Kempes hus i Ankarsrum händer det konstiga saker. Huset har varit obebott i flera år. Många familjer som försökt rusta upp huset har flytt med bena på ryggen, och lämnat alla verktyg och byggmaterial kvar. Jag får alltid en känsla av att någon/något stirrar på och förföljer mig. Jag undviker att gå förbi huset ensam.
En romantisk medeltidborg som ligger på en liten holme i Hegasjön, ruinen har ofta förekommit i romaner och avbildats på målningar från 1800-talet. För 500 år sedan ska en sorglig kärlekssaga ha utspelat sig mellan en underskön jungfru på slottet och en ung präst. De var djupt förälskade i varandra och gifte sig i hemlighet. Men påven fick reda på att prästen brutit kyskhetslöftet och bannlyste honom. Hans unga fru blev så förtvivlad att hon kastade sig ut från en av slottets torn, Biskopstornet, sjönk ner i sjön och dränkte sig. Tysta, ljusa sommarnätter syns fortfarande en vit skepnad vandra på murarna, hon utstöter ett ihåligt klagorop och störtar i vattnet med ett plask och försvinner.
Vi upplevde barn som lekte, dofter av nytänd cigarr, och dessutom en del historier från herrgårdens ägare som varit med om en del genom åren. Hela platsen känns aktiv, bara man kommer dit och parkerar bilen känner man av svunna tider från det gamla brukssamhället. En underbar plats att njuta av det övernaturliga.
Kalmar slott är ett spöklikt ställe, framförallt på kvällar och nätter. En gång om året anordnas också spökturer där man får reda på allt det spöklika inne på Kalmar Slott. Jag har själv inte lyckats gå någon sådan tur ännu och vet inte så mycket om spökerierna i slottet men man har hört både det ena och det andra. Personligen och enligt personalen spökar det självklart inte där men det är fortfarande ett rekommenderat ställe till dom som vill känna spöklika atmosfären. För den finns där. Slottet är en ståtlig, och en gång Sveriges viktigaste byggnad. Där finns igenmurade fängelsehålor och tomma torn som bara skriker mysterie. Och står man ute på muren och tittar ut mot det oändliga, svarta Kalmarsund och har dom två stora tomma svarta tornen bakom sig så får man kalla kårar.
Utanför Vetlanda finns en backe som heter “Rösabacken”. Jämte backen finns en skogsväg och den leder till ett jättegammalt avrättningsplats. Där fanns en stor ek som man hängde folk i. Historien är att det fanns en häst som drog en vagn, i vagnen fanns alla fångar som skulle till galgen. Om man går in eller ställer sig början av skogsvägen när det är fullmåne och lite dimmigt så kan man höra hovslagen komma mot en, och en hästgestallt gör sig synlig.
På medeltiden låg här en avrättningsplats där brottslingar hängdes. En juninatt varje år återuppstår de avrättade, de dinglar åter i repen, svarta i ansiktet och med blodsprängda ögon.
Jag vill tipsa om en plats vid Egnahem i Småland. Jag vet inte vad platsen heter men det är så att när man gått över en bro som är över (väg) så kommer man in i en liten skog och det är där som det läskiga börjar. Direkt när man kliver från bron in i skogen blir det som en lätt dimma och det blir kyligt och man ser sin andedräkt komma framför sej, om man går tillbaka ett steg blir det varmare dimman försvinner och man ser inte sin andedräkt längre. Men om man fortsätter in och går den lilla stigen där så känner man att stegen blir mkt tyngre och hjärtat slår som bara den. Min kompis som bor på egnahem går där igenom varge skoldag när hon är hos sin pappa och en gång såg hon en skepnad i människoform som sedan plötsligt försvann ut i luften.
Gården är från 1700-talet och i ena flygeln hörs knackningar och stönanden. Ett ekipage draget av kolsvarta hästar stannade framför herrgården en natt vid tolvslaget. Sju svartklädda herrar i höga hattar gick in i huset, kom ut efter en stund, reste i väg i sin vagn som upplöstes i tomma intet. Samma natt dog godsägaren.
En vandrande vålnad kan man kalla Madame Segelbergs gråklädda gestalt som först höll till på Segelberska palatset i Örebro, där hon syntes promenera i alléerna för att i nästa stund lösas upp i intet som ett dammoln. När palatset revs flyttade Segelbergs osaliga ande först till Hotell Coninetal, sen till Stora Hotellet där gästerna störts av spökerier i flera år. Men det rastlösa spöket trivdes inte på hotellet och har numera flyttat till Örebro slott där många har känt igen hennes genomskinliga skepnad.
Den beryktade Beata von Yxkull (gift med Eric Gyllenstierna), som dog 1618, var en av tidens mest hatade gårdsfruar. Hon var känd för sin ondska och det påstods att hon brukade dricka blod och galla ur en kanna av mauserbjörk (som kan ses på godset). En dag ska djävulen själv ha kommit och hämtat henne till helvetet i sin svarta vagn. Sen bar det rakt ner i sjön intill godset. Efter det återvände Beata till Ericsberg och får inte ro i sin grav.