Hej! Min moster bor i de småländska skogarna på en bondgård. De närmsta grannarna bor runt 3 kilometer därifrån. På gården finns det tre hus plus en ladugård. Min moster bor i det minsta huset, min kusin (+ familj) bor i det största och min kusins svärmor bor i det tredje huset. Inte långt därifrån, mitt inne i skogen, fanns det vikingagravar. Kullarna är kvar, men innehållet är utrensat av arkeologer. Min morbror (mosters man) dog för några år sen i cancer, jag hann aldrig ta ett ordentligt farväl av honom. Han är mycket saknad av alla. Varje gång jag är i min mosters hus, känner jag av en slags närvaro och kyla. Jag känner mig iakttagen, speciellt på kvällarna. Jag vågar inte ens gå på toaletten själv. Jag småspringer igenom huset. En kväll för några år sedan, då jag och mamma låg och sov i dubbelsängen, hörde vi hur väckarklockan sattes igång kl. 24.01, på exakt samma datum då min morbror dog, fast ett år senare. En annan händelse i huset hände i jul, för 2 år sen; jag och min bror satt vid brasan ensamma en kväll och skulle lägga in mer ved, då en mänsklig(?) knackning hördes på fönsterrutan. Jag fick än en gång denna förvirrade, iakttagna känslan. Vi trodde att det var min pappa som hade skämtat med oss. Då vi kom ut i snön, fanns det inga fotspår alls utanför fönstret eller runt om, endast där vi hade gått in till huset. Snön låg orörd. Och ingen hade varit och knackat på fönstret. Det har hänt knackningar förut, och min moster har skymtat skuggor av människor(?) utanför. I hallen hänger en stor nyckel på en liten spik, den har ramlat ner på golvet. Den är svår att rubba och då vi gick och kollade satt spiken fortfarande kvarspikad i väggen, men nyckeln låg på golvet. I min kusins hus har det hänt att de vaknat upp av barnskrik i baby-monitorn, och att deras barns säng har vält ner på golvet. När de sprang för att kolla låg hon fortfarande där och sov i sin orörda säng. Gården har tillhört min (ingifta) släkt i flera generationer. Nu på länge har jag inte hört eller känt så mycket. Det känns både varmare i husen och man känner sig inte iakttagen längre. Så nu undrar jag, kan det ha varit min älskade morbror som velat säga adjö? Eller min mormor och morfar (som jag aldrig träffat)? Och knackningarna och skuggorna, vad är det? Och en annan sak, brukar min morbror, mormor eller morfar vaka över mig ibland då jag är där nere? Tacksam för svar! / P

HEj P! Många frågor men ska försöka svara på dem i den ordning som de har. Det kan finnas spår av vikingarna men de har inget med er att göra. Din mobror vet att han är saknad och du kan ta farväl av honom genom att tända ett ljus och prata med honom. Han har det bra och han saknar er också men ni kommer alla att träffas när det är dax. Kylan och knackningen kan förklaras av att ni har en gårdstomte som funnits på gården länge, länge. Han vill inget ont men glöm honom inte, ägna en tanke till honom då och då, tacka honom för hans hjälp med att vakta huset och er. Barnaskriket är ett eko av något som har hänt och det är länge sedan detta hände men då oron var så stark i samband med denna händelsen sitter den kvar i väggarna så att säga. Vart går nyckeln? Försök ta reda på det och skriv till mig igen. Marijona