Kära EeWee! Jag var helt tokig att dansa indiskt redan som litet barn! Jag lånade en tunn spetsgardin av mamma ,och virade den runt omkring mej,så den satt stadigt!Jag hade väldigt långt hår,som jag oftast hade i en lång hästsvans högt uppe på huvet. Sen tog jag ett halsband som det fanns något vackert på ,och så plaserade jag detta vackra mitt på 3,dje ögat! Sen satte jag en tunn tyg runt mitt ansikte,så att det var alldeles under mina ögon..och snett upp mot håret/svansen där jag fäste tyget med spännen! Sen dansade jag som om jag var ledlös! Från fingerspetsarna på ena sidan som i mjuka rörelser likom böljade sej över till andra sidan ,medans jag lät mitt huvud gå i sidledes och runda rörelser och samtidigt lät jag hela magen/höfterna rulla runt, och blev allt snabbare och häftigare! Jag slägde med mitt långa hår ,och böjde mej bakåt så det släpade på golvet! Jag har aldrig lärt mej detta,utan det bara fanns där ! Kan du få fram nogåt av berättelsen?? Tack på förhand Eewee!

Hej Lisbeth! Utan att gå in på närmare detaljer så kan jag säja att jag direkt uppfattar att du bär tydliga känslor och minnen inom dig av ett av dina närmaste tidigare liv som en indisk"sumatra" dansare av en speciell kategori som jag inte kan uttala. Ordet "Shambalayah" återkommer flera gånger,men vad det står för eller betyder vet jag inte. Mvh EeWee