarande kan höra musik från flygeln. När man öppnar dörren så upphör musiken… Patron Tamms fru, Johanna Charlotta, spökar också på herrgården. Speciellt när det fortfarande fanns tjänstefolk på herrgården. Då ville hon vara med och bevaka dem… En guide tillika spökberättare på herrgården har berättat att en gång så puttades hon ner för en trappa till källaren… I källaren så har vi också spökvandringar då vi skrämms lite extra… En kvinna som skulle vara där som spöke mötte en annan svart dam i källaren, hon vägrade gå ner dit igen. Om man går själv i herrgården så känner man nästan alltid att någon är med en, man är inte säker på vem det är, bara att det är någon. En gång hade jag själv en hand i ryggen som stöd när jag stod i en jobbig ställning, jag viskade tack och handen försvann.
Skeviksgård värmdö,där sägs det att en vit fru går runt på kvällarna min pojkvän jobbar där han har sett henne i köket han vände sej om och så stod hon bara där sen försvann,sen har även övrig personal sett har det har lyst i fönstrenran när dom har stängt för kvällen