Hej Tobias ! Jag hoppas att allt är väl med dig och att du klarat dig undan från vårens influensa som har drabbat så många i landet. Jag tänkte berätta för dig att jag hade hoppats att du skulle göra det här året till det bästa året av ditt liv… 🙂 och att du tänker på att göra mer av de saker som gör dig glad! Varför inte ta och försöka göra lite mer saker som får dig att må bra i kropp och själ som till exempel att starta det där musikbandet som du har funderat på till och från i flera år. Så varför tar du inte och samlar ihop ett gäng med några som känner för att skapa lite musik och börja spela ! Jag kan uppfatta att intresset för musik finns hos dig och jag hade önskat att du skulle våga tro mer på dig själv och våga börja skapa egen musik.
Du kan göra det här året till ett av dina bästa år om du bara vågar ta för dig lite mer av världen runt omkring dig därför du förtjänar att må bra lika väl som alla andra människor. Var snäll mot dig själv och var snäll mot kroppen. Ät regelbundet med mat så du får i dig alla näringsämnen som du behöver och försök att komma ut i friska luften ett par gånger i veckan oavsett väder och vind, därför att det får dig att må mycket bättre och det gör du kan tänka mycket bättre när sedan när du ska göra saker som behöver koncentration.
Eller hur. Har jag inte rätt ? 🙂 Jag hör själv att jag låter som en gammal morsa mer än en andlig rådgivare…:)…men jag känner faktiskt att det viktigaste för dig Tobias är att ta hand om din kropp , äta ordentligt , friskt luft och att du sover ordentligt och regelbundet och om du gör allt detta så kommer du att få mer energi till att göra ännu mer roliga saker som får dig att må ännu bättre.
Jag tycker du ska fokusera på att må bra ! och då kommer 2016 att bli ett av dina bästa och mest händelserika år hittills med massor av bra saker som du orkar att hitta på att göra !
Jag läste din insända fråga från Januari 2016 som fångade min uppmärksamhet och jag tänkte berätta för dig att fick en uppfattning av ett armband när jag sökte genom din energi från ditt mejl och jag fick en glimt av en vänster arm som kändes kvinnlig och armen hade en tröja eller möjligen jacka med en uppdragen ärm i färgen mörkröd eller möjligen kaffe brun färgnyans. Jag syftar nu till det specifika armband med en havsblå sten, möjligen en liten Blå månsten eller en turkos sten och en pärlemor färgad pärla , möjligen en transparent kristall som hängde i två, möjligen tre skilda berlocker bredvid varandra.
Miljön gav känslan av någon som befinner sig på en galleria för att fika med vänner eller möjligen på en stor marknad för att handla med vänner. Handen höll också i en plånbok, eller möjligen i ett mobil telefon fodral.
Jag hoppas det var din arm och att du funnit ditt armband och att armbandet nu är tillbaka till sin rätta ägare ! Dig ! Önskar dig det bästa!
Jag bor med mina föräldrar i ett hus där en har dött. Det har hänt många saker, det är ingen tvekan om att det spökar. Men det mest läskiga hände för nått år sen. Jag hade varit på LAN med mina kompisar och va ganska trött så jag orkade inte koppla in mina datagrejer så jag slängde in det i mitt rum. Sen tittade jag på tv i någon timme, sedan kände jag mig piggare så jag bestämde mig att koppla ihop grejerna. Först tände jag taklampan men det var för svagt ljus så jag tände sänglampan men den tändes inte. Jag tänkte att det var konstigt eftersom den fungerade innan. Efter 5 sekunder så tändes den automatiskt. Jag tänkte att den måste skruvas, så jag skruvade lampan men precis när jag började skruva så började lampan skaka så in i helvete! Jag blir skitskraj och helt chockad, sedan börjar nattduksbordet skaka och sedan bokhyllan och saker börjar ramla ner, jag springer allt vad jag har ner för trapporna och skriker. Min lille brorsa och mamma hade inte hört någonting där uppe och dem trodde knappt mig när jag berättade vad som hade hänt. OCh jag vågade inte gå upp där igen. Men efter nån timme så tog jag mod till mig och gick upp, jag var ju såklart tvungen att städa efter “spöket”. Jag ska tillägga att det räcker att man går som vanligt så hörs det på hela nedervåningen så det är jävligt märkligt. Sen skulle jag sova i den sängen…
Det är sommar, onsdagen den 2 augusti 1989. Jag och min bästa vän är i skogarna mellan Skellefteå och Boviksbadet. Vi är på väg till en trapperstuga för att övernatta. Det är mulet väder men uppehåll. Det blåser måttligt. Klockan är strax efter 11:45. Ungefär 2.5 till 3 kilometer in i skogen befinner vi oss på en skogsstig. Det är ca 2.5 km kvar till stugan dit vi är på väg. Vi kommer ut på en myrmark och följer skogsstigen.
Helt plötsligt slutar det blåsa. Fåglarna som kvittrade tystnade. Allt blev knäpptyst. På min vänstra sida bakom ett träd ca 15-20 meter ser jag och min kompis att det står någon eller något. Vi stannar upp och står blickstilla. Den eller det som står bakom trädet står och vaggar. Både jag och min kompis ser armar och axlar och att den eller det är iklädd gråa kläder eller ett grått skynke. Ansiktet ser vi inte. Vaggande eller stampandet tilltar och sedan ser vi att ett ansikte tittar fram bakom trädet. Vi blir alldeles stela av rädsla. Ansiktet på kroppen är alldeles vitt, grått hår, frontalt skallig, ögonen kolsvarta och munnen är halvöppen och kolsvart. Vi hör ingenting förutom ett väldigt högt viskande. Sedan hör vi ett skrik som skär igenom kroppen.
Vi springer allt vi kan och slänger ryggsäckar och springer och springer springer.
Slutligen hamnar vi hemma hos mig. Mina föräldrar ringer polisen. Vi går tillsammans med poliser, polishud och föräldrar till den plats där vi såg den eller det. Ryggsäckar hittar vi längs med vägen. På platsen bakom trädet där vi såg det vi såg fanns ingenting. Polishunden däremot fick bokstavligen fnatt.
Trots att jag idag är 41 år så kommer jag ihåg denna händelse som om den hände igår. Blir inte klok på vad det kan ha varit jag och min kompis såg.
För två år sedan ungefär så hamnade min bror på intensiven i Falun efter att försökt att tagit självmord efter ha varit på fyllan. Jag och min familj såg på nyheterna att det var en ung kille som hade försökt tagit sitt liv och att han återupplivades på plats. Vi tänkte ju att “Hoppas att det inte är någon man känner”.
Samma dag på min näst sista lektion jag var på så ringer en läkare och säger att han söker min mamma då. Jag svarar med att det är hans syster och då förklarar han då att han ligger inne på intensiven i Falun. Min mamma ringer efteråt och säger samma sak och att det var bra att läkaren ringde först.
Vi åker in och besöker honom flera gånger och funderar hur han kunde har överlevt, för han hade väldigt mycket skador som var gränsfall att han skulle stryka med. Iallafall eftersom han låg nersövd i ca 2 veckor och jag var så klart orolig om han skulle klara sig.
Det mest skrämmande tror jag var att en kväll medans han låg nersövd så var min familj och jag hemma. Jag hade gått och lagt mig och mina föräldrar kollade på TV nere. Min mammas mobil började att ringa och det var från min bror och hon funderade på hur han kunde ringa till henne.
Jag tror att det hände 3 gånger innan det slutade, men det mest skrämmande var nog att min brors mobil låg hemma hos oss helt sönderslagen och sim-kortet var också trasigt. Hon hade svarat den 3:e gången och då hade hon bara hört brusningar.
Det här hände 1981. Jag var 4år då. Jag hade suttit i trappan och sett på medan mormor moppade hallgolvet. När hon går iväg för att tvätta av moppen och skölja hinken stövlar hennes bror in, med leriga stövlar. Jag blir riktigt arg på honom och skäller ut honom. Att han bara vågar skita ner det nystädade golvet! Saken är bara den att brodern dog 1974, alltså flera år innan jag föddes….
Känner att jag vill dela med mej av märkliga ting som händer på min arbetsplats. Jag arbetar som undersköterska på ett äldreboende natt tjänst.kan ändå förstå att det är en sådan plats där det händer saker och själar är kvar då många faktiskt lämnar jordelivet här.. källaren är en plats där vi aldrig går ner nattetid, har vi en kollega som stannat lite sent och skall ner och byta om får en av oss följa med ner. Där hör vi fotsteg när ingen är i närheten, smällar och lampr som går igång av sej själva. Även väsande och dörrar som slås igen.
Korridorerna här har också en speciell atmosfär. Man kan höra hasande steg och andra märkliga ljud när brukarna ligger och sover. Ibland kan man se hur någon går efter en i fönsterna längst korridorerna men när man vänder sej om finns ingen där.
Många märkliga och spännande saker händer här på nätterna. Ibland är det till och med skrämmande som när något väser åt en i källaren….
Jag kommer beskriva två händelser i mitt liv. Två väldigt märkliga händelser. Inte på något sätt skrämmande, men ändå lite märkligt. Hur som helst, jag beskriver de två händelserna, så får ni ge er syn på det.
1990 – Hade mitt första arbete, då som 17 årig. Arbetade på en skola, som hjälpreda till de två vaktmästare som fanns där. Att sätta en 17 årig kille full av hormoner bland hundratals jämnåriga tjejer är som att be om att han ska ha svårt att koncentrera sig. Haha… Det blev ett väldigt spring på tjejer inne på vaktmästarkontoret. Inte en optimal situation för de två vuxna män som försökte utföra sitt arbete under normala förhållanden.Kan inte påstå att jag inte tyckte om uppmärksamheten, för då ljuger jag. Men mer än så var det inte heller.
När jag hade arbetat i ett par månader och gick i en av korridorerna går jag förbi en tjej som jag såg för första gången. En väldigt märklig känsla infann sig i mig, bokstavligen från ingenstans. Jag kände/visste bara av att se henne ett kort ögonblick att henne kommer jag tillbringa väldigt lång tid av mitt liv tillsammans med. För mig kändes det konstigt att känna så när jag inte visste varför jag kände så. Jag bara visste det. Det kändes självklart. Men av vilken anledning jag kände så hade/har jag ingen aning om. Ett antal timmar senare kommer en killkompis in på kontoret och säger ‘Jag har en tjej åt dig. Hon vill att du ska kontakta henne’. Samma sak där, jag visste redan innan han avslutat sista meningen vem han menade. Och det var så sant. Det var just henne han menade.
Här ska man ha med i beaktningen att jag hade bara sett henne en enda gång i ett par sekunder, bara de sekunder det tar att gå förbi någon i en korridor. Hon hade inte visat minsta lilla vink av intresse, och inte jag heller. Ändå visste jag redan där att henne är det meningen jag ska leva många år tillsammans med. Jag återkommer ofta i min text till hur märkligt det var att känna så. Det gör jag än idag. Begriper inte vad det beror på att jag visste så självklart. Jag var inte kär eller förälskad vid första ögonkastet. Bara visste som sagt. Jag ringde henne nästa dag. Idag, 25 år senare har vi 25 år tillsammans, fem vackra och friska barn.
2004 – Drev ett företag tillsammans med en kille. Vi kom väldigt bra överens, och han har en speciell plats i mitt hjärta än idag.Vi hade drivit företaget i ett par år. Sedan några veckor var det bestämt att han skulle åka ner till Cypern och ordna med en del saker som hade med företaget att göra. Samma dag som resan skulle bli av skrev han på icq för att stämma av allting. Han skulle föra över pengar tre dagar senare. Samma märkliga känsla kom igen som jag beskrev i händelsen ovan. Jag visste att detta var sista gången vi pratades vid. Jag hade en stark känsla av sorg. Tårar ville komma. Jag visste att det inte skulle komma några pengar, vilket är oviktigt i sammanhanget, och jag visste så väl när han skrev hej då, att det var den sista kontakten vi skulle ha i detta livet. Jag berättade inget för någon om vad jag känt. Tiden gick… Tre veckor senare när jag vaknar läser jag ett meddelande på skärmen från hans flickvän att han är död. Han hade fått hjärtinfarkt och blivit hittad först på morgonen.
Att skriva om detta får mig att återuppleva allt. Tårar vill komma, och jag får tungt att andas. Vill gråta. Är detta det man kallar ett sjätte sinne, eller vad är det här?
Jag är gärna utan den här förmågan. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra.Tack på förhand ifall du kan förklara, eller kanske rent av kan se eller känna vad det är för mystisk “förmåga” jag haft vid några tillfällen.
Fråga insänd till frågespalten den : 2015-08-24 ★ Fråga besvarad 2015-12-18✔
Hej!
Jag vill börja med att tacka dig för ett långt, innehållsrikt och detaljrikt berättande om dina upplevelser och det var ett nöje att läsa. Jag funderade länge på om jag skulle ta den långa utförliga förklaringen eller om jag ska fatta mig relativt kort därför att jag känner och uppfattar tydligt genom energin som finns i ditt mejl att du på något sätt redan vet svaren, därför att du är en sådan jag skulle beskriva som en gamla själ i en mänsklig kropp.
Multidimensionell Själ och öppen för andra världar och existenser och med en medvetenhet om livet, döden , tiden och universum. Jag skulle nog kalla dig för en ” kosmisk vandrare ” eller “en kosmisk tidsresenär ” som nu tillfälligt är på genomresa på jorden 😉 … om jag nu ska sätta en övernaturlig titel på dig 🙂 …och nu är du här tillsammans med din tvillingsjäl och lever, älskar och njuter av livet sedd ur synvinkel som människa. Det du beskriver är ett möte själ till själ med den kvinna som du visste skulle bli din framtid ,fru och mor till dina barn. En tvillingsjäl. När du möter din tvillingsjäl som inte är desamma som en karmatisk “soulmate” då sker ett slags omgående erkännande och en igenkännande på djup själs nivå. Själ till själ och det är inte en fysisk erkännande, men ett erkännande som händer i själen. Vetskapen bara finns där på djup själsnivå i er båda från dag ett och ni har antagligen redan innan ni inkarnerade till jorden bestämt er för att sammansluta i union som en enhet som man och kvinna , tvillingsjälar. Jag tror nog att du redan vet att det är detta svar du skulle få eller liknande av mig .. 🙂 därför att jag kan känna att du redan inom dig vet svaret att din fru är din tvillingsjäl. Jag känner också att du vet inom dig att du vad jag skulle kalla en världs Empath och du har utvecklat en finkänslighet för energier och framförallt världshändelse utvecklingar och kan känna av i det stora hela vad som är på gång i världen globalt och var vindarna vänder. Det är en del av din andliga identitet att kunna känna energier och ” Moder Jords Andetag” och vart vindarna vänder i länder,bland människor,folkgrupper, världshändelser,och därför kan du också känna det från människor runt omkring dig som du känner och bryr dig om.
Allt detta är “all include ” . Den du är som ande i mänsklig kropp.Jag hoppas att du kan känna igen dig i mitt svar och från mitt hjärta till ditt hjärta så önskar jag dig och din familj det allra bästa.
På engelska : “Five tyes of empaths” . En intressant kortare video om att vara empath och hur det kan påverka en människa.
God Jul önskar vi från Spökwebben!
☆¸.•°*★EeWeeM¸.•°*☯
Jag kan efter många år uppleva spökerierna jag blev tillsammans med en underbar tjej för två år sedan och hon är synsk och kan kommunicera med avlidna släktingar och även jag har upplevt olika ljud prylar som rör sej olika blinkande ljus och mycket mycket mer.
Jag har aldrig betvivlat att detta existerar men varför får jag uppleva detta nu och inte tidigare?
Men jag är mycket glad och stolt för detta det verkar som jag har blivit accepterad av dessa otroliga krafter som det är.
Fråga insänd till frågespalten den : 2015-06-15
★ Fråga besvarad 2015-12-17✔
Hej ! Hittade ditt insända mejl från mitten av Juni månad detta år och kunde inte låta bli att le över din glädje att “plötsligt äntligen kunna känna av övernaturliga saker ” och det är positivt att du ser det som positivt… personligen så har jag alltid varit avundsjuk på de som inte känner av något “övernaturligt” alls utan är mer eller mindre skeptiska och varken “ser, hör eller känner något alls som har med övernaturligt att göra”… den gruppen av människor har jag alltid varit lite avis på så länge jag kan minnas och ju mer “medial “jag har blivit ju mer avis har jag blivit på de som inte känner något spökerier alls och jag föredrar sällskap av de som inte tror på något alls utan bara “är”. 🙂 … Jag skriver detta bara för att visa att det faktiskt kan vara omvänt också… att en person som ser, hör , känner och är “medial” faktiskt kan ha önskan att den ” mediala förmågan ” gick att trolla bort … på något övernaturligt vis ;).
Men tillbaka till ditt mejl :
Det är ganska vanligt att en person som anser att de aldrig upplevt något “andligt” eller övernaturligt faktiskt har gjort det många gånger utan att se det som något övernaturligt därför att hjärnan har helt enkelt bara raderat ut, skrivit över eller vägrat registrera en övernaturlig upplevelse som inte kan förstås. Hjärnan söker efter logiska förklaringar och finns inte det så vill hjärnan gärna glömma bort eller ignorera det som inte kan förstås. Men … det brukar alltid finnas kvar i det undermedvetna och i ditt energifält och när du sedan möter en person som har en aktiv kundalini energi i kroppen och samtidigt är väldigt medial och andlig så kan det räcka för att “aktivera” dig som anser att du inte känner och upplever något alls , så du blir uppmärksam och ser och upplever världen på ett nytt sätt… med hjärtat och ditt inre och inte med ditt mentala tänkande och plötsligt förändras världen och allt blir på en mer “andligt” nivå och du ser saker som händer och sker runt dig på ett nytt sätt. Du har ju fått möjligheten att se världen med nya ögon för det “övernaturliga” som egentligen är väldigt naturligt. Och med det som slutord så hoppas jag att du känner att du fått en förklaring till det du nu upplevt händer. Ta hand om dig!
Varför är det så för mig nu att, t.ex. har jag länge velat spela lite tv spel med en som jag känner som bor många mil ifrån mig, men denne person har alltid kommit med vad jag kallar ursäkter. T.ex. att denne person hänger med några andra och spelar. Att dagen har varit grå. Huvudvärk. Problem i hemmet etc etc.
Jag har nu för andra gången tagit bort denne person från skype, x box med mera, och känner nu en ilska men samtidigt irritation och ledsenhet.
Jag är trött på att det ska bli så här, och vill veta varför denne person gör så mot mig då det fanns en tid vi va som bästa vänner.
Jag känner att jag har hamnat i skiten när det kommer till att ha vänner som jag kan göra saker med. Visserligen har jag en del från andra länder, men ingen i närheten av mig i Sverige, och jag är trött på att lida skit nu.
/mvh J
★ Fråga besvarad 2015-12-17✔
Hej! Jag förstår att du är en mycket aktiv “Gamers” och att spel är viktigt för dig därför att det får dig att må bra därför att du är bra på de spelen du spelar och det ger en kick till självkänslan.
Jag kan känna att du kanske behöver hitta ett sätt att finna det intresant att också vara social öga mot öga för du behöver både ditt nätverk online men också att göra saker utanför spelvärldens värld. Jag kan inte känna av din ålder men min fundering ligger på om du inte ännu har påbörjat gymnasium så kanske ett “E games utbildning “eller högskola med inriktning för just avancerad Online spel skulle vara din grej och din framtid. Det pågår så mycket intressant inom just spel utveckling och du har säkert hört talas om hur man nu inom spelteknik vill utveckla spelteknik och möjligheter att till exempel kunna spela med tankekraft… sända emotionella känslor… tanke överföring via nätverk… ja ja… skratta du… men faktum är att inget av detta är så långt bort i framtiden och spelvärlden och spelutveckling kommer bli stort även i framtiden så varför inte satsa fullt ut på online spel då det faktiskt också finns både framtid,inkomst och …. socialt nätverk med lag team om du vill bli en professionell online game spelare, med hela jord globen som en arbetsplats 🙂 Då skulle du också få lära dig arbeta i lag och team med andra på ett mer fokuserat sätt samtidigt som du har dina vänner runt dig i klassrummet.
Eller har du funderat på att kanske streama medan du spelar så andra kan få se dig spela och på det sättet så öppnar du upp för nya vänner och även sponsorer som kan upptäcka dig. Det är alltid svårt att bygga pålitliga vänskaps eller kompis relationer med människor online därför att man kan aldrig riktigt kan veta vem som gömmer sig bakom en identitet. Och alla är inte trevliga och har inte trevliga avsikter och det finns många “skitstövlar” online och om du är online mycket och spelar så har de redan stött på den typen av människor.
Jag svarar lite allt möjligt ditt mejl även om jag har förstått din fråga.
Jag vet vara inte vad jag ska svara därför att jag har lite svårt att känna din ålder men jag vill ändå få dig att förstå att det inte är “ditt fel” utan att du måste komma ut ur tankarna att det är ditt fel och att “det måste vara fel på dig ” därför att ibland blir det bara såhär och folk är som de är och det blir som det blir utan att det behöver vara personligt. Människor möts online och människor skiljs åt. Och det behöver inte ha ett enda dugg med dig som person att göra. Det bara blir så. Mitt tips till dig är att söka dig till så kallade online spel hallar där ungdomar samlas för att spela och även om du spelar själv så har du alltid andra runt dig och där kan du även ingå i lag. Och fundera på detta med högskola och gymnasium som har med online spel, spel design, e games att göra då något säjer med att det kan vara något för dig och din personlighet. Och varför inte försöka med att ta en spelfri dag eller två och ut och ta en löprunda eller något bara för din egen skull och få den där extra positiva adrenalinkicken som kan behövas för att må allmänt bättre! Det kommer gå bra för dig! Ta hand om dig!
~Life is to short to worry about stupid things. Have fun. Fall in love. Regret nothing and don´t let people bring you down~
Och God Jul önskar vi från Spökwebben!
☆¸.•°*★EeWeeM¸.•°*☯
