Hej! Så länge jag kan minnas har jag blivit drabbad av något slags fenomen då jag sovit. Jag kan vakna upp helt handlingsförlamad, jag kan inte röra mig men jag är psykiskt vaken. Så hör jag ett slags pulserande ljud i huvudet som blir värre när jag andas in. Sedan är det precis som att jag försöker att lämna kroppen men jag kämpar verkligen för att hålla mig kvar och lyckas. Ibland har jag också fått starka rysningar i kroppen och även hört en röst som pratat med mig. Jag har upplevt det som en man som för mig känts ganska ond (jag kommer inte ihåg vad han sagt). Jag har också sett hur han har suttit på sängen. Sovrummet ser precis ut som det gör i verkligheten då jag upplever detta. Jag har läst om "sömnparalys" som kan vara en logisk förklaring på mina upplevelser. Är det bara jag som hallucinerar? Jag får en hemsk känsla i hela kroppen och jag blir lika rädd varje gång. Både min syster och mamma har fått liknande nattliga upplevelser, dock inte lika starka. Vore jätte tacksam för svar, även om detta bara är hjärnan som spelar mig. Tack på förhand/ Mvh Jenny

Hej Jenny! Det låter för mig som du mer drabbats av sk "astral katalepsi" som faktiskt är ett rätt vanligt fenomen och kan upplevas fruktansvärt obehgaligt men i grunden är ofarligt om än påfrestande både fysiskt och psykiskt. Ofta är detta också "ärftligt" dvs vanligtvis kan flera i samma familj ha benägenhet för samma fenomen. Enkelt beskrivet så går fenomenet ut på att din själ gör sig redoför att tona in på en annan dimension/svär (den svär som andevärlden kan röra sig fritt i)och detta kan ske just innan man riktigt hunnit somna in och fortfarande är psykiskt medveten. Då kan man höra fruktansvärda ljud som låter som pulserande,gnissel,skrik,dån,tjutande osv och kommer av själva "intoningen" till en annan svär/dimension och lite beroende på var din själ tänkt göra sin sk resa. Man kan även vakna och bli psykiskt medveten men är fullständigt paralyserad och handlingsförlamad ,där man kan uppleva att man försöker röra tex armen eller säja något med munnen men egentligen kommer inte ett ljud ur munnen eller armen ligger stelt kvar. Då är själen fortfarande inte helt intonad i den fysiska kroppen och "är på väg in" och detta är nästan mer obehagligt än när själen är påväg ut.Som i ditt fall. I dessa stunder då man befinner sig i "två dimensioner" kan man även uppleva sin egna själ som är "på väg in" som ett fruktansvärt onskefullt väsen då din fysikiska kropp och medvetande slår på högsta alarmet för "inkräktare". Hur obehagligt det än är, bör man i dessa stunder försöka slappna av eller i tanken be ens guide eller en Ljusängel hjälpa genom att ge en lugn eller få somna om eller bli tvingad att "vakna till omgående". Vissa ber Fader Vår och andra ropar direkt till Gud,Änglar osv. Vilken metod man nu använder så brukar det fungera. I ditt fall uppfattar jag även att du faktiskt förutom att uppleva obehag inför din egna själ "som är på väg in" blir medveten om även andra väsen/andar som kan finnas i denna parallella dimension/svär(som du annars inte skulle märka av) och upplever dessa som ett stort hot pga du inte har full kontroll över din själ och din fysiska kropp just i den stunden. Detta fenomen kan göra den mest hårdhudade skräckslagen pga obehaget men lösningen heter "flygförbud". Man bestämmer helst enkelt att ens själ inte får ge sig ut på dessa astralresor.Vi har ju faktiskt en fri vilja och kan sätta dessa gränser,även för oss själva. Man kan varje kväll under en tid be: "Jag ber en Helig Ljusängel stoppa min själ då jag vägrar göra fler astralresor. Låt mig få sova i lugn och ro och vakna utvilad. Detta gäller tills jag säjer något annat.Det är min önskan här och nu. Må så ske" Man kan också be ens guide följa med på dessa astralresor och se till så man verkligen bara gör detta när man sover och när det finns en verkligt bra anledning till att man behöver göra en astralresa och att denne hjälper till så man inte märker av när man tonar in och lämnar den fysiska kroppen och viceversa. När man ger sig själv sk "flygförbud" kan man uppleva att man vaknar med ett ryck en gång i kvarten! – och man kan börja höra dessa "ljud" som abrupt slutar. Det kan ta ett par dagar innan själen fattar att man verligen menar allvar och under den tiden känner man sig inte speciellt utvilad. Men är man ihärdig och bestämd brukar dessa fenomen upphöra! Mvh EeWee