Hej, jag har lite funderingar över några saker, jag jobbar på ett katthem här i köping, och vi har två katter i karantän, jag börjar med första, Han heter Oskar, som varit ute länge och blivit förvildad, han är väldigt rädd, men på någotvis verkar han gilla mig, inte på det sättet att han kommer fram och kelar, men han kollar mycket på mig och pratar med mig, vad är det som får honom att våga sig fram och äta osv, fast jag är där? och en vi fick in igår, hon är blyg, och något har hänt henne, men jag vet inte vad? Vore väldigt tacksam för svar. Mvh: Linda

Hej Linda! Måste börja med att berömma dig för det arbete du gör genom att ta hand om dessa katter som far illa.Det är värt en stor eloge!!! Jag har själv tidigare varit ägare till katter som jag hämtat från just katthem.Man får alltid en speciell realiton till dem. Vad gäller katten Oskar så ser och känner han att i din tur att DU kan se och känna hans sanna jag. Han har varit med om en hel del och är trött,lite "livstrött". Jag får sagt att han hade gett upp men nu åter fått hopp igen,tack vare dig och katthemmet. Han gillar inte människor alls.Tom hundar är bättre än människor,enligt honom…då är det illa…=). Han kan tänka sg att bo hos en äldre dam som är ensam men inte än på ett tag. Kattflickan har ont. Hon har fått utstå sparkar och slag av unga människor(tonåringar) när hon försökt söka skydd. Vätten vid min sida kallar henne "Tilja".(måste tillägga att jag aldrig hört det namnet förut och det är vackert och ska tydligen på alvspråk betyda "rörelse i ljus":) Hon behöver mycket värme och kärlek då hon är ledsen. Men hon har inte utvecklat ngn avsky för människan trots det hon fått utstå. Hon är också väldigt nyfiken och kommer bli lämplig för en ev barnfamilj då hon trots allt tycker om "små människor". Hoppas detta hjälper dig något. Vätten hälsar också till dig att du gör ett fantastiskt jobb! Mvh EeWee