Min mormor, Anna gick för mig nyligen bort, men jag har inte kunnat sörja henne. Jag kunde bara inte förmå mig att gå på hennes begravning, jag ville inte se alla ledsna. Jag kände det som en befrielse för henne hon hade det jobbigt. Gjorde jag fel? Jag kan inte sluta tänka på det! Jag har fortfarande inte kunnat riktigt sörja henne, det går bara inte…..varför går det inte? Är det mig det är fel på? Är jag avtrubbad på något sätt? Du är nog en av dom få jag verkligen kan fråga…jag har frågat tidigare och kände mig nöjd med det svar jag fick på min fråga den gången. Tacksam för svar/Britt-Marie

Hej Britt-Marie! Nej du ska inte känna dåligt samvete för att du inte gick på din mormors begravning. Det här kommer kanske låta underligt för dig men faktum var att hon var inte heller på sin egna begravning… Det vanliga är att avlidna nära och kära gärna vill stanna kvar som andar på jorden tills de fått själva ta farväl av sina nära och kära och uppleva sin egna begravning men i din mormors fall så tog hon bestämda steg till andra sidan och följde den Ljusängel som mötte henne. Hon tvekade aldrig och såg sig aldrig om. Hon ville inte heller möta alla ledsna miner eftersom hon själv äntligen "var fri"(som min guider hälsar från henne). Hon var så lycklig och glad över att äntligen vara fri att hon bara ville "springa till andra sidan". Hon utrycker själv: "Jag klev upp ur sängen och rakt in i ljuset och stannade inte en sekund för att se mig om". Jag förstår att hon hade det jobigt mot slutet i sitt liv och därför var döden en enorm befrielse och "bättre än vad hon föreställt sig". Hon hälsar även "hade jag vetat detta innan så hade jag sluppit oroa mig för hur det är att dö då det inte finns något att oroa sig för". Hon säjer även: "Jag vill att du ska veta att jag känner mig mer levande nu än när jag levde. Men jag vill inte att du ska bli som jag. Försök att uppleva livet och uppskatta det du har för det är inte förrän du är ande som du förstår vad du missade genom attt inte tillåta dig själv att leva fullt ut". Jag vet inte om du förstår vad hon menar när hon vill jag ska framföra detta till dig. Min guide svarar."Begränsa dig inte,stäng inte världen ute då du har så mycket känslor att visa". Din mormor är nu lycklig och fri och vital och frisk på andra sidan. Hon "dömmer" inte dig på ngt sätt alls utan har full förståelse för att du inte gick på hennes begravning. Hon skämtar lite och hälsar "herregud jag var ju inte ens där själv". Du kan med gott samvete släppa ditt dåliga samvete och istället för sorg känna glädje med henne att hon nu är lycklig och fri, Om du känner behov av det kan hon besöka dig i drömmar på ett sådant sätt att du kan uppleva och höra henne så ni kan få tala ut. Hon har vid tre tillfällen besökt dig vid fyra på morgonen men då har du sovit. Ni är lite lika varandra till sättet att tänka…om jag får säja så. Hon förstår dig. Hon avslutar med att hälsa: "var rädd om dig och lev som du vill leva inte som andra säjer att du ska leva och sluta grubbla!". Mvh EeWee